tisdag 30 januari 2007

För att få veta ditt saldo, tryck ett...

Den där tanten som skriker ut mitt banksaldo när jag ringer Bank på Telefon?

Jag hatar henne oh, så mycket*.

Jag ska börja skylla allt på henne. Allt. Mina misslyckade tentor, mina finnar, det faktum att jag sällan kommer upp innan 11, att min stövel fortfarande inte passar, att min katt är galen, att jag inte kan komma in på min blogg (vad är det för fel på dig, Blogger? släpp in mig för tusan! don't make me come over there!), att semlor är beroendeframkallande trots att jag bara upplever äckel efter att ha ätit en (två), att lampan i badrummet gått sönder vilket innebär att jag är tvungen att stirra in i en trehundratusen watts glödlampa när jag sitter på dass (raaaah! jag är blind! jag är blind!), att mitt toalettpapper är slut efter bara tre kissrundor (friggin' ICA's eget toapapper mummel, mummel...), att choklad inte är fettförbrännande etc etc...

Allt elände i världen är hennes fel. Allt.

Saldo och disponibelt belopp... Aaarrgh... Jag slår vad om att hon sällan hade varit så kaxig face to face. Hmmpf...

*Mamma, nu flyttar jag hem igen. Det är inte kul att vara vuxen och betala räkningar. Inte kul alls. :(

Blogger I hate you

Och varför kan jag inte komma in på min blogg? Friggin' Blogger! Jag kan skapa inlägg, men inte se dem. Raaaah!

Hm?

Varför jag inte sitter i garderoben?

Jag blev kissnödig.

Jeez...

Omigod.

Klart att det inte var på allvar...

Jag går och sätter mig i garderoben nu och stannar kvar där tills jag fått tillbaka mitt sinne för ironi.

Gode tid...

Getblod, någon?

UPDATE:
Jag låter allt stå kvar. Orkar inte ta bort. Tänk: ironi. Tänk: trött Miss KYD. Tänk: Oj, så det kan bli. Tänk: inte mer. Iväg och lyssna på lite Björk istället! :D

Och jag är tydligen är jättegay.

Hm.

Där ser man.

Och inte är jag döpt heller*.

Ursäkta, nu ska jag gå och lyssna på Elton John, Marilyn Manson och Frank Sinatra. Och offra en get till tonerna av Björks It's oh so quiet.

Watch out for:
The Spores (endorse suicide)
Scissor Sisters
Rufus Wainwright
Merzbau
Ravi Shankar
Wilco
Bjork
Tech N9ne
Ghostface Killah
Bobby Conn
Morton Subotnik
Cole Porter
The String Cheese Incident
Eagles of Death Metal
Polyphonic Spree
The Faint
Interpol
Tegan and Sara
Erasure
The Grateful Dead (AIDS)
Le Tigre
Marilyn Manson (dark gay)
The Gossip
The Magnetic Fields
The Doors
Phish
Queen
The Strokes
Sufjan Stevens
Morrissey (?questionable?)
Metallica
Judas Priest
The Village People
The Secret Handshake
The Rolling Stones
David Bowie
Frankie Goes to Hollywood
Man or Astroman
Richard Cheese
Jay-Z
Depeche Mode
Kansas
Ani DiFranco
Fischerspooner
John Mayer
George Michael (texan)
Angel Eyes
The Indigo Girls
Velvet Underground
Madonna
Elton John
Barry Manilow
Indigo Girls
Melissa Etheridge
Eminmen
Nirvana
Boy George
The Killers
Lou Reed
Lil' Wayne
Motorhead
Jill Sobule
Wilson Phillips
DMX
Lisa Loeb
Ted Nugent (loincloth)
Dogstar
Thirty Seconds to Mars
Lil' Kim
kd lang
Frank Sinatra
Hinder
Nickleback
Justus Kohncke
Bob Mould
Clay Aiken
Arcade Fire
Bright Eyes
Corinne Bailey Rae
Audioslave
Red Hot Chili Peppers
Panic at the Disco
Elton John (really gay)

*Snart kommer den. Blixten. Ka-boooom! rätt ner i huvudet bara.

Gäsp

Jag har upptäckt att jag på senare år blir snurrig i huvudet av ett halvt glas vin.

Billig fylla. Helt klart.

Och väldigt intressant föreläsning nu på morgonen efter ett par glas igår kväll.

Alltså. Jag ser läppar som rör sig, men allt jag hör är: irjfjijkioewpkkgkjbhorkfjhdieujrjcmkdmckldscndjkvjkndvjsfkdvnkdsvn. hfureafhhfuhfuhqildn. reharugevnjrfnva. jfiojwefoejjfcndcosj. (här någonstans nickade jag till) reuaerhgidfouyrfhwvd. egvhuad. sufhujf. eijfwhfk. viktigt. kommer på tentan. ghsdfhuefhwiofjopejfowjfo. Tack för idag.

Det lutar mot Dorothy i Trollkarlen från Oz, förresten. Som maskeradoutfit. Coolhetsfaktor noll, men skit samma. Det är antingen Dorothy eller Doktor House*. I röda pumps.

*Gå runt med käpp och vara riktigt, riktigt elak hela kvällen. Moahahahaha. I love dr House.

måndag 29 januari 2007

Plastfolie-jubileum. Eller nå't.

Det är en stor dag idag. Enormt stor. Jag har varit tillsammans med min pojkvän i sex år.

Sex år sedan jag kastade mig över honom mitt på ett övergångsställe i centrala Göteborg och kysste honom passionerat.

Sex år.

Och han snor fortfarande mina strumpor.

Och lämnar fortfarande halvfulla kaffekoppar lite varstans (surprise! en kaffekopp! surprise! en till! ding ding ding jackpot! en tredje! säg mig - varför hälla upp en hel kopp när man bara dricker hälften? om jag dör utan att få veta det... ja, då vet jag inte vad jag tar mig till.)

Och kommer fortfarande fram till mig och säger att han inte har några rena kalsonger, varpå jag brukar vinka i tvättstugans rikting och svära lite kärleksfullt.

Och lämnar fortfarande rakhyvlar liggandes Ö V E R A L L T i badrummet. Att jag hämnas genom att göra samma sak har noll effekt. Noll!

Men det är i och för sig rätt kul när han rakar sig med mitt rakskum som luktar persika.

Dock inte lika roligt när han snor mitt svindyra schampoo. Eller när mitt rakskum huxflux är slut. Bara sådär. Jag rakade mig med tvål imorse. Jag har inget skinn kvar på benen. Raaah!

Men han är bra att ha på gymmet eftersom han kan en massa konstiga övningar som ger en träningsvärk på ställen där jag inte ens visste om att jag hade muskler.

Och det är kul att ta kål på honom i Perfect Dark när jag har 1000 % i handikapp.

Och han lagar god mat. När han får lusläsa recept. Och inte överdosar cayennepepparen.

Och han är duktig på att massera.

Och han har överseende med att jag sitter här, när jag skulle kunna sitta... där.

Och jag har överseende med att han en gång i tiden köpte ett par handbojor med rosa fluff.

Så. Av tio poäng får han... full pott! Helt klart!

Weeeeeee!

Sa jag att jag druckit vin?

söndag 28 januari 2007

Not so hot pants

Jag provade hotpants idag. I ett provrum med tre speglar.

Liza Minelli i Cabaret?

Aldrig i livet. Aldrig. Då går jag hellre som Jamie Foxx.

Raaaaaah!

(Och en hatt. Jag provade en hatt. Och nu glömmer vi det. Hör du mig, tjejen som försökte dölja sitt gapskratt genom att fejka värsta hostattacken?? Hör du mig?? Glömglömglöm!!!)

Miss KYD leker Tjuvlyssnat (OBS!!! 15+)

Det satt två killar bakom mig på spårvagnen idag och pratade om den enes flickvän. Eftersom jag inte har något liv själv och eftersom boken jag läste var så tråkig att jag seriöst funderade på att dra i nödbromsen bara för att få uppleva lite action, så satt jag glatt och insöp varenda ord de sa. Speciellt efter att de nämnde ordet sex. Då spetsade jag öronen rejält. (Och bla, bla, bla har inget eget liv och bla, bla, bla... Tyst.)

- Men sexet då? Hur är sexet?
- Asbra. Så jävla bra.
- Sweet.
- Asså, det går varje gång. V A R J E gång.
- Skojar du?
- Nä. Jag svär.
- Men... Hur vet du det? Känner du det, eller?
- Nej. Men hon säger det.
- Fan vad nice.
- Som fan.

AHAHAHAHAHAHAHAHAAH!!!!! VRÅÅÅÅÅÅL!!!!! AHAHAHAHAHAHAHA!!!!

Och låt mig tillägga: Ahahahahahahahaha!!!!

Sucker.

Phew... Jag kissade precis på mig.

lördag 27 januari 2007

Come to the Caaaabaaaareeeet...

And Liza it is...

Så.

Någon som har några bra tips på hur man trimmar benen* på mindre än en vecka? (Gärna något som inkluderar semlor och choklad)

*Och magen. Och rumpan.

Ro hit den där semlan. Jag ska nog visa dig tält...

- Tycker du att jag ser ut som ett tält i den här klänningen?
- Ja, nu när du säger det...
- Vadå? Ser jag ut som ett tält?
- Den är väldigt stor...
- Jag eller klänningen? Och tänk efter noga innan du svarar på den frågan...

Seriöst. Finns det inte någon kurs där man får lära sig att ljuga ordentligt? ABF? KOMVUX? Studieförbundet Vuxenskolan? Finns det ingen som anordnar sådana kurser?

- Tycker du att jag ser ut som ett tält i den här klänningen?
- Absolut inte.

--> Jag lämnar med största sannolikhet tillbaka klänningen.

- Tycker du att jag ser ut som ett tält i den här klänningen?
- Ja, nu när du säger det...

--> Jag behåller med största sannolikhet klänningen bara för att jävlas. Och ser till att ha på mig den jämt, jämt, jämt. Man tycker att kommunikationen borde flyta problemfritt efter sex år. Men icke...

fredag 26 januari 2007

Sizzlin' hot

Sally Bowles i Cabaret. Volià ze maskeradkostym.

Nu är bara frågan: jag ser inte ut så där.

Och: hur ska jag göra för att kunna se ut så där?

Jeez... Kanske lika bra att skippa Sally, köpa lite gula kläder, klistra på svart maskeringstejp på sidorna, sno sambons samurajsvärd och gå som Uma i Kill Bill. Men Sally är ju hot. Hot, hot, hot! Det är bara det att när jag ser mig själv i den där hatten, då förvandlas Sally Bowles plötsligt till Helan. Och jag vill inte gå som Helan. Jag vill vara hot, för tusan! Och, nej. Sambon vill inte gå som Michael York. Sambon ska gå som Tom Cruise i Collateral. Det vill säga jobbkostym och pistol. Och, nej, jag tänker inte gå som Jamie Foxx. Jag är lite för... blek. Pffft... Tacka vet jag Sally. Hon är hot. Hot, hot, hot. Sizzlin' hot!

Saker jag hatar Vol 5

Som vanligt... Om det är någon som störs av något - säg till.
För mer info klicka här.


