torsdag 31 maj 2007

Lost

Lost var ju kul sist. Någon som missade? Låt mig återberätta.

Jo. En man står och skriker "you can do it" till sin fru mitt i skogen eller jungeln eller var de nu befinner sig och man undrar: varför står han där och skriker? Men så fattar man att han är barnmorska, eller nähä, det var han inte alls och gode tid att ligga där i skogen och föda, fy så otrevligt, men i alla fall. En pojke blev det och så dör kvinnan, men hon hinner säga att den lille krabaten ska heta Ben och då fattar man att aaaaaahhhh, det är han den där psykot Ben, aaaaaahhhh och så är man plötsligt tillbaka på ön och vuxne, elake Ben, som har skrämmande många likheter med Hannibal Lector ("I ate his liver with some fava beans and a nice chianti pfftpfftpfftpfft"), står och pillar på någon ful docka och grämer sig över att han inte skrev en bättre önskelista när plötsligt Locke kommer gående med en stor säck och säger: grattis, grattis på födelsedagen Henry eller Ben eller vad fan du nu heter och HenryBen öppnar sin present och blir jättebesviken för där ligger ju Locke's döda pappa och man tänker: pfffff, han den där John skulle seriously behöva lite tips när det gäller vett och etikett - det är helt enkelt inte OK att ge bort sin döda pappa i present. Och sedan blir det mer flashbacks och plötsligt står Harry Potter mitt i jungeln och ropar: EXPELLIARMUS!!!!



Och Sirius Black dyker upp och säger: Har du sett min bil - hälften fågel/hälften häst? och Harry svarar att nääää, det har jag inte och förresten får jag inte prata med främmande farbröder, faaast - får jag bo hos dig? Och det får han. Och det är ju jättekul att Sirius lever när man gått och varit övertygad om att han dog när han fajtades mot Voldemorts armé - oj, så kul!!! :D



Och sedan tar store Ben på sig en gasmask när han sitter i bilen med sin pappa och korkar upp en riktigt festlig behållare partyspray, men ooops, det var visst senapsgas och Ben's pappa börjar blöda och tokdör och Ben's födelsedag är heeeelt förstörd. Stackarn.



Och sedan tar Ben med sig John till en liten stuga i skogen för att presentera honom för Mollgan, men när de kommer fram blir John skitsur eftersom han inte kan se Mollgan och Ben blir pissed off eftersom han kan se Mollgan. John kallar Ben en fejk och Ben kallar John arsel och sedan blir Mollgan himla upprörd eftersom han inte är van vid sådant ståhej och börjar kasta eld omkring sig och sedan är partyt igång, men spårar snabbt ur när Ben skjuter John och lämnar kvar honom i den där äckliga gropen där han dumpat en massa andra människor och John tänker: Fucketifuck, vad f-n landade jag på? och Ben ba: Hälsa farsan från mig, moahahaha! och så sätter han lillfingret i mungipan och ser jättebusig ut.



Slut.

Het hetare hetast


Om smärtan inte gått över imorgon innebär det att jag måste jobba i pumps.

Jag kommer vara det ärtigaste vårdbiträdet ever!

Jag ger mig själv tio poäng. Lätt.

När man inte kan sätta ner foten ordentligt på marken eftersom vadmuskeln tar emot och vrålar krampkrampkramp och man enbart kan gå på tå, finns det bara en lösning: pumps. Jag struttar just nu omkring i lägenheten i morgonrock och högklackat. Jag är den mest sofistikerade människa jag känner. Funderar på att sätta in bettskenan som pricken över i.

onsdag 30 maj 2007

Comic relief

- Du flickvän? Man hör i alla fall när du kommer. Haaaas, haaaas, haaas...
- Du pojkvän? När jag kan gå ordentligt igen ska du få så mycket donk.
- Men du hasar ju sött.
- Du ska fortfarande få donk.

Till och med min mamma skrattar när hon ser mig stappla fram. Jag funderar starkt på att lägga ut min familj på eBay*.


*Nääääää...

Sniff sniff

Av någon anledning, jag inte varför, måste jag, när jag exempelvis öppnar någon äcklig burk som stått i kylen i x antal månader, lukta lite på innehållet. Det är sjukt, äckligt och vedervärdigt och jag kräks nästan, men jag kan inte sluta. Och med tanke på att mitt kylskåp är en guldgruva när det gäller rutten mat, så finns det, to put it mildly, en satans massa att lukta på. Vissa knarkar, jag sniffar möglig mat. Idag hittade jag en flaska som legat bortglömt i en väska jag vet inte hur länge. Den såg lite äcklig ut. Min vana trogen öppnade jag den och luktade. Sedan blev allt svart.

Mental anteckning: Nästa gång du tar med dig mjölk i en petflaska till gymmet för att proteinshaken efter passet ska bli lite godare - skölj ur den efteråt.

Oh, the mänsklighet. Död dingo luktar Chanel no 5 i jämförelse.

Ut ur mitt kök

Jag gillar att laga mat. Men de senaste... 4 åren har det varit lite sisådär med ambitionen. Men helt plötsligt har det blivit roligt igen - mycket tack vare Lottas blogg. Eller så är det väl helt enkelt ännu ett bevis på att jag går in till 110 % när jag intresserar mig för något, bara för att dagar/veckor/månader senare dissa det totalt. Vilket skapar vissa problem när man... tja... är hungrig. Så om någon undrar varför det råder bloggtorka kan jag meddela att jag är fullt upptagen med att göra egen sylt och färskost. Och eftersom jag känner mig själv oh, så väl, skulle jag tro att det varar i ungefär... tre veckor till. Sedan blir det lasagnette igen.

