måndag 30 april 2007

Tv 4 håller hög klass

Jag satt uppe till klockan 03 inatt och kollade på Nattliv. Nattliv är ett pissigt dåligt ring-in-och-gissa-vilket-ord-program, hostat av någon blåst brud som druckit 345 koppar kaffe och knaprat lite uppåttjack to top it all off innan hon klev in i studion. Jag har aldrig garvat så mycket i hela mitt liv. Folk ringde in och gissade, men ingen prickade rätt. Dessutom redogjordes det aldrig för vilka ord man gissat på tidigare, vilket innebar att folk ringde in och gissade på samma sak hela tiden.

Vilket ord: _ _ _ IST

Nazist? Nej. Ateist? Nej. Egoist? Nej. Ateist? Nope. Sadist? Tyvärr. Egoist? Nej. Ateist? Nej. Ateist? Nej. Ateist? Neeeeej. Solist? Nej. Solist? Nej. Solist? Neej. Ateist?

Jag vet inte vad som är värst. Att jag satt uppe mitt i natten och glodde på sådan skit eller att jag ringde in upprepade gånger och fick nobben. De asen vägrade koppla fram mig.

- Snälla, flickvän... De blåser dig bara. Du kommer inte fram. Jag lovar. Dessutom kan det vara vilket ord som helst som slutar på - ist.
- Klaffen.
- Det är dina pengar...

Ordet?

SOFIST.

Rätt uppenbart.

Vänta nu...

Nej, jag är inte sugen på att gifta mig. Jag planerar dessutom att gå ur svenska kyrkan asap. Jag är varken döpt eller konfirmerad, så jag kan lika gärna surfa vidare på den sataniska vågen till fullo. Begravningsavgift betalar man ju ändå. Och om jag mot all förmodan någonsin gifter mig (jag är smått anti-giftermål) så ska det göras utomhus. Gärna i Paris. Klyschigt så det förslår.
Men, nej. Jag är inte sugen. Jag vet inte ens varför jag tog upp det. Det mesta jag skriver här bör tas med en rejäl nypa salt. I alla fall när det handlar om giftermål och barn. Och gamla ex.

söndag 29 april 2007

Mister X

Mitt ex gifte sig i förrgår. Och jag var inte bjuden. Konstigt. Jag hade ju kunnat hålla ett jättefint tal.

Jag nämnde det för pojkvän.

- Förresten. X har gift sig.
- Jaha.
- Jag ville bara säga det.
- Trevligt, trevligt.

Jag vet dock inte varför jag nämnde det. Eller varför dagens låt är Natasha Bedingfield's I wanna have your babies. Ett oerhört märkligt sammanträffande. På min ära.

Jaysus

Jag googlade just: få snyggare bröst.

Lagras det i datorns minne? (Snälla, säg nej - jag vill inte att min dator ska få för sig en massa konstigheter)

Ut ur mitt huvud. Pretty please.

I'm gonna liiiiive foooreeever, don't you eeeever forgeeet...

Varför ska behöva lida ensam?

Tråkpolisen

I området där jag bor passerar det då och då ridande poliser. Kloppeti-kloppeti-klopp. Varje gång jag ser dem komma på sina monster (mitt förhållande till hästar är relativt kyligt - de skrämmer mig mer än clowner) vill jag att något ska hända. Jag vill se lite action. Jag vill se dem flyga över några bilar och galoppera ifatt någon slibbig typ med en tv under armen. Men det händer aldrig. Jag funderar skarpt på att rusa ut och daska till hästkrakarna i baken nästa gång de kommer ridande för att se vad som händer. Kanske.

Dagens jag fattar inte

Valborg. Jag kan förstå (eller, tja...) varför man vill dra på sig studentmössa och sjunga in våren med sånger om att vintern rasar ut etc., men jag är inte på det klara med varför folk super arslet av sig. Nyår - visst. Midsommar - visst. Valborg - varför?
Kan ju bero på att jag är 155 år. När jag var ung brukade jag sitta och kolla på kottar. Fanns det inga kottar fick man kolla på ingenting. Det var tider det.

fredag 27 april 2007

Det är roligt att vara folkkär

Jag var på väldigt gott humör. Dansade en liten jig på vardagsrumsgolvet och slängde mig sedan i soffan för att kolla på tv.

*rrriiiitch*

Det var de jeansen. Back on square one.

Att visa arslet* är väl vrålinne, inte sant?

* Jag ska satsa på att vara så vulgär som möjligt nu när typ alla jag någonsin träffat, inklusive en alkis som satt bredvid mig på spårvagnen häromdagen, är här och läser.

PS. Om alla som träffat mig IRL vill vara vänliga och lämna en liten kommentar så jag kan spärra era ip-adresser, skulle jag vara väldigt tacksam.

Meh

Zara, Göteborg.
Jag är inte jätteimponerad.
Mest irriterad.
Varför kan inte folk hålla sig borta när jag ska gå i affärer? Varför?

Je ne sais pas

Jag har ingen aning om vad jag åt till middag.
Men det smakade kyckling.

Mmmm... Garbage...

Jag hade sällskap med en väldigt gullig klasskamrat efter skolan. Hon ska ha barn och jag frågade om hon hade några gravid-cravings.
Inte när det gäller mat
, sa hon. Men ibland kan jag gå in och ställa mig i grovsoprummet hemma och bara lukta. Jag liksom längtar efter den doften.

Det tyckte jag var väldigt lustigt.

Spännande fredag

Jag fick hem ett stort vitt kuvert från Statistiska Centralbyrån med en enkät om hälsa. Jag hatar enkäter mer än människor med vita pärmar som hoppar på mig på stan, men om det står mellan att plugga och fylla i en boring as shite undersökning så fyller jag gärna i en boring as shite undersökning. Så jag kryssade så det stod härliga till. Hur mycket tränar du? Lagom mycket. Hur mycket frukt äter du? Så det sprutar ur öronen. Röker du? Nej. Snusar du? Nej? Har du någonsin rökt? Nej. Har du någonsin snusat? Nej. Har du någonsin provat marijuana eller hasch? Jag har hållit i en joint. Räknas det? När jag kom till delen där man ska fylla i sina alkoholvanor funderade jag allvarligt på att ljuga lite. Hur mycket vin/sprit dricker du i genomsnitt varje månad? Ett glas vin. (Det fanns inget alternativ för ett halvt glas vin - ELLER champagne) Inga frågor om choklad heller, för den delen.

Nu är det bara till att stoppa kuvertet på lådan och invänta ännu ett brev från Statistiska Centralbyrån där de frågar om jag egentligen är död.

För att SCB's dator inte ska självdö av tristess när den läser min enkät skrev jag prydligt längst ner:

"Min sambo röker, snusar och super för oss bägge två. Dessutom är min katt galen och jag äter anabola."

Sedan insåg jag att det inte alls var särskilt roligt och ångrade mig och skrev till "jag skämtade bara - min katt är inte alls galen" och målade dit en smiley.

Ont så ont vill ha bubbel och choklad

Jag är rasande sugen på champagne. Eller något som bubblar. Jag har vatten, tabasco och äcklig blå sprit hemma. Jag undrar om man kan göra någon god drink på det?