Vet du vad jag hatar? Att det inte finns chokladkalendrar året runt. VARFÖR FINNS DET INTE CHOKLADKALENDRAR ÅRET RUNT??? Det är ju i januari jag behöver chokladen som mest! För att inte tala om februari. Yeeeesh... Som om december hade ensamrätt på chokladkalendrar. Hmmmpff... Eff you, december!


Vet du vad jag hatar? Att jag på fullaste allvar tror att jag kan lura mataffären genom att köpa filen vars bäst-före-datum är en dag senare än den fil som står längst fram. Det känns som en liten seger varje gång jag hittar ett sådant filmjölkspaket. Fräschare filmjölk som de försökt gömma undan bakom de gamla sunkiga. Moahahahahaha! Ding-Ding-Ding-JACKPOT!!! Men fil är ju egentligen lika äckligt vare sig man äter den före eller efter utgångsdatumet, så jag vinner ju egentligen inte alls.


Vet du vad jag hatar? Folk som tallar på varenda bröd i färskt-bröd-skåpen i affären. Raaaah! Sluta talla! Jag vet väl inte var dina äckliga fingrar har varit! Jag kan ge mig fanken på att jag 9 gånger av 10 ätit rumpbaguette. Fy fasen, vad äckligt. Jag dör.


Vet du vad jag hatar? Piratkopiering. Namnet "piratkopiering". Piratkopia? Vad snackar du om? Tala så jag förstår. Pirater åker runt i båtar och stjäl saker och ser ut som Johnny Depp. Kalla det för vad det är istället. Billigt och jävligt bra.


Du är ju bara såååå på väg till fängelset. Ska jag packa dina saker? Vet du vad jag hatar? Irriterande ringsignaler. Goddammitfuckalmighty vad jag hatar irriterande ringsignaler. Det borde vara fritt fram att spöa människor som har Crazy Frog som ringsignal. Eller människor som har en barnröst som skriker: "pappa! pappa!"/"mamma! mamma!". Eller vuxna människor som har Bamsemelodin. Seriöst. Vad är det för fel på folk?


Vet du vad jag hatar? Strumpbyxor. Sådana som är för små och sitter tre decimeter nedanför grenen. Ryyyys... Eller sådana som är för stora och sitter tre decimeter nedanför grenen. Ryyyyys igen. Och det här med att man kan laga strumpbyxor med nagellack? WTF? Nästa person som säger till mig att laga mina trasiga strumpbyxor med nagellack ska få komma hem till mig och göra det. För jag kan i alla fall inte. Mutter, mutter...


Vet du vad jag hatar? Folk som slänger sig med uttryck som de egentligen inte förstår och som inte ens passar in i sammanhanget. Bara för att de ska framstå som smarta när de egentligen är dumma som spån. Om inte ännu dummare. Jag hatar sådana människor. Aaaarrrghh... För att inte tala om människor som känner till Luxemburgs BNP. Sådana människor hatar jag ÄNNU mer.


Vet du vad jag hatar? De där syrgasmaskerna på flygplanet som man ska ta på sig när allt går åt helvete. Vad är vitsen med dessa? Ska de lugna mig eller? Få mig att sluta tänka på hur jag går mot en säker död? WTF?! Ro hit med tre Stesolid och ett glas vatten istället! Förresten, skit i vattnet. Jag tar dem ändå. Sedan snackar vi lugn. Ko-lugn. Krascha mot bergen där nere, for all I care. Jag seglar omkring på ett moln av sockervadd. La-la-la-la-la...


Vet du vad som är snäppet värre? Dokumentärer om flygplanskrascher. Alltså, jag vill inte veta. Jesus Christ... Vem köper in sådana vidriga dokumentärer? Någon finnig fjortonåring? Det värsta är nog ändå att jag faktiskt sitter och kollar på de simulerade flygkrascherna. Trots att jag inte vill. Hur piloten flög planet upp och ner i trekvart innan han kraschade det i Stilla Havet. Och hur hans sista ord var : WE'RE GONNA DIIIIIIE!!!!! Och sedan kan jag inte sova, utan ligger och tänker att jag aldrigaldrigaldrig ska flyga igen. Någonsin. Fy fan.


Sant. Fy fasen. Men du. Vet du vad jag gillar? De där demonstrationerna innan planet startar. Du vet, när flygvärdinnorna står och pekar var nödutgången är och blåser i den där plastmojängen till flytvästen? Det är nästan roligare än smällplast. Men bara nästan. Fast när jag försöker göra samma sak hemma i flytväst ser det inte alls lika roligt ut. Märkligt. Det verkar bara fungera på plan. Suck.

torsdag 25 januari 2007

Not just ANY foreigner... You!

Otroligt! Jag är rik! Rik, säger jag! RIIIIIK! Jag visste väl att turen skulle vända, jag VISSTE det! Jihoooooo!

Kolla in det här mailet som jag hittade i min skräppost. Fatta att jag var nära att radera det först!!! Pheeew... Det viktigaste står i rött.

(Jag började rätta de grammatiska felen, men tröttnade efter en stund...)

FROM THE DESK OF SHADI HAMMAD
BILL AND EXCHANGE MANAGER FOREIGN REMITTANCE DEPARTMENT BANK OF AFRICA
OUAGADOUGOU, BURKINA FASO

Dear Friend,

I am the manager bill and exchange of the foreign remittance bank of African, Ouagadougou Burkina Faso, (verkligen?)

My dear, I am trusting this deal to you by faith and hope that you will handle it without know problem.

In my department file, I discovered an abandoned sum of ($16.2million U.S dollar) in an account that belongs to one of our foreign customer who died along with his wife and the only daughter in November 2, 1997 in a plane crash. (men usch, vad hemskt...)

Since I got information about his death, I have been watching out for his next of kin to come over and claim this money because the bank cannot release it to any person unless somebody apply for it as next of kin or relation to the deceased as it is indicated in our banking guidelines and laws. Unfortunately, I discovered that the only next of kin died alongside with him a plane crash being his only daughter left nobody or relation for claim. (jaså? intressant.)

It is therefore upon this discovery that I have decided to make this business proposal to you (jag är öppen för förslag, käre vän) as a foreigner and for you to stand as the next of kin or a relation to deceased person for and subsequent disbursement since nobody is coming for the claim and I don’t want this money to go into the banks treasury as unclaimed bill, the banking law and guideline ARTICLE A section ABD/O11 of 1991, stipulates that if such is found in our bank after (10) years remain unclaimed the money will be transferred into the bank treasury as unclaimed fund.

The request of a foreigner as next of kin in this business is occasioned by the fact that the customer is a foreigner, a Burkinabe and a Burkinabe cannot stand as a next of kin to a foreigner. (Of course not. Duh.)

I arrange that 30% of this money will be for you’re as foreigner partner in respect to the provision of a foreign account, 10% will be set aside for expenses incurred during the business, handled by you, and 60% will be for me. (wtf? det är ju MINA pengar!!!) Thereafter, I will visit your country (Visst. Du kan sova på min skabbiga futon.) for disbursement according to the percentage as indicated. Therefore, to enable the immediate transfer of this money to your private account, you have to apply first to the bank as relation or next of kin to the deceased. (ska jag maila över mitt kontonummer med en gång? jag har i runda slängar 3.50 på kontot. jag skulle inte tacka nej till x antal miljoner, nooo sireeee...)

Upon receipt of your reply, I will send to you by fax or e-mail the text of the application, I will not fail to bring to your notice that this transaction is hitch free and do not entertain any fear (fear? who? me? noooooo...) as all required arrangement has been made for the transfer. You should contact me immediately you receive my letter through my email. Trusting to hear from you.

Yours faithfully

SHADI HAMMAD

Marsipangrisar für alle! Jag är miljonär för bövelen!!!! :D Weeeeee!

onsdag 24 januari 2007

Ze cliffhanger!

UPDATE: Känner att jag måste förtydliga lite... Detta utspelade sig för en sisådär 4 år sedan. Vi snackar inte nutid. Jag tror inte att femton marsipangrisar kvalar in under kategorin "diet". Och tösen älskar sig själv idag och mår topp. Så nu har vi rett ut det.

Varning!
Detta är ett extremt långt inlägg. Ni läser på egen risk. Och ni kommer att behöva minst... 5 minuter. Orkar man inte läsa (fullt förståeligt) kan man istället kolla in det här. Det är också kul. Om inte roligare. :D

Och som vanligt är det inte tjejen som skriver bloggen som spelar huvudrollen i brevfilmen.

Så. Var var vi? Jo, tösen hade satt i sig en påse chips, svurit loss etc etc...

Tösen stannade kvar i sängen i tre dagar. Sedan masade hon sig upp och ställde sig framför spegeln. Tösens pojkvän tittade nyfiket upp från sitt tv-spelande.
- Vad gör du? frågade han.
- Ingenting, sa tösen och nöp diskret i en bilring.
- Nähä du, sa pojkvännen.
- Du? sa tösen.
- Mmmm... sa pojkvännen och svor till när han missade ett extraliv.
- Tycker du att jag är tjock?
- rhesfuhrufhuerhgfue! vrålade pojkvännen när han missade ännu ett extraliv.
- Tycker du det? frågade tösen igen och höjde rösten en aning. Att jag är tjock?
- Va? svarade pojkvännen och kom av sig alldeles. Hm?
- Tycker du att jag är tjock? Att jag har stor rumpa? Tycker du det? Va? Va? Va?
- Eh? Hm? Pojkvännen svalde nervöst och började fippla med handkontrollen.
- DU TYCKER ATT JAG ÄR TJOCK! vrålade tösen anklagande och ställde sig i dörröppningen med händerna i sidorna.
- Nääääää... pojkvännen såg lite panikslagen ut och började flacka med blicken.
- OM DU NU TYCKER ATT JAG ÄR SÅ SABLA TJOCK, VARFÖR HAR DU INTE SAGT NÅGOT? VAVAVAVAVA??? skrek tösen.
- Men alltså. Du är inte tjock, försvarade sig pojkvännen och kliade sig på hakan. Du är ju jättefin. Jättejättefin. Verkligen.
Men tösen hade redan stormat ut därifrån.
- Jag tar det som att vi inte käkar pizza till middag idag, ropade pojkvännen efter henne och duckade för ett par kängor som kom flygandes i luften.
- Raaaaaah! vrålade tösen.

Följande dag begav sig tösen till ViktVäktarna. Ja, OK, kanske inte följande dag. Eller ens följande vecka, för den delen. Men hon gick dit i alla fall. Efter lite drygt en månad. Eller två. Ytterst motvilligt, ska tilläggas. I handen hade hon en liten lapp med vägbeskrivning.
Nu ska vi se, tänkte hon. Här borde det vara. Eller, nä. Andra gatan, kanske... Nähä. Fasen. Till slut gav hon upp och frågade en förbipasserande man var adressen låg.
- Jaha, sa mannen och log. Du menar ViktVäktarna?
- Nä, sa tösen. Jag menar den här adressen. Gubbjävel.
Det där sista sa hon visserligen inte högt. Men hon tänkte det.

