onsdag 23 december 2009

Jul i mitt hus

Klockan är julafton. Jag sitter bredvid en febrig sambo och kollar på skräckfilm. Jag är så fruktansvärt trött. Egentligen borde jag gå och lägga mig eftersom jag ska upp och jobba, men jag sitter bra här. Det är vitt ute. Jag kan inte minnas när jag upplevde en vit jul senast. Gröten är kokad, paketen är inslagna och magen är full av glögg och skumtomtar. Jag börjar faktiskt känna av yttepytte julstämning. Tänka sig.

God jul alla fina.

måndag 21 december 2009

'tis the season

Jag vet inte vilka fancy julklappar ni köper till era respektive.
Själv ska jag köpa en kudde till min.
God jul och sluta stjäla min.
Typ.

I löv december

Jag jobbar helt galet mycket nu.
Jag äter vidrigt ofta på McDonalds.
Jag ser min sambo kanske en halvtimme varje dag.
Jag somnar på soffan eftersom jag inte orkar röra mig och vaknar med nackspärr runt halv fyra.
December.
Julhandel.
Folk som rycker i en hela hela tiden och frågar tusen saker.
Varvat med lite nätter på äldreboende.
Nnnng....

Förhoppningsvis kan jag leva uteslutande på mitt fotograferande om några år.
Jag längtar tills dess.

torsdag 10 december 2009

Måste vara trollen

Idag hittade jag en bit grön parmesan och ett rivjärn i en kasse i hallen.

What the fuck?

söndag 6 december 2009

Stelkramp

Jag stod och grävde i min väska häromdagen. Det finns en hel del saker där. Kvitton. Linser. Deo. Ruttna bananer. Pennor som jag plockat på mig. Lösa mynt. Strumpor. Tidtabeller. Rakhyvlar.



Tänk dig följande scenario:


Du har gått av ett nattpass. Sovit i några timmar. Vaknar lite smått groggy. Börjar gräva i en fullproppad väska efter... tja.... något. Stöter till ett föremål med handen. Försöker gräva ännu längre ner och känner att du sliter långfingret upprepade gånger mot något vasst, men din hjärna är så förvirrad efter att ha jobbat hejkonbejkon-tider i flera dagar att den inte registrerar det. Du fortsätter slita handen mot det där vassa och stör dig på att något liksom är i vägen. Du drar upp handen ur väskan och noterar att det riktigt pulserar blod från fingret, strilar ner längs med armen, och allt du kan tänka är: faaaan, nu kommer jag försent till vagnen... Du tvättar såret och det gör så inihelvittes jävla ont att du nästan kräks, men du tänker: meh, skärsår schmärsår och lindar in det med någon slags kompress. Sedan går du och jobbar och tänker inte mer på det. På kvällen tänker du att det kanske är en bra idé att sätta på rent plåster, tar bort kompressen och ser... att det fattas en bit av fingret. Du kan se ända in till benet. Du visar din sambo och frågar om det är farligt när benet syns. Han tittar på fingret och går därefter och sätter sig på toalocket med huvudet mellan benen. Han ser lite grön ut. Du ringer sjukvårdsupplysningen och frågar den trötta tanten som svarar om det är farligt att skära sig på smutsiga rakhyvlar som ligger i en inte alltför fräsch väska om man inte har tagit stelkrampssprutan och den trötta tanten suckar lite och säger att: nä, inte om man känner sig lugn med att bli muskelförlamad om någon vecka eller två.

BRYT!

Vi går några år bakåt i tiden. Du är 10 år och ska ta poliosprutan hos skolsyrran. Du är väldigt nervös. Du hatar nålar. Du vill bara därifrån. Du står sist i kön av prepubertala elever som en efter en går in och tar sprutan och därefter kommer ut vrålandes det gjorde så jävla ont! hon stack ända in till benet! aaaaah! Och du tänker: fuck this shit (något i den stilen i alla fall) och försöker smita, men då är det din tur och du blir inföst på sjuksyrrans kontor, satt i en stol och du börjar gråta när du ser nålen och mumlar något om att du är allergisk mot smärta, men sjuksyrran bryr sig inte och hennes praktikant bryr sig inte och du försöker resa dig från stolen, men då trycker praktikanten ner dig och tvingar dig att sitta kvar och nu storgråter du. Du bölar. Praktikaten håller fast och nålen kommer allt närmare. Du har i dagsläget lyckats förtränga det som hände sedan, men du minns att det gjorde jävligt ont samt att när du stängde sjuksyrrans dörr bakom dig svor att aldrig någonsin ta en spruta igen. Aldrig mer. Och det gjorde du inte.

Och nu orkar jag inte skriva "du" längre, för det handlar ju trots allt om mig. Och min sprutskräck. När alla andra tog stelkrampssprutan i sexan skolkade jag. Skolsyrran jagade mig, men jag lyckades alltid slingra mig undan. Jag trodde att jag var in the clear. Tills jag skar av mig halva fingret. Natten innan jag begav mig till akuten låg jag och skakade av gråt. Panikattackerna avlöste varandra. Tanken på ett infekterat och köttigt finger skrämde mig långt mindre än tanken på att behöva återuppleva poliosprutan. I mitt huvud har den händelsen antagit massiva proportioner. Allt jag såg framför mig var en stor tjock nål som stacks in till skaftet och pumpade in frätande syra. Jag är 30 år och den lilla incidenten har ärrat mig för livet. Jag höll på att dö när jag satt på sjukbritsen med mitt provisoriskt inlindade finger. Jag var naturligtvis tvungen att fråga läkaren om det gjorde ont att ta stelkrampssprutan. Det ska göra ont, sa han. Sedan gick han. Det hjälpte inte om man säger så. Hade det inte varit för att jag pröjsat 300 spänn för att få fingret omlagt (det går TACK OCH LOV inte att sy när det inte finns någon hud att ta av) hade jag aldrig tagit den. Jag hade rest mig upp och gått. Riskerat stelkrampen. Men snålheten tog överhanden. Jag ville ha valuta för pengarna. Så jag satt kvar. Och skakade. Det riktigt sög i magen av panik. In kommer en allmänt käck sjuksyrra med en liten bricka. När hon inser att jag är på väg att rasa ner från britsen av rädsla klappar hon mig och säger något roligt. Jag har tyvärr glömt var det var, eftersom jag höll på att bajsa ner mig. Sedan spände det lite i armen. Klart. Jag tittade förvirrat på henne. Var det allt? Var det detta som jag fruktat i 20 år? No way. Var är den riktiga sprutan? Var är den frätande känslan? Jag kände mig ärligt talat lite... lurad. Men, men. Sprutan är tagen. It's done.

