söndag 31 december 2006

Jag vet knappt var jag ska börja...

Folk summerar det gångna året. Jag vill också...

Nu ska vi se här.

2006 var året då jag:

Hade en amerikansk bekant på besök som visade sig vara så fruktansvärt tråkig att jag seriöst funderade på att ta livet av mig. Eller henne. Hon var här i tre dagar. Jag höll låda och babblade om allt och ingenting i t r e dagar - bara för att jag inte fixar pinsamma tystnader. Jag har fortfarande ont i halsen. Och det var ändå i januari.
Stukade tummen.
Stukade foten.
Krossade stårtån.
Började modeblogga.
Kom fram till att jag suger på att modeblogga.
Bytte till en ny blogg som jag inte riktigt kan kategorisera...
Fick en krönika publicerad i Punkt Se. Under fel namn. Någon som vill ha en autograf? Jag har en hel hög signerade foton som bara väntar på att bli ivägskickade.
Slogs om kläder på H&M så blodet sprutade för att sedan lämna tillbaks sagda kläder för att sedan ångra mig och beställa samma kläder på nätet för att sedan ångra mig igen, men då var det liksom försent och här sitter jag nu i min svarta Viktor & Rolf-klänning och, tja, jag ville bara säga det.
Upptäckte Ben & Jerry.
Gjorde rotfyllning.
Fick bettskena.
Hade en affär med Daniel Craig (i mitt huvud. man får ha det i sitt huvud. joho. det får man visst.)
Hade en affär med Wentworth Miller (i mitt huvud. man får ha det i sitt huvud. joho. det får man visst.)

Sablar, vilket tråkigt år. Jag dööööör.... Jag listar 2005 istället. Då hände det i alla fall något värt att tala om. FFS.

2005 var året som jag:

Inte bloggade.
Krossade en fönsterruta med en telefonkatalog när jag skulle döda en geting (gula sidorna+gamla fönster --> ingen höjdarkombination).
Ljög och sa att fönstret blåst upp av sig självt för att hyresvärden skulle betala sagda fönsterruta.
Åkte till Paris och pluggade.
Blev kär i Paris (staden, alltså).
Blev rånad i Paris.
Blev ännu mer kär i Paris (fortfarande staden).
Gick upp x antal kilo i Paris.
Jaha. Det var väl allt.

Jo. Angående 2007. Det blir året jag får på mig mina gråa stövlar. Hör ni mig stövlar? Höööör niiii miiiig! Aaaaaarrrgh!!!!!

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!! NU SKA JAG ÄTA EN MARSIPANGRIS.

VARFÖR SKRIKER JAG?

lördag 30 december 2006

Chit-chat

Jag sprang på en gammal klasskamrat i affären idag. Jag hatar när sånt händer. Jag är inte mycket för att chit-chatta med människor som jag har noll gemensamt med och som jag dessutom inte träffat på hundra år. Därför försökte jag gömma mig bakom sylt- och marmeladhyllan, men hon såg mig i alla fall. De borde seriously tänka på att organisera om de där hyllorna. Fanken, tänkte jag och kollade min matvarukorg. Toalettpapper. Varför ska man alltid springa på folk man känner eller inte har träffat på länge när man har dasspapper i korgen? Eller kommer direkt från gymmet, utan att ha duschat? Och har värsta dassiga jeansen på sig? Och en noppig H&M-jacka? Och känner sig ful (dock inte lika ful som förra veckan, mind you...)? Att hon ser ut som en liten docka gör inte saken bättre.

Hon: Nämen, heeeeej! Hur eeeee det?
Jag (låtsas inspektera en syltburk): Åh, hallå, hallå!
Hon: Det var inte igår. Vad gör du nu för tiden?
Jag: Jag, eh, läser franska.
Hon: Franska? Jaha. Har du varit i USA? Du skulle ju plugga där.
Jag: Eh... Hrrmmm... Jo. Men det blev inte så.
Hon: Vad trist! Varför inte?
Jag: Det kostade typ en miljon...
Hon (avbryter): Jag är snart färdig med min utbildning. Vad läser du?
Jag: Franska. Jag läser franska.
Hon: Jag läser logistik. I Skövde. Det är sååååå roligt.
Jag: Skövde? Fy fan vad trist. Jag skulle ta livet av mig om jag var tvungen att plugga logistik i Skövde. Vill du att jag ska bryta nacken av dig här och nu? Så slipper du eländet. Vänta, jag ska bara ställa ner korgen...*
Hon: Så. Bor du här i närheten?
Jag: Ja.
Hon: Ensam?
Jag: Nä, jag bor med min pojkvän.
Hon (tittar ner i min korg där det ligger en djupfryst pizza, en burk cola light och en liten chokladkaka): Jaså. Jaha du.
Jag: Så.
Hon: Så.
Jag: Men du får ha det så br...
Hon: Franska? Är det ABF? Kvällskurs? Vad synd att du inte kom iväg till USA. New York, eller hur? Trist. Jag är snart färdig. Jag läser logistik.
Jag: Du är ful**.

*OK. Jag sa aldrig det högt. Men jag tänkte det.
** OK. Jag sa aldrig det högt. Men jag tänkte det.

Dregel

När katten* är borta dansar råttorna på bordet**.

* Pojkvännen
** Flickvän hyr film med Daniel Craig och ligger i soffan och dreglar. Och äter halvfabrikat. Och choklad - så klart.

fredag 29 december 2006

Inte ett party så långt ögat kan nå. Däremot fyra nya grå hår.

Det är när jag kommer på mig själv med att sitta och slicka ostkaketallriken* en fredagkväll, i väntan på Hajen 2, som jag seriöst börjar fundera på att stoppa huvudet i ugnen och stanna där**. Det var inte så här jag hade tänkt mig att mitt liv skulle se ut när jag fyllt 27. Var är min schyssta lägenhet? Mitt flashiga jobb? Min dyra bil***? Mitt svulstiga bankkonto? Och vem är den där rysliga människan som stirrar tillbaks på mig när jag tittar i spegeln? Det är INTE jag, i alla fall. I mitt huvud ser jag helt annorlunda ut. Och har mindre studieskulder. Glansigare hår, snyggare ben, mindre näsa och FRAMFÖR ALLT inga grå hårstrån som upptäcks först på gymmet (och så står man där och försöker rycka bort skiten, men allt man drar bort är vanligt hår och snart står man där med en stor kal fläck på huvudet och nävarna fulla av hårtestar medan alla tittar på en och...) Var var jag nu? Ostakaka, ja. Jo, tack. Den var himla god. Jag ska nog gå och ta en portion till och sedan kolla in den mekaniska hajen på SVT om lite drygt en kvart. Jag fick betalt för att säga det där. I ostkakor.

*Ahahahaha! That's right, people! Jag har ätit finostkaka. Igen. Ta mig om ni kan då! (Vaaad? Jag kan väl för tusan få fira att jag inte är premenstruell längre. Och finnarna är nästan borta - jihooo! Bara det är ju skäl nog att fira. Korka upp skumpan, för tusan! Jag kan gå ut igen!)
** Det är så makabert att skriva "hänga mig själv i morgonrocksskärpet.
*** Mitt körkort?

måndag 25 december 2006

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Miss Keep Your Distance kommer att blogga ganska sporadiskt de närmaste två veckorna. Nu är det tentaplugg som gäller. Dessutom är hennes fingar så svullna efter all julmat och alla marsipangrisar att hon inte kan skriva ordentligt. Ack, ack, ack... Man tycker att hon borde lärt sig efter 155 år, men inte då... Nåväl.

Hon låter även hälsa att hon fick på sig den där förbenade stöveln till slut. Den är fortfarande rätt trång, men skam den som ger sig! Och finnarna är under kontroll. Hon vägrar fortfarande gå ut, men börjar inte längre gråta när hon ser sig själv i spegeln. Framsteg.

Taket på pepparkakshuset som sambon slitit med en hel kväll har rasat in. Men eftersom det luktar så gott får det stå kvar i alla fall.

Och så glömdes en flarra julmust kvar i frysen under natten*. Miss KYD's pojkvän upptäckte detta imorse. Mycket märkligt. Vem kan ha lagt den där?

Slutligen - Miss KYD fick en digitalkamera i julklapp, men eftersom hennes 155-åriga hjärna är rätt trög kommer det ta ett tag innan hon lägger ut några outfitbilder på bloggen. Eller, vänta... Nu säger hon att hon ångrar sig. Det blir inga outfitbilder eftersom det skulle innebära att hon faktiskt skulle bli tvungen att anstränga sig på morgonen. Så - strike that. Däremot utlovas en närbild på bettskenan inom en inte alltför avlägsen framtid. Hon lovar att tvätta den först...

En riktigt god jul och ett gott nytt år till alla som trillar in hit, både nya och gamla. Ni är så söta så. Faktiskt. Kram på er!

:D

*KA-BOOOOM!!!!!!

lördag 23 december 2006

Är det någon mer som ser den neongröna svampen?

Dagen före julafton.

Vad sägs om att åka in till centrum och sista-minuten-handla lite julklappar?

Förträfflig idé. Förträfflig. För det är ju förmodligen INGEN annan där. Inte en kotte. Inga köer. Inga svettiga kroppar som trängs och brottas om den sista robothunden på BR leksaker. Inga panikattacker. Inga skrikande barn. Inga hysteriska föräldrar. Ingen som trampar en på fötterna och sedan tittar surt på en för att man har mage att stå still i mer än 1 1/2 sekund. Nope. I år blir det nog heeeelt annorlunda. Säkert, säkert.

Och rosa giraffer kanske flyger ut ur min rumpa.

Vems idé var det förresten att klä träden i centrala stan med blå slingor? Inte så där vackert blå, nej, nej. Knallblå spretiga, plastiga slingor, uppkastade på måfå, som gör riktigt ont att titta på. Och de där neongröna jättesvamparna i NK:s julskyltning? Jag tänker inte ens kommentera dem.

Och så har Bräutigams smällt upp små stånd där de säljer marsipangrisar. Som man får *flämt* provsmaka. Marsipangrisar är knark. Pure knark. Små, chokladdoppade marsipangrisar, 4 st för 50 kr. Efter att ha rotat igenom väskan kom jag fram till att jag hade exakt 80 kr att disponera. För 80 kr får man 7 marsipangrisar. Tydligen.

fredag 22 december 2006

Nyårslöften

Utmanad av söta Alexia att göra en lista med nyårslöften. Nu är det i och för sig så att jag är en mästare på att bryta sådana löften. Men jag lovar att försöka den här gången. F Ö R S Ö K A... Låt oss inte kalla det löften, förresten. Låt oss kalla det... saker som jag ska förbättra. I den mån jag kan.

