tisdag 10 augusti 2010

...

Jag finns här nu.
Kanske syns vi.

söndag 18 juli 2010

Bryt upp, bryt upp!

Jag vet inte när jag slutade att se på den här bloggen som ett kärleksbarn och istället började känna att jag ville adoptera bort den så fort som möjligt.

Jag är en dålig mamma.

Jag stänger inte ner den här sidan (än), men jag kommer inte tillbaka.

Jag börjar om på nytt.

Jag läser igenom gamla inlägg och inser att de inte är jag. De är skrivna av mig, men de flesta har ingen själ, inget hjärta. Min profilbild föreställer Estelle Getty. En av pantertanterna. Hon dog 2008, ungefär vid samma tidpunkt som jag började slacka av här. Jag tycker att det är väldigt symboliskt. Den här bloggen dog med Estelle, eller Sophia, som hon hette i serien. Eller så tröttnade jag helt enkelt. Det kan ju vara så. Men det är roligare att skylla på det första.

Så.

Tack för mig.

När jag startat upp på nytt skriver jag ut adressen här.

Ha det!

En av alla fördelar med att jobba i butik

Gothia Cup.
Åh, vad roligt.
För hundratusende gången: Nej, du kan inte växla pengar hos mig! Nej, jag är ingen turistinfo!
Fast utåt sett är jag 100 % service.
All smiles.
*visar tänderna*

lördag 19 juni 2010

Till Daniel

Det måste vara lite jobbigt att folk satsar pengar på du svimmar under vigseln.

I object

Vaknar upp med svidande hals och sprängande huvud.
Say what?
Är det inte sommar nu?
Vadå sjuk?
Sommar.
Sommar!

fredag 11 juni 2010

iMonster

Jag köpte en ny dator häromdagen. Efter att ha suttit och redigerat tusentals bröllopsbilder vid en liten Macbook i över ett år kände jag att det var på tiden. Dels funkar det inte i längden (för mig) att redigera bilder på en skärm lika stor som ett A4. Dels är min arbetsställning fullkomligt vedervärdig - sett ur ett ergonomiskt perspektiv, alltså. Resonemanget gick ungefär så här: antingen köper jag en ny dator, eller så förvandlas jag sakta men säkert till ringaren i Notre Dame. Med förvridna handleder. Och tunnelseende.

Så. Nu sitter jag vid en 27 tums iMac med quad core - ett veritabelt monster - och försöker vänja mina ögon vid en skärm lika stor som tv:n. Jag höll på att flyga baklänges första gången jag slog på den. Det var en demon som skrek ut välkomstjingeln. RAAAAAAAAH!!!!!!! Det kändes som att sitta framför en bioduk.

Första dagen undvek jag att titta på den. Den var liksom så jäkla... stor. Tog upp hela rummet. Andra dagen satte jag mig ner och pratade lite med den. Försökte lära känna den.
Tredje dagen började redigera så smått. Fjärde dagen skrev jag kärlekssånger till den.

Jag hjärta monstret.

Min arbetsställning är fortfarande rätt sunkig, eftersom jag inte har ett ordentligt skrivbord, men jag har lyckats få ner redigeringstiden till 2 dagar. 2 dagar. Heldagsbröllop. Och då jobbar jag långsamt.

Mindre tid framför datorn - mer tid att göra... tja... annat.

Det hurrar vi för.

Orka

Orka ta bort inlägg. Måste gå igenom alla, en efter en, vilket jag är på tok för lat för. Men något kommer hända här. Någon gång. Lite förändring. Det är bara nyttigt.

Så.

Vad är uppe med er?

Är ni kvar?

AHAHAHAHA!

Fet chans att ni är. Vilket i och för sig är bra. Nu kan jag skriva precis vad jag vill.

Velly nice.

onsdag 2 juni 2010

Nystart

Jag funderar på att ta bort varenda inlägg här och börja om från scratch.

Ja.

Så får det bli.

Måste ladda lite först bara.

fredag 5 mars 2010

Just say no

Mars skulle bli en lugn månad. Jag skulle läsa en liten kurs. Kolla på nya tapeter till sovrummet. Välja kakel till badrummet. Försöka träffa min familj som jag inte sett på år och dag och kanske äta frukost med vänner som jag träffar alldeles för sällan. Mars skulle bli månaden när jag sa nej till jobb. Nej. Nej. Nej.

- Hej, kan du jobba?
- Absolut!

Så nu sitter jag med späckat schema igen, eftersom jag inte kan säga nej. Jag tror att jag hade två lediga dagar i sträck i mitten av november förra året. Det var tider det.

Det går ju så bra att skriva det här. Varför fungerar det inte i verkliga livet?