Dessutom har jag rasande (how I love that word) mycket att göra. Jag måste skriva summary som jag fått uppskov med i... cirkus 30 minuter till, plugga grammatik och en satans massa annat som jag skjutit på samt pipa lite över de fruktansvärt vidriga blåsor jag fått på fötterna efter att ha knallat runt i nya sandaletter med sleif hela gårdagen.

Aj.

torsdag 26 april 2007

Can't-Think-Of-A-Good-Title Day

Alltså. Det är hårt jobb att komma på något fyndigt att skriva i titelrutan.

Jag ville bara säga det.

Hårt jobb.

Och inte får jag betalt heller.

Jag kommer inte på något bra att skriva här

- Alltså, flickvän. Varför ser du så koncentrerad ut när du borstar tänderna?
- Gör jag väl inte.
- Du ser ut som om du borstade tänderna med rakblad. Eller som om du försökte lösa världens svåraste mattetal. Stäng munnen.
- Eltandborsar är tricky business, pojkvän. Hur ser du själv ut?
- Cool. Åh, så cool.

tisdag 24 april 2007

Saker jag hatar Vol 8

Låt oss hata. Det var länge sedan nu.


Vet du vad jag hatar? När man ber någon agera smakråd angående kläder och personen ifråga säger att "det där är helt fel färg på dig" och man bara vet att "fel färg" betyder "du ser för jävlig ut i den där." Eller när man provar en tröja som man tycker är skitsnygg bara för att få höra att den egentligen är ful som stryk. Jag hatar att alla inte kan tycka som jag.


Vet du vad jag hatar? När andra gör samma saker som jag - fast bättre.


Vet du vad jag hatar? Att se "kortköp medges ej" på displayen när man står i kassan och ska betala sina matvaror. FFS, lady! Gimme a break! Jag är fattig student, för tusan! Kan jag inte få maten gratis? For old times sake? Pretty please... Vadå "du känner inte mig"?! Jag är ju här och handlar jämt! Allvarligt. Jag börjar tröttna på att lämna matkassen, bedyra att jag kommer tillbaks strax och låtsas gå till bankomaten för att ta ut pengar när jag egentligen kubbar som attan till spårvagnen och skäms hela vägen hem. Jag handlar aldrig mer på Hemköp. Aldrig. Oh, the shame! The shame!


Vet du vad jag hatar? Folk som himlar med ögonen åt mig. Jag vill slita ut hjärtat på människor som himlar med ögonen åt mig och äta upp det. Jag är nog inte riktigt frisk.


Vet du vad jag hatar? Grön chili. Vilket syfte tjänar grön chili? Den smakar ingenting. Vem skulle sörja om grön chili plötsligt försvann från jordens yta? Inte jag.


Vet du vad jag hatar? Folk som inte inser grön chilis enorma potential.


Vet du vad jag hatar? Att tv 4's nya nyhetsvinjett låter som något som en liten finnig fjortonåring knåpat ihop på sin Atari - 1988. Tu-tu-tu-tu-tu. Vad fan?


Vet du vad jag hatar? Att det år 2007 fortfarande inte finns flygande bilar och skateboards. Var är min flygande skateboard? Och den inbyggda torkfunktionen i mina kläder à la Tillbaka till Framtiden? Och varför slås inte min tv på automatiskt när jag tilltalar den? Jag är sjukt besviken.


Vet du vad jag hatar? Clowner. Jag ogillar clowner mer än stora svarta spindlar som kommer springande mot mig (varför springer de alltid mot en och inte från en - varför?). Jag är inte nämnvärt rädd för clowner som cyklar runt på enhjulingar eller clowner som drattar på arslet. De stör mig mest och jag vill bara slå dem. Men Ronald McDonald? Jag får upp de vidrigaste bilderna i skallen när jag ser Ronald McDonald. Som... Ronald McDonald ligger och gömmer sig under min säng och griper tag i mina vrister när jag ska lägga mig. Ronald McDonald ligger och lurar i rännstenen och väntar på att dra ner mig i någon äcklig brunn. Ronald McDonald hoppar fram när jag minst anar det och drar fram en massa otäcka clownsaker ur sina klargula clownbyxor som han börjar jonglera med. Ronald McDonald står bakom mig när jag sitter här och skriver... Iiiiiii....


Vet du vad jag hatar? Att grannen ovanför knallar runt med träskor. Det är bara en tidsfråga innan jag går upp och hugger av honom benen. Fast... Det låter nog en jädra massa när han hoppar runt där uppe med sina träben också. Jag får väl helt enkelt döda honom på det gamla hederliga sättet. Råttgift.


Vet du vad som fascinerar mig? Urinoarer. Män verkar undra vad kvinnor gör på damtoan. Vad de pratar om. Jag undrar vad män pratar om när de står på rad och lättar på trycket.


Vet du vad som fascinerar mig? Folk som köper svindyr sprit för att färgen är fin.


Mm... Håll käften.

...

Jag åkte spårvagn med två Lisebergskaniner tidigare idag.
Nu ska jag nog gå och ta mina piller.

Förresten. Det är jäkligt lustigt när man väl ser dem på nära håll. De är inte mer än en skit höga. Jag hade för mig att de var stora som hus. Helt enorma. Vet inte riktigt varför jag tänker mig Lisebergskaninerna som jättar. Eller varför jag som liten trodde att de åt barn. Piller var det, ja.

Frukt är trevligt

Om någon hade kommit fram till mig för ett par år sedan och sagt att jag, innan 30 fyllda, skulle knata runt med ugglor, fiskar och äpplen kring halsen (dock inte på en och samma gång) - då hade jag nog skrattat rätt gott. Äpplehalsband? Phahahaha! Ugglor och fiskar? Är du sjuk? Full?

Jag skyller på att jag läst för mycket modebloggar. In fact - jag skyller allt på dem. Allt.

Nu ska jag och mitt äpplehalsband trava iväg och köra lite dans.

För bra för att vara sant

Jag flöt omkring på små moln hela gårdagen efter att ha lyckats åla mig i de där jeansen. Imorse dammade jag av stövlarna som jag haft undanstoppade under sängen i flera månader för att se om kanske även de passade. Man vet aldrig. Miracles can happen. Men jag hade inga större förväntningar när jag drog på mig dem. Jag hatar att bli besviken. Drog på mig den ena som jag vet passar. Därefter den andra som tokvägrat att komma längre upp än till mitten av vaden.

*dramatisk paus*

Den passade. Den fördömda högerstöveln passade. Tydligen har min högervad blivit slightly smalare. Vet dock inte hur. Kanske är det först när man struntar helt i allt vad dieter, bantning och överdriven träning heter som man plötsligt märker resultat. Jag vet inte. Men den passar. Visst sitter den hyfsat tajt, men jag fick på mig den. Jag upprepar: jag fick på mig le boot. The boot is on. The boot has left the building. The boot nynnade på en glad liten trudelutt hela vägen till skolan. The boot struttade glatt runt på stan och visade upp sig från sin allra bästa sida. The boot mår tipptopp. Foten i booten mår dock inte så värst bra eftersom den var strumplös och är numera rejält omplåstrad på grund av x antal elaka skavsår, men det gör liksom inget. It's all good.

Låt mig även tillägga:

JIIIIIHOOOOOOOOOOOO!!!!!

och

När kommer egentligen det där eldklotet nedfarandes? Jag väntar...

måndag 23 april 2007

Ursäkta, jag ska bara... BOOM!!