Konsten att utnyttja haltandet

Nackdelen med att ha himla ont i benet (höger ben krampar fortfarande ymningt) är att det är jäkligt jobbigt att hinna med spårvagnen. Fördelen med att ha himla ont är folk tycker synd om en. Och bjuder på fika. Funderar starkt på att fejka haltande i ytterligare några dagar. Onekligen bra för min ekonomi.

måndag 28 maj 2007

Kraaamp

- Flickvän! Du hasar så högljutt att jag blir tokig.
- Jag kan ju inte gå ordentligt. Jag kan inte lyfta fötterna från golvet. Då dör jag av smärta.
- Pisch pasch.
- Kan du bära mig?
- Nej.
- Snälla?
- Nej.
- Då lägger jag mig ner på golvet och skriker.
- Gör så.

Halleluja och aj som fan

Hemtentan inlämnad med en marginal på 3 minuter. Classy. Jag har svårt att förstå att jag faktiskt hann, att jag lyckades plita ihop två analyser som faktiskt går att läsa utan att man kräks. Stress är ett sjukt underskattat fenomen. Jag jobbar tokbra när det bara är timmar kvar på deadlinen. Sant, jag tror jag börjar känna av ett begynnande magsår, men det är väl smällar man får ta.

I min eviga strävan efter snyggare ben bar det iväg till gymmet igår. Jag tränar aldrig ben. Mitt förhållande till benmaskiner är ungefär jämförbart med att lägga handen på en kokhet spisplatta eller vaxa sig mellan skinkorna, men eftersom jag faktiskt börjar se resultat på överkroppen efter x antal månaders slit har jag beslutat mig för att sätta lite press (moahahaha, ordvits) även på benen. Det var ju inte så satans jobbigt när allt kom omkring, tänkte jag där jag stod på le gym och svingade benet fram och tillbaks i en av maskinerna som påminner oroväckande mycket om en tortyrmaskin från Medeltiden som jag såg på ett museum när jag var liten. Sqeeeze that ass, squuueeeeze that ass... Oh, the mänsklighet. Jag kom knappt ur sängen imorse. Jag kan inte gå ordentligt. Vaderna... Omigod... Vaderna. Jag dör. Pojkväns små käcka tillrop om att det blir värre fraaaamååååt natten - för att inte tala om imorgon (och inte kan jag jaga ifatt honom för att slå honom i huvudet heller), gör att jag seriously funderar på att göra slut på lidandet här och nu. Gnnnn...

lördag 26 maj 2007

Kom igen. Be a pal.

Till min lärare Marcus:

Jag fixar inte den här hemtentan. Jag är helt enkelt för dum. Dessutom har jag druckit vin. Jag är väldigt dålig på att analysera efter att ha druckit vin. Jag kom precis fram till det. Det och att jag inte borde ätit så satans många sura gröna flaskor innan jag hinkade i mig en 3/4 flaska mousserat... någonting. Jag mår lite illa nu. Kan du inte vara lite schysst och ge mig... pfffffffff... lite dispens? Schyssta dårå. Kom igen. Jag kan till och med be snällt på engelska för att scora lite bonuspoäng.

Pretty please. I'm illamående. Cut me some slack. Or I'll vomit all over you.

Vill inte Kan inte Vill inte

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Var är min pistol?

27 going on 12

Jag och pojkvän (satan, det börjar barka utför nu, jag nämner pojkvän i var och vartannat inlägg - nu dröjer det inte länge innan jag börjar prata om hur söt min katt är och att jag åt lasagne till middag och sedan ballar det ur totalt) var på Systemet idag. Det är alltid lika intressant när man kommer fram till kassan. Idag hann jag inte ens lägga upp flarrorna på bandet innan kassörskan hotfullt väste att vi bägge två skulle langa fram våra leg.

Efteråt:

- Du pojkvän? Hur gammal ser jag ut egentligen?
- 19.
- Lägg ner.
- Jag skojar inte. 19. På sin höjd. Utan glasögon ser du ännu yngre ut. För att inte tala om när du har på dig hängslebyxor. Det är bara en tidsfråga innan polisen griper mig för... tja... osedligt beteende.
- Men tänk vilken fördel ändå. När jag är 55 kommer jag se ut som 25. Det är ju helt formidabelt.
- Eller så blir det tvärtom. När du fyller 30 kommer kanske allt på en gång, pang bom bara, och så plötsligt ser du ut som 75. Jag vet inte om jag vill vara ihop med en 75-åring.
- Kommer du ihåg tanten på centralen som trodde att du var min pappa?
- Hon var full som ett ägg. Förmodligen lite stenad också.
- Jovisst. Men ändå.

Upphetsande lördag

Jag hatar att jag har så pass mycket karaktär att jag kan banga fest en lördagskväll och istället sitta och skriva hemtenta. Jag som slagit in en leverpastejmacka och allt. *svordom*
Var la jag nu mina chips?

fredag 25 maj 2007

Hmmmm...

Jag ska på inflyttningsfest imorgon. Himla trevligt. Så. Eftersom jag är en artig liten dam tar jag naturligtvis med mig en present. Men vad? Och eftersom damen vars badrumsskåp jag ska rota igenom imorgon faktiskt är här och läser då och då kan hon ju lämna en liten anonym kommentar med eventuella önskemål. Hon får dock ha i åtanke att jag är fattig student. Risken finns att jag tar med mig en halväten leverpastejsmörgås - inslagen naturligtvis. Man är ju väluppfostrad.

...

Man vet att man behöver umgås mer med sina tjejkompisar när man börjar diskutera balsam med sin pojkvän. Och Miss E befinner sig i Stockholm. Det själviska lilla stycket.

