tisdag 23 januari 2007

Puuuuure fiction. Jag svär.

Det var en gång en tös som stod inne i ett provrum och skulle dra på sig ett par jeans. Hon fick upp dem till knäna, sedan sa det stopp.
No worries, tänkte tösen. Noooo worries. Det var ju trots allt den mindre storleken; den större storleken var ju fortfarande kvar. Hon skalade av de tajta brallorna och drog på sig det andra paret. Hon fick upp dem till låret, sedan sa det stopp. Tösen skrattade lite nervöst, kollade så draperiet var ordentligt fördraget och började sedan studsa upp och ner i förhoppning om att kunna rycka upp de sabla jeansen om så bara några millimeter. Det knakade oroväckande i sömmarna, men tösen gav sig inte. Efter 10 minuter insåg hon dock att det var kört. Kört, kört, kört. Hon satte sig ner på den rangliga pallen som stod i provhytten och svor en lång harang som inkluderade allt från vidriga provrumsspeglar till idioter som inte kunde sy ordentliga kläder. Och lite till.
Omöjligt, tänkte tösen argt. Hon som alltid haft den där storleken. Jeansen måste ju vara felsydda. Ja. Så var det nog. Så måste det vara, tänkte hon och viftade bort det faktum att hennes lår- och midjemått verkat öka avsevärt i omfång de senaste månaderna.
- Jävla speglar, muttrade hon och önskade att den som köpt in dem skulle falla ner död på fläcken. Bara sådär. Pangbom. För att ha köpt in speglar på extrapris från Liseberg.
- Mutter, mutter, ta 20 betala för 10, mummel, mummel... Bah!
Och så svor hon igen och kikade ut genom draperiet och försökte lite diskret få ögonkontakt med någon i personalen. Fanns det ingen som var större än hon? Och fulare? Någon som såg riktigt, riktigt skabbig ut? Någon som hon kunde fråga utan att framstå som en idiot.
- Hej, hej! hördes plötsligt en gäll stämma. Tösen ryckte till.
- Går det bra? Behöver vi hjälp?
- Hm? mumlade tösen. Eh, jo, jag skulle behöva dessa i en... eh... större...eh...storlek.
- Jag ska kolla! skrek butiksbiträdet som för övrigt påminde fruktansvärt mycket den där modellen som varit ihop med Leonardo di Caprio. Hon var hursomhelst inte det minsta skabbig.
Tösen stod med draperiet omkring sig och försökte verka oberörd.
- Varsågod! Butiksbiträdet höll fram ett par jeans och log strålande mot tösen. Tösen mumlade tack och väntade på att hon skulle gå därifrån. Det gjorde inte butiksbiträdet. Tösen stönade inombords och började dra på sig de nya byxorna.
- Phheew, mumlade hon lättat när hon drog dem över låren. Hon började knäppa knapparna. En, två... Gnnn.... nnnn.... mmmm..... fffffff.... iiiiiii....
- Går det bra? sjöng butiksbiträdet utanför hytten.
- Mmmm... Jätte..br..aaa... krystade tösen fram och försökte suga in magen medan hon tänkte: no worries, nooooo worries... Gnnn...
- Hur går det? frågade butiksbiträdet och ryckte bort draperiet. Eh... Oj...
- Jo, sa tösen och harklade sig lite. Och hostade till lite diskret. Fördetärsåattjagharlitesvårtattknäppadendäringaknappen... Hm. Jo. (Här svalde tösen sin sista gnutta stolthet) Skulle jag kunna få en storlek (här började tösens röst att stocka sig) större?
- Tyvärr, svarade butiksbiträdet syrligt. De jeansen tillverkas inte i så stora storlekar. Ska jag hämta ett par som är... stretchigare?
- Nej tack, svarade tösen och drog igen draperiet mitt framför näsan på Leonardo di Caprio's ex-flickvän, krånglade sig ur byxorna, klädde på sig, lommade ut ur affären, åkte hem, gjorde sönder några tallrikar, kastade sig på sängen, skrek de mest vulgära saker man kan tänka sig in i kudden och vräkte sedan i sig en påse chips. Bara för att. Sedan svor hon lite till.

Fortsättning följer. Och tro mig. Den är värd att vänta på.

Note: Den där tösen? Det är fortfarande inte jag. Och även om det var det, kan ni inte bevisa någonting. Moahahahaha!

21 kommentarer:

Kanalisera sa...