Man har börjat med pulsmätare på Pokermiljonären nu. Intressant. Pontus Gårdinger hade en genomsnittspuls på 128 och han den där andre snubben från Norrland, han som alla hatade eftersom det gick så bra för honom, han hade en sjukt hög puls, men det syntes inte. Jag ser framför mig hur jag sitter där och ska se lika cool ut när någon ska syna min bluff. Mitt huvud hade förmodligen exploderat. Booom! bara. Någon kylig pokerspelare blir jag nog aldrig. Men jag hade definitivt klått Lill-Babs. Oh, ja.

Stenansikte

- Du pojkvän? Vad tycker du om mitt pokerfejs?
- Phahahaaha....AAAAJJJJJJ!!!!
- Vad tycker du om mitt pokerfejs?
- Jävligt trovärdigt.

Måndag är en bra dag

Jag vaknade, låg och snoozade i trekvart, tvingande mig upp, drog på mig jeansen (det här börjar likna en Per Gessle-låt) - som var för stora. Liten tillbakablick: jag har ett par jeans med hög midja som ger mig päronrumpa, ett par jeans som skriker hip-hop är såååå ute, två par manchester(?)jeans, köpta i Paris i för liten storlek (varför?), samt ett par stuprörsjeans som jag köpte i vild panik efter att mina svinigt dyra Acnejeans beslutade sig för att inte passa längre. Jag skyller på att de krympt i tvätten. Ja. Så är det nog. Dessutom har mina lår gnidit upp ett fint hål på ena benet. Jag är väldigt rätt i tiden, om man säger så. Eller, tja, jag har faktiskt ingen större koll på vad som är rätt i tiden. Keine anung. Hur som helst - när mina panikinköpta jeans visade sig vara för stora chansade jag vilt och drog på mig... de där som krympt i tvätten. Och de passade. Jaysus. Nog för att en fin liten valk bildades ovanför linningen och nog för att jag var tvungen att dra som f*n i dem för att de skulle stanna kvar ovanför rumpan, men hey! Inget som inte en jäkligt bylsig tröja kan råda bot på. De passade. Otroligt. Dessutom gick det relativt smärtfritt att göra ordning håret. Finnar under kontroll. När jag så sakteliga traskade bort mot vagnen för att åka till tentasalen kastade jag ett misstänksamt litet getöga upp mot himlen. Så här bra har en dag aldrig börjat förut. När kommer det brinnande eldklotet nedfarandes från skyn?

Tentan?

Not so good.

När det var cirkus en halvtimme kvar av tiden funderade jag skarpt på att hugga sönder huvudet med blyertspennan.

Men jeansen passar.

Man får vara ack, så glad för det lilla.

söndag 22 april 2007

boi choi toy cry bye stay bla bla bla

De fonetiska molnen skingras och jag ser ljuset. Jag fattar... allt. Allt!

Not.

Tentan är imorgon.

Nu börjar jag snart lipa.

Sick

Jag vaknade klockan 03 inatt och började rabbla fonetiska regler.
Det kan inte vara riktigt friskt...

Peeeengar

Är det inte den 25:e snart? Va? Va? Va?

lördag 21 april 2007

Röda ögon får en heeeelt ny innebörd


Ena stunden filosofiska inlägg, andra stunden:

(funderar) Tänk om jag kunde skjuta laser ur ögonen. Fuck yeah! Bzzzt! Bzzzt!

IRL

Det är konstigt. Det är nästan som om jag känner er. Nästan. Bara för att jag läser era bloggar. Jag läser om era problem, era barn, era jobb, era kärleksbekymmer, era tankar och funderingar, er ångest, vilken musik ni gillar, vad ni käkat till middag... Ibland skriver ni om era fel och brister, ibland visar ni vad ni har på er för dagen. Ibland är ni topp tunnor rasande och kräks galla, ibland är ni hur lyckliga som helst. Jag läser och ibland lämnar jag en kommentar, ibland inte. Jag läser om er ilska, er sorg, er glädje, ert liv. Jag förundras över hur mycket ni lämnar ut er ibland, hur öppna ni är. Det är rätt fantastiskt egentligen. Jag tycker att jag är hyfsat öppen här, men det är ingenting - ingenting - mot vad vissa andra är. Jag läser det ni skriver, jag tar del av ert liv, jag tror att jag vet, att jag förstår mig på er. Bara för att jag läst några rader ni skrivit. Men det stämmer inte. Jag känner inte er. Och ni känner inte mig. Visst, ni känner till min toalettskräck, mitt chokladmissbruk, min besatthet av bikinis, min ångest när det gäller livet och vad jag egentligen vill, men ni känner mig inte. Egentligen. Ni läser. Ni skrattar lite. Ni nickar lite instämmande och håller med mig, känner igen er själva. Ni skriver några tröstande ord när jag behöver det. Ni skriver något snällt trots att ni inte behöver; bara för att visa att ni varit här. Och jag blir hur glad som helst när jag ser det - även om jag inte känner er. Och ni inte känner mig. I verkliga livet springer jag inte omkring med en blå hätta på huvudet. Jag har mörkt hår, inte vitt. Jag är 27, inte 155. Men ni kan inte veta med 100 % säkerhet om det är sant, även om jag bedyrar att så är fallet.

Jag är en person här och en person i det verkliga livet; det där livet där folk inte befinner sig bara en url bort. Ett klick bort. Det där... andra livet. Jag kan skriva precis vad jag vill eftersom jag vet att ni inte ser mig. Ni läser mig, men det är en helt annan femma. Men ni vet inte vem jag är. Jag kanske inte alls är 27 och har mörkt hår. Jag är kanske en medelålders man med begynnande flint som heter Kurt och jobbar på reningsverket. Kanske.

Därför är det så overkligt att träffa er i verkliga livet. Märkligt. Och lite otäckt. Nästan som att träffa en kändis som man bara läst om och sett på tv. Nästan så jag borde plocka fram autografblocket. Att dessutom duscha tillsammans (det var ett danspass, people, ett danspass, ffs...), det är ju så knäppt att jag knappt finner ord*. Ena stunden läser man varandras bloggar, andra stunden står man och småpratar i omklädningsrummet på Friskis & Svettis. Jävligt konstigt. Skumt. Och ändå - väldigt intressant att få se ett riktigt ansikte, en människa av kött och blod och inte en lustig liten avatar. Kul. Riktigt kul. Faktiskt. Och man kommer fram till att man inte vet var man har varandra. Att man inte vet någonting. Alls. Att man, tills man känner varandra lite bättre, egentligen bara har en blogg gemensamt. Inget annat. Personen bakom bloggen existerar inte i verkligheten, åtminstone inte tills man träffats, tills man tagit i hand och presenterat sig med sitt riktiga namn. Mycket märkligt. Och roligt. Men framför allt märkligt. Som en blind date. Nästan.

* Hur personen ifråga tolkade mitt nervösa: jaha, då ska vi vara nakna i duschen tillsammans, ehe..., det låg jag och funderade läääänge på inatt. Jaysus. Jag måste få en andra chans att framställa mig i bättre dager. Hör du mig!

torsdag 19 april 2007

You are all rocks


Försök bortse från det faktum att jag skrivit in "phonetic dirty words" som sökord uppe i högra hörnet. Det hör sååå inte hit. Vem vet - det kommer kanske sådana ord på tentan. Kanske.