Nej.
Nej.
Nej.

Ja?

onsdag 3 mars 2010

Skype

Jag var hos tandläkaren tidigare dag med vad jag trodde var en ond visdomstand. Det visade sig vara en inflammerad köttficka (smaka på det ordet - mmm...) där det samlats lite trevliga matrester. Jag var med om det för några år sedan. Då brände man bort det överflödiga köttet. Märk mina ord - man har inte levt förrän man känt doften av sin egen grillade lekamen. Anyone for barbacue? Men det ska tydligen räcka med att karva bort skiten, som min tandläkare så snällt informerade mig om innan hennes laptop pep och hon schasade ut mig i väntrummet (med haklapp och allt).

- Det är min son som ringer på Skype. Ursäktar du mig?
- Ehm... OK.

Men det är lugnt. Tandläkaren är väl gratis?

Vadå "nej"?

tisdag 2 mars 2010

Days of yore

Läser gamla inlägg och inser att jag var mycket roligare förr.

Vad hände egentligen?

Övrig info: Väldigt väldigt ont i munnen. Hata!

söndag 28 februari 2010

Straffet

Jag har en visdomstand som jävlas. Big time. Jag är ruskigt nära att göra en Tom Hanks i Cast Away och slå ut den med något hårt. Det är inte tandvärk, snarare något som ligger och trycker mot insidan av kinden och lite annat köttigt. Häromveckan körde jag med tandvärk som ursäkt när jag ville slingra mig ur en sak som vi inte behöver gå närmare in på. Ja. Jag ljög. Voilà straffet. Man ska inte fara med osanning. Det kommer bara tillbaka och biter en i röven.

Saker och ting blir inte bättre av att de gamla på äldreboendet där jag jobbat ikväll berättat hur hemskt det är att dra ut tänder. Jag gjorde misstaget att nämna att jag hade lite ont.

Gammal man: När jag var ung använde man en hovtång.
Gammal kvinna: Jag minns när jag drog ut mina visdomständer. Jag dog nästan.
Gammal man: Hovtång.

Dessutom har min läppar svullnat. Vissa får torra, nariga läppar på vintern - jag ser ut som om jag sprutat silikon i mina. Och då har jag rätt stora läppar som det är. Just nu ser jag ut som som Angelina Jolies fula syster. Det blir bara bättre och bättre.

Straffet.
Straffet!

lördag 27 februari 2010

Aaah, ledighet

Helgen ser ut som följer.

Gå upp vid 8 och hetsäta frukost.
Jobba till kl 17.
Middag med vänner till kl 20.
Jobba natt.
Sova i tre timmar.
Jobba dag.
Jobba kväll.
Lägga mig ner och dö någon gång runt 21.30 på söndag.
Ledighet - I spit in your face!

torsdag 25 februari 2010

Renovering

Det händer saker. Badrummet ska renoveras. Det ska väljas kakel och klinkers och handfat och annat som kan tänkas höra ett badrum till. Jag har försökt lobba för ett badkar, men det får tydligen inte plats. Att slå ut väggen mot vardagsrummet för att göra plats för en jacuzzi kommer visst inte på fråga. Löjligt. Vad har man mest glädje av: bubbelbad eller ful vägg? Just det.

- Men ett mexikanskt handfat i mosaik då? Det kan vi väl ha? Nähä.

Rea

Bokrean gick av stapeln 07.00 imorse. Eftersom jag släpat reaböcker upp, fram och sidledes den senaste veckan, visste jag precis vilka jag skulle rycka till mig.

Det blåser på månen

Det ljusa rummet

Krigsfotografen

American music

Oh. Just det, ja. Personalrabatt på reapriserna.

Ibland tycker jag väldigt mycket om mitt jobb.

lördag 20 februari 2010

Ahahahaha!

Jag vet inte vad som är roligast.

Att jag tålmodigt stod och väntade på vagnjäveln i 1 1/2 timme eller det faktum att jag trodde att vagnen faktiskt skulle komma.

Jag-Snön 0-1

Whammy.

torsdag 18 februari 2010

Paris, tu me manques

Ibland saknar jag Paris så mycket att det gör ont. Idag är en sådan dag. Jag har inga direkta bilder från när jag bodde där 2005, vilket suger, men jag har liten filmsnutt på min telefon. Jag dansar framför slottet Versailles. Mitt hår ser ut som sju svåra år, men then again, det gör det ju alltid. Första snöflingorna faller och det är galet kallt. Kanske lägger jag upp den här någon gång. Filmen. Eller inte.

Censuren

Sex and the City går tydligen igen (och igen och igen) runt 15-16-tiden varje dag. Jag kollade lite idag. Det där avsnittet där Miranda får lite...gegg...i håret? När tjejerna går på tantrakurs?