Slutsats:

Om det är något jag är bra på så är det att skapa drama.
Kom inte och påstå något annat.

Slutsats 2:

Ha för helvete inte rakhyvlar i väskan.
För h-e!

söndag 29 november 2009

10


Utmanad av Miss E. 10 fakta om moi. Here we go.

1) Jag har en del väldigt roliga ticks. Jag tänker inte yppa dem här, men de är roliga. Sjukt roliga. Jack Nicholson i Livet från den ljusa sidan-roliga.
2) Jag älskar Lilla huset på prärien. Älskar. Det stämmer. Ta fram spypåsarna.
3) Jag förlägger jämt mina glasögon. Faktum är att jag förlägger det mesta.
4) Jag kan inte leta efter saker som jag förlagt i mer än tio sekunder. Sedan vrålar jag uppgivet att jag inte hittar. Jag har världens bästa sambo. Han hittar allt. Seriöst - jag hade suttit naken, blind och hungrig i ett hörn om jag inte haft honom.
5) Jag gör världens godaste pannkakor. (Nu tänker du att din mammas pannkakor är bäst i världen. Newsflash - det är de INTE!)
6) Det tog mer än nio år och en matförgiftning innan jag kunde gå på toa medan min pojkvän var kvar i lägenheten. Nio år innan jag kunde medge att jag ens hade de behoven. Jag tvingande honom att diska för att blocka ut eventuella oljud. Vad kan jag säga. Tunna väggar. Men, men. Vi är på väg in i ett normalt förhållande efter nästan ett decennium. *gör tummen upp*
7) Jag tror stenhårt på skrönan om Svarta Mary och kan därför inte stå i ett mörkt badrum med spegel i mer än fem sekunder.
8) Jag kastar saker när jag blir arg.
9) Jag är en hycklare.
10) Jag är övertygad om att jag hör hemma i amerikanska södern. Inte här.

lördag 28 november 2009

Say hello to the old woman

Jag fotar bröllop idag.
Kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira min trea nolla-dag.

torsdag 26 november 2009

Så frickin' spännande

Uppdrag fredag:
Leta kottar.
Fråga inte.
Eftersom det inte är kottsäsong nu lär det bli väldigt intressant.
Kottar.
Gode tid.

onsdag 25 november 2009

Onsdag

Dagen har spenderats i soffan, invirad i ett lakan.
Pans Labyrint och pannkakor.
Jag jobbar inatt.
Så det är helt OK.
Intalar jag mig.

måndag 23 november 2009

Hell yeah



Vid den här tiden imorgon kommer jag att vara helt twilightifierad.
Mmmm....

lördag 21 november 2009

Ode to friends

Jag har inte jättemånga vänner. Har aldrig haft. Kommer förmodligen aldrig att ha. Och jag trivs med det. Jag släpper inte gärna in folk på livet. De få vänner jag har tycker jag väldigt mycket om. Jag säger det nog inte med så många ord, men jag hoppas att de vet det. Även om 9 av 10 fikadejter alltid (ALLTID) börjar med att jag är sur, vägrar titta dem i ögonen, säger emot dem och beter mig som en sociopat. Jag tinar oftast upp efter en stund och har jättetrevligt. Jag vet inte varifrån det där psykodraget kommer. Jag gissar på min pappas sida. Hursomhelst. Det är trevligt med folk som står ut med en.

Det var bara det.

Ceci n'est pas un önskelista

Jag är visst svår att köpa presenter till. I resent that!
Även om det stämmer.
Jag har dock bestämt mig för att hoppa över min födelsedag i år. Jag tänker vara 29 ett tag till.

Jag har trots det sammanställt en lista med saker som jag tycker är fina. Ingen önskelista. Bara lite saker som gör mig glad.
































fredag 20 november 2009

Saker som gör mig glad en fredag

regn (jag gillar smattrandet mot fönstret)
att fota med en gammal rysk kamera
hitta saker som jag trodde att jag tappat bort
ta bilen och bara åka utan någon direkt plan
lukten av glögg som sprider sig i lägenheten
sitta invirad i filt
tända ljus
en varm katt i knät
marängsviss

onsdag 18 november 2009

Porträtt für alle!

UPDATE: Volià!


Eftersom det närmar sig jul tänkte jag vara lite extra snäll och knåpa ihop några presentkort till ett rätt förmånligt pris. Det handlar givetvis om en liten fotosession. De kommer gå att köpa till och med 20/12 och kan användas när som helst. Vill man ge bort en porträttsession till någon som man tycker om (eller någon man inte tycker om - man ska vara snäll runt jul!) är det läge att passa på. Ett fint alternativ till en stickad tröja. Fotografen är givetvis undertecknad - om det...ehm...inte framgick. Jag återkommer inom kort med mer info.

fredag 30 oktober 2009

Mu punkt kom

Jag har visitkort nu.
Det stämmer, gott folk.
Visitkort.
Ha!

Härifrån.

On a different note

De senaste dagarna har jag kommit fram till följande:

Jag har inte gay-radar.
Jag ogillar per automatik barn till folk som jag ogillar.

Det var allt.