Apropå ingenting alls

Tantsnusk. Jag gillar verkligen det ordet.
Jag känner hur min hjärna sakta förvandlas till mos - all fonetik är som bortblåst. Undrar hur många poängs avdrag jag får på tentan om jag skriver en erotisk liten novell istället för att svara på frågor om allofoner och assimilation. Jag kanske kan transkribera en erotisk liten novell? Oh. La. La.

Mamma - om du läser det här: jag skojar bara.

Bokfråga

Eftersom jag i princip inte läst annat än boring as shite kurslitteratur de senaste åren tänkte jag sätta igång och läsa lite... andra böcker. Har varit sugen på att läsa Grottbjörnens folk ett tag. Bläddrade lite i den för många herrans år sedan och fann vissa delar... mer spännande än andra. Eller så minns jag helt fel och låter bara min fantasi skena iväg. Idag är jag främst inne på att läsa den för att kunna jämföra den med en bok på B-kursen i engelska (William Golding - The Inheritors). Är bara lite nyfiken... På en skala mellan 1 och 10, där 10 är tantsnusk i kvadrat, var hamnar grottbjörnarna?

Är det förresten någon som har läst Björn Kurténs böcker?

:O

På nyheterna igår intervjuade man ett par som köpt en kåk för 8 miljoner på Lidingö. Det kan ju diskuteras huruvida det är korrekt att kalla ett hus värt 8 miljoner för "kåk", men, men...
Jag tycker att det är rätt fascinerande att det finns människor som är villiga att lägga så rasande mycket pengar på ett hus som inte är ett slott i Provence. Nu är jag i och för sig inte så värst insatt i fastighetsmarknaden, dessutom är jag fattig som en kyrkråtta och tycker att en klänning på H&M för 400 spänn är dyrt, men 8 miljoner? Miljoner. Det är ju... fasansfullt mycket pengar. Jag fattar att man pröjsar en satans massa för läget, men jag begriper ändå inte. Förklara för mig. Någon. Växer det guldnougat på träden? Skiner solen extra mycket över just Lidingö? Jag vill så gärna veta...

/En pantad göteborgare

I'm tired of this crap

You pay now!

Slö

Fantastiskt hur ena dagen kan vara så olik den andra.
Igår studsade jag upp kl 05 och satt och råpluggade till sent på kvällen. Kände mig rasande produktiv. Lyckades till och med masa mig iväg till gymmet (liten applåd).
Idag vaknade jag... betydligt senare och var tvungen att ta till fysiskt våld på min egen person för att komma upp från sängen där jag av någon underlig anledning låg diagonalt med täcket ihoprullat till en stor boll vid huvudgaveln. Ville bara lägga mig ner och dö. Förresten... Häromnatten drömde jag att jag blev attackerad av hundratals brännmaneter under en liten simtur mitt ute på öppna havet (vad jag nu hade där att göra). De var överallt. Vaknade av att jag började slänga kuddar vilt omkring mig. Jag vet att drömmar inte ska tolkas bokstavligt och att ond bråd död egentligen står för något positivt (or not), men jag har svårt att avgöra om det är ett sundhetstecken att brännas tills döds av x antal otäcka maneter. Var var jag nu? Jo, det är intressant att jag ena dagen sitter med näsan i böcker och lexikon och skriker att jag inte vill bli störd, för att andra dagen sitta vid datorn och slösurfa. Jag kikade i och för sig in på Wikipedia för en stund sedan och kollade vad det stod om engelsk fonetik. Men jag har redan glömt det mesta. Jag är den lataste människa jag känner.

onsdag 18 april 2007

Dum-dum-dum-tiddeliiidiii..

- Flickvän? Vet du vilken signaturmelodi det här är? Hm-hm-hm-mh-mmmm-tuuu-tu-tu-tu-papa-pa-pam-pam...
- ...
- Vet du?
- Nej. Tyvärr.
- Fan. Jag SKA komma på det! Hmmm-hmmm-hmmm-tu-tu-tu-tuuuu-pam-pam-paaaadam... Alltså, känner du inte igen den alls?
- Nej.
- Jag blir tokig! Dum-du-dudum-dum....

Så. Någon som vet?

Istället för filmen

Jag trillade in på en jäkligt rolig sida via Annas blogg. Cleolinda Jones har en LiveJournal, Movies in 15 minutes, där hon parodierar filmer, bland annat 300 - blue screen-eposet som jag skrev om för ett par veckor sedan. Det var länge sedan jag skrattade så högt.
Och länge. En bok finns det också. Minsann.

Aber, ja

De mest sökta orden på Bloggportalen just nu:

Louise
Gruppsex

Helt logisk, ju.

Working 9 to 5, what a way to make a liiiiving...

Jag brukar fråga pojkvän hur det varit på jobbet.

- Hur var det på jobbet idag, pojkvän?

Här brukar pojkvän simulera en gevärspipa som stoppas i munnen och göra passande ljudeffekter. Jag tolkar det som att det varit en dålig dag. Samt att pojkvän vill ha ett nytt jobb.

05

Jag var uppe klockan fem imorse och läste engelsk fonetik. Det är väldigt tyst klockan fem. Helt stilla. Ställde mig vid köksfönstret och bara tittade ut. Gnuggade mig i ögonen och gäspade lite. Kom på att jag var i princip helt näck och ryckte tag i en kökshandduk för att skyla mig. Men dagiset utanför var helt öde. Inte en människa. En bil åkte förbi, men utöver det - fullständigt lugn. Tystnad. Inte ens ett fågelkvitter. Jag stod kvar en stund och bara tittade ut. Världen är väldigt vacker klockan 05.

They're... EVERYWHERE!!!

12 läsare från Göteborg. Jag svimmar. Det är ju... en MASSA människor. Jag går aldrig mer utanför dörren. Jag kommer att se potentiella läsare överallt. När jag står och väntar på spårvagnen. När jag köper snask och halvfabrikat i affären. När jag går runt på stan. När jag slänger sopor. Tankarna kommer mala i huvudet: är det där en läsare? det där? han? hon? omigod, kanske... hon... iiii....
Det slutar med att jag sitter i soffan med en kudde tryckt mot bröstet, övertygad om att hela världen ser mig. ALLA!!! Mamma... (Som dessutom tittar in hit ibland, hon också...)
Det är nog dags att investera i en något mer... diskret outfit. Det är svårt att vara anonym i blå hätta. Dessutom har jag börjat outa den här bloggen för folk jag känner. Omigod. Jag har inte ens räknat dem! Jaysus. Man blir ju paranoid för mindre. Nu ska jag gå och andas i en Icakasse och lugna ner mig.

Inga fler nu. Tänk på att jag har högt blodtryck.

tisdag 17 april 2007

Miss KYD goes matblogg

Nu när det är etablerat att jag har åtta läsare från Göteborg (go Götet, go Götet, go Götet!!!), kan vi lugnt gå vidare till något heeelt annat. Hm? Vad? Ett recept? Jamen, stöööön... OK.

(Ni fattar väl varthän det barkar? Det börjar med mode och slutar med mat, yes sireee...)