Freeeedag (jag orkar verkligen inte skriva något fyndigt i titelrutan)

Att möta upp några klasskompisar för att diskutera hemtentamen är en väldigt bra idé. Att tro att man kan sätta sig på café med några klasskompisar för att kunna diskutera sagda hemtentamen är dock lite... orealistiskt. Jag har inte fått gjort ett skvatt. Däremot har jag ätit en himla god caesarsallad. Och paj. Mycket paj. Lite för mycket paj. Och pratat med en hälsokosttant om vad mina hudproblem beror på. Det spårade ut rätt fort.

- Hur ofta går du på toaletten?
- Ursäkta?
- Mage och tarm. Dina hudproblem tyder på en obalans i tarmfloran. Fibrer. Du behöver fibrer. Är du hård i magen?
- Jag måste nog gå nu.

Det där pulvret kom idag förresten. Har dock inte vågat prova än. På blott en dag har jag gått från skeptisk till livrädd. Tänk om det blir ännu värre. Christ. Det kan alltid bli värre.

onsdag 23 maj 2007

Pulver beställt.
Fortfarande skeptisk, dock...

Vitamin B5

Nu är jag trött på att se ut som... som... gaaah! Jag är trött på att x antal finnar blossar upp bara sådär. Trött på att se ut som om någon kletat margarin i nyllet på mig. Så inte attraktivt. Jag är inte ens ute efter att vara attraktiv. Jag vill bara... må bra. Är det någon som prövat Vitamin B5? Tror jag ska klicka hem en burk. 200 spänn - räcker i 20 dagar. 20 kapslar om dagen. C'est la merde. Så. Någon som har testat? Jag är skeptisk, men villig att pröva. Det är antingen det eller gå runt med papperpåse på huvudet, vilket blir himla varmt i sommar samt gör det svårt att hoppa på rätt spårvagn och sedan slutar det med att jag irrar runt i Hammarkullen och ropar: hallå? hallå?

Så. Någon?

UPDATE: Pulver eller tabletter? :O

Happy day

Vänner och bekanta! Min mobil fungerar igen. Sms:a en massa strunt nu. Jag väntar.

Det här samtalet är avslutat

Telefonen ringer.

- Du, flickvän?
- Ja?
- Om du inte har något bättre för dig än att sitta vid datorn...
- Jag sitter med en hemtenta.
- Ja, ja. Iallafall. Mix Megapol har en tävling som går ut på att man ska hitta någon snubbe som går omkring undercover på stan. Man ska fråga folk "Är du jagad" och har man tur frågar man till slut den där snubben och så vinner man 20 000 spänn.
- Jag väntar på slutklämmen.
- Tja. Har du lust att springa ut på stan och hitta honom? Vi skulle kunna göra en massa kul saker för de där pengarna.
- Jag lägger på nu.

tisdag 22 maj 2007

Bajs

Bajsleken är himla kul.
Bajsimperiet slår tillbaka.
Himla bra film.

PS. Alla miffon som trillar in hit efter att ha googlat "bajs" kan gå någon annanstans för att få sitt lystmäte tillgodosett. Här finns inget att hämta. Tror jag.

PS2. Sa jag inte åt er att gå?

Det är en bra dag idag

POJKVÄN HAR FÅTT JOBB!

Jag tror att det är läge att korka upp skumpan nu!

Dignity, my arse

Man vet att ens sista gnutta värdighet har försvunnit när man... nä... jag kan inte skriva det. Kan inte. Om jag ser det på pränt blir det svårare att förtränga. Tack och hej.

måndag 21 maj 2007

Requiescat In Pace

Jaha. Mina favoritjeans som jag äntligen, efter x antal månaders spring på gym för att döda mage, lyckades åla mig i efter många om och men (jävligt många om och men, ojojoj) är officiellt* helt ritch-ratchade i baken. Ännu ett tecken på att det inte finns någon rättvisa i världen. Att det dessutom skedde på spårvagnen när jag skulle sätta mig ner (och ändå placerade jag min bakdel på sätet oh, så försiktigt) så att killen som satt framför hörde ritchet (han hörde, jag vet att han hörde) samt att jag hade en apkort jacka på mig som inte dolde ett skvatt är ju ytterligare två bevis på att Gud är en bitter liten impotent man med begynnande flint som älskar att gotta sig i andras elände. Inte lika illa som den där gången fröken Rosa (read between the lines) kom på besök när jag hade på mig ljusblå jeans på stan, men nästan.

* Att knata runt med lite smått trasiga byssor är rätt charmig - att knata runt med arslet på display är bara groteskt.

Känner mig som ett utskitet äpple.
Det var bara det.

söndag 20 maj 2007

Frustration

Jag har väldigt svårt att göra mig förstådd när jag är arg. Vissa människor lever upp och omgärdas nästan av en glödande aura när de blir förbannande. Orden liksom bara flödar. Själv tappar jag talförmågan och börjar stamma. Fullständigt blockerad. Så mycket som vill ut. Så svårt att kanalisera. Jag hatar att jag inte kan uttrycka mig bättre verbalt. Jag hatar att det låter dumt och överdrivet pretantiöst när jag försöker säga något från hjärtat eller ska ge svar på tal. Det faller liksom bara platt till marken och blir liggande. Livlöst. Pinsamt. Dött. Rumpa. Jag förväntar mig inte spontana applåder, men det hade varit trevligt att någon gång - en endaste liten gång - framstå som något annat än korkad. Jag hatar att framstå som korkad. Jag hatar att jag ibland säger så dumma saker. Och mest av allt hatar jag när folk säger att det är charmigt. Att det är en del av min personlighet. Då vill jag slå någon. Hårt.

lördag 19 maj 2007

Mmmmm....