Bakfull

Jag har jobbat 29 timmar i sträck med en sömnpaus på lite drygt 3 timmar. Natt+dag+natt. Inte rosafluffigt redigeringsjobb. Jag har två hyfsat fysiskt ansträngande arbetsplatser också. Jag trodde att jag var färdig med äldreboendet, men det visade sig att jag saknade det. Kanske är det vana. När man jobbat på ett ställe i nästan 10 år är det svårt att klippa helt. Jag kommer alltid tillbaka. Och jag gillar det. Nätterna ger en dessutom möjligheten att verkligen sitta ner med de gamla (i alla fall de som är vakna) och bara prata. Det är kul att prata med äldre, hur corny det än låter. Det finns ett rivjärn till tant som är 103 år och fixar allt själv. Vi snackar 2 världskrig här. Respekt. Jag är snart 30 år och tar mig inte upp ur sängen. Sitter med laptopen i knät och känner mig allmänt bakfull. Nattjobb tenderar att ha den effekten. Kroppen är inte gjord för att springa runt i kalla korridorer klockan 04. I alla fall inte min. Dagen kommer att spenderas invirad i filt framför tv:n. Jag tycker att jag gjort mig förtjänt av det. Vissa lever upp det i Milano, andra slackar loss framför Änglar och Demoner. Oh, well.

tisdag 27 oktober 2009

Fototräff

Om jag skulle gå ut här och fråga om det fanns någon som kan tänkas vara intresserad av att träffas och nördprata foto och som kanske även skulle vara intresserad av något workshop-aktig längre fram...? Om jag skulle göra det (OM!) - finns det då något som helst intresse? Jag vänder mig till de som

har en digital (eller analog) systemkamera
har ett brinnande fotointresse
känner att de har erfarenheter och råd att dela med sig av
vill ta del av andras erfarenheter och råd

Platsen är Göteborg.
Vi träffas och har allmänt trevligt.
Nå?

lördag 24 oktober 2009

Smakprov?

Vad är det med gratis smakprov som förvandlar människor till djur? Jag blir lika fascinerad varje gång jag går på matmässa. Man står i kö. Man betalar. Man kikar ut över havet av svettiga människokroppar. Lokaliserar någon vars käkar ser ut att röra sig (ett solklart tecken på något ätbart), kastar sig in i massan och armbågar sig fram till gratismaten. Det spelar ingen roll vad det är - korv, enbärsmust, sylt, chokladpellets, en stor skål med bajs... En knivsudd bajs åt alla. It's all good. Jag brukar titta föraktfullt på alla som står och trängs och intalar mig att jag är förmer är dem. Bönder! Sedan dyker jag ner i närmaste skål och glömmer allt vad svininfluensa heter. Efter det armbågar jag mig vidare till nästa anhalt. Jag skulle gissa att de flesta som går på mässor där det är mat involverat gör exakt samma sak. Jag menar, handen på hjärtat - hur många går egentligen ut från mässhelvetet med något köpt? Inte jag. Jäkligt sällan i alla fall. Om man började väga folk före och efter skulle nog biljettpriserna höjas avsevärt. Jag bara säger.

Lördag

Lördagmorgnar spenderas med fördel hemma hos fin vän. Man vräker i sig scones, dricker choklad-te, umgås med trevlig katt som beter sig som en hund, kollar bloggar, nördpratar kameror, bläddrar i fotoböcker och fascineras av allt naket (i fotoböckerna).
Sedan går man på chokladfestival och äter sig fördärvad.

Mmmm... Lördag.

fredag 23 oktober 2009

*skriker som en fjortis*

Eftersom det refererades till en fransk klassisker i förra inlägget, känner jag att det är på sin plats med lite fulkultur.

Snart är det dags för premiären av New Moon.

Iiiiiiii....

torsdag 22 oktober 2009

À la recherche du glassbil perdu

Ni vet i "På jakt efter den tid som flytt", när Marcel Proust berättar hur barndomsminnena bara väller över honom när han biter i den där madeleinekakan? Exakt så känner jag när jag hör glassbilen.
Är jag ensam om det?

Aaaah... Daffyglass... The memories...

Vissa joggar, jag bakar

Häromkvällen fick jag spel kl 23.30 på natten och satte igång att baka kladdkaka. Inte för att jag var sugen på det. Inte för att jag väntade besök. Jag började bara baka. Grejen med kladdkakor är dock: jag kan aldrig få till dem. Kladdkakan är min nemesis. Mitt Everest. Får mig att slita mitt hår varje gång jag tar ut den ur ugnen. Min sambo avlägsnar sig lite diskret när han märker varthän det barkar. Det är på den nivån. Rädde sig den som kan.
Egentligen gillar jag inte ens kladdkaka. Jag har bara fått för mig att det är gott. Äter jag det när jag är bortbjuden brukar det vara just det - gott. När jag bakar tenderar den dock att bli skit. Torr. Äcklig. Ful. Ett monster. Ändå fortsätter jag baka i min strävan efter den perfekta kladdigheten. Som jag aldrig får till. Det slutar med att jag står och svär och häller diskmedel över den. Utöver det är jag fullständigt normal.

Jag kan inte förstå att jag just skrev om kladdkakor.
Det börjar onekligen gå utför här.
Hade det funnits en "mest tragisk"-kategori på Blog Awards hade jag vunnit. Lätt.

onsdag 21 oktober 2009

What's the time?

Ubunto time!

dum-dum-dum-dum-can't touch this...

And I love all things American

2 amerikanska polaroidälskande tjejer med coola tatueringar vill att jag ska fota deras bröllop i Stockholm nästa år. Jag frågade om de hade släkt här.

- Nope. We just love all things Swedish.

Jag är lite osäker på hur två tjejer från Atlanta fått nys om lilla mig.
Anyhoo.
Roligt.
Men det absolut roligaste är ändå att läsa mailen som de skickat översatta från engelska till svenska av Google Translator.
Priceless.

WTF?