I alla fall.

Äppletjosan 4 portioner/en aphungrig Miss KYD

4 gröna/röda/lila/rosa/whatever äpplen - skalade, urkärnade, grovt skurna
1 msk malen kardemumma
Vaniljyoughurt
Hackade hasselnötter - efter behaaaag

Lägg äpplebitarna i en kastrull, i med kardemumman, blanda runt, täck med vatten. Koka upp. Låt puttra en sisådär fem minuter - äpplena ska inte bli helt mjuka. Häll av vattnet. Låt svalna.

En normal människa fördelar äpplena i fyra portionsskålar. Jag är inte normal. Jag är vanligtvis hungrig som en varg och käkar därför upp allt själv. Men, men... Häll över lite vaniljyoughurt. Toppa med hackade hasselnötter. Istället för vaniljyoughurt kan man ta vanlig naturell youghurt och toppa med lite honung. Om man vill. It's a free world. Enjoy!

Undran

Förresten. Hur många göteborgare är det som tittar in hit och beundrar min lilla blå hatt?

(Får jag fler än 2 kommentarer kissar jag ner mig av rädsla.)

/Nyfiken i en strut

Action-tisdag

Det finns stunder när jag sitter och lipar över franska dikter. Stunder när jag sitter och vrålar ut iiiiii eeeeee aaaaa uuuuuu ooooo, övertygad om att grannarna tror att jag får världens längsta orgasm och inte sitter och pluggar fonetik. Stunder när jag irriterar mig på att pojkvän hellre kollar på Lilla Sportspegeln än nyheterna. Stunder när jag känner för att läsa engelska ordböcker - för skojs skull.

Och så finns det stunder när jag blir jävligt sugen på att kolla på Demolition Man. Stunder när ett våldsamt behov av att kolla in halvkassa actionfilmer från slutet av 80-talet/början av 90-talet liksom tar överhanden helt.

Engelsk fonetik/Sylvester Stallone kicks some ass - it's all good.

måndag 16 april 2007

Bzzzt

Den senaste veckan har jag:

läst en satans massa fonetik (tenta den 23e)
läst en satans massa grammatik (tenta i början av maj)
läst om en satans massa krig (tenta i mitten av maj)
läst en satans massa franska nättidningar (för att inte glömma bort språket totalt)
övat övat övat en satans massa stegkombinationer till mitt aerobicspass (whiplash tuesday, here I come)
ätit en satans massa choklad bara för att jävlas med min hy
svurit jävligt mycket
varit en hyfsat snäll och gullig flickvän - faktiskt
upplevt någon slags inre harmoni (meh - det går nog över snart)
gjort upp finfina planer på hur man dödar högljudda grannar

Overload. Det blir för mycket. Blip. Blip. Blip. Allofoner. Fonem. Minimal pair. Thatcher. Vietnamkriget. Bzzzt... Bzzzt... Going into sleeping mode. Beeeeep...

Oooo...

H&M släpper visst en ny badkollektion i mitten av maj.
Visst behöver jag ännu en baddräkt? I silver? Jajamensan.

(Någon som vill köpa en njure? Fortfarande till salu. Slå till nu och jag slänger även in några gamla mjölktänder.)

Passa på

Fortfarande pank. Någon som vill köpa en njure? (Något skrumpen. 155 år gammal.)

söndag 15 april 2007

Jag kräver oh, så lite

Mitt konto är oh, så tomt och mitt kreditkort oh, så övertrasserat.

- Du kan ju alltid gå och lämna blod och få en presentcheck på 50 spänn, sa Miss E när vi satt i soffan igår och babblade om allt och ingenting.
- Hur ofta kan man lämna blod?
- Var fjärde månad för kvinnor.
- Var fjärde månad? Men... Det är ju inga pengar alls, ju. Kan de inte dra från knävecken också? Jag har nog blod så det räcker och blir över. Jag skulle kunna lämna... ett par gånger i veckan.
- Gör du det.

Ack, ack, ack. Hade jag inte svimmat varje gång jag såg en nål skulle jag ränna till Blodcentralen stup i ett. 50 spänn och kakor? Drain away, fellas!

Check

Kom på att jag faktiskt kan recitera en någorlunda aplång dikt utantill. Barbara. *bockar av en punkt på listan* Och Flugornas Herre sprang jag och lånade igår. *bockar av ännu en punkt* Fortsätter det så här kommer jag att byta namn till Buddha vid årsskiftet, sätta mig med korsade ben på gräsmattan utanför huset iklädd endast baddräkt och polkagrisrandiga strumpor och låta folk ta del av all min visdom. För 100 spänn kan jag till och med dansa en liten jig.

fredag 13 april 2007

För många blå drinkar är inte bra för bloggandet

Det slår mig när jag sitter och läser om Thatcher och Falklandskriget att jag vet så oerhört lite. Om allt. Det enda jag egentligen är riktigt jäkla bra på är att trycka in så många svordomar som möjligt i en och samma mening. (Gränsen mellan att vara charmigt vulgär och bete sig som en sjöman är hyfsat hårfin. Jag gick över den för oh, så länge sedan. Jag är bortom all räddning.) Min hjärna kan bara ta in lite information i taget - information som den, tyvärr, filtrerar bort till fördel för andra, mindre intressanta, saker. Som hur många kalorier det är i ostkaka. Var jag bor. Vilken dag det är. Sådana saker. Men jag vill veta mer. Jag vill kunna mer. Det är så mycket jag vill - så mycket, så mycket, så mycket. Jag vill bli världens bästa aerobicsinstruktör. Jag vill fördjupa mig i modern fransk och engelsk skönlitteratur. Jag vill veta mer om Vietnamkriget. Jag vill veta mer om Koreakriget. Jag vill läsa Flugornas Herre. Jag vill kunna ställa mig upp och recitera en aplång dikt bara sådär. Jag vill veta varför Afrika ser ut som om någon tagit en linjal och skissat ut gränser på måfå. Jag vill veta hur man lyckas göra kladdkaka kladdig. Jag vill veta hur man får bukt med sin hy. Jag vill veta varför i helvete jag inte har några pengar när det är oh, så långt kvar tills nästa studiemedelsutbetalning. Jag vill veta varför mina jeans inte passar. Jag vill veta varför mitt humör hoppar upp och ner som en känguru på uppåttjack. Jag vill veta mer om Paris. Jag vill veta mer om Monet. Manet. Degas. Allt. Jag vill veta allt. Framförallt hur jag på ett någorlunda vettigt sätt förklarar, för folk som artigt frågar mig vad jag har för planer i livet, att jag vill veta vad syftet är. Med allt. Vad allt det här ska leda till. Och jag vill veta varför jag verkar vara DEN ENDA MÄNNISKAN I VÄRLDEN SOM TÄNKER PÅ DET - KONSTANT!
Jag vill veta hur det kommer sig att jag först nu börjar intressera mig för saker. Att jag först nu börjar bry mig om vad som händer i världen. Fast det är väl bra. Antar jag. Bättre sent än aldrig.

Det är fredag idag. Fredag är en bra dag. Varje dag är en bra dag. Det spelar ingen roll om drinken man håller i näven smakar äckelpäckel. Meh. C'est la vie.

Nu ska jag googla Koreakriget. Ha en fortsatt trevlig fredagkväll.

