fredag 4 maj 2007

Home alone

Pojkvän borta över natten och jag gör upp storslagna planer. Värsta myskvällen. God mat. Soft musik. Chick flick. Hela sängen för mig själv. Halleluja moment.

Men när det kommer till kritan orkar jag inte slänga ihop någon mat och sitter därför i soffan och grottmanshetsäter en bit rostbiff som jag hittat i kylen med bara händerna. Kall. Classy. Kollar på Die Hard. I stereon snurrar One way ticket to hell and back med Darkness. Jag somnar i soffan och vaknar av nackspärr klockan halv 5. Halleluja. (Det sista har inte hänt än, men jag räknar kallt med det.)

5 kommentarer:

Malou sa...

Yaay, Die Hard!!! Hur många gånger kommer det ta innan jag tröttnar på John McClane som lite småskitig går omkring (barfota!!) och svär och röker som en borstbindare med ett maskingevär i ena näven?

Lisa sa...

Haha! Vilket underbart inlägg! Jag känner verkligen igen mig själv!

Miss KeepYourDistance sa...

Malou: Die Hard 4.0. Omigod. Hoppas, hoppas att den inte är från 11 år. Då bojkottar jag den. *ber en tyst bön*
Lisa: Sitter du också och äter kött emd händerna? Underbart. en själsfrände! :)

Lisa sa...

OM jag gör ;)

Malou sa...

I know!! Some...habits...die...HARD!!! Premiärkvällen. Garanterat. Oh, Bruce.