Hahaha! En gång har manliga skitcoola dundersnygga expiditen pressat sig in i min provhytt, ställt sig bakom mig och sagt "1, 2, 3 - in med magen" och knäppt de yttepyttesmå jeansen jag plockat med mig in på mig åt mig. Det är ettt under att jag fortfarande lever och andas efter den förödmjukelsen...

Miss KeepYourDistance sa...

Snygga män ska inte jobba i butiker med kvinnokläder. Iaf inte de dagar då jag ska prova jeans. :D

Caravaggio sa...

Varför har man aldrig såna grejer som en reminder i bakhuvudet varje gång man ger efter och smäller i sig TVÅ påsar chips under en och samma film.

Lindisen sa...

Nej då, den tösen är inte du, för hon är JAG. *suck*

Mary sa...

Det är precis såna här situationer som gör att jag inte köper jeans längre. Klänning är så mycket bättre, inuti den ryms hela min kropp utan att pressas ihop som en sardinburk.

Peppe sa...

Herregud. Ms KYD, snygga män borde ABSOLUT inte får jobba i klädbutiker. Kalla kårar. Men du vet natudligtvis att det är jeansen det är fel på, inte tösen i brevfilmen.

Loppanlej sa...

Oj, oj, oj.... känner igen mig... Drar in magen och slutar andas.

Miss KeepYourDistance sa...

Caravaggio: Då hade jag ju inte haft något att skriva om. :D
Lindisen: Vem? Jag? Hrrmm... Inte då. Suck.
Mary: Ja! Precis! Seriöst, jag är likadan. Jag går också runt i klänning nu. Skönare och... eh... smidigare. Jag älskar klänningar. Klänningar sviker ALDRIG!
Peppe: Ja, alltså - som vanligt är det inte tösen i brevet som är med i filmen. Hahahaah! :D
Loppanlej: Hahahaha! Välkommen till min värld året runt. *suger in magen och försöker knäppa jeansen* :D

Kerstin sa...

Ja, usch vad det är vidrigt att pröva jeans :(

Mel sa...

Meh! Vilken bitch till butiksbiträde! Och det är ALLTID jeansen det är fel på, aldrig flickan i filmen (om det inte är Leonarod di Caprios flickvän förstås...)

Sara sa...

hahaha - den där känslan inne i provrummet känner jag igen så väl. skitkul!

Miss KeepYourDistance sa...

Kerstin: Såvida man inte pangbom hittar de där perfekta jeansen... Mina Acnejeans är sådana jeans. Synd bara att de gått sönder i skrevet. :(
Mel: Jeansen ska dööö. Sägas bör kanske att detta var ett tag sedan. Inte igår. Och fortsättningen som följer tar sin början strax efter. Damn, vilken cliffhanger! Moahahaha! :D (Fast, öh, jag hatar fortfarande att prova jeans. Jag menar TÖSEN hatar fortfarande att pröva jeans.)
Sara: Jag ska hälsa tösen! hon kommer bli sååå glad! :D

Mill sa...

Det är alltid jeansens fel! Kom ihåg det!

Miss KeepYourDistance sa...

Klart. ALLTID! :D

Maria Byström sa...

Det finns ingenting värre än att prova byxor. Och storlekarna sedan. Det är bara att glömma. I en butik är en 36 lika mycket som en 44 i butiken brevid.

Tacka vet jag skor. Och toppar. DET är kul att prova. Och enklare...

Miss KeepYourDistance sa...

Vilken underbar jämförelse! Jag ska ha den i åtanke nästa gång jag provar jeans. :D

Missy sa...

Shit!!! Såg du mig när jag provade jeans??? Och skrev om det på din blogg??? Hur??? Du vet ju inte ens vem jag är?

Mel sa...

Min supermodellsmala kusin går upp två storlekar så fort hon sätter sin fot i Kookaï butiken... Det där med storlekar ska man bara strunta i egentligen.

Miss KeepYourDistance sa...

Missy: Jag står faktiskt och tittar på dig i detta nu! :D
Mel: Tänk då på mig som är allt annat än smal. Man, jag sätter aldrig min fot där inne. Tack för varningen.

AnnaKristina sa...

Tar alltid med mig minst fyra par av samma plagg, 2 nr större, 3 & 4 nr större än det jag någonsin kan tänka mig ska passa då blir man ibland liksom så där varm i sinnet när ett par sitter perfekt.
Jag är kort och har precis alla kilon på fel ställen, hjälper aldrig humöret i en provhytt.

Ms.Take sa...

Oh, jag ler med hela kroppen. Jag älskar dtt sätt att skriva på, bara så du vet :)