Starbucks öppnar på Arlanda.
Sist jag kollade låg Arlanda i Stockholm.
Houston, we have a problem.

söndag 18 oktober 2009

Mingel

Idag har jag minglat. Med andra bröllopsfotografer. Jag hade väldigt roligt och träffade flera fantastiskt fina människor. Alla hade visitkort utom jag. Classy.
Vi satt i en stor ring och skulle presentera oss själva. När turen närmade sig mig funderade jag på att lägga benen på ryggen. Inte en chans att jag skulle kunna presentera mig själv som bröllopsfotograf och komma undan med det. Jag är så fett avslöjad. Ingen fancy utbildning. Inga 20 år på nacken. Inga visitkort. Var är toaletten? Kanske kan sitta där och autistvagga medan de andra socialiserar.
Ja, eh, jag heter Camilla och jobbar som bröllops- och porträttfotograf. Bland annat. Jag fotar för att jag... tja... älskar det.
Tystnad.
Ingen kallade mig fejk.
Ingen skrattade.
Folk såg genuint intresserade ut.
Sedan gick turen vidare till nästa man.
Jag vände mig till tjejen bredvid och väste: Jag kom undan med det.
Hon såg helt oförstående ut.

Google translator

Mail från Atlanta, USA

Jag visade din webbsida till min brud att vara och hon flämtade och svimmade och var mycket upprörd. PS. Do you speak English?


Jag hoppas innerligt att det är positivt menat.

lördag 17 oktober 2009

Att bo i bostadsrätt

Klockan är 11.45. Min sambo går ut på balkongen för att röka. Plötsligt ser jag bara halva hans huvud. Jag frågar vad han gör. Han väser något ohörbart. Jag ber honom upprepa.

- Men vad gör du?
- Shhhh...
- Varför sitter du på huk?
- ...
- Hallå?
- Städdag. Städdag. Göm dig!

Det stämmer gott folk. Vi är smitare. Resten av eftermiddagen spenderades på golvet.

- Kryp inte så högt, någon kan höra!
- Dämpa tv:n!
- Shhhh!


Nej. Ärligt. Det städades. Tills slut. Det går visst inte att smita hur många gånger som helst.
No mercy.
Thou shalt städa, dammit!

Det är jag och Peter Pan

Att fotografera bröllop är roligt.
Att fotografera barn är minst lika kul.
Det kan ha att göra med att jag fortfarande är ett stort barn själv.
Det kan vara så.
Hm.

onsdag 14 oktober 2009

Dagens kattstatus

Tjock.

Som bäst när det inte gäller

Just nu står det 3-0 Sverige-Albanien.
Så dags nu.

måndag 12 oktober 2009

...

När min sambo är uttråkad städar han.
När jag är uttråkad äter jag.
Fascinerande.

Öppet brev till Kanal 5

Kära programansvarige på Kanal 5,

Du har säkert många fina idéer när det kommer till reality-tv.
Men Ullared?
Hur tänkte du där?
För helvete.

Truth be told, jag har aldrig varit där. Den lilla reklam jag såg för en stund sedan gör mig dock inte mer sugen. *ryyyys*


Vänliga hälsningar C.

tisdag 6 oktober 2009

Lugna bananer

Det är rätt lugnt just nu. På de flesta fronter.
Jag redigerar bilder.
Äter banankaka.
När jag har mycket att göra flyter saker och ting på bra. När saker och ting lugnar ner sig sitter jag ofta och strökollar i rosa, fluffiga kokböcker signerade damer med stora rumpor. Jag letar upp det mest kaloristinna receptet, knatar iväg till affären och köper 1000 gram smör, sedan går jag hem och bakar. Jag har aldrig förstått mig på folk som hävdar att man äter mindre när man stått och slavat i köket i x antal timmar. Stackars människor. Jag hör inte till dem. Jag bakar och äter. Som om det inte fanns någon morgondag. Olyckligtvis hör jag inte heller till de där människorna som kan äta hur mycket som helst utan att lägga på sig. Men det kan vi ta en annan gång.

måndag 28 september 2009

Säsongsfinal

Sista bokade bröllopet i år är avklarat. Det känns lite vemodigt.
När jag vaknade i söndags hade jag ont precis överallt. Jag hade träningsvärk på ställen där jag inte visste att man kunde få träningsvärk. Men det var det värt. Det skulle vara fantastiskt roligt att fota ett vinterbröllop, så om ni känner någon som ska gifta sig - tipsa gärna om mig. Mina priser i år är väääldigt låga med tanke på det enorma arbete som jag lägger ner. Jag höjer mig inte förrän nästa år, så sprid gärna ordet. Om ni vill. Jag hade verkligen uppskattat det. Jag åker gärna land och rike runt. Jag kommer satsa helhjärtat på fotograferandet framöver.
Utöver bröllop fotar jag även avslappnade porträtt och dop. Jag har ett par studentfotograferingar bokade inför nästa år, så om man vill ha lite annorlunda studentfoton med min touch, let me know.

tisdag 22 september 2009

OH, LORD HAVE MRCA

Häromdagen kollade jag på Oprah.
Det stämmer.
Jag har inget liv.
Där pratade man om en köttätande bakterie (MRCA) som är resistent mot det mesta i antibiotikaväg. En av gästerna var en kvinna som råkat skära sig i fingret. Någon dag senare fick hon feber. Sedan hamnade hon i koma. Sedan blev hon av med halva överkroppen och såg ut som något taget ur Silent Hill. Det stack ut ben lite här och var i ryggen. Hon trummade på sina synliga revben medan Oprah fascinerat kollade på. Jag dog lite när jag såg det. Sen gick jag och gömde samtliga knivar i garderoben. Vi skär sallad med sked nu.

Till saker som jag inte bör göra om jag vill behålla min mentala hälsa hör:

Kolla på Oprah. I alla fall inte när Dr Oz är med. Det slutar aldrig bra.
Strökolla i FASS. Det slutar aldrig bra.

För cirka 15 minuter sedan skar jag mig i fingret på jobbet.
Med en skitig sax.
Man skulle kunna tro att mitt största bekymmer är att jag inte har tagit stelkrampssprutan.
Det är det inte.
Mitt största bekymmer just nu är hur jag på bästa sätt kan få vitrockarna på Östra Sjukhuset att förstå varför jag vill bli inlagd.