Det är fasligt gott att äta riven Västerbottenost mitt i natten. Snuskigt. Men oh, så gott.
Jag älskar att vara vuxen (ibland).

Och ja, jag har förlikat mig med tanken att jag med största sannolikhet är vuxen. Jag sitter för fasen hemma en lördagskväll och läser. Nuff said.

Deeelightful

Stekt kycklingfärs är otäckt likt stekt hjärna. Jag har förvisso aldrig ätit hjärna. Men jag har sett Hannibal.

- Pojkvän! Pojkvän! Vad liknar det här?
- ...
- Erkänn att det ser ÄCKLIGT ut! Eeeeew...
- Vi ska äta det där sedan.
- Ja. Men ändå.

Don't get it

One way ticket to hell and back. Förklara någon.

Killer

Efter att i lite drygt tjugo minuter suttit och klappat med händerna framför dataskärmen lyckades jag äntligen ta kål på en äcklig liten bananfluga som höll på att göra mig galen. När jag ser den mosad i min handflata får jag plötsligt dåligt samvete och tänker

1)

karma
karma
karma

2)

hur schizo jag egentligen är. Mördar bananflugor men börjar nästan gråta när jag ser döda humlor på trottoaren. Uuuuuäääää.... De ser ju ut som små bjööörnar....

3)

att jag med största sannolikhet kommer återfödas som dyngbagge i mitt nästa liv med tanke på alla oskyldiga bananflugor jag mördat. Det är jag och Chandler.

torsdag 17 maj 2007

Mobilpanik

Min mobil vill inte fungera. Det är lite trist. De första dagarna var det riktigt skönt. Aaaah, ingen telefon som vrålar ut Hips don't lie. Inget grävande i väskan eftersom den alltid ligger längst ner. Very zen. Men nu börjar det bli jobbigt. Riktigt jobbigt. Kan inte ringa hem och fråga om vi har tomatpuré eller om jag ska köpa ny. Kan inte skriva dumma sms. Paniken stiger. Känner mig... så... så... 1995.

????

Vad gjorde man innan Google? Jag minns knappt.

onsdag 16 maj 2007

Vad kostar en tripp till Kina?

Test snott från Kanalisera.
Min riktiga ålder: 27,6
Min egentliga ålder: 27,6
Och då var jag ändå tvungen att välja vuxna alternativ i brist på... barnsligare. Goddammit. Jag är egentligen 15. Figures.

Truly disgusting

Efter att ha provsmakat samtliga *rap* Malaco Truly-sorter som jag fick hem *sur uppstötning* har jag kommit fram till att jag inte kan linda in det. Hur mycket jag än vill. De smakar faktiskt bajs. Fine. Jag vet inte hur bajs smakar. Men jag kan tänka mig att det smakar som... Malaco Truly. Dessutom kan jag inte låta bli att störa mig på formuleringen i kampanjbladet:

Gör dina tjejkompisar glada och dela med dig av Malaco Truly.

Tänk om jag inte har några tjejkompisar? Va?

Det stör mig. Himla mycket. Det och att deras lilla slogan är

It's OK to enjoy.

Jag vet inte. Naaaw... Jag vet inte.

Lakritsen och Exotic affairs var iofs ätbara. Faktiskt.

Onsdag kväll

Pojkvän vill köpa ny klocka. En riktig dyring. Flickvän tycker att det är onödigt med dyra klockor och skäller ut pojkvän. Lite kärvänligt sådär. Pojkvän vill fortfarande köpa dyr klocka. Flickvän surar. Flickvän tänker på hur de där pengarna hade kunnat gå till något roligare. Som en Parisresa. Eller Thailand. De har många fina klockor i Thailand. Billiga Rolex. Billiga Omega. Skitbra, ju. Pojkvän tycker flickvän är dum. Flickvän tycker pojkvän är märkesbög. Pojkvän tycker flickvän är en drama queen. Flickvän säger att så är det inte alls och stormar ut. Bloggar av sig lite medan pojkvän mördar aliens i yttre rymden. Snart har hon glömt bort varför hon blev sur. Hon funderar dock på att, för att jävlas lite, rita något obscent på Rockyplanschen som pojkvän satt upp i sovrummet. Hon ritar dit en liten snopp. Mentalt.

Det är bra att ha något att se fram emot

Min ICA-affär skickar ut små checkar en gång i veckan som tack för att man handlar just där. Jag vet inte vad som är mest tragiskt - att dagens höjdpunkt är att knata iväg till affären eller det faktum att jag blir strålande glad för en gratis burk sambal oelek.

Smakar som... som... som...

Jag jobbar förresten på att utveckla omdömet "bajs" till något mer... tja... jag vet inte. "Bajs" låter inte så classy. Än så länge har jag bara kommit fram till

smakar som urvriden skurtrasa
smakar som svettiga gympadojjor
smakar som pappersmassa
smakar som asfalt
smakar som fötter
smakar som gammal gubbe

Men, som sagt, jag jobbar på det.

Svinto my friend

Tenta på måndag. Stooor tenta. Jag hittar på ursäkter för att slippa sitta och läsa. Som att skrubba ugnen. Och skriva dikter. Min ugn är himla ren och fin. Någon poet blir jag dock aldrig. Nackdelen med att sitta på knä och gno ugnsluckan med svinto istället för att plugga amerikansk historia är att jag med största sannolikhet kommer kugga tentan. Men, men...

tisdag 15 maj 2007

Not så gott

Efter att ha surfat omkring på diverse bloggar och läst om hur folk fått prova kaffe och corn flakes via Buzzador kom jag fram till att jag också vill prova kaffe och cornflakes. Trots att jag inte gillar vare sig kaffe eller corn flakes. Jag är så vansinnigt lättpåverkad att det är skrämmande. Plus att det innebär gratis... saker.
Jag hämtade hursomhelst ut ett paket idag. Det var sprängfyllt med Malacogodis. Jag hatar Malacogodis. Bjöd pojkvän på en liten påse och var noga med att upplysa honom om att det var

30 % mindre socker
Enbart naturliga tillsatser
Äkta fruktjuicer och äkta lakritsrot

Det stod att man skulle säga det till alla man bjöd. Annars dör man.