Till slut kom hon dit, gick in och... ryggade tillbaks. Shit, vad folk! Väldigt mycket folk. Hon gick fram till receptionen.
- Jo, viskade hon till receptionisten. Jo, detärsåattjagskullevilja... eh... hmmm...är det här man går ner i vikt?
- Jadå, svarade receptionisten älskvärt. 200 kronor tack. Invägning sker där borta.
- Hm? sa tösen förvirrat.
- Invägningen. Här är ditt viktkort. Du kan ställa dig i kön därborta. Nästa!

Tösen tog en titt på kön, sedan en titt på dörren, kön, dörren och skulle precis fly när någon plötsligt grep tag i henne.
- Första gången? sa en tant med ljusrosa hår och illrött läppstift och log mot henne.
- Eh, ja, sa tösen och log lite nervöst.
- Inga problem, inga problem, sa tanten. Jag har gjort det här tusen gånger. Minst.
Tösen nickade lite och försökte komma loss från tantens grepp, men det gick inte. Så hon stod snällt kvar. Men behöll dörren i sikte. Bakom henne pratade två kvinnor om sin avföring.
- Min har blivit så fast och fin sedan jag började här, sa den ena.
- Lyllo dig, sa den andra och suckade. Själv sitter jag på toa i evigheter.
- Fibrer, sa den första. Och linfrön. Du måste äta mer fibrer, Katrin.
Tösen såg sig omkring. Det var stora kostcirkelplanscher på väggen. Och bilder på leende människor.
Det blev tantens tur att väga sig.
- Nämen heeeej, Agneta! sa invägningstjejen. Allt bra?
Agneta gjorde tummen upp och hoppade glatt upp på vågen.
- Du har gått ner 1 hekto sedan förra veckan, sa invägningstjejen och antecknade lite.
- Oooo... Det går neråt, jublade Agneta och gick av vågen. Så. Nu är det din tur, sa hon till tösen.
Tösen stönade inombords och klev upp på vågen. Siffrorna började galoppera iväg.
Stanna, stanna, stanna, tänkte hon och tittade panikslaget på displayen.
- Du måste ha båda fötterna på vågen, sa Agneta och kikade på displayen över tösens axel. Inget fusk. Folk tror de kan fuska, men det går inte. Jag har varit med om det tusen gånger. Minst.
Invägningstjejen antecknade lite, mumlade något om BMI och frågade:
- Och vad är din målvikt?
- Målvikt? sa tösen. Hm?
- Ja, den vikt du strävar efter.
- Eh, sa tösen. Kanske... Eh... XXX?
- Det är nog lite väl drastiskt, sa invägningstjejen. Du har inget mer... realistiskt mål?
- Hmmm... sa tösen. Kanske... XXX?
- OK, sa invägningstjejen och antecknade igen. Och när du gått ner 10 % av din startvikt får du en nyckelring.
- Jag kan ta av mig lite mer kläder, sa tösen förhoppningsfullt. Den här tröjan väger till exempel... ett kilo minst.
- Nästa, ropade invägningstjejen.
- Det var väl inte så farligt, sa Agneta och strök undan en rosa hårslinga och log så man såg hennes läppstiftsfärgade framtänder. 1 hekto! Wooohoo! Nyckelringen, here I come! Vart ska du gå, förresten? hon tittade förvånat på tösen som var på väg ut genom dörren.
- Eh, hem? sa tösen som inte kunde komma därifrån fort nog.
- Neeeej, dummer. Nu är det ju möte! Kom nu! Och så grep hon tag i tösens arm igen och släpade henne med in i ett rum där det var fullt av stolar som var placerade i en stor ring.
Och tösen vågade inte säga något eller göra motstånd för den där tanten Agneta påminde, bortsett från det rosa håret och de turkos mjukisbyxorna, väldigt mycket om en syslöjdslärare som tösen haft på högstadiet och som tösen varit väldigt, väldigt rädd för. Så hon satte sig snällt ner på en av stolarna med jackan i ett krampaktigt grepp och tänkte att om hon tvingandes göra den där invägningen tusen gånger, minst, då jävlar tog hon livet av sig. Minst.

Efter en stund kom invägningstjejen in och log strålande, presenterade sig, hälsade alla välkomna, speciellt alla nya och sa att hon vägt 160 kg för inte så länge sedan.
Klart du har, tänkte tösen. Och jag brukar semestra på månen. Pffft...
Men hon försökte att inte se alltför nedlåtande ut när invägningstjejen pratade sig varm om points, points, points och hur praktiskt det var att steka mat i buljong istället för olja och smör och att mager ost var minst lika god som vanlig, om inte godare. För att den var mager. Och så vidare.
- Med det inte sagt att ni inte kan äta vad ni vill, avslutade invägningstjejen. Det är det som är det fina med points. Allt är tillåtet. Det är bara att kolla i vår braiga guidebok. Där står nästan alla produkter som finns listade samt hur många points de innehåller. Den kostar 100 kr och finns i receptionen där ni för övrigt även kan köpa ViktVäktarnas egna points-kakor, points-godis och points-choklad. Points, points, points. Dessutom får ni med er några finfina pointsrecept hem. Och glöm inte att ni även kan köpa ViktVäktarnas egna points-pizzor, points-moussaka och points-crème fraiche i affären. Och investera gärna i en stegräknare, så kan ni se om ni går så pass mycket att ni får bonuspoints. Vi ses nästa vecka! Points, points!
- Visst är det toppen! väste Agneta till tösen när de stod i kö för att köpa hutlöst dyra pointskakor. Det är sååå bra med points. I love it!
- Mmmm... sa tösen och lyssnade bara med ett halvt öra. Det enda hon hade i huvudet var pointspointspoints. Det mesta som den där invägningstjejen sagt hade till största delen varit dravel. No way att hon köpte mager ost. Fy fan vad äckligt. Men det där med points... Det lät ju riktigt intressant... Riktigt intressant indeed, tänkte tösen och köpte en hel kasse pointskakor och pointschoklad samt den där braiga guideboken.
Förträffligt! myste hon för sig själv på vägen hem och såg framför sig hur kilona bara rasade. Och allt tack vare dessa underbara points. När hon kom hem satte hon sig vid köksbordet och började kolla igenom guideboken.

Chokladbollar 1 st - 25 g - 2 points
Cocosbollar 1 st - 25 g - 2 points
Ballerinakex 1 st - 13 g - 1,5 points
Schweizernöt 2 bitar - 10 g - 1,5 points
Schweizernöt 1 kaka - 100 g - 14 points
Stimorol 1 st - 0 points
Toblerone 1 st - 100 g - 12 points
Geléhallon 1 påse - 100 g - 5,5 points
Olivolja 1 msk - 3 points
Potatis, hur mycket som helst - 2 points
Vindruvor 10 st - 70 g - 1 points
Vispgrädde 3 msk - 5 points
Magnum Classic - 6 points

Och så vidare...

Såååå... tänkte tösen. Och jag har... 20 points att göra vad jag vill med. Det blir ju... en magnum, en påse geléhallon, ett par bitar schweizernöt och jäkla massa potatis. Jiiiipiiii!!!
- Men så kan du ju inte göra, sa pojkvännen. Du kan ju inte äta glass istället för ordentlig mat.
- Klaffen, sa tösen och började knapra på en ViktVäktarkaka som bara innehöll 1 points och noterade det i det lilla braiga häftet hon fått med sig hem. Sedan hävde hon i sig fem glas vatten, för vatten var bra och dricka. Det hade invägningstjejen sagt.
Pojkvännen skakade på huvudet och mumlade något om skörbjugg, men tösen hörde ingenting. Hon var fullt upptagen med att leta reda på hur många points det var i chips och ostbågar.

Fortsättning följer...

Moahahaha!

Gnägg

Ibland, när ingen ser, brukar jag galoppera runt som en häst i lägenheten och gnägga lite. Och äta mat direkt ur kastrullen. Och sjunga låtar ur Cabaret* samtidigt som jag grenslar en stol och tittar förföriskt på... ingenting särskilt alls.

Jag får en känsla av att jag kommer radera det här inlägget senare.

Gosse, jag kommer aldrigaldrigaldrig lägga ut min bild här. Fatta pinsamt.

*Heder till Miss E som kommit på värsta bra idén till maskeraden... JAG VILL OCKSÅ GÅ SOM LIZA MINELLI I CABAREEEEET!!! Uäääää!!! Varför kommer inte jag på så bra saker? Varför? *sur*

tisdag 23 januari 2007

Puuuuure fiction. Jag svär.

Det var en gång en tös som stod inne i ett provrum och skulle dra på sig ett par jeans. Hon fick upp dem till knäna, sedan sa det stopp.
No worries, tänkte tösen. Noooo worries. Det var ju trots allt den mindre storleken; den större storleken var ju fortfarande kvar. Hon skalade av de tajta brallorna och drog på sig det andra paret. Hon fick upp dem till låret, sedan sa det stopp. Tösen skrattade lite nervöst, kollade så draperiet var ordentligt fördraget och började sedan studsa upp och ner i förhoppning om att kunna rycka upp de sabla jeansen om så bara några millimeter. Det knakade oroväckande i sömmarna, men tösen gav sig inte. Efter 10 minuter insåg hon dock att det var kört. Kört, kört, kört. Hon satte sig ner på den rangliga pallen som stod i provhytten och svor en lång harang som inkluderade allt från vidriga provrumsspeglar till idioter som inte kunde sy ordentliga kläder. Och lite till.
Omöjligt, tänkte tösen argt. Hon som alltid haft den där storleken. Jeansen måste ju vara felsydda. Ja. Så var det nog. Så måste det vara, tänkte hon och viftade bort det faktum att hennes lår- och midjemått verkat öka avsevärt i omfång de senaste månaderna.
- Jävla speglar, muttrade hon och önskade att den som köpt in dem skulle falla ner död på fläcken. Bara sådär. Pangbom. För att ha köpt in speglar på extrapris från Liseberg.
- Mutter, mutter, ta 20 betala för 10, mummel, mummel... Bah!
Och så svor hon igen och kikade ut genom draperiet och försökte lite diskret få ögonkontakt med någon i personalen. Fanns det ingen som var större än hon? Och fulare? Någon som såg riktigt, riktigt skabbig ut? Någon som hon kunde fråga utan att framstå som en idiot.
- Hej, hej! hördes plötsligt en gäll stämma. Tösen ryckte till.
- Går det bra? Behöver vi hjälp?
- Hm? mumlade tösen. Eh, jo, jag skulle behöva dessa i en... eh... större...eh...storlek.
- Jag ska kolla! skrek butiksbiträdet som för övrigt påminde fruktansvärt mycket den där modellen som varit ihop med Leonardo di Caprio. Hon var hursomhelst inte det minsta skabbig.
Tösen stod med draperiet omkring sig och försökte verka oberörd.
- Varsågod! Butiksbiträdet höll fram ett par jeans och log strålande mot tösen. Tösen mumlade tack och väntade på att hon skulle gå därifrån. Det gjorde inte butiksbiträdet. Tösen stönade inombords och började dra på sig de nya byxorna.
- Phheew, mumlade hon lättat när hon drog dem över låren. Hon började knäppa knapparna. En, två... Gnnn.... nnnn.... mmmm..... fffffff.... iiiiiii....
- Går det bra? sjöng butiksbiträdet utanför hytten.
- Mmmm... Jätte..br..aaa... krystade tösen fram och försökte suga in magen medan hon tänkte: no worries, nooooo worries... Gnnn...
- Hur går det? frågade butiksbiträdet och ryckte bort draperiet. Eh... Oj...
- Jo, sa tösen och harklade sig lite. Och hostade till lite diskret. Fördetärsåattjagharlitesvårtattknäppadendäringaknappen... Hm. Jo. (Här svalde tösen sin sista gnutta stolthet) Skulle jag kunna få en storlek (här började tösens röst att stocka sig) större?
- Tyvärr, svarade butiksbiträdet syrligt. De jeansen tillverkas inte i så stora storlekar. Ska jag hämta ett par som är... stretchigare?
- Nej tack, svarade tösen och drog igen draperiet mitt framför näsan på Leonardo di Caprio's ex-flickvän, krånglade sig ur byxorna, klädde på sig, lommade ut ur affären, åkte hem, gjorde sönder några tallrikar, kastade sig på sängen, skrek de mest vulgära saker man kan tänka sig in i kudden och vräkte sedan i sig en påse chips. Bara för att. Sedan svor hon lite till.