"Hon skriker något om Silent Hill."
"Ge henne lite lugnande. Fika någon?"

tisdag 15 september 2009

onsdag 9 september 2009

Ubunto

För lite drygt två år sedan slutade jag dricka cola light. Min tandläkare lyckades övertyga mig om att allt som slutar på "light" är djävulen. Något om att mina tänder sakta höll på att ruttna bort, men att jag gärna fick fortsätta fräta sönder käften och samtidigt finansiera hennes nya kök. Hon sa det med ett leende på läpparna och en skalpell handen. Eller om det var en tandspegel. Jag minns inte riktigt. Jag slutade i alla fall cold turkey. Jag la av med allt vad läsk heter. Det var jobbigt i lite drygt en vecka. Sedan försvann abstinensen.

Men.

Så upptäckte jag Ubunto.

Ubunto Cola.

För de som inte känner till Ubunto kan jag meddela att den är

a) rättvisemärkt och därmed dyrare
b) jävligt söt

Det var för två månader sedan. Jag skulle jobba natt och behövde något uppiggande. Så jag köpte en (that's right) Ubunto. Sedan dess har inget varit sig likt. Jag sitter väl inte direkt och sörplar Ubunto nonstop, men jag tänker på den där sabla läsken hela tiden. Hela. Tiden. Jag svär att de lagt knark i den. Jag står i kassan i bokhandeln och servar kunder och allt jag kan tänka är: ditt huvud ser ut som en läsk. Jag har hamnat där igen. I läskträsket. Nu hjälper det inte längre att hålla uppe en vecka. Då dör jag.
Så.
Hej då tänder.
Nice knowing ya.

måndag 7 september 2009

Knack, knack, knack

Fortfarande frisk.
*tar i trä*

Ehum

Nu har jag tänkt.
Och tänkt.
Och tänkt.
Och kommit fram till att jag inte alls sänker mitt ursprungliga pris för en heldags bröllopsfotografering. (Oh, the ångest när det gäller prissättning, jag hatar allt som har med pengar att göra - jag vill bara fota och göra folk glada.)
12900 kr.
Hade jag varit villig att betala det för mina bilder?
Ja.
När skatten har dragits måste jag känna att jag tjänat så pass mycket att det är värt det. Eller som någon sa häromdagen: när du slår ut summan per timme - tjänar du mer eller mindre än de på burgarekungen?
Det tål att tänkas på.

lördag 5 september 2009

Fem citroner om dagen

Pojkvän har legat däckad i flera dagar. Nej, inte svinis. En vanlig, hederlig monsterförkylning. När jag började känna av halsont och öronont häromdagen tryckte jag i vild panik i mig fem citroner. Kan inte bli sjuk. Vill inte bli sjuk. Inte nu. Inte när det är bröllop på bröllop i september.
I skrivande stund mår jag tipptopp.
Om det beror på citronerna vet jag inte.
Men, men.
Ta i trä.

torsdag 3 september 2009

Dagens blödiga

Om han som eventuellt ska utvisas och skrapar triss i tv på lördag har jag bara en sak att säga:

såjävlabra

Jag började nästan lipa på vagnen.

onsdag 2 september 2009

Dåså...

Stort tack till alla som orkade ta sig tid och hjälpa mig lite när det gäller min prissättning. Jag uppskattar det verkligen. Det har inte varit lätt. Alls. Jävligt svårt faktiskt. Många sömnlösa nätter. Vad är jag värd? Är det och det för dyrt? Kommer jag någonsin att kunna leva på det här? Jag hatar att jag inte är rik som ett troll och kan föreviga något av det finaste i folks liv gratis. Men jag måste ju också äta. Jag kommer att sänka priset som jag ursprungligen hade tänkt ta och ligga rätt lågt 2010. Lågt jämfört med många andra fotografer, vill säga. Allting är ju relativt. Det finns säkert de som tycker att jag tar överpris. Som inte inser hur mycket tid jag lägger ner. Att arbetet inte är slut när jag kommer hem från bröllopet.
Att det snarare börjar.

Men jag älskar det. Tro inget annat.

Jag hade ursprungligen tänkt ta 12900 kr för en heldag 2010. Jag har beslutat mig för att ändra det till 10000 kr och fortfarande inkludera samma saker. Betänk att det dras skatt på de pengarna. Slå sedan ut summan på två-tre veckor. Inkludera slitage av utrustning - utrustning som kostar en hel del. Fortfarande för dyrt? Tja. Jag tvingar ju ingen att anlita mig. Free will, people. Free will.
Jag har valt att enbart fotografera heldagar, eftersom jag vill berätta en historia med mina bilder. Vi får väl se om jag kommer att göra några undantag. Man ska aldrig säga aldrig. Men jag föredrar att vara delaktig hela dagen. Slippa stressen (jag talar inte bara för egen del nu) och dokumentera allt istället för bara en liten del.

Så. Tack en än gång för hjälpen.
Alla ni.
Även du som tyckte att jag var värd 2700 kr.

måndag 31 augusti 2009

Anyone?

När jag ser reklamen för Svenska Hollywoodfruar på trean kräks jag lite i munnen.

Är jag ensam om det?

söndag 30 augusti 2009

Lite hjälp

Update: Tack för att ni tog er tid!

Kära fem läsare!

Jag skulle vilja be er om en tjänst.
Jag skulle verkligen uppskatta om ni, helt anonymt, lämnade en liten kommentar om vad som kan tänkas vara ett skäligt pris, moms inkluderat, för en heldags bröllopsfotografering - från förberedelserna till dess att man stupar. Jag har satt mitt pris, men jag skulle gärna vilja veta vad man som kund kan tänka sig att betala för mina bilder. Ha gärna i åtanke att det även ligger lite drygt två veckors arbete med redigering bakom ett heldagsbröllop. Minst. Sedan har vi slitage av utrustning och arbetet med att checka locations innan.

Alltså.

Fotografering i mer än 12 timmar
200-250 högupplösta bilder på disk
100 framkallningar strl 10x15 cm
En porträttfotografering innan bröllopet där man får lära känna mig lite bättre.

