Saker som gör mig glad en fredag

regn (jag gillar smattrandet mot fönstret)
att fota med en gammal rysk kamera
hitta saker som jag trodde att jag tappat bort
ta bilen och bara åka utan någon direkt plan
lukten av glögg som sprider sig i lägenheten
sitta invirad i filt
tända ljus
en varm katt i knät
marängsviss

Porträtt für alle!

UPDATE: Volià!


Eftersom det närmar sig jul tänkte jag vara lite extra snäll och knåpa ihop några presentkort till ett rätt förmånligt pris. Det handlar givetvis om en liten fotosession. De kommer gå att köpa till och med 20/12 och kan användas när som helst. Vill man ge bort en porträttsession till någon som man tycker om (eller någon man inte tycker om - man ska vara snäll runt jul!) är det läge att passa på. Ett fint alternativ till en stickad tröja. Fotografen är givetvis undertecknad - om det...ehm...inte framgick. Jag återkommer inom kort med mer info.

Mu punkt kom

Jag har visitkort nu.
Det stämmer, gott folk.
Visitkort.
Ha!

Härifrån.

On a different note

De senaste dagarna har jag kommit fram till följande:

Jag har inte gay-radar.
Jag ogillar per automatik barn till folk som jag ogillar.

Det var allt.

Bakfull

Jag har jobbat 29 timmar i sträck med en sömnpaus på lite drygt 3 timmar. Natt+dag+natt. Inte rosafluffigt redigeringsjobb. Jag har två hyfsat fysiskt ansträngande arbetsplatser också. Jag trodde att jag var färdig med äldreboendet, men det visade sig att jag saknade det. Kanske är det vana. När man jobbat på ett ställe i nästan 10 år är det svårt att klippa helt. Jag kommer alltid tillbaka. Och jag gillar det. Nätterna ger en dessutom möjligheten att verkligen sitta ner med de gamla (i alla fall de som är vakna) och bara prata. Det är kul att prata med äldre, hur corny det än låter. Det finns ett rivjärn till tant som är 103 år och fixar allt själv. Vi snackar 2 världskrig här. Respekt. Jag är snart 30 år och tar mig inte upp ur sängen. Sitter med laptopen i knät och känner mig allmänt bakfull. Nattjobb tenderar att ha den effekten. Kroppen är inte gjord för att springa runt i kalla korridorer klockan 04. I alla fall inte min. Dagen kommer att spenderas invirad i filt framför tv:n. Jag tycker att jag gjort mig förtjänt av det. Vissa lever upp det i Milano, andra slackar loss framför Änglar och Demoner. Oh, well.

Fototräff

Om jag skulle gå ut här och fråga om det fanns någon som kan tänkas vara intresserad av att träffas och nördprata foto och som kanske även skulle vara intresserad av något workshop-aktig längre fram...? Om jag skulle göra det (OM!) - finns det då något som helst intresse? Jag vänder mig till de som

har en digital (eller analog) systemkamera
har ett brinnande fotointresse
känner att de har erfarenheter och råd att dela med sig av
vill ta del av andras erfarenheter och råd

Platsen är Göteborg.
Vi träffas och har allmänt trevligt.
Nå?

Smakprov?

Vad är det med gratis smakprov som förvandlar människor till djur? Jag blir lika fascinerad varje gång jag går på matmässa. Man står i kö. Man betalar. Man kikar ut över havet av svettiga människokroppar. Lokaliserar någon vars käkar ser ut att röra sig (ett solklart tecken på något ätbart), kastar sig in i massan och armbågar sig fram till gratismaten. Det spelar ingen roll vad det är - korv, enbärsmust, sylt, chokladpellets, en stor skål med bajs... En knivsudd bajs åt alla. It's all good. Jag brukar titta föraktfullt på alla som står och trängs och intalar mig att jag är förmer är dem. Bönder! Sedan dyker jag ner i närmaste skål och glömmer allt vad svininfluensa heter. Efter det armbågar jag mig vidare till nästa anhalt. Jag skulle gissa att de flesta som går på mässor där det är mat involverat gör exakt samma sak. Jag menar, handen på hjärtat - hur många går egentligen ut från mässhelvetet med något köpt? Inte jag. Jäkligt sällan i alla fall. Om man började väga folk före och efter skulle nog biljettpriserna höjas avsevärt. Jag bara säger.