Fortsättning följer. Och tro mig. Den är värd att vänta på.

Note: Den där tösen? Det är fortfarande inte jag. Och även om det var det, kan ni inte bevisa någonting. Moahahahaha!

Idétorka

Jo. Jag ska gå på maskerad i början av februari. Weeeeeee! Men jag har inte den blekaste aning om vad jag ska föreställa. Je suis tout a fait lost. Keine anung.

Hence --> jag behöver lite hjälp. Förslag. Inspiration. Just nu flödar inte idéerna. Jag hinner inte tänka ut något bra. Belöning i form av... ja, OK. Ingen belöning. Men den som ger mig den bästa idén ska få... Ja, OK, jag är lite pank för tillfället, så pengar är uteslutet. Men något kul utlovas till den som kommer med en idé så bra att jag väljer att gå som just... eh... den idén.

Så. Några förslag*? Det är kändistema. Fire away!

*Seriösa förslag. For real.

True

Miss KYD's pojkvän say: Vadå mensvärk? Jag har också ont i magen ibland. Jätteont. Inte klagar väl jag för det.

Miss KYD say: Raaaah! (och får plötsligt huggtänder)

Confucius say: Man who run behind bus get exhausted. Man who irritate menstruating woman will not live very long.

måndag 22 januari 2007

Så. Nu torkar vi tårkar vi tårarna och går vidare.

Thank God* for small favours.

Pheew...

Engelska A, here I come.

Oooooo... Jag ser på schemat att vi har språklabb och uttal snart. Moahahaha!

Yes. Me speak very good English. Yes. Waw waw wee waa. :D

Och jag lovar att aldrigaldrigaldrig lägga ner chokladen igen. Hör du det, chokladen? Förlåt. Jag var dum. Jag hade fel. Kom och ge mig en kram nu.

Och den som kallar mig svag får en snyting. Hey! Jag fick just min mens. Now is not a good time to lay off the chocolate, OK?

Word.

*Engelska institutionen

Bajs

UPDATE: Jag är inte arg för att jag äter choklad. Jag är arg för att Franska institutionen är full av aprumpor.

Nämnde jag förresten att jag börjat äta choklad igen?

RAAAAAAAAAAAAH! AAAAAARRRRRGHHHHH!!!!! FUCKFUCKFUCKFUCK!!!!SATANSJÄVLARHELVETESSKITAPRUMPAIFRIGGIN'JÄVLAHÄLSINGLAND!!!

Gnnnn.... rrrrrrrrrr...... mmmmmmm......

Måste... Döda... Något... Eller... Bygga... Bomb...

Jag vill ändå inte läsa franska*.

AAAARRRRRGHHHH....

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Nu går jag och gräver ner mig.
Och nej, det finns inget hopp. Det är körtkörtkört.

Ursäkta, nu ska krypa på mina bara knän till Engelska institutionen och hoppas att de tar emot mig. Håll tummarna. *svälj*


*JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL, UUUUUÄÄÄÄÄ.....

söndag 21 januari 2007

Var la jag nu den där kakaopåsen?

Nämnde jag förresten att jag slutat äta choklad? Det var väl en sisådär tre dagar sedan, vilket i min uppochnervända värld är jämförbart med 2 1/2 år - minst. Inte en enda liten chokladbit sedan kladdkakemassakern. Choklad på marsipangrisar räknas dock INTE, jag menar, det kan ju inte jag rå för att de är doppade i choklad. Och sluta titta på mig så där. Ske marsipangrisens vilja, jag säger bara det. Den måste lydas. Or else.

Vad gör man inte i kampen mot finnarna.

Nu ska jag gå och boffa lite kakao.

Bring on the disktrasor. I'm ready.

Fördelen med att vara lika hysteriskt uppe i varv som en Duracellkanin är i alla fall att jag har jävligt rena fönster. Och bokhyllor. Och golv. Vissa människor tar till lipen när de är stressade. Jag tar till Ajax fönsterputs.

Fatta hur många marsipangrisar jag måste bränt när jag hängde med halva kroppen utanför fönstret (i en liten tajt svart festblåsa eftersom allt annat ligger i smutstvätten) och putsade iväg för glatta livet, putsputsputs, med ett par gamla trosor i brist på annan utrusting. Säkert tre stycken. Minst.

Och den där glassen? Den är ju nästan nyttig ju*.

Så. Vad göra nu? Vad göra? Aaaaarrrgh!!! Måste hålla mig sysselsatt. Raaaah! Är det inte måndag snart? Va? Vad är klockan? Gnnnn...

Ursäkta, nu ska jag gå diska om all disk. Bara för att, liksom.

*Joho. Mindre kalorier än chips --> nyttigt

lördag 20 januari 2007

Bring on the calories. I'm ready.

Fördelen med att vara helt knäckt är att jag slipper gå på Rocky 6. Det gäller att spela sina kort rätt.

Dessutom får jag tröstmiddag. Yay! Och Häagen-Dazs Strawberry/Cheesecake till efterrätt. Yay! Yay! Yay!

Och snön* är borta! Weeeee!

*Ey, snön? Du hade din chans. Nu är det för sent. Jag vill ha vår, för tusan!

MERDEMERDEMERDEMERDEMERDE

Mail från Franska institutionen:

Hej!

Tyvärr kan vi inte registrera dig på C-kursen eftersom vi just upptäckt att det fattas två poäng från A-kursen. Tenta upp dessa och sök igen nästa termin.

Vänliga hälsningar

Ursäkta, jag ska gå och sätta mig i garderoben nu, riva sönder Les Misérables och skrika lite diskret. Sedan ska jag skära sönder något och sparka någon på pungen. Upprepade gånger. Fuckfuckfuckfucketifuck. Med strössel på. Gnnnn... Hur kunde jag missa att jag inte har alla poäng som krävs? Hur? Ibland är jag så korkad att jag blir rädd för mig själv.

VAR I HELVETE ÄR MINA MARSIPANGRISAR?
VRRRRRRRÅÅÅÅÅÅÅL!

fredag 19 januari 2007

Låååång lista

Lista snodd från söta Kerstin

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa: 5
Vilken svordom använder du mest: Jeez...
Äger du en iPod: En Shuffle
Vilken tid är din väckarklocka inställd på: 8.00, men jag kommer sällan upp innan 11.
Hur många resväskor äger du: 2
Använder du flip-flop's även när det är kallt ute: Jeez, nej...
Var köper du dina matvaror ifrån: Ica, skit-COOP, skit-Hemköp... Varierar. Mest Ica.
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden: Ta bilden. Jag är allt annat än fotogenique. Jag blir hemsk på bild, såvida jag inte tar på mig själv och spänner mig som fan.
Har några av dina vänner barn: Ja! En som fick barn i dagarna!
Har någon någonsin kallat dig lat: Gode tid, ja.
Vilken CD ligger i din CDspelare just nu: Soundtracket till Chicago, Janis Joplin och Orups bästa. Vaaad? Det är ju MIN CD-spelare. Back off!
Föredrar du vanlig eller chokladmjölk: Iskall pucko är gott. Kan dock inte dricka mjölk bara sådär. Eeeeew...
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan: Nix. Jag har de tråkigaste vänner, hmmpf...
När var senast någon stötte på dig: Häromkvällen.
Vad åt du till middag: Honungsmelon och parmaskinka, mmmm...
Använder du huvtröjor: Jag har en. Någonstans.
Kan du vissla: Jajamensan. *visslar för fullt*
Har du någonsin deltagit i en demonstration: Har jag glömt. Aldrig något radikalt, dock.
Vem var den sista som ringde dig: Sambon.
Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält: Jag är allergisk mot saker som snurrar och är branta. Vad har vi kvar? Spökhuset?
Tror du folk pratar bakom ryggen om dig: Kanske. Men det är helt OK. Jag kan ta det.
Vilket riktnummer befinner du dig i: 031
Tittade du på tecknat när du var liten: Hmmm... My Little Pony. Och Balthazar.
Hur många syskon har du: 2
Är du blyg inför det motsatta könet: Ibland.
Äger du några band t-shirts: Nope.
När flög du senast: Förrförra året, från Paris och hit.
Hur många stolar står kring ditt köksbord: Mitt köksbord står i sovrummet och agerar skrivbord. De 4 stolarna är lite utspridda...
Läser du för skojs skull: Inte nuförtiden, i och med all kurslitteratur.
Pratar du några andra språk: Engelska, klarar mig i Frankrike, kan beställa hamburgare i Tyskland samt minns pyttelite teckenspråk från gymnsietiden.
Diskar du din egen disk: Varierar.
Har du gråtit offentligt: Ja.
Har du en stationär dator eller en laptop: Både och. Laptopen är dock rätt skruttig.
Försöker du alltid lära dig nya saker: Inte alltid. Men jag försöker.
Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar: Kanske en liten diskret tatuering, vars betydelse jag är på det klara med INNAN jag får den ditsatt... Jeez...
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten: Nej, för fasen!
Kan du kasta macka: Ja. Men det var ett tag sedan. Jag är nog lite rostig.
Har du någonsin varit på Jamaica: I wish, man. I wish.
Vad har du med dig in på bion: Ibland popcorn. Ibland lösgodis. Oftast sambon.
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet: Teckenspråk
Gillar du att flyga flygplan: Eh... I dem? Så där. Det finns roligare saker än att sitta med blott en vägg aluminium mellan mig och en säker död.
Vilket peronlighetsdrag är ett måste hos en partner: Humor.
Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv: Ja. Måste bara göra ett litet statement här: min sambo är snyggast i världen. Faktiskt. Jag ljuger inte. Näppnäppnäpp. Vad han ser i mig har jag dock fortfarande inte lyckats lista ut. Kanske var det för att jag hyrde Motorsågsmassakern på vår första dejt. Mm... Det var nog det han föll för. End of statement.
När sov du senast på golvet: Midsommarafton förra året. Halva natten golv, halva natten säng.
Vilken är din favoritdrink: Dricker sällan drinkar. Vitt vin, däremot...
Gillar du din boende situation: Jäkla skitlägenhet. Men, jovisst. Jag gillar den. Lite.
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera: Inte många. Jag är rätt knäpp.
Äter du frukost dagligen: Ja, för tusan.
Är dina dagar fullbokade och stressiga: Inte särskilt. Eller, jo. På sistone, med skolan.
Vilken är din favoritfrukt: Vattenmelon och körsbär.
Hur gammal blir du nästa födelsedag: 28
Tror du på liv på andra planeter: Absolut
Tror du att Gud är man eller kvinna: Ingetdera
Hur valde dina föräldrar ditt namn: Ingen aning. Men mitt nuvarande namn har utvecklats genom åren. Hette egentligen något annat från början. Inte Miss KYD, mind you...
Gillar du senap: Hork... Nej.
Skulle du någonsin hoppa fallskärm: Ja! För den där rushen!
Sover du på sida, mage eller rygg: Varierar, men mest på rygg.
Tycker du om att krama folk: Ja, om jag känner dem lite. Annars blir jag lätt obekväm.
Skulle du säga att du är trendig: Nej.
Äger du en digitalkamera: Ja, en Sanyo-någonting...
Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars: Jabba the Hut, för bövelen! :D
Tycker du att du är attraktiv: Ibland. Beror på ljuset. Just nu är jag fulfulful. Uuuuääää....
Vad är du allergisk mot: Idioter
Får du dåligt samvete efter du ätit kött: Nej. Inte efter. Men ibland får jag dåligt samvete när jag tänker på hur en del djur behandlas osv... Att lägga av att äta kött helt skulle dock bli svårt...
Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat: Per/Pelle.