Vad skulle DU betala? För mina bilder? Ärligt. Ös på nu. Jag blir inte arg. Bara glad om ni orkar engagera er. Min sida finns här om man vill kika lite. Ju fler som ger feedback, desto lättare blir det för mig att ge bra service. Sprid gärna ordet. Jag skulle vara så tacksam.

Kommentarerna kommer att synas om någon dag eller två.

Tack!

fredag 28 augusti 2009

...

På MSN kan man läsa hur man kopierar Jennifer Anistons hästsvans.
Hästsvans.
Facinerande.
Jag undrar om de har något bra recept på fruktsallad.

torsdag 27 augusti 2009

Män som hatar kvinnor

Igår såg jag Män som hatar kvinnor. Jag har känt mig rätt anti den filmen, eftersom jag för mitt liv inte kunnat se Mikael Nyqvist i huvudrollen. Det där är liksom inte Mikael Blomkvist. Nejnejnej. Njet. Noomi Rapace i rollen som Lisbeth - fine. Annars - missnöjd. Big time. Men jag gör avbön nu. Sorry Mikael. Jag hade fel. OK, jag hade kunnat se någon annan. Jag tänker inte säga vem. Men vi glömmer det. Allt är förlåtet (Lena Endre är dock inte Erika Berger, neeeej). Filmen var grym och jag kan knappt bärga mig innan Flickan som lekte med elden har premiär i september. Yay!


Chifen

Snart är jag min egen chef.
Surrealistiskt.
Jag.
Vårdbiträdet.
Barnskötaren.
Lärarvikarien.
Diskplockaren.
Butiksbiträdet.

Frågan är bara vem jag ska chefa över.
Min feta katt?

tisdag 18 augusti 2009

Kärlek

Man kan visst se Family Guy online.
Jag älskar internet.

...

Alltså.
Att av misstag dricka tre veckor gammal mjölk.
En hel kopp.
Kan man dö av det? (jag kanske överdriver lite här)
Kokt gammal mjölk.
Jag tänker: bakterierna dör och lalala.
Fuck, jag måste verkligen rensa min kyl.
Eller börja kolla datum.
Innan jag dricker.

onsdag 12 augusti 2009

FYI

Så vad händer i mitt liv?

Tja.

Jag fotograferar bröllop.
Redigerar bilder.
Jag jobbar i min lilla fina bokhandel några veckor till.
Jobbar natt.
Försöker vara social, men det är svårt.
Vill ha semester.

Osv.

Jag tänker på hösten, på hur osäkert det ser ut på jobbfronten. Jag har inte den blekaste aning om vad som händer. Kan jag försörja mig på att fotografera? En dag, kanske. Men inte på länge än. Jag borde oroa mig mer, men jag orkar inte. Mañana, mañana, liksom. Jag vet bara att jag trivs förbaskat bra med att fotografera bröllop. Hade någon upplyst mig om att jag skulle syssla med det för 10 år sedan hade jag garvat ihjäl mig. Kanske är det det som gör att jag har väldigt svårt att kalla mig för fotograf. Det känns som ett väldigt oväntat yrkesval, med tanke på vad jag pysslat med tidigare. Arkeologi (ha!). Sexologi (Pahaha!). Språk. Jag har fått höra att jag kastat bort all utbildning som jag lagt ner tid och resurser på. Det kanske jag gör. Men det skiter jag i. Nu gör jag äntligen något som känns fint.

Cheers.

måndag 27 juli 2009

Tra la la

Och så kom inbetalningkorten från CSN.
Fy satan.

lördag 11 juli 2009

Klick

Jag fotar lite emellanåt.
Vill man kika på min bilder kan man göra det här.
Vill man bli fotad får man gärna kontakta mig (mail finns på sajten).
Jag bits inte. Jag lovar.

torsdag 9 juli 2009

Aaahhh....

Jag har införskaffat en Joeyfåtölj. Den är en styggelse att vila ögonen på och passar inte in någonstans, men det glömmer man när man slår sig ner, drar i spaken och flyter iväg på små mjuka fluffiga moln. Mmmm...

Men den är ful.

onsdag 8 juli 2009

Ka-blam

Idag har jag druckit drinkar, ätit minipizza och sprängt en mixer.

Slå det.

tisdag 30 juni 2009

Spotify me

Är jag den enda i hela jäkla världen som inte har Spotify?
Jag känner mig så... utanför...

Update: Jag är spotifierad. Hurra! Gratis och väldigt lätt.
Min oerhört splittrade musiksmak finns att skåda här.

That guy

Jag står i bokhandeln och svettas ymnigt. In kommer en man i solglasögon och ser sig omkring. Han frågar efter Göteborgsböcker på engelska. Han ser bekant ut, men jag kan inte placera honom. Så jag bara tittar. Som en idiot. Han frågar efter något annat och jag svarar. Funderar på varför jag inte komma på vem han är. Han går runt. Jag stirrar. Han bläddrar i en bok. Jag glor. Jag har sett honom förut. Jag vet det. Brittisk. Medelålders. Men jag kan inte med att fråga. Det är en ren principsak. Om jag känner igen en kändis låtsas jag som ingenting. Som när Leif Pagrotsky var här inne. Han nådde inte upp till översta hyllan. Jag fick hjälpa honom. Det var roligt. Han tyckte vi var dyra. Det var också roligt. När Jonas Gardell var här inne ville jag krama honom, men jag vågade inte. När Ulf Ekberg var här inne frågade min kollega om han hade Coop-kort. Det hade han inte. Hursomhelst. Jag har låtsats som ingenting.

Men den här killen.

Irriterande.

Han närmar sig kassan och jag känner att jag måste säga något. Så jag gör det.

- You're that guy, aren't you?
- Yes I am, säger han, vänder på klacken och drar fort som fan.


När dörrarna susat igen bakom honom kommer jag på det.
Vem det var.
Neil Tennant.

måndag 29 juni 2009

Oh yes

När det är så här varmt kan det inte hjälpas.
De blekfeta benen måste luftas!

lördag 20 juni 2009

För gammal för den här skiten

Min rygg.
Min.
Rygg.