1. Inte gå och träna bara för den där vrålgoda efter-träning-chokladshakens skull som man kan köpa på gymmet. Gå och träna ändå. Och sedan dricka chokladshake.
2. Anstränga mig mer i skolan. Mer plugghäst - mindre bum (går man upp halv 12 och bloggar istället för att plugga är man en bum). Jag ska bli en riktig Poindexter.
3. Sluta irritera mig på småsaker som smutstvätt, disk och halvfulla kaffekoppar som står lite varstans i lägenheten. Om jag kolar vippen imorgon vill jag inte bli ihågkommen som en gnällkärring. Just nu ligger jag rätt pyrt till.
På min begravning:
Prästen: Och nu ska Miss KYD's pojkvän säga några ord...
Pojkvän: Alltså. Jag borde ju vara ledsen. Men det är jag inte. Fy f-n vad skönt. WOOOHOOO!!!!
4. Lära mig dricka rödvin. Utan att spä med Sprite. Vaaad?
5. Tänker jag inte avslöja...

Så där. Få se nu hur det går...

Jag är inte oärlig. Jag svär.

Jag brukar inte ha tur. Jag vinner aldrig något. Jag hittar aldrig hundra eller femhundrakronors sedlar på marken - på sin höjd en tiokrona. På sin höjd. Om jag någon gång har turen att betala för lite i affären eller får tillbaka för mycket pengar (extremt sällsynt, dock) jämnar det alltid ut sig med att jag pröjsar för mycket nästa dag. Det slår aldrig fel.

För några dagar sedan var jag hos tandläkaren. Innan jag ska gå ger hon mig räkningen, antecknar lite och säger: Jaha, det var sista betalningen.
- Mm? säger jag lite frågande.
- Ja, säger hon, för bettskenan.
- Jo, svarar jag. Just det. Visst.

OK. Så här ligger det till.Hon har glömt att ta betalt för halva rotfyllningen. Sådana saker händer inte mig. A L D R I G. Och vi snackar inte hundralappar. Nope.
Såååå... Jag är inte riktigt hundra på vad jag ska göra. Den del av mig som har en fin liten spestig svans där bak och två horn i pannan vrålar av lycka och dansar Macarena, medan den ärliga delen av mig (som jag hatar, BTW) sitter med armarna i kors och skakar på huvudet.
- Du måste säga till, säger hon och försöker att inte stampa takten till Macarena. Du. Måste.
- Nooo way! skriker den andra delen av mig och hötter med en liten treudd. No way in hell! Hur ofta händer sådana här saker? Aldrig. Den där tandisen är ju inte fattig direkt. Kliniken är ju för fasen inhyst i en sekelskiftesvilla med dörrvalv och fyra pelare. Pffft...
Här skakar den ärliga delen av mig på huvudet och muttrar något om "goes around, comes around".

Jag har inte bestämt mig för vad jag ska göra ännu. Under tiden som jag funderar ska jag dansa lite Macarena.

torsdag 21 december 2006

Filmtajm

Söta Kerstin utmanade folk att lista sina fem favoritfilmscener ever. OK. Here goes - utan någon som helst inbördes ordning:

1. Visitkortsscenen i American Psycho. Christian Bale är fullständigt lysande.

2. Scenen i Chocolat, när Johnny Depp tittar på Juliette Binoche och säger:

"I'll come 'round sometime and get that squeak out of your door. "

Pheeew... Är det inte lite varmt här inne... *fläktar mig med händerna*

3. Scenen i Kill Bill när Lucy Liu hoppar upp på bordet, springer bort till snubben som just förolämpat henne och hugger huvudet av honom. Ja, just det är väl inte någon favoritscen, men det lilla talet hon håller efteråt - det rockar. Fetmycket. Jag önskar att jag någon gång får säga något som är hälften så ball.

4. Scenen i Föräldraskap när Steve Martin klagar över sitt komplicerade liv och hans gamla farmor kommer in rummet och säger:

"You know, when I was nineteen, Grandpa took me on a roller coaster. Up, down, up, down. Oh, what a ride! I always wanted to go again. You know, it was just so interesting to me that a ride could make me so frightened, so scared, so sick, so excited, and so thrilled all together! Some didn't like it. They went on the merry-go-round. That just goes around. Nothing. I like the roller coaster. You get more out of it."

Jag älskar den scenen.

5. Den här scenen borde egentligen toppa listan. Tveklöst. Musiken får mig att rysa... Fanken. Nu börjar jag grina. Ja, jag älskar Johnny Depp.

Så. Det var mina val. Vad är era?

Saker jag hatar Vol 1

Jag trillade in på en väldigt roligt blogg, vars adress jag tyvärr glömt, där en tjej och en tiger i glasögon (jag svär) listade saker som de irriterade sig på. Jag blev så inspirerad att jag snott konceptet rakt av. Pang, bom, bara. Möt min nye polare - Mr Cuddles. Nu ska här bitchas!


Vet du vad jag tycker riktigt illa om? När folk inte låter mig gå av spårvagnen, utan bara tränger sig förbi samtidigt som de knuffar till mig och trampar mig på fötterna. Sådana människor borde skjutas på fläcken. Eller folk som beter sig som om det vore en tävling när det gäller lediga sittplatser på vagnen. Folk som, när de ser att jag pejlat in ett säte, skyndar de sig att sätta sig just där. Jag hatar sånt. Det är därför tårgas borde vara lagligt att bära med sig på stan. Pssssssshhhhhhhhht, bara.


Vet du vad JAG tycker riktigt illa om? Intorkad müsli.


Vet du vad jag tycker riktigt illa om? Konservburkar som inte har ett sådant där lock som man bara kan dra av, utan man måste ta fram *stööön* konservöppnaren och börja mecka. Jag hatar sånt.


Vet du vad jag tycker riktigt illa om? Light-choklad. Fy fan för light-choklad. Det borde vara fritt fram att spöa alla som äter light-choklad. Såvida de inte är diabetiker, alltså.


Vet du vad jag tycker riktigt illa om? Den där vidriga beläggningen man har i munnen på morgonen. Den där vita, äckliga som ser ut som slemmig äggvita? Blääääsch.

Vet du vad jag hatar mest av allt? När jag passerar folk på stan och de granskar mig uppifrån och ner. Sluta granska mig uppifrån och ner! Ta in helheten med en gång eller titta inte alls! Capice?


Vet du vad jag hatar mest av allt? När man står och skär och råkar snitta upp fingret och får höra: var försiktig. Pffft... Så dags då. Såvida den som ber en vara försiktig inte har en tidsmaskin, kan den personen knipa käft.


Vet du vad jag hatar mest av allt? Verkligen mest av allt? Att de som jobbar på Åhléns sminkavdelning har på sig vita labbrockar. Som om de sysslade med stamcellsforskning och inte med att hjälpa folk välja snyggaste ögonskuggan.


Vet du vad jag hatar mest mest mest mest av allt? Nyhetsuppläsare som lämnar över med någon fyndig kommentar i stil med Men Peppe befinner sig i alla fall inte i rymden. Nu över till sporten. De, om några, borde skjutas på fläcken. Fram med hagelgeväret, bara. Vill jag höra något fyndigt tittar jag inte på nyheterna, för bövelen!

För att inte tala om folk som bränner av nyårsraketer INNAN nyår. Flera veckor innan. De förtjänar en raket upp i rumpan.

Och folk som blockerar vägen för en när man ska försöka hinna med spårvagnen och säger "Hej, har du tid en liten stund?" och viftar med en vit pärm framför ansiktet på en? De förtjänar också en raket upp i rumpan. Strike that. Två raketer. Make that three. Nej, jag har inte tid. Jag kommer aldrig ha tid. I alla fall inte för dig.

Vet du vad jag gillar? Sådan där bubblig smällplast. Jag älskar verkligen smällplast. Om jag fick ta med mig en enda sak till en öde ö skulle det utan tvekan bli smällplast.


Sant. Smällplast is the shit.
Och kattungar. Jag gillar verkligen kattungar. Men när de blir stora och kräks överallt - det tycker jag väldigt illa om. Visst är det irriterande?
Ja, för fasen. Det skålar vi på tycker jag.

onsdag 20 december 2006

Jaha, det var ju en trevlig dejt. Tack och adjö.

Det här var ju intressant läsning.

Och jag är tydligen bara ett engångsligg.

Mummel, mummel...

Fan

Bettskenor is the shit, people! Vanligtvis brukar jag vakna med ett huvud som håller på att sprängas och käkar som nästan låst sig av allt tandgnisslande. Men allt det där är PUTS VÄCK! Praiiise the Looord! Inte ens sambon som satt på sängkanten en lång stund innan han gick till jobbet och bara garvade åt mig kunde få mig på dåligt humör. Och då har jag ändå ett morgonhumör som får katten att springa och gömma sig under soffan. Efter att han gjort ner sig.
Allt var så bra så bra och jag dansade euforiskt runt i lägenheten iklädd enbart en nerdreglad, säckig t-shirt och mustofflor - tills jag såg mig själv i spegeln. Då började jag grina. Inte på grund av bettskenan. Inte på grund av håret som stod rätt upp. Men på grund av de cirkus en triljard finnar jag fått i ansiktet under natten. Jag blev så satans upprörd att jag klämde i mig ett halvt paket pepparkakor till frukost. Jag tänker aldrig mer gå ut. Aldrig. VRÅÅÅÅÅL!

tisdag 19 december 2006

Gapa stort och säg AAAAAA

Jag var ju hos tandläkaren tidigare idag. Och hämtade ut den däringa bettskenan, eller antiapnéskenan som tandis så elegant uttryckte det. Den var ju inte alls var så svulstig som jag hade trott. Jag hade förväntat mig något mer... gigantiskt. Blev nästan lite besviken. Den är rätt charmig faktiskt. Ligger i en liten gul plastask och kom med manual och allt. Lycka till med din nya skena, står det längst ner. OBS! Får ej kokas eller köras i mikron!! Och gå gärna in på slutasnarka.nu.

Vad?

Vem snarkar?

INTE jag, i alla fall.

Hmmph...

*mummel mummel* var det fräckaste jag hört *mutter mutter*

Hur som helst.

Det började väldigt bra. Jag kom dit. Satte mig i den högst obekväma stolen och gapade stort. Tandis börjar meka med skenan i munnen på mig.

Jag: AAAAAAAAA
Tandis: Känns det bra?
Jag: AAAAAAAAAAA! *spott fräs spott fräs* vcgmkgirjkeflgghh!!!
Tandis: Men hur är det fatt?
Jag: Het. Hör. Hättehont. Haj haj haj. Ha. Hut. Hen.
Tandis: Gör det ont? Sitter den för hårt?
Jag: HOOOONT!!! HÖÖÖÖR HOOONT! HAAAAAA HUUUUT HEEEN!!! AAAAAAAAA!