Till alla som orkat ta sig igenom hela listan: Grattis! Jag skickar en halväten marsipangris. Plita ner adressen bara! :D

Jag bloggar inte.

Jag: Jag går till datorn en stund.
Sambo: Du ska blogga. Erkänn! Bloggabloggabloggablogga...
Jag: Nej, jag ska kolla på lediga jobb.
Sambo: OK.

Moahahahahaha!

torsdag 18 januari 2007

Saker jag hatar Vol 4

För mer info klicka här. Om jag irriterar eller kränker någon med mina små hatlistor ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Skäll på mig i så fall. Allvarligt.


Vet du vad jag hatar? Fruktslamsor i youghurten. Det är något av det absolut vidrigaste jag vet. Jag menar, hur svårt är det att mixa ihop allt till en enda slät massa utan slams? Där sitter man och äter och så plötsligt får man en gammal trådig och slemmig jordubbe i munnen och man känner hur det riktigt rycker i kräknerven. Hork... Och inte kan man pilla bort det heller. Det är liksom så finfördelat av gamla äckliga jordgubbar att det är kört. Bara att slänga skiten.


Vet du vad jag hatar? Svettig salami. Du vet, när den legat framme en stund och blir så där äckligt glansig? Och krullar sig på kanterna... Ryyyys...

Vet du vad jag hatar? Folk som står bakom mig i kassakön på ICA och kollar in mina varor. Folk som pejlar in varenda liten sak jag lägger upp på bandet. Jag hatar sånt! Sluta stirra på min mat! Ja, jag har köpt en 200 grams chokladkaka. Nej, jag ska inte äta den själv. Och även om jag ska det, så ska du skita i det! Är det förstått? Och den där chipspåsen är inte till mig. Och inte de där munkarna heller! Aaaarrrgh...


Vet du vad jag hatar? Den där smutsranden som blir kvar när man använder sopskyffel. Som i sin tur lämnar efter sig ännu en smutsrand. Som i sin tur lämnar efter sig ännu en smutsrand, och så vidare... Det spelar ingen roll hur mycket man än sopar. Jag blir tokig! Finns det inte någon uttråkad människa någonstans med någorlunda hög IQ som kan uppfinna en sopskyffel som INTE ger en gråa hår! Va?


Vet du vad jag hatar? Att jag inte är rik. Fast mest av allt hatar jag böcker som handlar om hur man blir rik. När jag ser sådana böcker i bokhandeln riktigt värker det av längtan inombords. Längtan efter att göra ett fint bokbål och dansa vilt omkring det, sjungandes Helan går. Jag vet hur man blir rik förresten. Ge ut en bok som handlar om hur man blir rik. Det finns alltid någon dåre som går på det. Ja, jädrar...


Vet du vad jag hatar? Fläckar som jag inte kan identifiera.


Den där gula fläcken på hallmattan? Det var INTE jag. Jag svär. Så. Nu glömmer vi det. Vet du vad jag hatar? Att vara godissugen en måndag och veta att om man ger efter för frestelsen är det kört. Då kan man lika gärna svulla hela veckan lång. Det värsta är bara att när man väl tagit sig igenom måndag, då vill man liksom belöna sig själv på tisdag. Och sedan är det ju kört hur som helst. Raaaaah!


Vet du vad jag hatar? Saker som försvinner bara sådär. Poff! Borta. Jag menar, finns det ett parallellt universum där man dyrkar skedar och ensamma strumpor? En Bermuda-triangel någonstans i lägenheten där enbart skedar och strumpor bara vooom! sugs in för att aldrigaldrigaldrig mer komma tillbaka? Jag dööör av nyfikenhet. Jag vill veta. Vart tar de vägen? Upplys mig, snälla. Jag brukade ha en uppsättning med 24 bestick. Den är i dagsläget reducerad till 16. För att inte tala om de x antal ensamma strumpor som ligger och skräpar i en låda och skriker efter sina respektive. Jag ser framför mig hur en liten grön marsian springer runt med en av mina prickiga och en av mina chockrosa strumpor på fötterna samt hur hans polare kastar sig på knä framför ett altare och tillber mina IKEA-skedar. Vilda spekulationer? I think not.


Vet du vad jag hatar? Personlig reklam. Jag avskyr personlig reklam. Reklam som börjar med "Hej xxx!" Vadå "Hej xxx!"? Känner ni mig? Hur vågar ni trycka dit mitt namn era überfjäskande rumpnissar!? Jag känner för att pressa ner någon i en pappersstrimlare när jag får sådan reklam. Hälften av gångerna står det dessutom fel namn. Då blir jag ännu argare. Aaaarrrghhhh... Visst, jag skulle ju kunna sätta upp en skylt på dörren. Men då skulle jag ju inte ha något att lägga i botten på soppåsen. Säga vad man vill om Yves Rocher, men nog är de kanon på att förhindra sopsås.


Vet du vad jag hatar? De där reklammänniskorna som ringer och frågar om man fått deras förbannade reklam. "Har du fått utskick från xxx?" Vem bryr sig? Är du medveten om att du just stal 30 sekunder av mitt liv? Det är 30 sekunder som jag aldrig får tillbaka. Aldrig. Nästa gång en sådan där människa ringer ska jag låtsas vara självmordsbenägen. *mutter, mutter* Jag ska nog lära dem... *mummel, mummel* Oooooo... Men vet du vad jag hatar ÄNNU mer? När jag sitter och äter och helt plötsligt börjar tänka på en massa äckliga saker. Bara sådär. Right out of the blue. Slemmiga, ruttna, stinkande saker. Som när jag äter chokladpudding. Jag kan aldrig mer äta chokladpudding. I alla fall inte sån där vanlig som man bara rör ihop. Det tar tre sekunder, sedan har min hjärna förvandlat det till något heeelt annat. Samma med havregrynsgröt och... eller, jag stoppar nog där.

Sant. Havregrynsgröt är äckligt värre. Dock inte lika äckligt som fruktslamsor i youghurt, mind you... Men ändå.

Ännu en lista med oväsentligheter

Lunch: Kladdkaka x antal bitar (VARFÖR KAN JAG INTE HA SÅDANT HEMMA UTAN ATT FALLA FÖR FRESTELSEN?? VARFÖR??????)
Dagens mest patetiska: När jag försökte kompensera de där x antal bitarna kladdkaka med x antal glas vatten. Vatten är inte fettförbrännande. Och kommer aldrig att bli det.
Sidor läst i Les Misérables: 38
Sidor kvar att läsa i Les Misérables: 398 (Ooooo... Nästan utläst!)
Roligast idag: Den finfina klänningen jag beställde från H&M har kommit! Jag ska ha den på den där festen jag fick inbjudan till tidigare idag (scrolla). Fabulous, I say! FABULOUS!!!! Jag kommer vara snyggaste bönan där! Upp i stolen bara! Now spread 'em! :D
Händer idag: Bio - "Paris je t'aime"
Rakat benen idag: NEJ!!! MOAHAHAHAHA!

Jag ska ha min finaste klänning på mig

INBJUDAN TILL GYNEKOLOGISK CELLPROVSKONTROLL
Du är välkommen den... Klockan...
Kostnad 100 kr

Det är inte det att jag har något emot att gå. Jag skulle gå en gång i veckan om det innebar att jag förebyggde livmoderscancer mm. Jag svär. Men "inbjudan"? Varför inte bara skriva vad det egentligen är: slaktbänken*. Som man måste betala för. Såvida inte välkomstdrink och partythatt är inkluderat bör de seriously fundera på att omformulera den där herfuarehruierhyluif kallelsen. Hör ni mig, Laboratoriet för klinisk patologi och cytologi? Hööör ni mig?

*Bear with me, people. Jag vaknade klockan 12 idag med sprängande huvudvärk. Jag är inte på det bästa av humör. Att öppna det där kuveret innan frukost blev liksom droppen.

onsdag 17 januari 2007

Vi skiter i om din uppkoppling krånglar. Vi vill ha pengar i alla fall. Fatta.

Hur kommer det sig att jag, varje gång jag ringer en kundtjänst, aldrig får tala med den trevliga tjejen på reklambladet...



...utan med den här killen...



...eller den här killen...



...eller den här kvinnan?



Varför? Vad har jag gjort för ont?

En enkel, tack

giskbfrnhbvgkivjkiu regn. Jag pallar inte mer. Mina indränkta, oimpregnerade skor pallar inte mer. Mitt frizziga hår pallar inte mer.

Nu är det jag som köper en enkelbiljett till Thailand och stannar där för gott. Vem följer med och dödar alla äckliga djur? Jag kan betala minimilön* om det är någon som vill bli min privata slav och stå och fläkta mig på beachen och ge mig komplimanger. Hela tiden.

Så. Vad sägs? Jag ska bara läsa ut Les Misérables först. Sedan sticker vi.

*Eller, tja, lön och lön... Men det finns säkert något land där navelludd är giltig valuta.

tisdag 16 januari 2007

GI? Ahahahahahaha!!!!!!

Och så håller vi andan och hoppas, hoppas, hoppas att jag klarade åtminstone 2 av de där tre tentorna. OK? Ett, två, tre... *drar efter andan och blåser upp kinderna*

Förresten... *andas ut* Jag ska käka fransk frukost imorgon. Eller idag. Klockan är ju imorgon nu. Croissanter och hela köret. Och sedan blir det fransk bio. Kanske till och med lite fransk manikyr. Och franska kyssar. Håll utkik efter en rufsig liten varelse med otvättat hår som går omkring med en baguette under armen.