Jag stod beredd med papper och penna, redo att anteckna pojkväns omdöme. Varje litet ord.

- Nå? Nå? Hur smakade det?
- Bajs.
- Utveckla gärna.
- Som gott och blandat. Utan gott.
- Och bajs?
- Precis.

*antecknar*

Jag ser verkligen fram emot att avlägga min rapport på Buzzadorsajten. Moahahaha!

måndag 14 maj 2007

Ångest be gone

Jag har börjat känna någon slags inre frid på sistone. En märklig känsla av lugn har liksom spridit sig i magtrakten. Jag är ganska säker på att det inte är katarr. Jag är ovan vid den där känslan eftersom jag är lite hysteriskt lagd. Därför vågar jag inte tänka alltför mycket på den av rädsla för att den kanske ersätts med den där andra känslan som börjar på å och slutar på -ngest.
Ett ypperligt bevis på det där med att att jag känner mig lugn (-are) är att jag börjat tjata på pojkvän om att skaffa hus. Gärna i skogen. Där det är tyst. Yxmördare och monster stör mig inte det minsta. Bara jag slipper grannarna. Jag hatar mina grannar. De höll mig vaken hela natten med sin jävla musik, flyttande av möbler och sexande. Jag har inget emot sexandet. Sexa på. By all means. Men ge fan i möblerna klockan fuckin' tre på natten. Döda. Döda. Döda.
Vad var det vi pratade om? Hus, ja. Jo. Jag vill ha ett hus. Det är framsteg. Stora framsteg. Hus och femton barn. Om jag slipper föda dem själv.

Eh

Jag såg lite på ett barnprogram på ettan. En datoranimerad häst pruttade sig fram i ett lopp. Sedan började en otäck liten animerad tös spela fiol på sina ögon. Allvarligt talat. Vad hände med Pippi och Ronja? Hallå?!

Aaaargh

Tentan, ja. Nu talar vi inte mer om det. Bajs. Med smör på.

Försökte avsluta lite sött med: Omtenta here I come! Ha en trevlig sommar!

Undrar om jag får bonuspoäng för det.

söndag 13 maj 2007

Eller sova

Om man skulle ta och gå upp kl 6 imorgon bitti och dra iväg till simhallen? Eller inte.

Så beigt


Jag gjorde ett test för att kolla vilken superhjälte jag är mest lik personlighetsmässigt. Svar: Green Lantern. Så. Vem fasen är Green Lantern och, viktigast av allt, varför blev jag inte She-Hulk? Jag är förorättad å det grövsta.

Man blir smart av paj

Efter att ha suttit på café i x antal timmar och övat översättningsmeningar i stil med:

- Vad är det där för fåglar?
- Det är gäss.

Jag spelade bas när hyresvärden ringde på dörren. Jag vet inte vem som blev mest förvånad, min holländska trummis eller jag.

Professor Kalkyl hotade att lämna klubben om inte Milou valdes till ordförande.

Vi har ingenting att förlora. Har han inte betalt undulaten på torsdag, behåller vi den.

har jag kommit fram till att Vanilj är ett jävligt dyrt kafé. Men de har goda pajer. Dyra. Men goda. Fast dyra.

Mental anteckning: Börja plugga tidigare än dagen före tenta.

Grannen ovanför började dunka med något mot golvet klockan 7 imorse. Kan man lobotomera folk genom brevlådan?

Oh, så lång tid kvar till nästa...

Yay för Serbien! Och yay för Kristian Luuk och hans torra humor! Ännu mer yay för att Expressen stavade Pekka Heino "Pekka Herino"! Yay för transan i folie som kom på andraplats! Nay för att jag inte kan få låten ur skallen! Och slutligen en stor käftsmäll till den som kom på den finfina idén att låta tomten dela ut pris. En riktigt stor och fet en. Hon den där bruden i rosa som sprang runt i green room kan också få en.

Och Ola är fortfarande söt. Så det så.

lördag 12 maj 2007

Skriiiik

Svårt.... att....andas...

1 timme kvar.

*skriiiik*

Tränat magen idag - check
Bullat upp med chips och Häagen Dazs Strawberry Cheescake - check

Life is good.

Mental anteckning: Get a life.

Precis

Det sågs på Chocolat igår. Pojkvän förstår inte Johnny Depps storhet. Jag försökte förklara:

- Du, pojkvän? Jag älskar dig, men om Johnny Depp skulle knacka på och be mig rymma med honom skulle jag nog bli så illa tvungen att följa med. Du är på det klara med det? OK?
- Så får du inte säga. Fattar du väl. Tänk på min stolthet.
- Jamen. Om han med klorna och pollisarna i X-Men skulle knacka på och be dig dumpa det där lilla rultiga trollet som sitter med krum rygg och bloggar och istället bli hans sidekick - skulle du inte hänga på då?
- ...
- I rest my case.

fredag 11 maj 2007

Omigod

Han den där vitryske Koldon eller vad han nu heter är kusligt lik Borat. När han pratar.

I like.
Djees.
Is nice.

Ja. Det var bara det.

Mental anteckning: GÅ OCH LÄGG DIG!

