Till Daniel

Det måste vara lite jobbigt att folk satsar pengar på du svimmar under vigseln.

I object

Vaknar upp med svidande hals och sprängande huvud.
Say what?
Är det inte sommar nu?
Vadå sjuk?
Sommar.
Sommar!

iMonster

Jag köpte en ny dator häromdagen. Efter att ha suttit och redigerat tusentals bröllopsbilder vid en liten Macbook i över ett år kände jag att det var på tiden. Dels funkar det inte i längden (för mig) att redigera bilder på en skärm lika stor som ett A4. Dels är min arbetsställning fullkomligt vedervärdig - sett ur ett ergonomiskt perspektiv, alltså. Resonemanget gick ungefär så här: antingen köper jag en ny dator, eller så förvandlas jag sakta men säkert till ringaren i Notre Dame. Med förvridna handleder. Och tunnelseende.

Så. Nu sitter jag vid en 27 tums iMac med quad core - ett veritabelt monster - och försöker vänja mina ögon vid en skärm lika stor som tv:n. Jag höll på att flyga baklänges första gången jag slog på den. Det var en demon som skrek ut välkomstjingeln. RAAAAAAAAH!!!!!!! Det kändes som att sitta framför en bioduk.

Första dagen undvek jag att titta på den. Den var liksom så jäkla... stor. Tog upp hela rummet. Andra dagen satte jag mig ner och pratade lite med den. Försökte lära känna den.
Tredje dagen började redigera så smått. Fjärde dagen skrev jag kärlekssånger till den.

Jag hjärta monstret.

Min arbetsställning är fortfarande rätt sunkig, eftersom jag inte har ett ordentligt skrivbord, men jag har lyckats få ner redigeringstiden till 2 dagar. 2 dagar. Heldagsbröllop. Och då jobbar jag långsamt.

Mindre tid framför datorn - mer tid att göra... tja... annat.

Det hurrar vi för.

Orka

Orka ta bort inlägg. Måste gå igenom alla, en efter en, vilket jag är på tok för lat för. Men något kommer hända här. Någon gång. Lite förändring. Det är bara nyttigt.

Så.

Vad är uppe med er?

Är ni kvar?

AHAHAHAHA!

Fet chans att ni är. Vilket i och för sig är bra. Nu kan jag skriva precis vad jag vill.

Velly nice.

Nystart

Jag funderar på att ta bort varenda inlägg här och börja om från scratch.

Ja.

Så får det bli.

Måste ladda lite först bara.

Just say no

Mars skulle bli en lugn månad. Jag skulle läsa en liten kurs. Kolla på nya tapeter till sovrummet. Välja kakel till badrummet. Försöka träffa min familj som jag inte sett på år och dag och kanske äta frukost med vänner som jag träffar alldeles för sällan. Mars skulle bli månaden när jag sa nej till jobb. Nej. Nej. Nej.

- Hej, kan du jobba?
- Absolut!

Så nu sitter jag med späckat schema igen, eftersom jag inte kan säga nej. Jag tror att jag hade två lediga dagar i sträck i mitten av november förra året. Det var tider det.

Det går ju så bra att skriva det här. Varför fungerar det inte i verkliga livet?

Nej.
Nej.
Nej.

Ja?

Skype

Jag var hos tandläkaren tidigare dag med vad jag trodde var en ond visdomstand. Det visade sig vara en inflammerad köttficka (smaka på det ordet - mmm...) där det samlats lite trevliga matrester. Jag var med om det för några år sedan. Då brände man bort det överflödiga köttet. Märk mina ord - man har inte levt förrän man känt doften av sin egen grillade lekamen. Anyone for barbacue? Men det ska tydligen räcka med att karva bort skiten, som min tandläkare så snällt informerade mig om innan hennes laptop pep och hon schasade ut mig i väntrummet (med haklapp och allt).

- Det är min son som ringer på Skype. Ursäktar du mig?
- Ehm... OK.

Men det är lugnt. Tandläkaren är väl gratis?

Vadå "nej"?