Så. Det var allt. *drar efter andan igen*

Liten lista med oväsentligheter

Lunch: Salta kex
Tenta: 18-21 (wtf? vad är det för okristlig tid?)
Antal sidor kvar att läsa i den rvmghuejsioö4rweruyyhl franskaboken: 50
Antal katter som ligger och breder ut sig på mitt skrivbord, viftar med svansen i ansiktet på mig, och sopar ner viktiga saker på golvet: 1
Antal finnar idag efter gårdagskvällens ostfrossande: 1 (men dagen är fortfarande ung)
Antal klädesplagg jag sitter på eftersom jag inte orkar ta bort dem från skrivbordsstolen: 6
Antal kroppsdelar jag har ont i efter gårdagens danspass då jag fick för mig att jag var var med i Fame: Varenda en.
Antal gånger jag hurrade när jag hittade 600 kronor i ett kuvert under vardagsrumsbordet: 53
Antal örfilar jag förtjänar som sitter och skriver sådan här strunt när jag egentligen borde läsa: 105

måndag 15 januari 2007

Håriga ben is the shit

Jag hatar att raka benen. Jag borde serioulsy ha med det på någon av mina hatlistor. Att skriva att jag hatar att raka benen är egentligen en grov underdrift. Det är värre än så. Betydligt värre. Jag mår illa varje gång jag måste göra det. Gaaah! Oh, well. Dags att raka benen igen. Stööööööön. Och så måste det meckas med skum och engångsrakhyvlar, då jag är för korkad för att investera i en sådan där dyring och det är liksom ingen idé att låna sambons, han har börjat gömma sin efter att jag konstant snor den. Det var tydligen något med att det var ofräscht att raka sig i fejset med något som jag rakat mina ben med, pfft... Älska villkorslöst min rumpa.

Vaxa? Ahahahahaha! Jo, jag försökte det en gång. Hur det var? Hur ska jag kunna ge en bra förklaring... Jo.

DET VAR DET JÄVLIGASTE JAG NÅGONSIN VARIT MED OM!!!!! FY FAN!!!

Och epilering? Gnnnnn...

De där brudarna som är vaxade precis överallt? WTF? Var är det för fel på folk som frivilligt utsätter sig för sådant sattyg? Det är inte det att jag inte kan tänka mig en brasiliansk vaxning, men då får de för helvete bedöva mig först. Eller klubba ner mig innan. Jeez...

Men visst rakar jag benen. Jag vill ju inte stå där på gymmet i mina trekvartsbrallor och displaya värsta gorillavaderna. Jag är på tok för mesig för att kunna stå för mina orakade ben eller armar. På tok för indoktrinerad. Därför rakar jag mig snällt och låtsas att det är för min egen skull. Rakar mig med engångsrakhyvlar som ligger utspridda i badrummet, alla använda minst en gång och eftersom jag inte har en aning om vilken jag använde senast (för no way att jag använder dem bara EN GÅNG, här ska ekonomiseras) brukar resultatet bli att jag snittar upp små fina sår på benen och blodet sprutar.

Jag hatar verkligen att raka mig. Jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det.... Sablar! Det är när jag sitter där och slafsar med ICA's äckliga blå engångrakisar som jag kommer på mig själv med att vilja göra uppror mot den rådande normen*. Göra stora plakat. Gå ut och demonstrera. Aldrig mer raka benen. Alternativt tvinga pojkvän att raka sina. Ska jag ska han eller något i den stilen. Och kom inte dragandes med att män minsann rakar skägget och bla bla bla för det är INTE, jag upprepar, INTE samma sak. Och det där med att göra lumpen fungerar inte heller som argument, det bräcker jag lätt med min mensvärk. *kastar bak huvudet och skrattar hysteriskt*

Fan vad jag är bitter. Och svär. Min mamma skulle skämmas om hon läste det här. Förlåt mams.

Nu ska jag raka benen. AAARRRRGH!!!!!!

*Att däremot diskutera kvinnors villkor i övrigt är på tok för jobbigt. Jag är den lataste feministen ever.

söndag 14 januari 2007

Inspect this!

Det finns saker som jag säger att jag aldrig skulle göra, men som jag kan tänka mig i alla fall. Som att äta chokladdoppade äckliga djur*, bara för att kunna skryta om det för mina framtida barn och barnbarn. "Och efter att mormor kuskat runt i Borneos djungler och slagits mot tigrar satte hon sig ner och åt några chokladdoppade skalbaggar. Så, barn. Vill ni ha en karamell?" Sedan finns det saker jag aldrig skulle göra, under några som helst omständigheter. Aldrigaldrigaldrig. Period. Att ha dildosex i tv faller under den kategorin.
Fetmycket.

Och vad fasen är "tända brasan"? Mina associationer går åt liten-mysig-stuga-i-Sälen-hållet. Men jag är nog ute och cyklar...

*HALLÅÅÅ! CHOKLAD FÖR TUSAN!

Recension: Crank

Berättade jag förresten om den där filmen? Där han som spelar huvudrollen hade fått något slags gift i kroppen och var tvungen hålla igång adrenalinet hela tiden, annars skulle han kola vippen?

Så. Hur håller man uppe adrenalinet på bästa sätt? Några förslag?

Bungyjump?

Fallskärmshoppning?

Leka med krokodiler?

Näääää...

Sex såklart*.

Kul film det där.

Slut på recension.

*Och nässpray

lördag 13 januari 2007

Saker jag hatar Vol 3

Så mycket aggressioner... Måste få ut dem!!!!
För mer info klicka här.


Vet du vad jag hatar? Folk som knäcker med fingrarna. Framför mig. Högt och ljudligt. Knäck-knäck-knäck-kras-kras-kras. Jag vill bara ta deras fingrar och bryta av allihop och skrika: hör du vad härligt det knäcker? Hör du? Hööööör du? Ahahahahaha! Nu är du inte så tuff längre va! Seriöst. Nästa person som knäcker sina fingrar framför mig blir av med dem. Jag svär.


Jag anar en viss ilska gentemot folk som knäcker sina fingrar... Vet du vad jag hatar? Folk som slänger fimpar på marken. När jag ser någon göra det vill jag gå fram och hålla långa föredrag om miljön för idioten alternativt trycka in en glödande cigarett i ögat på människan. Hallå! Det är en fimp. Den förmultnar inte. Den bara ligger där och är äcklig. Släng den där fimpar ska slängas eller ät upp den. Fuck! Jag tar till våld om jag måste. Jeez... Jag förstår mig inte på rökare. Varför slutar de bara inte upp med sin lilla sociala rebell, medger att de har fel och slutar röka? De lever längre, luktar bättre och IRRITERAR INTE SKITEN UR MIG GENOM ATT STÅ OCH RÖKA I BUSSKUREN!!!! AAARRRGHH!!! MÄNNISKA! SER DU INTE ATT JAG STÅR HÄR OCH HOSTAR LUNGORNA UR MIG??? Vänta. Jag måste hämta mig lite. Phew...


Du vill med andra ord inte ha ett bloss? Vet du vad jag hatar? Flygande Jakob. För det första: vem är Jakob? För det andra: varför flyger han? Är det för att han inte vill äta skiten? Äckligare mat får man leta efter. Jag menar - curry? Banan? Nötter? Kyckling? Bacon? Grädde? Chilisås? Fy fan vad äckligt. Vem kom på denna vidriga rätt? Jag dör. Och då äter jag ändå mat som till 96 % består av gristarmar.


Jag hör dig. Jag lovar att det var samma person som kom på den briljanta idén med att ha russin i bröd. RUSSIN I BRÖD???? Vart är världen på väg? Russin --> vindruvor --> frukt. Frukt hör inte hemma i bröd. Någonsin. Under några omständigheter.


Vet du vad jag hatar mer än russin i bröd? Att McDonalds har börjat skriva kalorier på pommes frites- och hamburgerlådorna. Där sitter man och vräker i sig sin Big Tasty och stoppar i sig pommes och sörplar milkshake och så plötsligt får man se hur många kalorier det innehåller. Hallå, McDonalds? Jag. Vill. Inte. Veta. Tack för att ni pajar ett av de få nöjen jag har. Att äta hamburgare. Är ingenting heligt längre?


Hamburgare är gott, men milkshake till? Vad är det för fel på dig? Jag hatar den där milkshaken. Vill jag ha sockermjölk kan jag göra det hemma. Jag hatar milkshake. Men vet du vad jag hatar ännu mer? Folk som ställer ut sina äckliga sopor i trapphuset. WTF? Behåll ditt vidriga, stinkande skräp inne hos dig själv. Sluta förpesta för oss andra. Grattis. Du åt räkor till middag. Jag vill inte veta det. Släng skiten för tusan!


Ställer inte du ut soppåsen utanför dörren?


Vi pratar inte om mig nu. Dessutom gillar jag inte räkor. Jag hatar räkor. Men vet du vad jag hatar mer än räkor? De där spasmerna man får ibland, innan man somnar. Då man befinner sig någonstans mellan sömn och vaket tillstånd. Känslan av att falla. Oooo... Det är så otäckt att jag ryser bara jag tänker på det. Där ligger man och blundar och så plötsligt är man på väg i x antal knyck ner i värsta avgrunden och man rycker till så häftigt att hela sängen skakar till. Jeez... Man kan ju få hjärtinfarkt för mindre...


Jag älskar den där känslan. Damn, what a rush! Men vet du vad jag hatar? Den där reklamen för tabletter mot diarré, med han den där snubben som ska gå på opera, men så blir han akut nödig och måste springa på dass. Och så hör man en röst som säger: "diarré kommer alltid olägligt..." OK. Fråga: när fan kommer diarré lägligt? Tala om det för mig. Och exakt vad sa de till han den där snubben när de ringde honom och sa att han skulle vara med i en reklamfilm? Att det handlade om Treo? Moahahaha! Kul merit. "Hej!" "Nämen, hej! Är det inte du som var med i den där diarré-reklamen?"


Ja, ja, ja, nog om diarré nu. Vet du vad jag hatar? När jag provar kläder i någon klädaffär och kollar mig själv i spegeln och tycker att jag ser helt jäkla smashing ut, bara för att komma hem, prova sagda klädesplagg igen och upptäcka att det ser helt annorlunda ut mot vad det gjorde förut och jag har liksom svårt att förstå varför jag ens köpt skiten överhuvudtaget. Jag ser inte klok ut. Som en clown. WTF? De måste meckat med speglarna i affären på något vis. Så måste det vara.


Face the music. Du är ful. Hahahaha! Jag bara skojar. Förlåt. Slå mig inte. Snälla. Låt oss hata istället. Vet du vad jag hatar? Filmtrailers som avslöjar precis HELA filmen, från början till slut. Tack för att ni förstörde filmen för mig, aprumpor! Tack så hemskt mycket!


Vet du vad jag hatar? När man ringer fel och personen i fråga vägrar småprata med en. Hallå! Oförskämt! Jag vill prata av mig för tusan!