21 h kvar

Det blir Ukraina eller Lettland.
Mark my words.
Men jag hoppas på Serbien. Och Ark, natürlich. Duh.

Nästa år ska jag ställa upp själv och joddla på halvkass isländska. Jag ska vira in mig i plastfolie och sticka en köttermometer (fortfarande lite osäker på det däringa bindstrecket) i skallen. Termometer - check. Plastfolie - check. Isländska - jobbar på det.

Mental anteckning: Gå och lägg dig.

Say what?

Nu glömmer vi den patriotiska andan för en stund och röstar på transan i aluminiumfolie. Kan man köpa en sådan där fin hätta med speglar på H&M, månntro? Jag är lite trött på min.

Mental anteckning: Somna inte på soffan.

Miss KYD vs Steken Part 2

Jag har tydligen en köttermometer (eh... bindestreck?) hemma. Exakt hur det kommer sig att jag har en sådan i min ägo har jag ingen jävla aning om. Och steken är snustorr och död fem gånger om. Jag skyller allt på termometern. Allt.

Mental anteckning: Sluta skriva om... stekar.

Ååååååååå, kniiiiip

Jag provade en baddräkt i silver idag. Med snörning fram. Oerhört cool - beroende på hur man ser det. Drog på den över strumpbyxorna, eftersom jag inte orkade krångla mig ur stövlarna (det tar mig en kvart att få på dem, dammit). Så. Där stod jag inne i H&M's provrum iklädd silverbaddräkt, svarta strumpbyxor och knähöga stövlar. Och glasögon. Jag har aldrig garvat så mycket i hela mitt liv. Satan. Jag gjorde små knälyft för skojs skull och var precis på väg att plocka äpplen när jag insåg att det var kö utanför samt att man ser benen utifrån. Meh. Jag bjuder på det.

Mental anteckning: Bara för att hon ser snygg ut i den, betyder det inte att jag gör det.

Miss KYD vs Steken

Jag fick ett litet ryck när jag var i affären och fick helt sonika för mig att jag skulle laga stek idag. Så nu står jag här med en rejäl bit dött djur, har inte den blekaste aning om vad jag ska göra och har, to top it all off, fruktansvärd mensvärk. Fredagskvällen börjar bra. Ju mer jag petar på steken, desto mer äcklad blir jag. Illamåendet liksom bara väller upp. Detta kommer inte sluta väl.

Jag har hört att mjöl ska vara väldigt gott.

Mental anteckning: Sluta kolla på matlagningsprogram. Och köp aldrig mer stek.

torsdag 10 maj 2007

Fantastico

Det är roligt att en video som jag postade från You Tube igår kl 14 kommer upp på bloggen idag kl 10.30. Aaaah, modern technology...

Hercules In New York

Kommentarer överflödiga

Bzzzt

Jag tvättade ansiktet med rakskum imorse. I förrgår hällde jag filmjölk i tekoppen och ställde in i mikron. Jag behöver en elektriker. Det har blivit kortslutning någonstans.

Hör upp!

Det är schlager-semi ikväll. Den som inte ringer in och röstar på

1) Andorra
2) Serbien
3) Vitryssland
4) Ungern

ska jag personligen leta upp och ge ett kalsongryck. Jag inkluderar les femmes.

Ja, jag är tokig.

onsdag 9 maj 2007

Film är kul

Jag och pojkvän har varit tillsammans i lite mer än sex år. Under de första tre åren, som svar på frågan om jag var sugen på att se någon film, klämde jag i princip jämt till med The Running Man.

- Running Man. Jag vill se Running Man.
- Vi har inte den. Välj en annan.
- Nej. Running Man.

Efter ett tag tröttnade på pojkvän på att höra allt tjat om The Running Man och köpte DVD:n. Så långt allt väl.

En helt vanlig kväll:

- Ska vi se en film, pojkvän?
- Visst. Vilken? Running Man?
- Conan Barberaren?
- Conan Barbaren, flickvän. Conan BARBAREN. Han ansar inte skägg. Och nej. Vi har inte den.
- (besviket) Nähä.
- Vi har fler filmer. Running Man?
- (surt) Nä.

Att välja film i det xxx:ska/yyy:ska hemmet är något av en pärs. Vill det sig riktigt illa slutar det med att någon rusar ut ur vardagsrummet slitandes sitt hår, vrålandes en massa fina svordomar. Det brukar inte vara jag. Conan står i hyllan nu, för övrigt. Jag diggar Conan. Conan är kul. Nästan lika kul som Herkules i New York. Det är inte mycket som toppar Herkules i New York.

Ännu en helt vanlig kväll:

- Ska vi se en film, pojkvän?
- Visst. Vilken?
- Cobra. Jag är himla sugen på Cobra. Har vi den?
- (sammanbitet) Nej.
- (besviket) Jaså. Nähä.

Jag känner på mig att Cobra gör entré vilken dag som helst nu. Vilken dag som helst. Ääääääny day now.

För mycket b-film fuckar upp ze brain

Jag hade en rätt ball dröm inatt. Jag kommer inte ihåg exakt allt, men den innehöll slemmiga monster, kärnvapen, secondhandpumps, en tripp ner i kloakerna och en tur på en cool motorcykel. Oh, och så var jag gift. Tror jag. Jag bad i alla fall någon hälsa min man att jag alltid skulle älska honom. Snörvel. Sedan klättrade jag (i pumps) ner i en kloak för att döda något geggigt odjur. Det var en kul dröm. Slår att drömma att jag blir bränd till döds av tusentals maneter ute till havs med hästlängder.

Jag hatar att inte vara snuskigt rik

Tralala, jag fick just mitt sommarschema. Kom snabbt fram till att jag behöver jobba bra mycket mer för att kunna.... tja... BETALA HYRAN!!!