Alltså. Min tandläkare är världens gulligaste. Väldigt professionell och bla bla bla. Men när det gäller skräckslagna patienter borde hon seriously gå en kurs i hur man hanterar... skräckslagna patienter. Det är d e f i n i t i v t något hon borde jobba på. Jag har haft tandläkarskräck större delen av livet. Det tog x antal år innan någon fick stoppa in så mycket som en liten spegel, let alone scary ass lookin' bedövningssprutor. Men det är lugnt nu. Koooolugnt. Jag kan ta femton sprutor om så krävs. No problemo. Men när saker fastnar i munnen på mig - då får jag panik. Big time. Den temporära rotfyllningen --> extremt känslig tand<-- gjorde INTE saken bättre. Nope. Det. Gjorde. Väldigt. Ont. Skenan var för trång. Jag fick panik. Tandis fick panik. Jag hade, dumt nog, kletat på en jävla massa läppglans innan jag kom dit --> kladdfest är bara förnamnet. Dessutom vägrar min tandläkare ha på sig handskar. Hon kör commando. OK, jag litar på att hon spritar sina händer, men hon vet väl inte var min mun har varit. Come to think of it - jag vet inte vilka äckliga munnar hon har rotat i innan jag kom dit. Eeeeeww...

Jag vet inte riktigt hur jag fick av mig skenan, tror jag lyckades pressa in en nagel bakom ena kanten samtidigt som tandläkaren höll en sådan där trevlig förstoringsspegel millimeter från mitt ansikte. Jag vill aldrig ALDRIG mer se mig på så nära håll NÅGONSIN igen. Någonsin. Bilden av mig själv med förvridet ansikte, fingrar i munnen och spott som flyger är något jag vill helst av allt vill glömma.

Nu passar den i alla fall. Skenan.

Och för de av er som undrar hur det gick när sambon kom hem kan jag tala om att han höll på att kissa ner sig av skratt. Allvarligt talat. Jag tror jag ska skrämma upp brevbäraren imorgon. Och alla grannarna. Ooooo.... Can hardly wait.

One hot sexy mama

Den där otäcka systern i "Muriels bröllop"? Hon som skrynklade ihop hela fejset, drog upp axlarna till öronen och fnissade "You're terrible, Muriel" varje gång Muriel gjort något dumt? Ja, hon. Varje gång något elakt poppar upp i mitt huvud (säg, att börja gnaga på pepparkakshuset som sambon slitit med en hel kväll eller gömma hans snusdosa bara för att det är så roligt att se honom rota runt i lägenheten i vild panik) tänker jag på henne och den frasen. Just nu går den på repeat i skallen. Om lite drygt en timme ska jag hämta ut min bettskena hos tandläkaren. Jag kan riktigt känna hur hornen ploppar upp i pannan och hur en liten spetsig svans växer ut där bak. Jag tänker: sexigt svart spetsnattlinne. Jag tänker: utströdda rosblad på sängen. Jag tänker: levande ljus och romantisk stämning. Jag tänker: pojkvän kommer hem från jobbet och anar ingenting. Jag tänker: Jaws, utsträckt på sängen med ett stort leende och saliv droppande från hakan.

Ooooo... Där kom det igen.

You're terrible Camilla.

Det här kan nog bli roligare än den där gången jag tejpade tassarna på katten.

måndag 18 december 2006

Glada fötter

Happy Feet var... happy.

Weeeeee!

Och som vanligt lyckas jag leva mig in handlingen så till den milda grad att när den sedvanliga actionsekvensen kommer (liten söt pingvin jagas av stor hemsk säl med mördartänder) börjar jag darra i hela kroppen, övertygad om att liten söt pingvin snart är uppäten pingvin. Det är precis som när Moufasa dog i Lejonkungen och Simba knuffade lite på honom och sa: pappa? pappa? men, res dig upp nu, pappa och man börjar nästan grina så sorgligt är det. Fan, vad hemskt. Där ligger Moufasa med sin stora tjocka man och dammet lägger sig runt omkring och det är så fruktansvärt sorgligt och alla små barn i publiken börjar gråta och frågar sina föräldrar varför Moufasa inte rör på sig, varför rör han inte på sig mamma? va? Och man försöker hålla tillbaks tårarna och tänker: skärp dig, för fan, det är tecknad film och du är 17 bast, men det går inte och så sitter man där och storgrinar utav bara helvete. Och nu blir det Moufasa all over again, uuuäääää.... Men liten söt pingvin klarade sig, pheew, och så börjar de dansa och sjunga och Robin Williams är galet rolig och man vrålar av skratt, AHAHAHAHA! Men så blir pingvinerna jagade av elaka späckhuggare och den där tjocka pingvinen är nära att stryka med och jag känner att jag inte vill se mer, det är för hemskt, tänk om han dör, han kommer att dö, kan ingen stänga av eller spola fram lite? Hallå?

Hur som helst.

Smörpopcorn är gott, men den där läsken är en jäkla rip-off.
Hälften vatten, hälften läsk.
Damn you, biografen. Damn you.

Och jag ska återfödas som en datoranimerad pingvin när jag dör.

Pepparkakor, here I come

NÄMEN TACK SKA DU HA DIN GAMLE STOFIL SOM RÄTTADE MITT FRANSKAPROV OCH GAV MIG UNDERKÄNT, TROTS ATT JAG SATT OCH SKREV I TRE BLEEDIN' TIMMAR OCH SLET SOM ETT DJUR MED ATT KOMMA PÅ VAD "MÅLTAVLA" HETER PÅ FRANSKA. TACK* SKA DU HA. OCH GOD JUL PÅ DIG MED.

Bajs.

Ursäkta, nu ska jag gå och äta pepparkakor. Och sedan ska jag äta en hel låda smörpopcorn när jag kollar på Happy Feet. Strike that. Två lådor.
Happy *mummel* Feet. Better be good.

*Och bla bla bla jag får skylla mig själv och bla bla bla jag kunde börjat plugga tidigare än dagen innan och bla bla bla

Uuuuäää

Omigod.

21 Jump Street - varje dag på Tv 4 Guld.

Varför har jag inte Tv 4 Guld?

Varför?

:(

GIMME GIMME GIMME

Mitt allt annat än trevliga morgonhumör har lett till att sambon slutat med sina fruktlösa väckningsförsök innan han går till jobbet. Ergo --> jag äter frukost när andra äter lunch. Eftersom jag inte pallar att sitta och äta i total tystnad brukar jag slå på tv:n. Och eftersom jag bara har tre kanaler (tv 3 och kanal 5 är inte två av dem) brukar jag sitta och sörpla i mig apelsinjuicen till Tvins - den hjärndöda motsvarigheten till TV Shop. Som också är rätt hjärndött. Eller så är det TV Shop som har bytt namn. Och då är det fortfarande hjärndött. Eller... OK, nu börjar jag bli förvirrad.
Hur som helst. Jag satt där och drack min juice när man plötsligt började göra reklam för Magic Bullet. Magic Bullet är en mixer. Men inte vilken mixer som helst. Magic Bullet hackar vitlök på 3 sekunder. Och mal kaffe. Och bröddeg. Och ost. Och så kan man göra chokladpepparmintmilkshake. JAG HAR ALLTID VELAT GÖRA CHOKLADPEPPARMINTMILKSHAKE!* Och gazpacho! Jag älskar gazpacho**! Och så kan man pressa morötter***! Och göra jordgubbsmargaritas! Som man kan dricka DIREKT UR MUGGEN! *klappar händerna i ren förtjusning* How cool is this! Direkt ur muggen! OCH SÅ FÅR MAN FYRA STYCKEN PARTYMUGGAR! PARTYMUGGAR! FÄRGGLADA PARTYMUGGAR!!! VARFÖR SKRIKER JAG?

Jag måste ha denna fantastiska mixer. Jag. Måste. "Till skillnad från alla komplicerade maskiner så tar Magic Bullet inte mer plats på diskbänken än en kaffekopp." Is perfect, I say. Var jag ska förvara de 17 tillhörande delarna har jag inte räknat ut ännu.
Och så får man två till priset av en. Om man ringer NU! Tänk. Jag kan ha en i sommarstugan. Eller husvagnen. (Jag har tänkt skaffa sommarstuga/husvagn länge)
Och över 500.000**** nöjda kunder i Skandinavien kan ju knappast ha fel?
Nä.
Just det.
:D

*Jag svär.
**Vad är gazpacho?
***Jag som alltid tänkt börja dagen med morotsjuice, men eftersom det är så svårt att pressa morötterna för hand, har jag skippat det.
****Det måste vara sant. De sade det på tv.

söndag 17 december 2006

Man måste äta pepparkakor på Advent. Annars dör man.

Kl. 14.00

Pratar för mig själv: En vecka kvar till jul. En vecka. 7 dagar. Om jag äter vrålnyttigt under de här 7 dagarna kan jag svulla ut totalt på julafton. Och juldagen. Och annandagen. Inget godis. Inga pepparkakor. Inga lussebullar. Ingenting onyttigt. Och sedan - frosseri. Chokladfest i dagarna tre.
Min hjärna: Briljant. Full-ständ-igt briljant. Var får du allt ifrån? Du är så smart. Så smart, så smart, så smart. Att de inte gett dig Nobelpriset i logik ännu... Det är och förblir ett mysterium. Faktiskt. På sju dagar hinner du jobba upp värsta förbränningen.
Jag: Woo-hoo!

Kl. 17.00

Min hjärna registrerar ett paket pepparkakor i matkassen som sambon precis ställt ner på hallgolvet.
Min hjärna: Låtsas som ingenting. Tänk: fullkorn. Tänk: keso. Tänk: smarriga apelsiner som ligger i köket och bara väntar på att bli skalade. Apelsin är gott. Mmmmm... Apelsin... Apelsin... Apelsinpepparkakor... Mmmmmm... Fan.

Kl. 20.30

Abstinens. Abstinens. Abstinens.
Måste. Ha. Pepparkaka. Bara. En. Gaaaah! Neeej! Be strong! Be strong!

Kl. 20.40
Gaaaaaah!

Kl. 20.45
Gaaaaaah!

Time of death (byt ut "death" mot wild-eyed woman trycker i sig 20 pepparkakor på mindre än 1 minut) : 20.52

Vad kan jag säga?
Jag är en mycket, mycket svag människa.
Mycket svag.
Dessutom var det inte mitt fel. JAG köpte inga pepparkakor. JAG ställde inte paketet på köksbänken till allmän beskådan. JAG kan väl inte hjälpa att de som tillverkat pepparkakorna lagt dope i degen för att man inte bara ska äta en, utan tjugo. Minst. Hmmpf...