Scheisse, den här drinken är vidrig.

Det e bar å drick

Tre orsaker till varför man inte ska köpa dyr sprit efter färg*:

Äckligt
Schmäckligt
Päckligt

Med 25 delar Schweppes blir det dock drickbart. Skål!

*Omigod, vad blå och fin den är, gimme, gimme, gimme!!!

Pasta for dummies

Pasta... ehm...rätt till två personer:

6 tagliatelleknippen
2/3 pkt matlagningsgrädde
2 (rejäla) tsk röd pesto
1 pkt rökt skinka (100 gram)
Riven ost efter behaaag

Koka pastan tills den är al dente (sila bort vattnet och bla bla bla)
Strimla skinkan.
Blanda pasta och skinka.
Lägg i form.
Rör ner peston i matlagningsgrädden - häll över pastan.
Fördela den rivna osten över.

In i ugnen i ca 10-15 min på 250 grader.

Voilà. Min lunch och middag de senaste dagarna (och idag).
Min fantasi sucks. Min plånbok ekar tom.
Nu ska jag läsa om Thatcher. Cheerio!

PS. Mensvärk. Bara sådär. Nu. Maaaah!

Que?

Vilka är Dirty Sanchez och varför dricker de någons utsugna fett?
Är det för att de är... dirty?
Vad är det för fel på världen? Svara mig! Svaaaaraaa!
Vad hände med att bara göra tusen nålar på varandra? Eller ha raptävlingar? Va?

UPDATE: Eller good ol' runka bulle?

Yup. It's still there.

Jag har rätt mycket att läsa idag, men jag har tid att skriva att jag har stukat lillfingret.
Jag har stukat lillfingret.
Men nacken mår bra.
Lillfingret mår inte så bra.
Hur man än vänder sig har man alltid röven bak. Tamejtusan.

onsdag 11 april 2007

Can't we all just... get along?

När jag gick på gymnasiet hade jag en historielärarinna som var ondskan personifierad. Hon hade håret uppsatt i en stram knut; en knut som hon, när hon höll på att föreläsa om... säg... Gustav III, brukade lösa upp så det stålgrå håret föll långt ner på ryggen. Hon hade jävligt långt hår. Sedan satte hon upp den igen. Knuten. Bara sådär. Dessutom tuggade hon konstant tuggummi som hon ibland plockade ut ur munnen och rullade förstrött mellan två fingrar medan vi elever försökte fokusera på något annat, vad som helst, för att undslippa synen av hennes illgula nikotintuggummi som hon sedan stoppade in i munnen igen. Ryyys... Men det var inte det som gjorde att jag hellre stoppade tandpetare under naglarna än att gå på hennes lektioner. Det var hennes förmåga att få en att känna sig helt värdelös, som om man inte dög något till. Som när hon öppet dissade uppsatser inför klassen. Eller lät klassen dissa uppsatser som hon höll upp lite nonchalant och kraxade fram: Den här då? Av... Miss KYD. Vad, host, host, tycker ni om den? Själv tycker jag att den är ett ypperligt bevis på bottenlös okunskap. Vad tycker ni?

Jag hatade henne oh, så obeskrivligt mycket.

Jag satt och blogghoppade tidigare idag och trillade in på en blogg som tagit en skärmdump av "mest aktiva listan" på blogg.se och uppmanade folk att rösta fram de tre bästa respektiva tre sämsta bloggarna på listan - ett tåg folk gladeligen hoppade på. Det fick mig att tänka på min historielärarinna. För att inte tala om när jag gick på lågstadiet (come to think of it - mellan- och högstadiet också, jeez...) och stod och väntade på att bli vald på gympalektionen efter att majjen gett de tre ballaste kidsen i klassen uppdraget att dela in folk i lag. Sedan mådde jag lite illa och var tvungen att sitta med huvudet mellan benen en stund och andas djupt. Det blev för mycket med alla flashbacks. Vad är det för fel på världen? Jag hoppas att jag återföds som åkersork i nästa liv. Det är inte bra för mig att blogga. Nu ska jag gå och meditera. Rening. Jag behöver rening.

It's fuck bikini day!

Jag fick för mig att prova bikinis idag. När jag stod och poserade framför spegeln slog det mig plötsligt varför jag inte använder bikinis. Trosorna skär på ett inte alltför charmigt sätt in i sidfläsket och bildar en ny valk. En bikinivalk. Hur mycket jag än plågar mig själv på gymmet med magövningar i maskiner som ser ut att härstamma från äldre Medeltiden, så blir jag inte av med mina lovehandles. Instruktör är inte alltid lika med tajt rumpa och tvättbräda. I'm living proof. Det fanns en tid när jag på fullaste allvar funderade på att köpa en sådan där vidrig korsett som håller inne mage-rumpa-lår, en sådan som de gör reklam för på tv. Jag sjönk dock aldrig så lågt. I have some pride, goddammit!

Så. Nu sitter jag här med... sex bikinis som tillsammans bildar sex fina valkar.

Var ligger rättvisan i det? :(

tisdag 10 april 2007

Superkul, ju

- Du pojkvän? Vill du höra en rolig historia?
- Visst.
- Fast... jag kommer inte ihåg allting.
- OK.
- Historien utspelar sig i alla fall på ett kloster, där munkarna aldrig får prata. Fatta hemskt. Att aldrig få prata, menar jag. I alla fall... En gång om året, vid ett särskilt middagstillfälle får en munk äran att säga en mening. Vad som helst. Så... eh...vänta... jag har glömt resten. Fan.
- Du har glömt?
- Det slutar hur som helst med att en av munkarna efter en sisådär fem-sex år ställer sig upp och säger att han är trött på allt tjafs om potatismoset.
- ...
- Det var jättekul när min litteraturprofessor berättade den inför klassen.
- Du flickvän?
- Ja?
- Du är bäst i världen på att slakta historier.
- Aaaaaaw. Vad du är söt.

The pain. The paaain.

Jag hade storslagna planer för dagen. Jag skulle läsa, läsa och... läsa. Och träna. Kanske till och med ta en liten promenix i vårsolen, i sann pensionärsanda. Tyvärr kan jag inte röra nacken. Skåda efterverkningarna av ett danspass där man kastar med nacken i hundra knyck x antal gånger, övertygad om att man lätt - LÄTT - skulle platsa i vilken Fame-ensemble som helst, any given day of the week. Man tycker att jag borde lärt mig att inte göra samma misstag om och om igen, men icke. Jag kör pass på måndagar. Tisdagar är vanligtvis whiplash day - det brukar dock inte vara så här illa. Det bådar gott inför morgondagens dans. Och torsdagens. Christ. Jag kommer vara helt trasig i kroppen innan jag ens är 30. Lövli. Jag kan knappt se tangenterna när jag skriver. Det räcker att jag rör lite på huvudet så känns det som om någon sticker in en kniv i nacken. Gnnn... Smärtstillande. Jag behöver smärtstillande. Var la jag nu min ringklocka?

My mama always said I was a winner!

Tjohooo!

