För bra för att vara sant

Jag flöt omkring på små moln hela gårdagen efter att ha lyckats åla mig i de där jeansen. Imorse dammade jag av stövlarna som jag haft undanstoppade under sängen i flera månader för att se om kanske även de passade. Man vet aldrig. Miracles can happen. Men jag hade inga större förväntningar när jag drog på mig dem. Jag hatar att bli besviken. Drog på mig den ena som jag vet passar. Därefter den andra som tokvägrat att komma längre upp än till mitten av vaden.

*dramatisk paus*

Den passade. Den fördömda högerstöveln passade. Tydligen har min högervad blivit slightly smalare. Vet dock inte hur. Kanske är det först när man struntar helt i allt vad dieter, bantning och överdriven träning heter som man plötsligt märker resultat. Jag vet inte. Men den passar. Visst sitter den hyfsat tajt, men jag fick på mig den. Jag upprepar: jag fick på mig le boot. The boot is on. The boot has left the building. The boot nynnade på en glad liten trudelutt hela vägen till skolan. The boot struttade glatt runt på stan och visade upp sig från sin allra bästa sida. The boot mår tipptopp. Foten i booten mår dock inte så värst bra eftersom den var strumplös och är numera rejält omplåstrad på grund av x antal elaka skavsår, men det gör liksom inget. It's all good.

Låt mig även tillägga:

JIIIIIHOOOOOOOOOOOO!!!!!

och

När kommer egentligen det där eldklotet nedfarandes? Jag väntar...