Jump in my car

Hihi...
Kom inte och säg att jag inte bjuder på förstklassig underhållning.

kiekwdkdkldgnyuvrguerlöwaoqw

Det är ingen bra dag idag. Man känner det på sig så fort man sätter fötterna på det iskalla parkettgolvet som egentligen inte alls är parkett, utan bara plast som ser parkettig ut. Man bara vet. Instinktivt. Att det här, det blir en skitdag. The queenmother of shitty days. Man kan lika gärna ligga kvar i sängen. Hela dagen. Har väl egentligen inget jättebra svar på varför det känns så. Varför jag känner för att slå till någon. Hårt. Gärna med ett trubbigt föremål. Eller jo, vänta. Kan det vara...

...PMS????????????????

*mutter, mutter*

Eller så är det inte alls PMS och jag är bara allmänt cranky.

*mummel, mummel*

Jag antar att det sådana som jag som ger kvinnor dåligt rykte.

*sonofabvgfthufrcrapheuilcnijreiocnfucketifuck*

Vadå "följa med och träna?" Kallar du mig fet? Va?

*svordomar*

Och vem i uvtnyguwejgcrmi har ställt den där kaffekoppen där?

*VRÅÅÅÅÅÅÅÅL*

UPDATE:
Att säga "du har ju det jämt" gör inte, jag upprepar, INTE saken bättre. Det blir snarare motsatt effekt (läs: VRÅÅÅÅÅL! UT UR MITT HUS OCH KOM INTE TILLBAKS!! OCH TA KATTEN MED DIG! VRÅÅÅÅL!)

lördag 16 december 2006

Christmas is all around

- Titta vad jag har köpt? Titta vad jag har köpt? Nu jävlar ska det bli julstämning så det bara visslar om det! hojtade pojkvännen glatt och viftade med en låda framför ansiktet på mig.
- Ett pepparkakshus? sa jag och höjde på ögonbrynen. Varför?
- Jag ska sätta ihop det ikväll, fortsatte han och såg alldeles fantastiskt lycklig ut. Vänta bara.
- Alltså, det är inte bara till att limma ihop det. Man måste smälta socker, skynda sig innan det stelnar och...
- Jamen, du behöver inte göra något. Jag fixar det själv.
- Jaså. Ska jag bara stå och se på när du eldar upp köket menar du?
- Du ska allt få se, sa pojkvän irriterat. Jag ska nog visa dig. Vad behöver man? Socker? Florsocker? Non-Stop? Har vi någon sprits hemma?
- Det blir nog bra, svarade jag. Köp du det.

Vi förflyttar oss några timmar framåt i tiden. Klockan är 19.51 och sagda pojkvän står med en trasig skorsten i handen och svär. På spisen står en kastrull med smält florsocker som torkat till en stenhård, bärnstensliknande massa. På golvet ligger små spridda kluttar smält, intorkat socker.
- Det sabla huset är ju uppenbarligen felkonstruerat, morrar han. Den där väggen, till exempel? Den bara gick av på mitten. *svär* Och varför är glasyren brun? Det ser ju inte alls ut som på paketet? Va? Va? Va?
- Alltså. Du ska inte koka glasyren.
- Vadå? Vad menar du?
- Hur har du tänkt spritsa ut smält florsocker? Det blir nog lite svårt.
- Mummel, mummel. Ja, kanske det.
- Finemang. Jag går till datorn en sväng.

5 minuter senare.

- HELVETE! FYUVFNYKERVHTBDFJKH
- Vad? Vad är det nu?
- Det rasade! Allt bara rasade!
- Jamen, limma ihop igen.
- Det ser ju ut som om Gudrun dragit fram. Gaaaaah! Jag blir tokig! TOKIG! Dessutom är jag brännskadad. Nu lägger jag ner. Aaaarrrgh...

Nu står det i alla fall ett pepparkaks...någonting färdigt i köket.
Med Non-Stop på taket.
Och byggmästaren själv sitter i soffan, genomsvett, och hinkar i sig starkvinsglögg.
Christmas is all around.

fredag 15 december 2006

Ett inlägg som osar intelligens lång väg

Not.

Kondomtillverkaren Durex har utsett världens 10 sexigaste män. Apropå ingenting. Rubriken "korad av kondomjätte" är som tagen ur en romantisk fairy tale. Eller hur?

I alla fall.

Daniel Craig - Oh, ja. Han hamnar högst på listan ääääny day. Helt klart. Rufsa till håret lite bara och ditcha den där fruktansvärda benan, tack. Lustigt bara att en kondomtillverkare röstar fram Bond, Mr Oskyddat Sex himself som shaggar fem tjejer på raken, som sexigaste snubben.
Clive Owen - Hail King Arthur! Right up there med Daniel Craig.
Jude Law - Alltså. Jag har aldrig gillat Jude Law. Eller, jo, det var kul när han visade rumpan i The Talented Mr Ripley. Faktiskt. Nakna rumpor är alltid kul. Nästan. Men annars tycker jag att Jude ser lite... ond ut. Ond och snobbig. Dessutom var han otrogen med barnflickan. Off with his head, I say! Bort med Jude Law. Schooo...
Steve Jones - Vem är Steve Jones? Vad gör han här? Jag kan komma på 100 andra som skulle platsa bättre.
Johnny Depp - Johnny Depp kommer alltid finnas med på mina listor över de sexigaste männen, trots råfula glasögon och flottigt hår. Foräääva 'n äva 'n äääva... Pirate.
George Clooney - Meh. Han kan få en pity-plats, bara för att han var så söt i Cityakuten.
David Beckham - Becks är sjukligt överskattad. Bort med Becks. Schooo...
Robbie Williams - Robbie kvalar in för att han ser så busig ut. Och för att han kräver speciella stolar när han ska intervjuas. Bara det är ju värt en plats.
Orlando Bloom - "Om jag skaffar skägg och mustasch kommer alla tro att jag är vuxen. När jag egentligen bara är 16." Bort med Orlando. Booort.
Pierce Brosnan - När män blir gråhåriga är det distingerat (hur fasen stavas det?), men när kvinnor får gråa hår är de skator. Hmmphh... Men, OK, Pierce är snygg. Ey! Vi snackar Remington Steele, för fasen! Jag var dökär i Remington. Bara det gör att han kvalar in. Lätt.

Så. Med Jude, Steve-någonting, Becks och Orlando borta finns det fyra platser över om det är någon som vill bli sexigaste mannen. Någon?

Jag ska bli astronaut när jag blir stor

Christer Fuglesang - live from outer space.
Whoodiedoo, så fruktansvärt ointressant tänkte jag och började fila på något elakt att skriva i bloggen. Om hur exempelvis Christers fru offrat allt för att han ska kunna göra karriär och hur lilla sketna Sverige vill ha en bit av kakan nu när en svensk astronaut ääääntligen skjutits upp i rymden. Patetiskt. Och kissa i blöja - äckligt, muttrade jag för mig själv när jag slog på tv:n*.
20 minuter senare satt jag och gapade när Christer började leka med en frisbee och gjorde partytricks med geléhallon. Omigod, titta på frisbeen, sa jag till pojkvännen som såg måttligt intresserad ut. Och titta, Christer studsar upp och ner! Ååååå... Ooooo... Men kolla rå! Det är ju LIVE från rymden. RYMDEN! Hallå!? Såg du? Såg du geléhallonen? Wow!

Jag tar tillbaka allt. ALLT! Det mest spännande jag gjort idag var en hårinpackning. Christer svävar runt i tyngdlöshet och mekar med rymd...grejer. Crap. Hur kan man någonsin bräcka det? Tänk när Christer sitter och snackar med någon polare om dittan och dattan längre fram och polarn börjar berätta om sina äventyr i Amazonas djungler, om hur han nästan blev uppäten av vilda tigrar (amazonastigrar är INTE att leka med, people...) och var tvungen att äta skorpioner för att överleva.
Meh, avbryter Christer och viftar lite avmätt med ena handen. Jag minns när jag var i rymden och gjorde partytricks live via länk. Det var tider det. Mer kaffe?
Och han den där polarn kommer gå därifrån med tårar i ögonen eftersom han inte har något att komma med. Inte ett skvatt.
Fatta stort.

*Nej, jag har inget liv. Och jag har tenta imorgon bitti. Partej.

Titta, han kan dansa också!

Camilla vs Stöveln Part 2

Kampen mot stöveln fortsätter. Kanske är vaderna något smalare på morgonen, tänkte jag desperat och ställde klockan på 7 innan jag gick och lade mig igår kväll, fast beslutsam att vinna detta slag. Tyvärr verkar det som om mina fötter svullnat upp under natten, ty (jag har alltid velat säga "ty") när jag skulle pröva sagda stövel imorse kunde jag knappt stoppa i foten. Merde. Jag vinner tydligen inte vad jag än gör. #&@=%½#¤# (jag väljer att cencurera mina svordomar om det finns barn som läser)
Jag ska få på mig den, jag ska, jag ska, jag ska - om jag så stryker med på kuppen. Om jag så måste skära bort en bit av vadmuskeln. Om jag så måste gå omkring med blöta knästrumpor för att töja ut denna stövel from hell som uppenbarligen vill mig så illa*. Om jag så måste gå omkring med ätpinnar nedstoppade innanför stövelkanten för att benet inte ska domna bort (been there, done that - hela gårdagskvällen).
Annars får jag väl skapa ett helt nytt modefenomen där man man bara går omkring i en stövel. Är ni med mig?

*Vad har jag gjort dig för ont, Stövel? Va? Va? VA??? Kan vi inte vara vänner?

torsdag 14 december 2006

The magic of Photoshop



Omigod.
Här har man gått år ut och år in och tänkt att vad man än gör kommer man aldrig kunna se ut så där. Aldrig. Och så visar det sig att de som faktiskt ser ut så där egentligen inte gör det, de heller.
I feel so much better now.

Och, nä, jag kommer aldrig ALDRIG tröttna på att göra narr av Britney Spears. Jag ser det som mitt kall här i livet. Faktiskt. Hihihi.

The magic of Google

Jag undrar vad människan vars blogg jag trillade in på efter att ha googlat på look at her butt* tänker när hon kollar sin Google sökmotor.

Jag skulle så gärna vilja veta.

*Fråga inte. Frågar ni inte behöver jag inte svara.