Det var censurerat.

Man klippte mitt i scenen.

Inget snusk kl 16. No-no.

Det tyckte jag var lite roligt.

lördag 6 februari 2010

Ask away

Fråga vad som helst (nästan) när som helst.
Fotorelaterat eller...tja...annat.
Anonymt eller skapa konto.

Här.

måndag 1 februari 2010

Bästa drömmen ever

Jag drömde om en kille på mellan- och högstadiet som älskade att göra livet surt för mig. Han kom fram till mig på gatan (här och nu idag) och sa:

- Du? Det där med att jag var så elak mot dig? Det beror på att jag är schizofren. Jag ville bara säga det.

Och jag bara nickade och tänkte: Go figure.

Sedan fortsatte drömmen med att alla som någonsin gjort mig orätt kom fram och ursäktade sig och sa att de egentligen var psykiskt sjuka.

Sedan vaknade jag och insåg att jag försovit mig.

fredag 29 januari 2010

Om samlande

Jag kollar på Oprah. Det handlar om hoarders, folk som hamstrar saker tills de knappt kommer in genom dörren. Jag tittar och tänker: hur fan kan man låta det gå så långt? Kommer det inte en dag när man tänker: Ah, jag borde kanske ta och städa lite? Kylen är ju trots allt full med larver.

Äckligt.

Sedan ser jag mig omkring och inser att

1) jag aldrig öppnar garderobsdörren, eftersom det skulle vara lika med självmord. Det är så mycket bråte där inne att jag ryser bara jag tänker på det.

2) jag lägger saker överallt. Överallt. Jag har en skrivmaskin på ett bord i sovrummet som ligger begravd under en massiv hög kläder. Jag tror i alla fall att den står där. Har inte sett den på ett tag.

3) min kyl är i akut behov av rengöring. Det finns mat där som snart kryper ut av sig självt.

4) det står kaffekoppar över-bloody-allt.

5) det står kassar fulla av pant lite varstans.

6) soporna ofta står kvar tills någon förbarmar sig över dem.

Osv. Osv.

Det är väl inte lika illa däran jämfört med de där gästerna som sitter i Oprahs ergonomiskt anpassade läderfåtöljer, men ändå. Jag passerade lätt gränsen för gris för länge sedan. Jag ser mig själv om 30 år, ståendes i min överfulla lya som luktar surt av kattpiss och gammal sopsås. Ett kamerateam i köket dokumenterar svineriet till någon pratshow som leds av en botoxad Carolina Gynning. Där står jag i min fläckiga och trasiga pyjamas som jag fick för 20 år sedan och visar glatt upp min vidriga kyl.

"Kål är bra, väldigt förlåtande! Titta här, utsidan är rutten, men insidan är fin."

Nu ska jag städa.

fredag 15 januari 2010

Aaarrrgh!

Jaha.
Tydligen vill mitt modem inte koppla upp sig med mitt nuvarande operativsystem.
Måtte djävulen ta OS X!
Och Telia!
Jag har inte lust att pröjsa 1700 spänn för en uppgradering.
*gråter*

Så rätt

Hur många kan briljera med en Eiffeltornslampa i sovrummet?
Oh.
Oh.
Oh.
Jag!
Jag vet vad ni tänker.
Hon har ingen smak.
Och det stämmer.
Det har jag inte.
Ha!

För att jag är värd det

Klockan är 00.03 och jag står och bakar brownies.
Socker, gott folk.
Socker!

måndag 11 januari 2010

forts.

...och sedan kommer det in en tant som blir arg på mig personligen för att vi inte har block som är estetiskt tilltalande tätt följt av äldre man med galen blick som snorar på disken och frågar efter hälsoböcker. När jag visar honom hälsohyllan stirrar han på mig en lång stund och säger till slut:

men det här handlar väl inte om krig?

Sedan ställer han sig och bara tittar på mig och mumlar något ohörbart.

Vad är det här? Dårarnas afton?

Jag tar med pepparspray nästa gång.

365 stiltips för män

När man står i en kall liten bokhandel alldeles ensam på kvällen och det kommer in en stor karl och skriker att man är utomordentligt värdelös och kan dra åt helvete för att man inte låter honom byta en bok vars bytestid gått ut för länge sedan - då är man inte särskilt kaxig. Då bränner tårarna bakom ögonlocken och man mumlar jag gör ju bara mitt jobb och får till svar att man inte är vatten värd och smockan riktigt hänger i luften. En stor kraftig mansnäve som gör sig beredd att krossa käken på en. På grund av en bok. 365 stiltips för män. Han gör sig beredd att hoppa över disken och slå ner mig på grund av en jädra bok. Jag räcker över ett tillgodokvitto med darrande händer och han kallar mig subba. Jag ber honom skriva på och han säger att jag kan dra åt helvete. Igen och igen och igen. Och jag orkar inte replikera. Jag brukar vara rätt bra på att göra det, men plötsligt blir jag väldigt liten och ynklig. Dörrarna susar igen bakom honom och jag står kvar med boken i handen och tänker: han kanske väntar på mig när jag låser och dödar mig.

