Säsongsfinal

Sista bokade bröllopet i år är avklarat. Det känns lite vemodigt.
När jag vaknade i söndags hade jag ont precis överallt. Jag hade träningsvärk på ställen där jag inte visste att man kunde få träningsvärk. Men det var det värt. Det skulle vara fantastiskt roligt att fota ett vinterbröllop, så om ni känner någon som ska gifta sig - tipsa gärna om mig. Mina priser i år är väääldigt låga med tanke på det enorma arbete som jag lägger ner. Jag höjer mig inte förrän nästa år, så sprid gärna ordet. Om ni vill. Jag hade verkligen uppskattat det. Jag åker gärna land och rike runt. Jag kommer satsa helhjärtat på fotograferandet framöver.
Utöver bröllop fotar jag även avslappnade porträtt och dop. Jag har ett par studentfotograferingar bokade inför nästa år, så om man vill ha lite annorlunda studentfoton med min touch, let me know.

OH, LORD HAVE MRCA

Häromdagen kollade jag på Oprah.
Det stämmer.
Jag har inget liv.
Där pratade man om en köttätande bakterie (MRCA) som är resistent mot det mesta i antibiotikaväg. En av gästerna var en kvinna som råkat skära sig i fingret. Någon dag senare fick hon feber. Sedan hamnade hon i koma. Sedan blev hon av med halva överkroppen och såg ut som något taget ur Silent Hill. Det stack ut ben lite här och var i ryggen. Hon trummade på sina synliga revben medan Oprah fascinerat kollade på. Jag dog lite när jag såg det. Sen gick jag och gömde samtliga knivar i garderoben. Vi skär sallad med sked nu.

Till saker som jag inte bör göra om jag vill behålla min mentala hälsa hör:

Kolla på Oprah. I alla fall inte när Dr Oz är med. Det slutar aldrig bra.
Strökolla i FASS. Det slutar aldrig bra.

För cirka 15 minuter sedan skar jag mig i fingret på jobbet.
Med en skitig sax.
Man skulle kunna tro att mitt största bekymmer är att jag inte har tagit stelkrampssprutan.
Det är det inte.
Mitt största bekymmer just nu är hur jag på bästa sätt kan få vitrockarna på Östra Sjukhuset att förstå varför jag vill bli inlagd.

"Hon skriker något om Silent Hill."
"Ge henne lite lugnande. Fika någon?"

Nobody puts baby in a corner.

Hej då, Patrick.

Ubunto

För lite drygt två år sedan slutade jag dricka cola light. Min tandläkare lyckades övertyga mig om att allt som slutar på "light" är djävulen. Något om att mina tänder sakta höll på att ruttna bort, men att jag gärna fick fortsätta fräta sönder käften och samtidigt finansiera hennes nya kök. Hon sa det med ett leende på läpparna och en skalpell handen. Eller om det var en tandspegel. Jag minns inte riktigt. Jag slutade i alla fall cold turkey. Jag la av med allt vad läsk heter. Det var jobbigt i lite drygt en vecka. Sedan försvann abstinensen.

Men.

Så upptäckte jag Ubunto.

Ubunto Cola.

För de som inte känner till Ubunto kan jag meddela att den är

a) rättvisemärkt och därmed dyrare
b) jävligt söt

Det var för två månader sedan. Jag skulle jobba natt och behövde något uppiggande. Så jag köpte en (that's right) Ubunto. Sedan dess har inget varit sig likt. Jag sitter väl inte direkt och sörplar Ubunto nonstop, men jag tänker på den där sabla läsken hela tiden. Hela. Tiden. Jag svär att de lagt knark i den. Jag står i kassan i bokhandeln och servar kunder och allt jag kan tänka är: ditt huvud ser ut som en läsk. Jag har hamnat där igen. I läskträsket. Nu hjälper det inte längre att hålla uppe en vecka. Då dör jag.
Så.
Hej då tänder.
Nice knowing ya.

Knack, knack, knack

Fortfarande frisk.
*tar i trä*

Ehum

Nu har jag tänkt.
Och tänkt.
Och tänkt.
Och kommit fram till att jag inte alls sänker mitt ursprungliga pris för en heldags bröllopsfotografering. (Oh, the ångest när det gäller prissättning, jag hatar allt som har med pengar att göra - jag vill bara fota och göra folk glada.)
12900 kr.
Hade jag varit villig att betala det för mina bilder?
Ja.
När skatten har dragits måste jag känna att jag tjänat så pass mycket att det är värt det. Eller som någon sa häromdagen: när du slår ut summan per timme - tjänar du mer eller mindre än de på burgarekungen?
Det tål att tänkas på.

Fem citroner om dagen

Pojkvän har legat däckad i flera dagar. Nej, inte svinis. En vanlig, hederlig monsterförkylning. När jag började känna av halsont och öronont häromdagen tryckte jag i vild panik i mig fem citroner. Kan inte bli sjuk. Vill inte bli sjuk. Inte nu. Inte när det är bröllop på bröllop i september.
I skrivande stund mår jag tipptopp.
Om det beror på citronerna vet jag inte.
Men, men.
Ta i trä.

Dagens blödiga

Om han som eventuellt ska utvisas och skrapar triss i tv på lördag har jag bara en sak att säga:

såjävlabra

Jag började nästan lipa på vagnen.

Dåså...

Stort tack till alla som orkade ta sig tid och hjälpa mig lite när det gäller min prissättning. Jag uppskattar det verkligen. Det har inte varit lätt. Alls. Jävligt svårt faktiskt. Många sömnlösa nätter. Vad är jag värd? Är det och det för dyrt? Kommer jag någonsin att kunna leva på det här? Jag hatar att jag inte är rik som ett troll och kan föreviga något av det finaste i folks liv gratis. Men jag måste ju också äta. Jag kommer att sänka priset som jag ursprungligen hade tänkt ta och ligga rätt lågt 2010. Lågt jämfört med många andra fotografer, vill säga. Allting är ju relativt. Det finns säkert de som tycker att jag tar överpris. Som inte inser hur mycket tid jag lägger ner. Att arbetet inte är slut när jag kommer hem från bröllopet.
Att det snarare börjar.

Men jag älskar det. Tro inget annat.

Jag hade ursprungligen tänkt ta 12900 kr för en heldag 2010. Jag har beslutat mig för att ändra det till 10000 kr och fortfarande inkludera samma saker. Betänk att det dras skatt på de pengarna. Slå sedan ut summan på två-tre veckor. Inkludera slitage av utrustning - utrustning som kostar en hel del. Fortfarande för dyrt? Tja. Jag tvingar ju ingen att anlita mig. Free will, people. Free will.
Jag har valt att enbart fotografera heldagar, eftersom jag vill berätta en historia med mina bilder. Vi får väl se om jag kommer att göra några undantag. Man ska aldrig säga aldrig. Men jag föredrar att vara delaktig hela dagen. Slippa stressen (jag talar inte bara för egen del nu) och dokumentera allt istället för bara en liten del.

Så. Tack en än gång för hjälpen.
Alla ni.
Även du som tyckte att jag var värd 2700 kr.