Jag är tydligen för gammal för att åka waveboard.

Gnnn..

torsdag 18 juni 2009

Note to self

Införskaffa muddlare.

tisdag 16 juni 2009

Är vi framme snart?

Jag har kommit fram till att det inte är optimalt att bila 50 mil. Nejnejnej.

Aldrig mer.

För att inte tala om alla döda grävlingar som jag grät över mellan Norrköping och Borås. OK. Jag fattar att det är svårt att väja i 100 km/h och grävlingar är kanske inte de smartaste djuren, men ändå. Uuuäää.

onsdag 10 juni 2009

Saker som stör mig

Studenten.
Det är inte skrikandet.
Inte visselpiporna.
Inte flaskorna som ligger och skräpar överallt.
Inte glädjen (jag är inte bitter än, tack så mycket).
Men technon.
Urk.

Äcklo

Dagens lunch:

Fanta och ölkorv

Jag var instruktör en gång i tiden.
Tränade regelbundet.
Fanta och ölkorv.
För helvete.

måndag 8 juni 2009

El sunko modemo

Mitt modem har gått sönder.
Det är tråkigt.
Jag är nämligen extremt (oh, så extremt) beroende av mitt modem.
Inte beroende som i "fasen, jag kan inte kolla mailen"

Beroende som i

GEMIGMITTKNARKGEMIGMITTKNARKGEMIGMITTKNARK

Ja, jag är sjuk. Ja, mina knän är förmodligen sönderstrålade på grund av all tid som jag suttit med datorn i knät. Igår hittade jag en liten skalbagge i skafferiet, vilket tyder på att jag borde städa mer och surfa mindre, men vad fasen. Jag äter ändå inget därifrån.

Jag har tejpat fast modemsladden med ultrafet tejp, så nu kan jag surfa fem minuter innan uppkopplingen bryts. Hillbilly style. Det är fult, men det fungerar.

söndag 10 maj 2009

Dear Reka

Jag fick ett meddelande på Facebook:

Dear Camilla,

I'm wondering if you were the girl in Thailand last December. I was the lady with four kids in the thaiboxing arena. I was wearing the red uniform, and you showed me some great shots you took of me kicking and stuff. I've been trying to email you, but I'm not sure you got my mail. So if you are the one girl I'm looking for, please get back to me, I'd be thrilled to get those pictures!! :) Thank you very much.

Reka Vaczy



Svar: Kära Reka. Nej, det var inte jag. Jag borde ha kommit ihåg en sista minuten till Thailand där jag tydligen ska ha letat upp dig för att visa bilder av...dig. I röd uniform. I full färd med att misshandla dina fyra barn. Jag är ledsen att göra dig besviken.
PS. Du får inte mitt kontonummer.

Translation: Dear Reka. Fuck off.

onsdag 6 maj 2009

.net

Nu är den nästan färdig. Hemsidan. Min sida. Med mitt namn. Mitt riktiga. Ingen anonymitet, bara jag.
Känns rätt bra.


(Tack rara A för all hjälp!)

torsdag 2 april 2009

i-landsproblematik

Jag intalar mig att man som självförsörjande vuxen bör storhandla åtminstone någon gång i livet. Det är trevligt med en full kyl. Eller. Nej. Jag öppnar mitt fullproppade kylskåp och får panik. Det är för mycket där inne. Inte överskådligt. Jag vet inte var jag ska börja. Det slutar med att jag äter knäckebröd med jordnötssmör medan maten i kylen sakta ruttnar bort. Jag ska aldrig storhandla igen. Aldrig!

onsdag 1 april 2009

En sprint förbi parken

I brist på jobb (lågkonjunkturen är en slyna) har jag skrivit in mig på två kurser. Webbdesign och Litterär gestaltning. Mitt resonemang gick ungefär så här:

Jag har pillat med bloggkoder.
Webbdesign blir en promenad i parken.
Jag kan stava.
Litterär gestaltning blir en promenad i parken.

Jag hade fel.
Jag erkänner.

April poo

Mitt katt bajsade i soffan.
Inget aprilskämt.

fredag 27 mars 2009

Bröllopsbilder

Nu finns det lite bilder här.
Om man vill kika.
Man måste inte.
Eller...
Jo.

tisdag 24 mars 2009

söndag 22 mars 2009

Men kul var det

Igår fotade jag bröllop.
Idag är jag väldigt trött.
Och öm.
Typ överallt.

måndag 16 mars 2009

Hej då sparkonto, nice knowing ya

24 000 kr fattigare.
Lite lyckligare.
Men fattigare.
På lördag ska jag fota bröllop.
Med Mark.
Roligt, roligt.
Men ändå.
Tänk vad många semlor man får för 24000 kr.
Tänk.
Jag har inte bestämt hur jag ska göra med min hyfsat nyligen införskaffade 40D. Eftersom jag fått ett antal förfrågningar att fotografera bröllop kändes det som en logisk investering att skaffa en fullformatare och hyra några L-objektiv till en början. 40D:n får förmodligen agera backup i händelse av att något händer. Eller så lägger jag helt enkelt ut den här. Vi får väl se.


söndag 15 mars 2009

Ehm

Ja, alltså, rätt låt vann, eftersom alla sög.
ALLA!
Och nu menar jag inte den kassa låten med samma namn.

lördag 14 mars 2009

Rätt låt vann.
Tysta nu barn.

torsdag 5 mars 2009

Oh, förresten!

En rolig sak.

Den vedervärdiga hostan jag haft (men som knarket till hostmedicin slutligen lyckades råda bot på) beror förmodligen på mögligt jobb-golv.

Hade jag bott i USA skulle jag stämma någon.

Men nu gör jag ju tyvärr inte det.

För övrigt


Nu har jag funderat i ett par år och kommit fram till Ross och Darin är syskon. Så är det. Yes.

måndag 16 februari 2009

Druggie

Min hostmedicin är visst narkotikaklassad.
Tack Doktor Wolf.
Tack.

Hahahaha!