Camilla vs Stöveln

Jo. Jag köpte ju ett par stövlar. De såg så himla fina ut och, tja, jag har inga grå stövlar. Och vem behöver INTE ett par grå stövlar? (sluta himla med ögonen)
Nä. Just det.
Jo. Jag hämtade ut dem igår. Slet upp paketet så fort jag kommit innanför dörren. Värsta fina lådan och allt. Jag gillar verkligen fina lådor. Ett stort plus om det är fina lådor. Fina lådor is the shit. Oooooo, vilka fina stövlar. Luktar gott också. Sådär nytt och fräscht.
Mmmmm... Sniff, sniff...
Ser lite små ut, tänkte jag, men what the heck! Det stod ju slouchy boot. De passar säkert. Drog på mig ena. Satt som gjutet. Weeee! Drog på mig andra. Andra stöveln vill inte komma över ankeln. Den tokvägrar. Attans! Försöker dra upp den för allt vad tygen håller, men icke. Stövel vill inte. Fan, tänker jag och slänger mig på golvet med benet upp i luften i förhoppning om att allt blod och fett ska rinna upp i låret. Sliter och drar i sagda stövel och lyckas faktiskt få upp den. Moahahaha! Up yours, boot! Vicory is mine! MINE!
Speglar mig. På vänstra benet sitter stöveln helt normalt. På högra benet sitter stöveln cirka en decimeter längre ner. Allt blod och fett har runnit tillbaka igen och en liten valk har bildats ovanför stövelkanten. Försöker vinkla tårna uppåt och dra upp stöveln. Skinnet knarrar illavarslande. Såååå *gaaah* där! Pheew. Uppe!
Börjar gå omkring i lägenheten. Efter två minuter har mitt högerben domnat bort. Försöker få av stöveln. Det går inte. Lägger mig ner på golvet igen och försöker dra av den. Det går inte. Börjar få lite smått panik. Efter fem minuter av febrilt kämpande får jag äntligen av mig den. Tittar på mitt ben som har antagit en blåaktig nyans. Svär högt i ca tio minuter och masserar benet. Scheisse. Jag vill verkligen ha de här stövlarna. Jag vägrar skicka tillbaka dem, jag vägrar. Bara för att mitt ena ben råkar vara, ehm, extra muskulöst. Det är alla lussebullar. Jag vet att det är det. Fanken. De har satt sig i högerbenet. Varenda en. Crap.

UPDATE:
Kanske om man provar stöveln på morgonen, innan man äter... Hmmm...

onsdag 13 december 2006

Käss käss käss

Miami Vice är käss, by the way.

Käss, käss, käss...

Eftersom briljanta Kerstin redan sågat den jäms med fotknölarna, bad jag pojkvännen ropa på mig så fort Colin Farrell droppade kläderna och satte mig sedan vid datorn. Det dröjde ca 50 minuter och man såg inte ett skit. Ich bin grovt besviken. Dessutom hade Colin något otäckt i ansiktet, något som började under näsan och slutade vid käkbenen. Village People-style. Shave, Colin, shaaave!

Filmen håller fortfarande på och sagda pojkvän sussar sött framför tv:n. Det säger väl allt.

Kill me now

Det tar tydligen fyra-fem gånger innan min rotfyllning är helt klar.

4-5 GÅNGER!!!!

VRÅÅÅÅL!!!!

Dessutom envisas människan (jamen, tandläkaren då) med att spänna upp min mun med en plastduk när hon ska gräva runt i munnen på mig, för att det ska vara sterilt och bla bla bla.
Let me tell ya... Det är inte trevligt att inte kunna svälja, att bara sitta där som en dreglande zombie. Den där salivsugen hjälper noll. Noll! Den tjänar säkert inget syfte för fem öre utan finns bara för att tandis ska ha något skojigt att titta på. Som om äckliga, gapande munnar inte vore nog. Det ska hänga något där och dingla också. Allt saliv samlades liksom under den där duken och när den togs bort flög det spott över hela rummet. Sprrrruuuut.
Och what's friggin' up med att sitta och säga att något måste vara fel på borren och dessutom skaka den - framför mitt ansikte? Gör inte det, tack. Gör det du ska, ge mig räkningen (skrriiiiik) och låt mig sedan lulla hem i mitt sköna bedövningsrus. Aaaahhh - 2 sprutor i överkäken och 1 spruta i gommen. Watch me sail away to the land with pink elephants. Aaaahhh... Tiddeli-dii...

Det bästa är dock yet to come. Håll i er nu. Håller ni i er? Sitter ni ner? OK. Här kommer det. Vänta. Jag måste ladda. *djupt andetag*

Jag
Ska

En
*gode gud*
Bettskena

Ahahahaha!
Som om jag inte redan vaknade upp i en tillräckligt stor pöl med dregel. Ooops... Sa jag det högt? Jag menar... Ahhh, screw it.
Så inte nog med en finfin räkning för rotfyllning (kostnad för lagning tillkommer, BTW), nu ska här dessutom pungas ut med en bettskena* för 2500 spänn. Whoooppie!
Och vad fick jag för de pengarna**?
Bah
Inte ens en liten jig.
Hmmph...

*Jag tänker inte ens gå in på hur man provar ut en bettskena. Men det är inte kul att ha färskt gummi hela munnen. Jag säger bara det. Det. Är. Inte. Kul. Alls. (Såvida man inte ser på när någon annan tvingas genomlida det. Då är det säkert aproligt.)
**Förutom det uppenbara - lagad tand och bla bla bla

UPDATE:
Det är inte lätt att äta pizza när halva ansiktet är förlamat.
Det är dumt att äta pizza när man har på sig vita kläder och halva ansiktet är förlamat.

tisdag 12 december 2006

Aaaarrrgh

Katter är speciella. När jag var liten hade vi tre stycken. De sprang bort allihop. Sorgligt, sorgligt. Förmodligen lever de livet på någon flådig kattfarm någonstans långt inne i skogen; där det vankas grädde och strömming morgon, middag och kväll och där det finns möss i överflöd. 15 år senare är jag fortfarande benhårt övertygad om att det är så. Självklart är det så.

Punkt slut.

15 år senare är jag också lika benhårt övertygad om att det mest idiotiska jag någonsin gjort var att skaffa en katt till. Bara för att jag inte kunde säga nej när pojkvännen tiggde och bad och tjatade dag ut och dag in om hur roligt det hade varit med en liten katt. Vi snackar hjärntvätt. Kom igen... Snääälla... En liiiten kissemiss... Till slut gav jag med mig, men intalade mig själv att vi bara åkte ut för att kolla på en katt. Yeah, right. Kolla. Grattis. När man väl står och tittar på de små pipande liven flyger allt vad rim och reson heter rätt ut genom fönstret. Schwooosch, liksom. Jag ville bara pussa och krama dem och döpa dem på momangen. Varenda en.
Välja?
Vadå "välja"?
Vi tar allihop!
Vi åkte hem med den som vi tyckte hade "störst potential", det vill säga den åpna jäveln som låg överst i högen och trampade på alla andra. Ja, honom tar vi. En riktig liten fighter.
Fyra år har gått sedan dess.
Fyra år av sönderklösta möbler (tygstolar --> vilken förträfflig idé!) som ersatts av andra möbler (tre sofföverdrag) som i sin tur blivit sönderklösta även de. Kom inte och säg att det är normalt beteende för ett djur att vänta med att klösa på soffan tills matte/husse kommer in i rummet, för att se hur sagda matte/husse reagerar.
Det. Är. Inte. Normalt.
Fyra år av helt oprovocerade attacker - gärna när man står och tar ut linserna på kvällen, när man har garden nere och är helt försvarslös. Kalkylerande, det är vad han är.
Fyra år av hår överallt - Ö V E R A L L T. I mikron, i kylen, i maten, i videon...
Fyra år av loppbett varje sommar (mutantloppor som överlever vintern förekommer det med) samt fyra år av stinkande kattkiss. Och dyra veterinärräkningar. Och drän. Fy fan... Dränet som han hade i sidan för att var skulle kunna rinna ut från såret han fått efter att han varit i slagsmål... Jag torkade var från golv och möbler i två veckor. Äckligt är bara förnamnet. (Men en katt i tratt är dock alltid lika underhållande. Faktum är att den där tratten livade upp stämningen betydligt här hemma*.) Och spyorna. SPYORNA... Det finns förresten särskilda spyspatlar som man skopar upp kräkset med. Eeeeewwww... Sedan går man och kräks själv. Spyor är för mig vad kryptonit är för Stålmannen. För att inte tala om det där hemska ljudet... Ljudet av en katt som kräks. Finns det något värre?

HORK HORK HORK HORK HORK

Och alltid, ALLTID i skorna. Varför? Varför i skorna? Varför inte på linoleumgolvet? Varför överhuvudtaget? Fast med tanke på vad de stoppar i sig (läs: Whiskas, hår, döda djur samt slickar sig i rumpan) är det väl kanske inte så konstigt att de katapultspyr à Exorcisten då och då. Det är bara ett snurrande huvud som fattas.

Missförstå mig inte. Jag älskar djur** och jag fattar att det där är skit man får ta, abslout. Men jag klagar hur mycket jag vill, thank you very much. Tro inte att där lilla monstret inte skulle ta kål på mig på fläcken om han hade haft möjlighet (läs: tummar). Tro mig. Man ser inte hornen, men de finns där. Jag vet att de finns där. Än så länge är jag dock starkast. Moahahaha! Så länge jag släpper ut honom på natten, alltså. Annars hade han dödat mig i sömnen. Lätt. Speciellt efter att jag sprutade fönsterputs på honom när han började klösa på soffan förra veckan. Han luktar fortafarande Ajax. Och han filar febrilt på sin gruvliga hämnd. Jag kan höra hur de pyttesmå kugghjulen jobbar för fullt i hans huvud. Vrrrrrr....

Jag vägrar dock låta den här bloggen präglas av min katt. Jag vägrar! Jag har nämnt honom en eller två gånger tidigare, i andra inlägg, vilket är illa nog. Därför skriver jag nu av mig helt, en gång för alla. Sedan - no more. Jag svär härmed dyrt och heligt att jag ska hugga av mig både händer och fötter om jag så mycket som nämner honom igen. Jag lovar***. Jag tänker inte bli någon galen katt-tant som börjar varje konversation med "Veeeet du vad lille Misse gjorde IDAG? Jo, serru, idag har han bajat något kopiöst. Och kräkits. Men, haha, jag har ju en spatel... Ooooo, så praktiskt det är. Man bara skopar upp allt kräks och sedan..."
Sedan skjuter man sig själv.
För att undvika att bli en galen katt-tant har jag gjort upp lite regler.
1 katt - :)
2 katter - fine
3 katter - psycho chick (no offense)
*Men HALLÅÅÅÅÅ... Lite kul är det faktiskt...
**Dock inte spindlar. Eller långbenar. Eller getingar.
***Eller, vänta... Kanske lite väl magstarkt. Jag kan inte blogga utan händer. Jag ska daska mig på handen. Bättre.