Vet du vad jag hatar? Att alla i Star Trek går runt i spandex. Ingen är snygg i spandex. Ingen. Speciellt inte i spandex-overaller. Jag menar, är det det enda materialet som finns i framtiden? Spandex? Nice. Och varför låter det alltid "whoooosh" så fort någon ens rör sig på skeppet? Hissdörrar låter inte så. Måste vara fasligt irriterande att höra det ljudet hela tiden. "Whoooosh". Jag menar, hade det låtit så stup i ett på ett vanligt kontor kan jag garantera att någon av de anställda förr eller senare tagit upp ett maskingevär och börjat skjuta hejvilt omkring sig i ren frustration à la Falling Down skrikandes: "Whoooosh this motherfu..."


Vet du vad jag hatar? Negativa människor. Fy för negativa människor. Det är det värsta jag vet. Jag hatar negativa människor. Jag spottar på dem. Tvi, tvi...


Jag med. Och jag tar tillbaks det där jag sa om spandex. NOT!

Temle-tajm

Tentan, ja.

Så. Hur många minuspoäng tror ni man får av sin extremt hårda lärare när man översätter meningen: "Jag och Olivier söp oss fulla på en bar i närheten" med "Jag och Olivier dricker oss redlöst pissfulla" och dessutom slänger in två grammatiska fel?

Jag skulle tro att det blir ganska så många.

Nästa fråga. Hur många gånger kommer jag i mitt yrkesprofessionella liv (d v s om jag mot alla odds någonsin lyckas bli översättare) känna att meningen: "Vi sprang genom de små, trånga gatorna och skrek att folk var fascister" berikat mitt ordförråd?

Om jag inte torskade på den där tentan ska jag tamejtusan lägga ut en bild på mig själv med bettskena OCH den där förbaskade stöveln, uppdragen till hälften. Osminkad. Ahahahaha!

Jag hoppas för er skull att det gick åt skogen.

Och så vill jag bara tillägga att det finns inget bättre sätt att vakna till ordentligt på än att upptäcka, en minut innan tentan ska delas ut, att man inte har någon legitimation med sig.
VRRÅÅÅÅÅÅL! hördes det inne i mitt huvud och jag kände hur magen snördes ihop och hjärtat började hamra för fullt, dunkdunkdunk. Får man lov att visa upp Visakort som giltig legitimation? frågade jag en av tentavakterna som tittade på mig som om jag kom från månen.

Hur det löste sig?

Låt oss säga så här: jag är skyldig pojkvän en väldans massa massage och en väldans massa komplimanger de närmaste veckorna. Han hade nog kunnat komma på minst tusen roligare sätt att vakna på än att höra sin hysteriska flickvän vråla i luren: DU MÅSTE KOMMA HIT MED MITT PASS! NUUUUUU! GODE TID! HJÄÄÄÄÄLP!

Så det kan bli.

Och visst har jag gjort mig förtjänt av en semla nu? Och två kexchoklad?

Tänkte väl det.

fredag 12 januari 2007

Once you pop you can't f***in' stop!!!!

Gissa vem som just vräkt i sig alldeles för mycket chips?

Ja, INTE var det jag i alla fall.

Aj, min mage... Oooooo...

Och jag funderar INTE på att hugga in på de där två mörka kexchokladkakorna som ligger i väskan.

Nänä.

Inte jag inte.

Aldrig på tiden.

Jag sparar dem till efter tentan imorgon istället. Jag har en känsla av att jag kommer behöva dem då...

Ro hit fjärrkontrollen!!! *mutter, mummel*

Det är när jag vaknar mitt i natten och börjar skälla ut folk (dagens tävling: gissa hur många som sover i min säng) utan någon egentlig anledning som jag snabbt kommer fram till att det blir en sådan där dag igen. Crap. Och visst var det en finne på hakan vid närmare inspektion i spegeln imorse (läs: kl 10.45), visst var håret mer omedgörligt än vanligt och visst var jag sådär lite argare än vad jag brukar.

Alltså.

Det här med att känna sig cranky/förbannad över minsta lilla/vilja döda allaallaALLA som ens tittar på en en sisådär dryg vecka, kanske rentav en till en och en halv vecka innan Fröken Rosa kommer på besök? Det här med att Svullo tittar in så där lite lägligt och säger hejhej, nu kommer jag! och så får man inte på sig de där brallorna som är rätt trånga i vanliga fall, men passar preciiiis - plötsligt går det liksom inte att knäppa knappen och man drar runt i mysbyxor och känner sig som en riktig lodis? Den känslan, ja. Precis. Och så finnarna. Och så knackar Fröken Rosa på och slår en hårt i mellangärdet ett par gånger, erbjuder en Ipren som plåster på såren och lägger sig sedan i soffan - min soffa, WTF? - och kollar på Prison Break i fyra dagar.

Om man tar med den där jag är fet/ful/ett-steg-till-och-det-kommer-inte-vara-något-mer-kvar-av-dig-att-identifiera-än-en-liten röd fläck-perioden (som av någon lustig anledning föregås av en period då huden är bebislen och man kollar sig själv i spegeln och tänker "why, hello there gorgeous...") i beräkningen så blir det i runda siffror... typ två veckors sunkighet. Slå ut det på ett år och det blir en sabla massa sunkighet.

Var i ukvgnyrhfihrhurgih ligger rättvisan i det? Va? Tala om det för mig.

Jävla mens.

*mutter*

Jag är inne i förbannad-fasen för tillfället. Jag är med andra ord fortfarande rätt snygg.

Var la jag nu mitt maskingevär?

torsdag 11 januari 2007

I sure do love them dresses, yes sireee...

Mental anteckning:

Sluta köpa klänningar med anledning av att det alltid är bra att ha några hängande hemma i händelse av bröllop/dop eller om jag mot all förmodan drar iväg på värsta galejet.

a) Jag går väldigt sällan på fest/bröllop/dop/galej.
b) Jag har knappt har råd att köpa disktrasor.
c) Jag kan inte gömma fler saker under sängen. Pojkvän börjar bli misstänksam när jag rycker dammsugaren ur händerna på honom så fort han närmar sig sovrummet.

Oooooo... Jag blir alldeles blank i ögonen när jag tänker på vilka fina klänningar som finns där ute, klänningar som ännu inte upptäckts, klänningar som ropar mitt namn samtidigt som de vinkar lite förföriskt. Så många underbara ting - så lite pengar att spendera. Men vad gör väl det, när det finns faktura... Moahahaha!

Och titta inte på mig så där. Det var H&M, FFS! REA, dessutom. TITTA INTE PÅ MIG SÅDÄR, SA JAG!!!! PASSA DIG!

onsdag 10 januari 2007

Det var en gång...

...en liten tös som tyckte att verkade oerhört häftigt med tatueringar. Hon tittade storögt på förbipasserande som hade armarna fulla av snygga drakar och försökte att inte stirra ögonen ur sig när hon såg tjejer med snirkliga mönster i svanken.
Dagarna gick och den lilla tösen blev myndig. Nu kunde ingen bestämma över henne längre. Ingen! Ahahahahaha! Här ska tamejtusan skaffas den coolaste tatuering världen någonsin skådat, tänkte den lilla tösen som ju egentligen inte alls var så liten när allt kom omkring. Och så drog hon till med några riktigt fina könsord och svordomar. Bara för att.
Sedan tvingande hon dåvarande pojkvännen att följa med, för ofta att hon gick till den där hemska tatueraren helt själv, aldrigaldrigaldrig. Dessutom hade dåvarande pojkvännen bil, vilket var väldigt praktiskt. Väldigt praktiskt indeed, tänkte tösen och satte sig bekvämt till rätta. Och så brummande de iväg.

Tösen klev med darrande ben in hos den skräckinjagande tatuerargubben som hade drakar och nakna kvinnobröst ända upp på halsen och försökte att inte darra alltför mycket på rösten när hon sa: jodetärsåhärattjagskulleviljahaentatuering...

VAFALLS!!!! vrålade tatuerargubben. DU SER JU KNAPPT UT ATT VARA TORR BAKOM ÖRONEN ÄNNU! HEM TILL MAMMA MED DIG IGEN! MUTTER, MUTTER , MUMMEL, MUMMEL...

Då mopsade tösen till sig lite och sa med inte fullt så darrande stämma, samtidigt som hon pekade på en av tavlorna med kinesiska tecken som hängde i tatuerarens krypin: jag vill ha den där. Den som betyder "styrka". Den vill jag ha. *svälj*

Tatueraren svor till och mumlade något i stil med: bah! jag kunde väl just tro det och sabla fjortisar!
Sedan plockade han fram en massa rysliga instrument och sa åt tösen att sätta sig på britsen han hade bakom ett draperi. Och det gjorde tösen. Efter att hon kräkts lite diskret i sin handväska.

JAHA? vrålade tatueraren som inte verkade kunna kontrollera sitt tonläge. OCH VAR VILL DU HA DEN?

Där. Kanske. Typ. Tror jag, viskade tösen lite nervöst och gjorde en liten gest mot sin högra ankel. Sin högra, extremt knotiga ankel.

JAHA. JA, DET KOMMER GÖRA JÄÄÄÄÄVLIGT ONT SERRU, vrålade tatueraren och började vässa sina redskap. BARA SÅ ATT DU VET. MOAHAHAHAHA!!!

Och så närmade han sig den extremt knotiga ankeln med en nål som lät vrrrrrrrr och som var alldeles svart av bläck och sedan mindes inte tösen något mer. Hon vaknade av att dåvarande pojkvännen stod och fläktade henne med en tidning medan tatuerargubben diskade av de blodiga verktygen.

DET BLIR FEMHUNDRA SPÄNN, vrålade han över axeln.

Här kunde det ha tagit slut. Historien. Tösen kunde fått gå omkring med sin fina tatuering som betydde så mycket för henne till tidens ände (eller något i den stilen), men det ville sig inte.

En vacker dag, när hon strosade omkring på stan i shorts och sandaler kom det fram två kinesiska flickor. De fnissade lite.

Tösen såg lite undrande ut.

Your tattoo? sa en av de på knagglig engelska. Do you know what it means?

Yes, svarade tösen på lika knagglig engelska och lyste upp lite. Vad kul! Någon intresserade sig för hennes tatuering! Ååååh, så skoj! Roligt! It means very strong, fortsatte hon. Stark. Strenght. Och så spände hon armarna lite sådär på skoj för effektens skull.

No, no, no, sa den kinsesiska tjejen. Means you like lots of money. You a golddigga. Bye now.

Epilog:
Jo.
Den där tösen?
Hm.
Jo.
Det är INTE jag.
Jag ville bara säga det.
OK?

Så. Någon som känner till någon bra laser-tatuerings-borttagar-klinik-vad-det-nu-heter som tar emot idioter?

Jag frågar å en kompis vägnar. Givetvis.

Marsipangrisar åt alla!!!

Tack allihop! Vad ni är söta! :D

Jahapp. Jag överlevde. One down - three to go. Så går det när man slöar (läs: skiter i att plugga och gör... annat). Det absolut värsta är dock kvar (nu snackar vi DEFINITIVT kollapsvarning, gaaaaaah...).
På *gulp * lördag. Håll gärna tummarna då också. Jag har en liten känsla av att det var därför det gick så bra idag. Wiiiii!!!