Ser ni en gammal tant med blå hätta som sitter på knä i centrala Göteborg med händerna kupade runt en McDonaldsmugg kan ni väl komma fram och skänka en slant.

Fuck.

tisdag 8 maj 2007

Fullständigt normalt

Man kan bli toksugen på våfflor mitt i natten. Tydligen.

Skitgris

Det finns ingen ordning i mitt liv. Det finns ingen struktur. Vart jag än vänder blicken i skrivande stund råder oordning. Skrivbordet (som egentligen är ett matsalsbord) är så överhopat av papper och annan skit att det är ett under att jag ens hittar tangentbordet. Jag fann ett par gamla strumpor bakom datorskärmen för en stund sedan. Det ligger kläder överallt, trots ihopmonterade IKEA-klädställningar som får sovrummet att se ut som en outlet. En trasig jalusi. En konstant obäddad säng med Turtlespåslakan. Dammråttor lite här och var. Skor utspridda i hallen. Inga handtag på garderobsdörrarna. Inget bord i köket. Inget bord i vardagsrummet. Köksbord i sovrum på grund av för liten lägenhet/för stort bord.
Det finns ingen ordning. Att städa bort den värsta skiten när man vet att det kommer folk, det är inte äkta. Det är inte ordning. Det är att ge sken av att man är ordningsam, när man egentligen är en gris. För jag är en gris. En schizofren gris. Jag kan tappa potatisklyftor på golvet som får ligga tills någon tar upp dem, för att plötsligt ligga på alla fyra på köksgolvet och skrubba bort intorkad kattmat med svinto. Jag kan gå flera dagar utan att diska för att plötsligt börja skrubba diskhon tills den glänser. Med svinto. Jag har ett mycket märkligt förhållande till Svinto.

Jag vägrar kalla mig bohem. Jag är ingen bohem. Bohemer går runt i turban och fotsid dräkt och luktar svett. Jag skulle snarare kalla mig... något ostrukturerad. Och tankspridd. Det sjuka är att jag mår bra av det. Jag trivs i skiten. Jag kan bli illa till mods av att det är kliniskt rent, av att allt är prydligt vikt. Sådant får mig att vilja kasta saker runt omkring mig för att göra det mer... bebott. Röran ger mig en känsla av trygghet. Jag vet inte varför. Och jag orkar inte sitta här och analysera varför. Det bara är så. Kaos ger lugn. Att sedan upprepade gånger bli kallad skitgris är väl smällar man får ta. Antar jag. Men visst skäms jag när folk kommer oanmälda och det ser ut som svin hemma. Som när Hyresgästföreningstanten var här för några veckor sedan. Hon såg smått chockerad ut. Att jag dessutom öppnade iklädd morgonrock med x antal tandkrämsfläckar (tandkrämsfläckar tenderar att se rätt nasty ut när de torkat in) kl 15 på eftermiddagen gjorde knappast saken bättre. Bara en böjd, bränd sked i ena näven som fattades.

(Och att koppla samman allt stök runt omkring mig med mitt röriga inre - det tar vi upp i ett helt annat inlägg.)

Fängelse är det nya svarta

Jo. Det blev ju finkan för Paris. Men jag tror att hon kommer klara sig rätt bra. Eller för att citera en kommentar jag snubblade över tidigare:

När Martha Stewart klarade fängelselivet så ska Paris nog också göra det. Martha Stewart kom ut ur cellen i en kofta som såg ut att vara stickad av sina medfångars hår.

Martha skrämmer mig åh, så mycket. Att dela cell med Martha skrämmer mig ännu mer. *klappar mitt hår och ser lite nervös ut*

Allt förstört

Grannen knackade på igår kväll och ville låna vindsnyckeln. Samma granne som gapar och skriker och klampar runt med kängor. Samma granne som jag vill... skada. Snett bakom honom stod en äldre kvinna. Kändes inte riktigt som om det var rätt läge att börja skälla på honom för att han låter så satans mycket när han uppenbarligen hade besök. Jag gav honom nyckeln och log lite ansträngt. Han verkade rätt trevlig, men jag tryckte snabbt undan de tankarna. Här ska hatas. Precis när jag ska stänga dörren hör jag honom säga: Då säger vi så lilla mamma. Hej, hej. Vi hörs snart. Tonläge: mycket litet barn.

Säg mig: hur ska jag kunna hata honom nu? Va?

måndag 7 maj 2007

Osäker

Daily Hasselhoff. Bra eller anus?
(Steve kommer bli helt knäckt...)


Steve? I had a dog once named Steve. I wonder what happened to the little bugger? Oh. That's right. Eh. So. Y'all dig my fur?

Adjektiv är sexigt

Sprang på en gammal klasskamrat som läser juridik nu. Så du läser fortfarande språk, sa hon och höjde lite på ögonbrynen. Själv ville jag ha lite mer... action. Som att substantiv, adjektiv, verb och predikatsfyllnad inte är det minsta upphetsande. (Ooooo, det kittlade till lite där) Bit mig, bruden.

Amazing

Fucking fabulous. Det är... jag vet inte hur många dagar, men det är onekligen en satans massa, kvar tills nästa studiemedel; den sista utbetalningen som räcker typ till ett paket nudlar. Och jag är redan pank. Det är nästan värt en liten applåd.