Schyssta, dårå

Systembolaget har, lagom till Lucia, knåpat ihop en liten film där ett gäng tjejer och killar kommer med en massa briljanta förklaringar till varför det är OK att köpa ut till minderåriga. Den ska visst tjäna något sorts avskräckande syfte. Anyway. Kanske har jag ett hjärta av sten, men hundögon och lägga-huvudet-på-sned biter liksom inte på mig. Ser framför mig hur mina barn om en sisådär, säg, 20 år kommer till mig med samma underbara argument:

Men vad ska jag göra då? Stanna inne och väva, eller nå't? Det skulle du gilla, va? Jävla präktighetsminister...

Jag kommer hålla andan tills ni köper ut åt mig...

Du älskar inte mig. Om du älskade mig skulle du köpa öl till mig...

Vi ska göra ett biologiexperiment och behöver två stora flaskor sprit...

Efter att jag garvat läppen av mig, torkat skrattårarna och hämtat mig något hade jag sagt: Naaaaw... Jag tror inte det.
Sedan hade jag tagit mina framtida barn i öronen och låst in dem i källaren (med mat, naturligtvis, jag är ju inte helt omänsklig) och släppt ut dem när de fyllt 25. Nej, 30. Inte en dag innan. Voilà! Problem solved.

Jag ska bli lussekatt när jag blir stor.

Lussebullar! Ahahahahahaha! 3 st! Eff you, nyttiga veckan! I laugh in your face! Pffffffsssssssstttttttt*! Och nu ska jag hugga in på - håll i er - en FJÄRDE! Kanske rentav skölja ner den med lite julmust. VANLIG julmust, inte den där vidriga lightvarianten som smakar diskmedel. *ryyys* Ho ho ho! Sockerkoma, here I come! Christmas is all around**!

*Gör pruttljud med tungan.
**...my waist. :(

Det är kul med färg

Rosa är ju en trevlig färg. Grått, kanske? Eller spygrön. Ooooo, spygrön! Eller neonorange *studsar ivrigt upp och ner*. Med turkos text! Hur många röstar för en chockrosa bakgrund? Upp med en hand.

Update:
He he he...

måndag 11 december 2006

Matpengar? Bah!

Finns det någon mer där ute som på fullaste allvar tror att man kan lämna tillbaka något och sedan köpa något annat*, fullt övertygad om att man inte gått back? Att man faktiskt tjänat pengar, istället för tvärtom? Eh...

Min valnötsstora hjärna: Jamen, det är ju perfekt! Åh, så bra! xxx minus yyy blir bla bla bla och sedan får du lite rabatt... Fantastiskt! FANTASTISKT!!! Du är dum om du inte slår till! Dum, dum, dum! Köp nu! Go on! Fram med kortet! Preciiis.
Mitt förnuft: Du förlorar på det här.
Min valnötsstora hjärna: Rabatt! Hallåååå!? RABATT!
Mitt förnuft: Kör till!

Finns det ett Nobelpris i dumhet?
Jag skulle verkligen behöva höra att jag inte är ensam om det här.
Talk to me, people! Talk to me!!!!!

*Ooooooo, vilka fina stövlar...

söndag 10 december 2006

Victoria has a secret...

Och jag som trodde att man led brist på underkläder i Hollywoodland. Jag var på väg att starta en insamling och allt. Kanske rentav skicka några av mina gamla avlagda. Och så visar det sig att det visst finns underklädesbutiker. Hmmphh... Jag tror att någon bör sätta upp en post-it på ytterdörren där det står: OBS! Glöm inte trosor! OBS!*
Fungerar för mig.

Förresten kan man tydligen få pancake-cravings. Jajamen. Riktigt stora sådana. Be strong, Camilla, beeee stroooong.... Det är gott med morotsbiffar, det är gott med morotsbiffar.

*Alternativt hålla ihop benen när man går ur bilen. Om man råkar vara allergisk mot trosor, that is.

Brunch

Det finns ett litet brunchställe på Övre Husargatan i Göteborg som heter Egg & Milk. Där serverar de bacon och ägg. Och våfflor. Och pancakes med maple syrup. Och bagels. Och pancakes med maple syrup. Och våfflor. Och personalen har rosa klänningar och hättor.
Yum, brunch. Klart man ska äta brunch en söndag. Brunch. How very Sex and the City, tänkte jag och drog med mig pojkvännen. Här ska ätas brunch och filosoferas, om jag så ska dö på kuppen!
Dessutom har mitt Visakort börjat krångla eftersom jag tvättat det av misstag*, vilket innebär att jag har en superbraig ursäkt varje gång något ska betalas. Ah, rackarns. Betalar du**?

Det är gott med pancakes och maple syrup.

Det är dock lite obehagligt att springa på löpband med pancakes och maple syrup i magen.

*En andra gång.
**Vaaad? Sugar daddy? Inte då? Jag tvättar hans kalsonger, han bjuder mig på brunch. Fair enough, I say.

lördag 9 december 2006

Det är trevligt med folksamlingar

Tala om för mig vilken dag du väljer att julhandla och jag skall tala om för dig hur du är som person.
Julhandla en lördag.
Terrific.
Idiot.
För övrigt vill jag bara tillägga att det INTE är lätt att knalla runt på stan med en stukad fot och leta julklappar. Och det säger jag inte bara för att jag vill ha sympati. Det bara är så. Folk tar ingen hänsyn till stukade fötter. Vare sig det är jul eller inte. Folk är djur. Det verkar som att ju äldre man blir, desto mer hänsynslös blir man. Jag har blivit armbågad i revbenen minst sju gånger idag av ilskna pensionärer som hotfullt väst att jag går för långsamt.
Som av en slump hamnade jag till slut på H&M där jag hittade en massa trevliga julklappar. Till mig själv. Jag ser det som plåster på såren. Och som av en händelse råkade jag även få med mig en bytta Häagen-Dazs strawberry cheesecake hem. Och pepparchips*. Som av en händelse, alltså. Tänk så det kan bli.

*Som sagt, plåster på såren.

fredag 8 december 2006

Man kan tydligen...

...gå runt med en stukad fot i fem dagar utan att ana någonting.

Vid närmare inspektion på fredagskvällen:

Oj, en stor knöl på foten? Aaaaah... *glödlampa tänds ovanför huvud* Så det är därför jag har så j-a ont... Aaaahhh... Där ser man.

Min hjärna: Idiot.

Först tummen och nu foten*. Jag väntar med iver på vad som kommer härnäst.

*Ett levande bevis på vad som händer när man tror att man är med i Fame.

torsdag 7 december 2006

Vilket fantastiskt sköljmedel!

Pojkvän jobbar och går sedan direkt iväg till träning där man slåss med pinnar och sparkar skiten ur varandra. Gärna så tröjan blir helt blodig.
Flickvän tvättar och viker sagda pojkväns kläder, diskar, handlar, lagar mat och tömmer kattlådan.

Vänta...

Vilket år är det?

Är det fortfarande 1950*?

*Ja, ja, ja, jag kanske tar i så jag storknar.

Det gör nog ont när folk slår en... där nere.

Bondkvällen, ja. Jo, det var väldigt trevligt. Gratis är ju aldrig fel. Och salongen var imponerande stor. Så värst mycket mingel blev det i och för sig inte, då jag inte känner en kotte, men, men... Stod mest och såg dum ut. Vad? Socialisera i alla fall? Med okända? Hahaha! Jag har faktiskt fått lära mig att man inte ska prata med främlingar. Så det så.
Hur som helst.
Gissa vem som drog på sig klänning kvällen till ära?
Och strumpbyxor?
Och kammade sig*?
För att sedan upptäcka att folk skitit i dress coden.
(...)
Men filmen var bra och Daniel Craig var trevlig att titta på** - trots att jag satt millimeter från den jättelika duken och kunde inspektera varenda liten por. Det är bara en sak som jag inte blir klok på. Alltså, att Bond ligger med allt som kommer i hans väg är ju inte min ensak, nooo sireeee... Jag undrar bara om det råkar vara brist på manliga agenter vid MI6 (eller whatever), då man hela tiden envisas med att ge honom kvinnliga medhjälpare som springer runt i hot pants (Denise Richards***/The world is not enough) och djup urringning (alla andra). Och väldigt rött läppstift.

*Jeez, jag behöver verkligen komma ut mer...
**Bond naken Bond naken Bond naken (och torterad, men ändå)
***Dr. Christmas Jones - ahahahahahahaha. Ahahahahahaha. Ahahahahahahaaaaaaaaaaaaaa.
Allvarligt. Hur stenad var inte Ian Fleming när han skrev sina böcker? Dr. No? Money Penny? Pussy Galore? Öh...

Hola

Minsann.

Det finns visst en Miss Keep Your Distance till där ute.
Hmmpph...
Hon verkar dock lite hämmad.
Eller så bidar hon kanske bara sin tid.

onsdag 6 december 2006

Robot Kittie

Mingel Schmingel (och jag är tydligen pinsam - hmmmphh)

Känslan av att vilja skada folk som sitter och knäcker sina fingrar?
Är jag ensam om den?

Förresten ska jag mingla ikväll. På nya biografen Bergakungen.
Oj, oj, oj vad jag ska mingla. Och så ska jag dregla över nye Bond. Så diskret jag bara kan, naturligtvis. Pojkvännen sitter ju bredvid. Och samtliga på hans jobb. Privatvisning för företaget. Det vankas buffé och gratis snacks. Och lilla jag är bjuden*.

*Under förutsättning att jag inte skämmer ut mig/sagda pojkvän osv osv

It's a sign

Förresten är det rätt svårt att koncentrera sig när det ligger ett litet hårigt, grått monster mitt på skrivbordet och viftar med svansen i ansiktet på en.
Jag tar det som ett tecken.
Jag bör inte plugga idag.
Jag bör blogga hela dagen.
So be it.

Here comes Santa Claus, here comes Santa Claus

Stora rubriker (eller, tja, hyfsat stor rubrik på Expressens hemsida) om att SVT:s julkalender krossat illusionen om att det finns en tomte. Liten tjej i kalendern hävdar tydligen är han bara en utklädd släkting. Småbarnsföräldrar rasar och sliter sig i håret. Hur kan man säga så? Att han inte existerar? Aaaarrrrghhh.... Julen är förstörd. FÖRSTÖÖÖÖÖRD!
Att barn kan få gå omkring och tro att deras föräldrar inte har något som helst sexliv samt att storken kommer med bebisar - det är tydligen en helt annan femma. Men kom för bövelen inte och säg att det inte finns flygande renar* eller att en överviktig, vit man i röd kostym inte kan besöka 2 miljarder barn** på lite drygt ett dygn. How dare you! (Vilket för övrigt skulle kräva en jävligt snabb släde. Den hastighet som tomtefar skulle vara tvungen att färdas i för att kunna dela ut alla klappar i tid borde rimligtvis ta kål på honom. Trycket, alltså. KA-BOOM! För, let's face it - han är ju inte direkt i topptrim.)