I övermorgon, däremot... Oj, oj, oj... Jag känner ett "saker jag hatar"-inlägg närma sig med stormsteg.

Så. Någon som vill diskutera romantiken? Realismen? Proust? Någon? Jag har ett huvud som är så fullt av information att det känns som om det är på väg att sprängas när som helst.

Nähä.

Men vill ni höra om taueringen, då?

Inte det, nähä.

*boooom*

Fasen. Jag sa ju det. Och nu ligger det hjärnsubstans överallt. Vem kommer hit och städar? Va? För jag har inte tid. Jag ska fira med minst tre marsipangrisar nu. Minst. Weeeeeee!

tisdag 9 januari 2007

Och så ber vi en liten bön...

Det var ju det här med att inte blogga... Jomendetärsåhäratt...eh...jag tycker att jag förtjänar en liten paus då och då. Efter bokplöjning, miljarder anteckningar och ett ändlöst googlande på romantiken och realismen och bla bla bla. Då är det helt OK att blogga lite. Och kanske rentav äta en liten marsipangris? Förresten finns det gränser för hur mycket jag kan få in i min mikroskopiska hjärna. Tentan är imorgon (onsdag) och jag håller på att göra ner mig av skräck. Satan. Det är precis som den där gången då jag hade den där superduperviktigamonstertentan på x antal poäng förra terminen, en tenta så viktig att jag satt uppe dygnet runt och plöjde genom böcker och hade någon väckt mig mitt i natten hade jag kunnat rabbla hela Frankrikes historia, varenda stad, varenda distrikt, varenda politiker och toppa med nationalsången, baklänges. När jag klev ur sängen på tentadagen föll jag ihop en i liten hög på golvet och blev liggande. Jag försökte lyfta på huvudet, men det gick inte. Jaha, minns jag att jag tänkte. Så det är så här de ska hitta mig. I missfärgade H&M-trosor, ful oversize t-shirt, orakade ben och hår som står åt alla håll och kanter. Och andedräkten... Ambulanspersonalen kommer kissa ner sig av skratt och tappa båren de bär mig på för att de blir alldeles killiga i händerna och jag får hjärnskakning och glömmer vartenda ord jag någonsin läst. Fast då slipper jag ju i och för sig fler tentor, vilket är bra. Men jag är ju inte försäkrad, vilket är mindre bra.
Typ sådär tänkte jag där jag låg där i min egen avföring och mina egna spyor. (Ja, OK. Det där la jag mest till för effektens skull.) Vid lunchtid kunde jag stå upp igen. Någon tenta blev det inte. Panikattack, var det någon som upplyste mig om efteråt. Stressrelaterat. Mes.

Låt oss nu hålla tummar och tår för att jag inte kollapsar den här gången.

Så.

Låtom oss bedja.

Tuttar, någon?

http://aftonbladet.se/vss/punktse/story/0,2789,970771,00.html

- Hej, Carolina!
- Hej, hej!
- Och vad är nytt med dig då?
- Åååååååå.... Vet du, vet du, veeet du!
- Nä.
- Jag har skaffat jobb.
- Ååå, kul. Grattis, grattis.
- Och så går jag i terapi.
- Säger du det. Det låter ju... bra. Lycka till!
- Mmmm.... Och så hade jag en konstutställning i Malmö förra sommaren.
- Nämen, vad roligt! Kul för dig!
- Jamenvisst! Och så har jag tröttnat på mina tuttar.
- Hm?
- Ja, fy faaaaan vad trött jag är på dem. Bara hänger och slänger och är i vägen hela tiden. Jag tänker auktionera ut dem på Ebay och sedan ska jag skänka pengarna till välgörenhet.
- ...
- Se till att buda på dem när auktionen startar. Ååååå, vad det här är spännande.
- ...
- Ha det så bra nu! Hej, hej!
- ...

UPDATE: Kanske han nedan kan hjälpa till? Han har ju redan vanan inne att rycka av brösten på folk. Hmmm... Tuttar? Om man skulle ta och buda... eller... neej, neeeeej....

UPDATE2: "Hej, jag skulle vilja förstora brösten. Vilken storlek? Vänta, jag har de här i väskan... Ett ögonblick bara..."

måndag 8 januari 2007

Aj

Alltså. Är det bara jag som tycker att det här ser fruktansvärt... obehagligt ut? Om någon gjorde så där med mina bröst skulle jag också kasta bak huvudet av smärta.

Jeez...

UPDATE: Och låt mig också tillägga: AHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!!!! AHAHAHAHAHAHAHAHA! *host, host* AHAHAHAHAHA!

Och, ja. Jag pluggar. Jag bara... råkade sätta på datorn... bara sådär... hrrmm...

Bild: Expressen.se

söndag 7 januari 2007

Svaret lyder...

1. Jag har läst sexologi. (Kurslitteraturen var på danska. Men bilderna var trevliga.)
2. Jag har varit så full att jag kräkts ner en vilt främmande människa på spårvagnen.
3. Jag har bott i Pakistan. (Pappa kommer därifrån.)
4. Jag har framfört Summer Nights ur Grease på teckenspråk framför en hel gymnasieskola som undrade vad fan det var som pågick. (Med Miss E som John Travolta. Ahahahaha!)
5. Jag har VIP-susat förbi en jättelång kö till en exklusiv nattklubb i Paris. (Tjejen jag bodde med kände ägaren.)
6. Jag har varit med i ViktVäktarna, gått ner en massa kilo och sedan gått upp allt igen. (Låt oss nu glömma detta. För alltid.)

Kära nån... Tror ni verkligen att jag varit så full att jag kräkts ner någon stackars sate på vagnen? Hujedamej, vaaaad skulle min mamma säga då? Hon tittar faktiskt in hit ibland.
Faktum är att jag aldrig varit så full. Jag har aldrig vågat*.

Allt annat har jag gjort. Faktiskt.

*OK. Låt höra nu... Bla, bla, bla, är på tok för hämmad och bla, bla, bla måste alltid ha kontroll...

lördag 6 januari 2007

Jag bloggar INTE...

...men det är lite svårt att plugga när allt man har i huvudet är "DEE DEE DEE DA DE DE DO DO! DEE DA DE DE DO..."

Jag sitter och läser om Sartre och Camus, men plötsligt dyker den där fasansfulla låten upp i huvudet, right out of the blue, och snart flashar bilder av små hampstrar* upp i huvudet, hampstrar som stampar takten och dansar och hoppar och studsar runt, runt, runt, likt ballerinor på uppåtjack... Och snurrandet... Aaaarrrgh... Det... Där... Snurrandet...Ooooo.... Där fick de mig nästan igen. Pheew...

Och jag tänker inte avslöja vilket påstående (scrolla) som är falskt riktigt än.

*Jag vet att hamster stavas utan "p"...

fredag 5 januari 2007

Vi ses i Nangijala

Det där sporadiska bloggandet jag skrev om för lite drygt en vecka sedan? Det blev ju inte så mycket med det. Jag verkar inte kunna hålla mig härifrån längre stunder. Därför ger jag mig själv bloggförbud från och med imorgon. I alla fall dagtid. Nej, nej, nej! Gaaah! Attans, att det ska vara så svårt! Kvällstid också. Och därmed basta. Jag har tre tentor nästa vecka som jag inte har råd att fucka upp, läs: CSN gillar inte när man inte tar de där poängen som man dyrt och heligt svor att man skulle ta och bla bla bla... Då blir de lite cranky och vägrar ge en pengar, sedan kommer det kravbrev och sedan kommer det en äcklig snubbe och krossar knäskålarna på en osv osv. Och så var det ju det där med att skaffa sig utbildning etc etc. Sjukligt överskattat, men ja, ja, ja, jag skaaaaa... Stööön...

Så. Jag lämnar er med följande två utmaningar signerade Lina och Bambi.

Bambis går ut på att lista fem saker som man vill/hoppas/drömmer om ska hända under det kommande året. Hmmm... Få se nu...

1. Jag vill få på mig den där förbenade grå stöveln som sitter som ett korvskinn (en bra dag) på mitt högra ben. Den vänstra sitter dock som en smäck. Mitt högerben är uppenbarligen missbildat. Jag hatar mitt högerben. Jag hatar det innerligt. *svär*
Tips på hur man får smalare högerben mottages tacksamt.
Jag skojar inte.

2. Jag vill åka tillbaka till Frankrike. Jag var där och pluggade förrförra hösten och jag tror att lämnade kvar en del av mig där. Jag måste åka tillbaks och hitta den där delen (ohlala, så poetiskt, pfffft...). Och om den där borttappade delen återfinns med ett rikligt lager nutella och några bananskivor - desto bättre.

3. Jag vill att min c-uppsats i franska inte blir en total katastrof.

4. Jag vill att min granne som bor ovanför mig bara poff! försvinner. (Vaaad? Man fick ju drömma.) Jag hatar inte folk, det är så magstrakt. Men henne tycker jag väldigt illa om. Så - vad säger du Gud? Deal?

5. Jag vill att alla jag känner ska vara friska och lyckliga etc etc samt att mina svindyra Acne jeans på något magiskt sätt lagar sig själva så jag slipper ha ett stort hål i skrevet. Så - vad säger ni jeans? Deal?

OK. Nu Linas. Linas utmaning går ut på att man listar fem saker om sig själv och sedan får folk gissa vilket de tror är falskt. Det här kan bli riktigt kul. Aiiight...

1. Jag har läst sexologi.
2. Jag har varit så full att jag kräkts ner en vilt främmande människa på spårvagnen.
3. Jag har bott i Pakistan.
4. Jag har framfört Summer Nights ur Grease på teckenspråk framför en hel gymnasieskola som undrade vad fan det var som pågick.
5. Jag har VIP-susat förbi en jättelång kö till en exklusiv nattklubb i Paris.
6. Jag har varit med i ViktVäktarna, gått ner en massa kilo och sedan gått upp allt igen.

Ooops... Jag busar och listar sex saker.
Nå? Vilket påstående är falskt?
(De som känner mig får INTE svara... ;P)

Jag bollar vidare till Maria, Miss E, Kerstin och Linda - samt alla andra som är sugna såklart! Välj utmaning och GÖR DEN! ANNARS HEMSÖKER JAG ER I ERA DRÖMMAR!

Näää... Hihi... Eller, jo. Det gör jag visst.

Ha en bra helg! Jag är tillbaks nästa vecka. Om jag kan vänta så länge, vill säga...

Wiiiiiiiii

Till mitt försvar vill jag säga att jag inte ätit särskilt mycket till middag och dessutom tog en tripp till gymmet i förmiddags. Då är det OK att klämma i sig en hel finostkaka.

Joho.

Det är det visst.

Men jag lovar att tugga ordentligt nästa gång (kom ihåg: stoppa i munnen, tugga, svälj - inte stoppa i munnen, svälj). *urk*

Och, ja, jag äter ostkaka och bloggar samtidigt. Pojkvän spelar Wii och jag bloggar. En helt vanlig fredagkväll hos familjen Crazy. Kan det bli bättre? Moahahaha!

UPDATE: Öh... Klicka inte på bilden. Ostkaka på nära håll är... ingen vacker syn.