*spridda applåder*

Goes around comes around

Grannarna bråkar fortfarande. Trots att han (det är en kille och en tjej) hade satt upp en post it i trappuppgången (utanför min dörr - varför???) där det stod: Jag älskar Isabelle. Det verkar dock inte ha hjälpt nämnvärt. Isabelle är fortfarande rätt pissed off.
Angående det där med att jag kan känna mig lite... glad när jag hör folk bråka? Det har gått över nu. Nu vill jag bara döda dem. Vem börjar gapa kl 6 på morgonen? OCH flytta möbler? Bara i det här sabla huset. BARA här. Killens röstläge är dessutom något utöver det vanliga. Jag har aldrig hört någon (utan megafon) tala så satans högt. Han håller långa monologer där uppe. Otroligt. Igår kväll kunde jag svurit på att han citerade Shakespeares samlade verk. Han höll låda i säkert trekvart. Jag vet vad det här är. Jag vet. Det här är payback för hälarna som jag körde ner i golvet när jag bodde på övre plan i uppgången bredvid. Och jagade pojkvän på skoj (man gör sådant när man är nykär). Duns! Duns! Duns! Och gapade och skrek - dock mer sofistikerat än asen ovanför. Karma. Trots att jag inte är död.

lördag 5 maj 2007

Allt går med lite god vilja

- Flickvän, hur kan du bli packad på tre glas vin?
- 3 1/2. Fantastiskt, eller hur? Ska vi göra våfflor?

Roligt ju

"Morphology is the field within linguistics that studies the internal structure of words. (Words as units in the lexicon are the subject matter of lexicology.) While words are generally accepted as being (with clitics) the smallest units of..." Hihihihi...

Clitics.

Hihihihi...

Jag ska sluta dricka nu.

Vino


Kan någon vara vänlig och förklara för mig hur jag ska kunna koncentrera mig på nom9n.. nominalidd... nominaliserade adjektiv när jag druckit... 1... 2... 3 1/2 glas vin och dessutom har ett ihärdigt Wii-plingande i bakgrunden? Oh, my.

På kylen





En kyl är inte en kyl om inte Bruce sitter på den.
Nej, det är inte jag som satt upp den. Notera den fina magneten (man ser halva) med några av mina fina egenskaper.

Pfffft

Miss E påstår att jag är blond. Jag piluttar henne. Oh, så mycket.

Jag är inte störd, jag är inte störd...

Grannarna ovanför bråkar. Det är lyhört som fan här. Hur kunde du göra så? vrålar han. Hon svarar, men jag hör inte. Frustrerande värre. Jag vill veta. Tala högre, för tusan.
Jag vet inte vad det är för sjuk fascination som får mig att nästan känna ett sting av glädje när jag hör andra bråka. Kanske är det en bekräftelse på att mitt eget förhållande egentligen är rätt... normalt. Trots att kaffekopparna flyger ibland. Det är samma morbida fascination som får mig att vilja gå fram och ta en närmare titt när jag ser hur ambulanspersonalen tar hand om någon efter en olycka. Vad händer? Vad händer? Det är inte det att jag gottar mig i andras elände. Så är det inte alls. Men jag kan få en liten kick av det. Inte av att se någon stackars sate ligga manglad på en bår, riktigt så störd är jag inte. Det där har snarare att göra med att jag vill se, trots att jag inte vill. Att höra folk gräla, däremot, det ger mig nästan en känsla av inre frid. Inte skadeglädje. Absolut inte. Jag går inte loss på att folk mår dåligt. Kanske är det för att jag själv är så hetlevrad, för att jag själv tänder till så satans snabbt på minsta lilla ibland. Ett tecken på att man inte är ensam om den där ilskan. Någonting som slätar över andra människors Vi bråkar aldrig... och får mig att dra en lättnadens suck. Kanske är jag ensam om det. Kanske. Men jag tvivlar på det. Det är bara svårt att erkänna.

fredag 4 maj 2007

Flyter

Eeeeek

8 dagar kvar till ESC.

Den som inte delar min entusiasm för kassa schlagerlåtar gör bäst i att hålla låg profil de närmaste dagarna.

(Kidding*)

(*Not)

Home alone

Pojkvän borta över natten och jag gör upp storslagna planer. Värsta myskvällen. God mat. Soft musik. Chick flick. Hela sängen för mig själv. Halleluja moment.

Men när det kommer till kritan orkar jag inte slänga ihop någon mat och sitter därför i soffan och grottmanshetsäter en bit rostbiff som jag hittat i kylen med bara händerna. Kall. Classy. Kollar på Die Hard. I stereon snurrar One way ticket to hell and back med Darkness. Jag somnar i soffan och vaknar av nackspärr klockan halv 5. Halleluja. (Det sista har inte hänt än, men jag räknar kallt med det.)

U

Kuggade fonetiktentan. Briljant. Var är min Häagen Dazs?

torsdag 3 maj 2007

Bio betyder godis. Jag upprepar...

Sa jag förresten att jag ska gå på Spindelmannen 3 idag?

JAG SKA GÅ PÅ SPINDELMANNEN 3 IDAG!

Var gjorde jag nu av min självbehärskning?

Wiiiiiii

- Du, flickvän. Ta det lugnt. Du kastar snart in handkontrollen i tv:n. Det räcker med en liten rörelse. Jag lovar.

Junkie

Och varför fortsätter jag att köpa bikinis*? Varför? Var finns bikiniholics anonymous när man behöver de som mest? Ingenstans.

*Men det var ju små ananas (-er???) på.

Overload

Det är mycket nu. En tenta i veckan. Jag diskade precis med en kursbok i ena näven. Nu ska jag gå och stoppa huvudet i toaletten så det får svalna lite.

tisdag 1 maj 2007

Hear ye, hear ye! Victory is mine!

Det tog ett tag, men nu så.
Nintendo Wii's storhet är ett faktum.
Och jag krossade pojkvän i Wii-bowling.
Mahahahaha!

Så 2007

Jag har precis deklarerat via telefon.
Jag känner mig så... så... hi-tech.