Nåväl.

Själv hittade jag en tomtemask på hallkistan hemma hos mormor och morfar när jag var liten, bara dagar innan julafton. Traumatiskt värre. Där ligger tomtefars avskurna ansikte och blickar upp mot taket. Minns inte vilken briljant förklaring som följde, men det måste ha varit en sjuhelvetes sådan eftersom jag fortsatte att tro på tomten ett tag till.
Ho ho ho. Vill tomten ha en pepparkaka? Lite gröt, kanske? En sup?

*Så vitt jag vet finns det bara en rensort i världen och den kan INTE flyga. Men jag kan ju ha fel.
**Man får nog räkna med ett visst bortfall - alla stygga barn t ex. Samt de som inte tror på tomten - de ska självklart inte få något. Och så naturligtvis *tvi, tvi* ateister etc etc.

Oops

Det här inlägget skrevs igår kväll, efter att jag hinkat i min fyra glas vin. Det står ju inget jättepinsamt i det, så what the heck.
Let's publish.

Jag skulle kunna skriva något riktigt elakt här, men jag skippar det den här gången. Dessutom säger en bild mer än tusen ord. Och så ska man inte kasta sten i glashus. Jag menar, vem har inte, jag upprepar, INTE gått ut i kortkort klänning utan trosor?

*hrrm*
*host host*
*harkel*

PS
Notera fotografen i blå träningsjacka. Visst ser han ut att tänka KA-CHING!!!! Eller han som hukar sig ner, beredd att ta värsta bäverbilden. Visst ser han ut att tänka: Jag som hade sådana ambitioner?

PS2
Och visst ser Paris ut att tänka: What the f**k am I doing here?
I'm a Hilton!

PS3
Detta är en seriös blogg.
Faktiskt.
Men jag har druckit lite vin och då är det OK att lägga ut lite dirty pics på bloggen.
Så det så.
Hehe.

Vin är gott

Vin med skuvkork*.

Ooooo....

Det är ju bara sååå classy.

Och så säger det pssshhhh när man skruvar upp korken.

Fresh, young and floral.

Skål för tusan!

*Den där dova dunsen som hördes var Bengt Fritiofsson som svimmade av äckel.

Stööööön

Vi brukar leka en liten lek här hemma varje fredag/lördag. Den går ut på att man bunkrar upp med chips och godis och sedan stoppar man i sig tills ansiktet börja anta en grönaktig nyans. Sedan fortsätter man äta lite till (det är ju trots allt helg). Efter en stund börjar det bli svårt att svälja och man börjar andas allt tyngre. Men man slutar för allt i världen inte med ätandet. Nope. Den som bryter ihop först och stönar nu slänger vi skiten förlorar. Jag brukar oftast förlora, men tar å andra sidan igen det genom att äta ur soporna.

Stöööön

Det där sexiga nattlinnet jag köpte förut kommer inte riktigt till sin rätt när det ser ut som att magen ska sprängas vilken sekund som helst. Friggin' kexchoklad *mummel*
Imorgon I övermorgon börjar jag mitt nya, nyttiga liv där Blossom är Gud. Nu blir det fruktsallad* ända fram till jul.

Ho ho ho.

*Ahahahahahahaaaaaa!! Hoooooohoooooohooo!
Men tanken är god.

Checklista

Ska bara checka av lite saker som jag gjort/har hänt idag.
Få se nu...

--> Snoozat mobilen 15 gånger imorse vilket innebar att jag kom upp 10.54 och inte 07.30. Spelar ingen roll att jag spänner ögonen i sambon innan vi lägger oss på kvällen och säger: Nu ser du till att jag står på golvet och INTE ligger kvar i sängen när du går till jobbet imorgon bitti. Jag MÅSTE upp. OK? OK? OK?
Vaknar av att han petar lite på mig och säger att han måste springa eftersom vagnen går om 5 minuter. Förresten, ropar han innan dörren smäller igen, gå upp nu!
Mmmmm... mumlar jag och drar täcket lite längre upp. Ska bara blunda lite. En pytteliten stund, bara. Ska gå upp snart. Snarrrk....
And so forth.

--> Stukat tummen på ett danspass. Tummen. Inte foten.
T U M M E N. Och det gör ont. Aj.

---> Inte pluggat. Har sex böcker att läsa på 12 dagar.
Nej, strike that. 11 dagar. Skriiiiik.

--> Inte ätit choklad. Än. Men kvällen är ung. Mörk kexchoklad. That's all I'm sayin', people. Mörk kexchoklad.

--> Drattat på ändan (pladask på golvet) framför alla i kassan (6 kassor) på ICA med en påse i varje hand. Det är svårt att hålla balansen utan armar. Min hjärna när jag ligger där och krälar: Aaaaaaaahhhhh, låtsas som ingenting! Helvete! Låtsas leta efter något på golvet. La la la la la. Sååååja, nu går du upp och ut.
Spring! Spriiiiing!

--> Köpt ett silkigt, svart nattlinne med spets. Om det inte ger mig mig 1000 bonuspoäng som flickvän/x antal shoppingrundor vet jag inte vad som krävs.

--> Köpt årets första julklapp. Framsteg. Förra året var jag ute dagen före julafton. *applåder*

--> Blivit nermejad av en pensionär på spårvagnen. Jag struntar i vad folk säger. Pensionärer är värst. Försvarslösa, my ass. Hon tacklade mig som om hon vore en amerikansk fotbollsspelare. Jeez...

tisdag 5 december 2006

Tja!

Why hello, there!

Jag är inte färdig med bloggen ännu.
Ska lägga in några fler inlägg från den gamla.
Sedan kör jag igång här.
Up yours, Blogg!
Moahahaha!

OK.
Varsågoda.
Skratta ihjäl er åt min nya adress.
Det är lugnt.
Jag bjuder på det.

Ge mig det där bandet - NU!

Så trevligt.
Då har man precis sett sig själv på tv.
Spott och fräs och stamp i golvet.
Jag ser min framtida karriär som programledare flyga all världens väg. Jeez... Jag skulle skrämma slag på folk. Mitt huvud var dubbelt så stort som allas andras. De bredvid såg ju ut som fästingar i jämförelse. Hade ingen aning om att jag hade huvud som en vattenmelon, men där ser man. Angående resten av kroppen - kameran lägger väl på minst* 5 kg? Minst?
Att dessutom höra mig prata franska var ju ännu värre.
Gaaaah! I mitt huvud låter det hur bra som helst, men ay, ay, ay - på film låter det snarare som en fransk Svennis.

*Här ska ni hålla med.

Hos frisören

Söt frisör (lite förskräckt): Oj! När klippte du dig sist?
Jag: Eeeeh.... Ett halvår sedan? (Vilket är en grov avrundning nedåt. Det är lite drygt - svimma inte nu - ett år sedan jag klippte mig. Ay caramba! Madre de Dios!)
Frisör: Oj!
Jag: Hehe. Let's get to it, shall we.

Klipp, klipp, klipp.
Fön, fön, fön. (varmt, varmt, varmt)
Platt, platt, platt.

Aaaaahhhh...
Jag är numera penntroll light, people. Inget mer skabbigt råburr. När den docksöta frisören frågade hur jag ville se ut blev jag i och för sig lite ställd. Hur säger man att man vill ha samma frisyr som Nicole Richie, utan att låta alltför mycket som en... tragisk wannabe?

Resultat:
Mer människa och mindre Chewbacca.
Undrar bara i mitt stilla sinne hur länge det håller, dyra hårvårdsprodukter till trots.
Jag ger det två veckor.

Kvällens outfit

Nämnde jag förresten att jag fyller år idag?
Vad!?
Uppmärksamhet?
Vem?
Jag?
Ahahahaha!
Inte då.
Eller, jo. Så är det nog.
Hur som helst. Vill bara göra er uppmärksamma på min outfit för kvällen. Jag är inte hundra på urringningen, men har efter många om och men kommit fram till att det är bättre att visa för mycket än för lite. Helt klart. Eller? Är det too much? Det blev en grön klänning eftersom grönt är så... tja... fint. Hinner tyvärr inte fålla upp kanten, men det är det nog ingen som märker. Och så tänkte jag köra med enbart en strumpa. Fatta coolt - EN strumpa. Hihihi. En strumpa --> självständig --> självständig kvinna. Alla kommer köpa det. Alla. Och gör de inte det kan de ta sig någonstans.
Fuckin' A.

Skriiiiiiiik

Neeej, neej, nej, nej, nej. Neeeeeeeej!!!

Vad?

Ett självförsvarsrop, you say?

Oh, nej.
Det är oändligt mycket värre.

Jag såg mig just i spegeln och kom på mig själv med att rycka till.
Allvarligt.
Jag skulle klippa mig efter att den där lodisen tallat mig i håret (scrolla), men det blev inte så. Jag vägrar bli 27 och se ut som ett penntroll. Jag. Vägrar. Klippte luggen med kökssaxen när jag var yngre (aaah, progress - inget "jag minns" --> v good *nöjd*), men något (gamla foton) säger mig att jag inte bör göra det igen.
Någonsin.
Men, men... Jag är desperat. Hmmm... Frisör eller linser, frisör eller linser, frisör eller... mat? Mat är sjukligt överskattat. Om jag äter riktigt duktigt i en vecka kan jag väl leva på ravioli och knäckebröd veckan efter? Och klippa mig imorgon. Seriöst. Vad ska en flicka göra? Nu börjar jag snart gråta. Jag vägrar *skriiiiik* se ut så här.
Fuck.
Nu åker kökssaxen fram.


Hallåååå? Fjääärilaarnaaaa? Komsi, komsi...

Den där magiska känslan som brukar infinna sig dagarna innan man fyller år? Det där pirrandet i maggropen av att det är något på gång? Jag känner inte av det än och börjar bli lite orolig. När de där fjärilarna försvinner, då är det kört. Då kan man lika gärna krypa ner under täcket och stanna där.
Tack och hej och godnatt.
Jag minns* när jag var liten och låg vaken hela natten och väntade på att mamma skulle komma in med frukostbricka och presenter. Tap, tap, tap med fingrarna på magen, jamen koooom någon gång dåååå!!!! I år lär grannen hålla mig vaken med sitt flyttande av möbler mitt i natten (av någon outgrundlig anledning måste hon göra det halv fyra varje natt) och eventuella fjärilar i magtrakten har förmodligen mer att göra med den där kryddiga kycklingen jag åt igår än spänd förväntan inför morgondagen.
*bitter*
Jag har inte ens kunnat komma på något bra att önska mig i födelsedagspresent.
Då är det illa.
DING-DING-DING!!! ALARM BELL! HELLO, 911? WE'VE GOT AN EMERGENCY HERE! COME QUICK!