(Eller, tja, vinst och vinst... Men det är väldigt nice att saker. Jag ska gravera in de fina orden på en liten guldskylt som jag ska ha ovanför sängen. ;)

måndag 9 april 2007

Plask effin' plask

Det finns tydligen fler puckon som, i förhoppning om att bränna några stackars kalorier efter påskhelgens vansinnesätande, beger sig till simhallen på Annandagen. Jag och Miss E slog oss fram i vattnet likt två nödbedda Titanicpassagerare medan folk armbågade och sparkade oss i sidan, magen och huvudet. Var man för sig själv. Rädde sig den som kan. Och du tjejen som tyckte att det var en alldeles utomordentligt bra idé att plaska med fötterna som om det inte fanns någon morgondag medan vi simmade bakom dig? Be en tyst bön att vi aldrig ses igen.

- Nu går jag och solar, sa Miss E när vi lyckats ta oss upp ur bassängen där x antal hundra huvuden guppade upp och ner och x antal hundra armar och ben plaskade febrilt.
- Nu går jag hem, sa jag och tänkte på påskgodiset som jag gömt längst bak i skafferiet.

Antal minuter i vattnet: hyfsat få

Antal sparkar i sidan: 43

Antal gånger jag i ren jävelskap rev folk som simmade förbi mig: 13

söndag 8 april 2007

Seriöst. Jag måste verkligen sova nu.

Dessutom är det bebisar överallt. Ö V E R A L L T. I magar och utanför magar.

Du, Emanuel? Vad är grejen med bebisar?

Bzzzzzzzzz

När jag var 15 vaknade jag på påskaftons morgon och hittade ett färgglatt påskägg fullproppat med godis mitt på skrivbordet. Klockan var sju, halv åtta och jag satte mig i den slitna grå fåtöljen framför tv:n i mitt lilla rum och vrålåt. Jag kommer ihåg att jag hade beställt ett ägg med enbart runda chokladpluppar och sura colanappar. Jag har förträngt hur jag mådde efteråt. Det börjar dock komma tillbaka. Klockan är halv två på natten och jag sitter fortfarande och äter godis. Lyckas jag mot alla odds somna med 5 kg socker i blodet (du pojkvän? ska vi gå ut och jogga? dansa? steppa? hoppa hage? gräva ett hål?) kommer jag förmodligen vakna vid halv fyra och tro att jag är en näktergal.

Kviddeviddevitt.

Jag fyller 28 i år och får fortfarande påskägg av min mamma. Det låg en jäkla massa choklad och marsipan i.

- Jag läser allt din blogg, sa hon glatt.

Jag ska nog börja tänka på vad jag skriver här.

Kan någon fiska upp den där mörkhåriga saken som ligger och sprattlar på bana 3? Jag upprepar...

Godis.

Just say no.

Gnnn...

Ändå kan jag inte sluta äta. Ska bli intressant att se vad som händer i simhallen imorgon. Förmodligen sjunker jag som en sten efter att jag som vanligt gått nerför stegen som den gamla reumatiska, 155-åriga kärring jag faktiskt är. Men det har varit en alldeles utomordentligt trevlig påskhelg med god mat, trevligt sällskap, spel som visar exakt hur okunnig jag verkligen är (jag bryr mig inte om vad folk säger - att veta att kajman är samma sak som alligator/någon slags alligator/whatever hör inte, jag upprepar INTE till baskunskaperna) samt lite för mycket bubbelvatten innan middagen ikväll. Jag dricker inte rödtjut eller torrt vitt vin; jag kan enbart dricka barnsligt söta viner som skulle få vilken vinkännare som helst att rygga äcklat tillbaka och öl - öl är det vidrigaste som finns (iskall Corona med lime går dock ner om det inte finns något annat alternativ). Men champagne... Heeelt annan femma. Jag knäcker lätt en flaska själv på nolltid och sitter sedan och fnissar åt... det mesta. Jag skulle inte gå så långt som att kalla mig full. Bara väldigt... glad. Glad, fnittrig och tenderar att säga lite märkliga saker. Och pratar lite högre än vanligt. Vilket är helt OK - när man är hemma eller med vänner. Dock inte när man är hos pojkväns föräldrar. Self control. Self control. Self control. Mmmmmm....

BTW - jag ansvarar inte för osammanhängande eller grammatiskt felkonstruerade meningar.

fredag 6 april 2007

Var är alla kycklingar?

Man vet att något gått förlorat när man inte längre bryr sig om påskägg utan istället slänger ner två chokladkakor i varukorgen och tänker: meh, påskgodis, schmåskgodis.

Gjort idag:

Tränat mage tills det brände som eld i hopp om att kunna se någorlunda fit ut i min nya bikini i sommar.
Ätit onyttigheter till lunch efter att ha kommit fram till att baddräkt på sommaren är oh, så mycket coolare än bikini. Yes, indeed.
Kommit fram till att det är väldigt o-påskigt här hemma
Suttit och surat över att det är så o-påskigt här hemma
Rakat benen i brist på annat att göra
Suttit och beundrat färgen på drinkmixern jag köpte på Systemet igår. Blått är fint. Oh, så fint.
Kollat upp i taket och insett att jag seriously måste städa. Jesus Christ.

Näpp. Nu drar jag iväg till Miss E.
Ha en fantastisk påsk! :)

torsdag 5 april 2007

Hi honey

Är det bara jag, eller har Lost förvandlats till Days of our lives?

- Claire, I'm your father.

WTF? Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Snart vaknar Pam och hittar Bobby i duschen. Jag lovar.

Problem solved

- Du pojkvän, hur gör vi med påskgodis?
- Ja, du. Du är ju helt omöjlig att köpa något till.
- Är jag väl inte!
- Eh. Och förra året?
- Jamen, då hade jag ju bara en dålig dag. Dessutom hade du köpt äckligt godis.
- Mm-hm.
- Amen, vet du vad vi gör istället? Jag köper till både dig och mig och så gömmer du äggen. Vad sägs?
- OK.
- Terrific.

onsdag 4 april 2007

Recension: 300

Jag var och kollade på 300 ikväll. Låt mig dra en liten resumé. Spoilervarning.

Muskulös man står och pratar om hur bra kungen av Sparta är. Alla hurrar. Hurra för kungen! Rof-rof-rof!!!! *viftar med armen i luften*

Muskulös kung i blöja leker med son. Kung är inte bara stor och stark - han är lattjo också. Och har skotsk accent.

Ett persiskt sändebud kommer till Sparta. Sändebud framför sitt budskap. Kung av Sparta gillar inte budskapet. Sändebud knuffas ner i ett stort svart hål. Now that's how you do things in Sparta!

Kung av Sparta klättrar upp på ett animerat berg där han möts av en inavlad snubbe. Inavlad snubbe tar med kung av Sparta till sina polare (även de inavlade). Fina närbilder på inavlade snubbars variga ansikten - inavlade snubbar har tydligen aldrig hört talas om peeling. Kung av Sparta vill ha inavlade snubbars tillstånd att dra ut i krig. Inavlade snubbar säger att Orakel måste tillfrågas. Orakel är 17 år och har väldigt styva bröstvårtor. Närbilder på Orakels bröstvårtor. Inavlad snubbe slickar Orakel på halsen. Orakel säger nej till att gå ut i krig. Kung av Sparta stormar ut - helt klart missnöjd.

Kung av Sparta visar rumpan. Helt omotiverat. Han ser lite bekymrad ut. Sedan sexar han med frugan. Pinsam tystnad och diverse harklingar från spridda håll i biosalongen.