Just nu vill jag inte jobba här.

torsdag 7 januari 2010

Glödlampa

Klockan 04.30 sätter jag mig käpprätt upp i sängen och ropar AHA!

Torsdag.

Mad Men. Säsong 3.

Det är skönt att seniliteten går upp och ner.

onsdag 6 januari 2010

Torsdag

Häromdagen skrev jag på min Facebook-status att jag vill att det ska bli torsdag. Nu.

Idag sitter jag och stirrar på sidan och försöker komma underfund med varför jag skrev så.

Vad händer på torsdag?

Vad?

Vaaad??

Jag menar, det måste ju ha varit såpass viktigt att jag bemödade mig att skriva det som status.

Nåväl.

Jag antar att det är officiellt nu.

Jag har blivit senil.

tisdag 5 januari 2010

2009

Folk summerar 2009 till höger och vänster. Skulle jag sätta mig ner och försöka plita ner vad som varit bra med 2009 skulle det bli en förbannat kort summering. Låt mig förtydliga. 2009 sög. Jag kan inte betona det nog. 2009 var en röv. Milt sagt. Min sambo förlorade jobbet. Jag fick mindre timmar i bokhandeln. Jag kom på kant med delar av familjen. Jag var konstant trött, hur mycket jag än sov. Jag slutade mer eller mindre att träna. Jag isolerade mig med bilder och jobb hela sommaren och glömde bort att bara vara. Jag kom ofta på mig själv med att sitta och stirra rakt fram och tänka på allt som jag kunde gjort bättre. Jag gick runt med en konstant klump av ångest i magen. Jag skar av mig halva fingret (nästan). Min sambo fick svininfluensan bara dagar före julafton och låg däckad. Osv. Osv.

Det enda positiva med 2009 var att jag utvecklades som fotograf. Men det har varit en skumpig färd. Det har gått ömsom upp, ömsom ner och jag har vid flera tillfällen funderat på om jag verkligen passar för det här. Tänk om det bara är ytterligare en sak som jag fått för mig att jag ska göra. Någonstans vet jag att det inte är så, men jag har så lätt för att gräva ner mig. Så lätt för att tvivla och trycka ner mig själv och inte se det positiva. Minsta lilla motgång känns ända in i själen. Det har inte varit en räkmacka direkt, men jag har lärt mig oerhört mycket. Jag har insett att jag måste ta för mig mer. Våga mer. Inte ge upp.

Och jag är frisk. Mina närmaste är friska. Min sambo har fått ett nytt jobb. Jag kom över min sprutskräck. Bröllopsbokningarna för 2010 blir allt fler. Det finns folk som peppar och bryr sig och även om jag inte kan ta det till mig alla gånger, uppskattar jag det väldigt mycket.

Det finns en ljuspunkt långt långt där borta.

2010.

Alrighty then.

Vi kör.

söndag 3 januari 2010

F-f-f-f-freeeezing

Jag jobbar i en liten bokhandel ibland. Jag trivs verkligen där. Den är inte större än att man kan gå in och vända, men jag tycker att det är en del av charmen. Vad som ICKE är en del av sagda charm är bristen på allt vad värme heter. Det är så kallt att man nästan dör. Tre tröjor till trots. Värmen är på för fullt, men det märks inte. Jag kan inte röra händerna. Jag räknar kallt (ha!) med att mina fingrar kommer att falla av innan stängningsdags. Jag har hyfsat kass blodcirkulation som det är. Att jobba i bloody Sibirien gör inte saken bättre. Eller att jag tvättade håret och sedan promenerade till jobbet. Blött hår fryser till is. Snabbt. Och ser mycket roligt ut.

lördag 2 januari 2010

Mad Men


Jag brukar vara lite sen med att gilla saker som andra hajpar. Det dröjde innan jag tog till mig Prison Break. Twilight. True Blood. Getost. Mojitos. London.

Mad Men.

Oh. Mad Men. Denna fantastiska serie som jag missat totalt. Nu har jag snart sett halva andra säsongen och jag är väldigt väldigt fast. Jag skulle nog vilja gå så långt som att säga att det förmodligen är det bästa jag någonsin sett.

Tack Kanal 9 som kör Mad Men-maraton hela helgen.
Bless you.