Jag har efter många vändor i jagvetintevadjagvillgöramedmittliv-djungeln äntligen bestämt mig.
Fotograf.
OK.
Ni får skratta nu.

söndag 15 februari 2009

Döda mig nu

Biverkningar av hostmedicinen:

omtöcknad
illamående
kräkningar
utslag
svullnad
förstoppning
humörsvängningar
hallucinationer


1 på 1000 my ass!

Tyck synd om mig!

onsdag 11 februari 2009

På vårdcentralen

Goda nyheter. Jag har inte cancer i halsen. Däremot hostade jag precis upp något odefinierbart. Så typiskt att jag inte kunde göra det när jag satt hos farbror (för det var en farbror) doktorn.
Han verkade inte ens tro att jag var sjuk. Han ville ha bevis. Så han skickade mig till provtagning där man tömde mig på en liter blod. Jo. Jag kanske överdriver lite här. Eller inte.
Jag upplyste laboratoriedamen om att jag är helt sjukt rädd för nålar. Det tyckte hon var lite roligt. Det tyckte inte jag. Nu har jag i alla fall fått hostmedicin som ska råda bot på min mutanthosta. Bajs smakar den. Dyr var den. Suger gör det. Men det var fruktansvärt underhållande att sitta i väntrummet och iaktta folk. Ett äldre par kom in och struntade i att ta kölapp. De körde en mer aggressiv approach, det vill säga haffade varje vitrock som passerade och krävde att få en direktremiss till röntgen utan undersökning.
Aaah, pensionärer. De är underhållande ibland.

tisdag 10 februari 2009

Till doktorn

Nu har jag krupphostat i lite drygt två månader.
Så jag bokade tid hos läkare.
Jag kände att det var dags.
Pojkvän som sovit på soffan varje natt kände att det var dags.
Att jobba i butik och springa ut på lagret och kräkhosta stup i ett känns dessutom en aning ofräscht.
Det blir 352 kr.... ÖÖÖÖÖÖÖHHHHOAAAAA..... (jag låter så, jag svär)

Mmm... Läkare...

Den friska delen av min hjärna tänker:

tamejfaen på tiden, idiot

medan den hysteriska delen vrålar:

fatta hur många dödliga sjukdomar de kommer säga att du har!! Aaaaaaaa!!!!!

måndag 9 februari 2009

Förattettheminteärkomplettutan

Låt oss prata lite.
Om röda kylar i retrostil.
Jag måste ha en röd kyl.
Jag kommer dö om jag inte får en röd kyl.
Jag kan inte ens titta på min nuvarande kyl utan att bli lätt illamående - inte efter att ha sett Röd.
Det är ett problem av ofattbara proportioner.
Måste.
Ha.
Röd.
Kyl.
Snarast.

Fint

Man kan lyssna på Markusevangeliet om och om igen utan att tröttna.
Faktiskt.
Tänk att kunna skriva så fina låtar.
Och måla hästar som ser ut som hästar och inte kludd.
Tänk.

söndag 8 februari 2009

Bite me

Jag har efter noggrant övervägande kommit fram till att jag hatar den här gjkhzjkdfghvkfdj lågkonjunkturen. Den ska dö. Yo, lågkonjunkturen! Jag råkade gilla mitt fina jobb i bokhandeln. Varför bajsar du på mig? Svara!!

lördag 7 februari 2009

'Tis the season

Melodifestival.
Det betyder chips.
För övrigt är jag av den bestämda åsikten att Alcazar ska vinna med Not a sinner nor a saint.
Varje år.
Allt annat är skandal.

365

Från och med nu. Minst ett inlägg per dag. Bered er på bajs. Jag har nämligen inget liv värt att berätta om. Och tomteluvan stannar.

Lightroom be thy name

Jag installerade Lightroom på prov tidigare idag. Min första tanke när jag kollade runt lite var något i stil med "wtf?" och "fattar inte". Ungefär som med Let's dance. Efter att suttit och pillat lite har jag kommit fram till följande:

Lightroom rockar
Jag kommer dö om jag inte får ha Lightroom jämt
Varifrån ska jag få pengar till Lightroom när jag precis länsat mitt stackars sparkonto för att köpa en 5D Mark II? (Jag säger som Chandler i Vänner - vem behöver ett sparkonto när man är trettio äniwäjs?)

Med andra ord. Lightroom bra. Så bra så bra så bra.
My precious.

onsdag 4 februari 2009

Lever

Oh oh oh.
For the record.
Jag är inte död.

Kära Sanna Bråding

Jag kommer ihåg när du var med i Tre Kronor.
Du irriterade mig redan då.
Jag drog mig i det längsta innan jag gick in och läste din blogg.
Jag borde ha hållit mig borta. Jag är väl helt enkelt dum i huvudet.
Men jag måste ge dig lite cred. Verkligen. Du får prison life att verka så... så... lockande. Ja! Du får mig att vilja knarka, åka fast och sedan blogga via brev om hur myyyysigt det är att sitta i fängelse - nästan som en spaupplevelse! Men guuud, vad trevligt! Här sitter jag i morgonrock och har tråkigt när jag kunde knarkat loss, åkt fast och sedan bloggat om brödbak. Virkat halsduk och bloggat om vilken jävla nyttig upplevelse det är att sitta inlåst, vilken ögonöppnare. Vilka schyssta människor det finns där inne. Vilken njutning det är att bli inlåst varje kväll. Dagens outfit - fängelsebrallor. Gud, så putslustigt! Jag kräks nästan.
Jo. Jag förstår att du haft det jobbigt. Knark och skit och Anna Skipper. Hemskt, hemskt. Och man ska inte sparka på folk som ligger. Men jag stör mig på din sockervaddsliknande beskrivning av de stackars få månader du tillbringar på vad som i mina ögon verkar vara en pensionat.
Kanske är jag bara lite high strung just nu.
Eller så är du bara dum.

söndag 1 februari 2009

Finaste kameran söker ny vän

Att sälja kameror är visst det nya svarta.
Jomenvisst.
Köp vettja!


Oh, och den där tomteluvan i min header ska vara kvar till nästa jul.
Ja jävlar!