Kung av Sparta och 300 (hence the title - aaaah...) soldater drar iväg för att slåss mot perser i alla fall.

Fight.

Fight.

Testosteron flyger.

Fight.

Huvuden åker av.

Hästben huggs av.

Spjut kastas.

Folk genomborras av spjut. Datablod skvätter så det står härliga till.

Fight.

Fight.

Mer testosteron som flyger.

Aw, those persian bastards...

Fight.

Fight.

Övertydlig symbolik.

Kung av Spartas drottning sexar elak snubbe i hopp om att rädda Sparta. Tough luck. Elak snubbe låtsas som ingenting dagen efter. Oväntat.

Fight.

Mer övertydlig symbolik.

Kung av Sparta dör.

Bla, bla, bla, mer fight, let's kick som persian ass.

The End.

Mest förekommande repliker:

Aaaah, brave King Leonidas... (här var jag tvungen att bita mig i läppen åtskilliga gånger för att inte garva högt då jag kom att tänka på Monty Python's Holy Grail).

For Spaaarta!!

Honor, truth and glory!

Tonight we dine in Hell (iofs bara en gång)

Men den var jäkligt snygg visuellt. Och jag behövde inte pröjsa för biljett/popcorn. Jag kollar på vad som helst så länge jag slipper pröjsa biljett/popcorn. Jaha. Det var allt.


I'll have you know that wolf teeth are high fashion. B'sides, who are you to critizise my outfit, diaper man?


All those in favour of going to Starbucks say "aye".


I see a little silhouetto of a man, Scaramouch, scaramouch will you do the fandango, Thunderbolt and lightning - very very frightening me, Gallileo, Gallileo, ...


A little higher. A liiittle higher... That's it. Aw, that feels great. Now, where were we? Oh, that's right - less is more.

Potatissäckar är det nya svarta

Fint väder idag.

Och jag ser tydligen ut som en vandrade säck potatis i min nya jacka.

Vissa människor har ingen uppfattning om vad som är snyggt.
Hör du mig, pojkvän?

tisdag 3 april 2007

Nostalgi

De senaste sju åren har jag läst följande:

arkeologi
sexologi
medie- och kommunikationsvetenskap
samhällsvetenskap
franska
ännu mer franska
engelska

Nu ska vi se. Jag har två poäng arkeologi. De poängen tilldelades man automatiskt när man deltog i en boring as shite exkursion i Hisingstrakterna. Hisingen, Göteborg. Inte Hisingen, Peru. Ett tag hade jag faktiskt ambitioner att flytta uppåt i landet och läsa egyptologi. I bokhyllan står x antal böcker om faraoner, pyramider och gud vet vad mer och bara dammar. Så mycket för min Indiana Jones-karriär. Det jag fick ut av arkeologin kan sammanfattas med fyra ord: inte ett jävla dugg. Det var i och för sig rätt kul att leka med dödskallarna nere i institutionens källare, men bortsett från det var kursen ungefär lika spännande som att sitta och titta på färg som torkar. Märkligt nog är det ändå en del saker som fastnat. Som Lihultsyxans historia. Jag ska nog dra den på krogen någon gång. Uppskattas garanterat.
Sedan har vi sexologin. My, my, my. Sexologin. Kurslitteraturen var rätt trevlig, om jag inte minns helt fel. Synd bara att den var på norska. Eller var det danska? Bilderna var i hursomhelst väldigt trevliga. Och en sats sperma innehåller 45 kalorier. Kom inte och säg att jag inte lyssnar på lektionerna.
Medie- och kommunikationsvetenskapen... Jag ville bli journalist ett tag. Men det blev aldrig något. Journalistik är nog inte riktigt min grej. Det är en sak att sitta här och skriva lite dittan och dattan när jag känner för det, men någon bra journalist skulle jag aldrig bli. Det slutar bara med att jag står och rapporterar från någon kattutställning i Karlskrona, djupt bitter över att jag aldrig blev någon Annika Bengtsson. Så - strike that.
Samhällsvetenskapen? Då var arkeologin roligare. Rena rama skrattfesten i jämförelse. Jag tar av mig min osynliga hatt och bugar lite lätt inför alla som har ork att engagera sig i samhällsfrågor - jag hör dock inte dit. Jag satt mest och åt snickers och tänkte på annat.
Återstår gör franskan och engelskan. Det är först nu som jag insett vad jag vill göra. Språk. Böcker. Läsa. Analysera. Forska. Översätta. Jag är fullt övertygad om att det är nyttigt att byta inrikting åtminstone någon gång i livet för att vidga sina vyer lite, men just språk är något som jag skulle kunna tänka mig att syssla med tills jag... dör. Man ska inte underskatta flummande. Det kan vara jävligt utvecklande ibland. I det långa loppet. Så flumma på.

Och jag har påsklov. Jihoo!

måndag 2 april 2007

Gäsp

Det händer inte mycket just nu. Skolarbete - jo, det är sant. Simma - ja, OK. Gymma - visst. Knåpa ihop ett nytt danspass - håller på för fullt. Freaka loss i väntan på att få svar från ställen där jag sökt jobb - raaaah! Men utöver det - nada att förtälja. Jag är sååå nära att berätta vad jag åt till middag, i brist på annat. Nej, inte champagne. Jag har kommit fram till att jag har perioder när det nästan regnar inlägg och inspirationen flödar; perioder som ebbar ut i ren och skär motvilja att blogga. Jag skriver bäst när jag är ledsen och frustrerad, vilket jag inte är för tillfället. Och det är ju rätt bra.

En sak är i alla fall säker. Mikas nya är überbäst (det är ett ord).

Doh!

Någon lyckades igår knäcka mitt vulgära lösenord till bloggen och skrev helt oförskämt att jag kissat ner mig.

När jag får tag på den människan kommer huvuden att rulla.

Jag skulle aldrig skriva så. Aldrig. *slår mig i pannan*

Dessutom hittar jag inte tvättstugenyckeln. Vem har varit här och norpat den? Jag behöver tvätta. Real bad.

söndag 1 april 2007

Pinsamhetsfaktor 375

Saker jag aldrig trodde att jag skulle göra efter 5 års ålder:

kissa ner mig.

Plötsligt står det fullständigt klart för mig varför jag aldrig använt body* innan.

Svåruppknäppt body + extremt nödig --> bad kombo

Och de ambitioner jag eventuellt hade om att visa hela mitt ansikte på bloggen försvann bara poff! sådär.

*Som knäpps i skrevet

Le tattoo

Berättade jag förresten att jag var hos Herr Tatueraren för två veckor sedan? Jag har nog inte gjort det. Well, folks. Inget japanskt tecken för nudlar den här gången. Jag har ritat den själv. 100 spänn till den som kan gissa vad det föreställer.



UPDATE: Klart att det är ljug. Och jag ljög om den där hundringen också, förresten. Förlåt. Men om någon vill ge mig hundra spänn, tar jag gladeligen emot de pengarna.

Om jag någonsin skulle skaffa en tatuering till, skulle det inte bli... den där. Bilden? Den hittade jag på nätet. Jag hittade många fina bilder på nätet föreställande folk som tatuerat och piercat sig... där solen inte skiner. Aj.