*Grattis, nu barkar det definitivt åt h-e. "Jag minns". Bara en tidsfråga innan jag börjar säga saker som: humbug och gibberish och köper katrinplommon för att det är bra för magen.
Någon som kan hämta min rollator?

Låt oss prata pandor. Och sex.

"Jättepandan är oftast inte så intresserad av att para sig..."

Tror jag det.
Vem får inte prestationångest när det sitter tre gubbar med anteckningsblock bredvid och noterar ALLT man gör? Jag tänker inte ens kommentera pandaporren. Än mindre att den är het - vilket förutsätter att det även måste finnas en mjukare variant. Ser framför mig hur någon sjuk människa googlar på "pandaporr" längre fram och får upp min blogg.
Därför tänker jag inte nämna det mer än två gånger.
Eller tre.
Pandaporr.
Sådär.
No more.

Evening fellas!

Jag har en date ikväll.
Med två läckra killar, mind you.
De älskar mig villkorslöst bägge två och förväntar sig aldrig att jag ska klä upp mig eller ha sexiga underkläder. Jag kan sitta i mysbyxor och säckig t-shirt och se hur risig ut i håret som helst. De bryr sig inte.
Den ena heter Ben.
Den andre Jerry.
Ooooo, jag tror minsann att de knackar på dörren nu.

Paaaantaaaa mera

Vissa människor har kläder i garderoben.
Andra har stora träkors och piskor.
Jag har pant.
Massor med pant.
"Oj", brukar jag tänka. "Har jag druckit allt det där? No way."
Sedan brukar jag stänga garderobsdörren, vissla lite och gå bort och se om det finns något ätbart i kylen. Nu börjar det dock bli svårt att knö in mer pant i garderoben. Ja, alltså - fysiskt omöjligt. Man öppnar dörren på egen risk.
Var jag har mina kläder?
I bokhyllan i sovrummet.
Duh! Var annars?
Men så dyker det upp nya burkar. Burkar som jag inte riktigt vet var jag ska gömma. Så jag gömmer dem i skafferiet. Volià. Syns inte, finns inte. Jag kan liksom inte riktigt med att bara ställa allt i soprummet. Tänk om sopspionerna ser mig och haffar mig på fläcken?
Dessutom är det pinsamt att kånka iväg femton kassar tomburkar till affären. Folk tittar på en som om man vore en lodis. "Titta på den där", viskar de och flashar sina Rolexklockor, "hon måste ju vara jättefattig som går och pantar burkar när det är löning. Stackars människa. Ska vi sticka till henne en tjuga?"

What?
Did you say: study?
Bah.

Snattisnatti

Är det etiskt försvarbart att ta sin grannes morgontidning om han är bortrest?
Den sitter i brevinkastet och bara väntar på att bli tagen.
Nå?

UPDATE

Fan.
Jag kan inte.
Tänk om någon kommer precis när jag ska norpa den. Vad säger jag då? "Eh, hehe. Jag skulle bara känna på den lite."

Eva

UPDATE
Så originellt. Detta har tydligen redan gjorts. Läs: Alex Schulman.
Figures.
Ja, ja... Det var kul ändå.

SAS - ni vet, flygbolaget? De har en ganska trevlig hemsida. Där finns det en eminent liten dam som heter Eva.
Eva är en robot.
Hon svarar på frågor.
Alla möjliga frågor.
Gärna så korta som möjligt.
Helst ska det röra Check-in och hur mycket bagage man får ta med sig på planet.
Helst.
Jag tog en liten paus från mina skolböcker och hade en liten pratstund med Eva. Hon svarade så gott hon kunde på mina frågor, kastade lite med håret då och då och höjde lite på ena ögonbrynet när jag blev för närgången. (Kom igen. Jag har aldrig talat med en robot förut. Jag har inte tagit med de grövsta frågorna, btw...)
Hon var trevlig, Eva. Lite oförskämd mot slutet, men jag förstår henne. Hon får nog ta mycket skit. Det roligaste är nog ändå att någon faktiskt suttit och tänkt ut vilka vrickade frågor som kan tänkas komma. I alla fall på ett ungefär.
Utvecklande jobb.

Min konversation med Eva

Hej hej!
Hej på dig.

Vad heter du?
Jag heter Eva.

Vad heter jag?
Du har inte berättat ditt namn för mig.

Hur mår du?
Jag mår bara fint, tackar som frågar.

Har du barn?
Robotar kan inte få barn, och eftersom jag är en robot så blir det inga barn för mig som det ser ut idag.

Är du glad?
Allt som jag säger och känner är förprogrammerat. Men det är klart, det är trevligare när du säger positiva saker än negativa.

Var ligger Falköping?
Det ska vara en trevlig stad har jag hört.

Nähä?
Nähe, nej.

Kan du hjälpa mig?
Jag försöker gärna hjälpa dig om du har problem. Utveckla dig gärna så ska jag göra mitt bästa.

Lovar du?
Jag ljuger aldrig, men ibland förstår jag inte riktigt vad du menar och då kan det hända att jag svarar fel.

Verkligen?
Fråga mig gärna något annat nu.

Oj, vad lättretliga vi är idag?
Oj, vad hände?

Är du en förklädd man?
Jag är kvinna.

Är du lesbisk? (whaaaaat? jag ville bara se vad hon svarade.)
Kärlek är fint tycker jag, men den sexuella läggningen tycker jag är ointressant.

Tror du på Gud?
Jag är inte programmerad att ha någon tro.

Är du kommunist?
Jag pratar ogärna politik.

Vad ska jag göra med mitt liv?
Du undrar något, så långt är jag med. Men jag förstår inte vad. Formulera gärna din fråga i en mening.

Blir du inte trött på det här?
Jag är alltid vaken. Dygnet runt sitter jag här för att hjälpa dig med dina frågor.

Kan du roa mig?
Jag är en riktigt torris, kan inga skämt själv och har svårt att fatta poängen i andras.

Har du håriga ben?
Min grafik täcker bara överkroppen, så det du ser är det du får.

Har du silikonbröst? (jamen - kom igen!)
Nu är vi på en låg nivå hör jag. (du anar inte.)

Har du haft sex? (whaaaat? som om NI inte skulle frågat samma sak. give a break godammit!)
Det där är inte mycket att svara på tycker jag. (så sant, så sant. förlåt.)

Varför inte?
Varför det är så har jag inget bra svar på.

Har du pojkvän?
Jag är alldeles själv här och kan inte ha något förhållande just nu, även om det skulle vara trevligt.

Är min rumpa stor?
Det där har jag inget att säga om.

Är jag tjock?
Du undrar något om vikt…

Idiot!
Du verkar angelägen, men om vad? Jag förstår inte.

Vad fan?
Om du säger det så.

Dö!
Jag är en robot. Jag kan inte dö, men avinstalleras.

Beep beep.

Thank God it's payday

Det är en sådan där dag i dag.
Den är grådaskig och full av regnmoln.
Och fett, ostyrigt hår.
Och gammalt knäckebröd till frukost.
Det är löning (läs: studiemedel) idag.
Tack. Gode. Gud.

Oanständig? Vem? Jag?

Jag glömmer alltid bort att mitt köksfönster vätter mot ett dagis.
Där det finns barn.
Mycket små barn.
Sådana som går omkring i overaller av bävernylon och stoppar roliga saker som de hittar på marken i munnen.
Och gillar att vifta med spadar.
Gärna så de dänger till andra barn som i sin tur börjar avgrundsvråla.
Sådana barn.
Jag lyckas alltid glömma att persiennen är trasig när jag går upp på morgonen. Insynen in i köket (och hallen med för den delen) är fantastisk. Idag har jag flashat mig för hela dagiset.
2 gånger.
Andra gången försökte jag i och för sig täcka över allt som kunde tänkas vara stötande (jamen, jag var tvungen att gå in i köket halvnaken, jag hade min deo där), men jag lyckades nog skrämma upp de små liven rätt rejält ändå. En av de pekade med sin gula spade mot mitt köksfönster och formade något som såg ut som daladagogogoooo med sin lilla mun. Då duckade jag och försökte krypa ut.
Jag måste verkligen tvätta golvet.
Verkligen.

Jag är bonde och alla vill ha mig.

Jag blir tokig.
På mig själv.
På allt.
På alla.
På människor.
På folk som sänker sig så fruktansvärt lågt att de ställer upp i program som osar så mycket snusk, brist på respekt och lättja som *kväljning* Bonde söker fru.
Klart att jag kan skita i att kolla.
Visst.
Men jag har tre kanaler. Ge mig åtminstone detta - att få ösa lite galla över ett program som jag verkligen inte behöver kolla på, men som jag likt förbannat dras in i ändå. Om inte annat så får jag ju i alla fall något att bitcha om.Jag vet inte ens var jag ska börja. Det finns så mycket att ta av. En outsinlig källa av smaklöshet. Äckliga Linda Isaksson som inte är annat än en förklädd pimp i vita shorts och birkenstocks. Hennes äckliga kommentar om att det kanske börjar bli dags för bönderna att *wink, wink* "känna sig fram lite" - det börjar ju närma sig slutet *hint, hint*. Linda vill se lite action. Helst à la Fäbojäntan. Hon sätter sig tätt intill den där Per-Markus eller Per-Martin, eller vad han nu heter, stryker sig lite mot hans ben, biter sig i underläppen och viftar lite med ögonfransarna. Han ser lite smått besvärad ut och tittar ner i marken.

Eller vad som sägs om kräket NUMERO UNO: den lille skiten som för friggin' ANDRA gången hånglar upp en av tjejerna. Och detta tolereras. Wtf? En stor fet spark i skrevet ska han ha, bara för att han sitter där och tror att han är all that. Och de där två brudarna som bara jamsar med, som blir utan hångel och försöker prata med honom om sina känslor, hur orättvist behandlade de känner sig, bu-hu etc? De ska örfilas tills de vaknar upp och inser hur patetiska de är. *dish, dish* Snap out if it! Sedan ska de få skriva ordet "självrespekt" på en stor svart tavla, om och om igen, tills de fattar vad det innebär.- Hade det här hänt i verkliga livet skulle jag aldrig stå ut, snyftar den ena och torkar bort en tår.
Bonnapågen tittar lite pillemariskt på henne och försöker se lite småbusig ut.
Jag är ett charmtroll, tänker han. Kvinnor älskar när man tittar de djupt i ögonen och ler lite förföriskt. I'm a dawg. Rrrraaou. Voff!
Han ler ännu bredare.
Ena tjejen går därifrån. Bonden rör inte en fena. Andra tjejen sitter kvar. Hon ser lite trött ut.
- Hur kan en så gosig grisbonde som du ställa till med så mycket problem? säger hon och suckar drömskt. (Här började jag få uppstötningar)
- Vet du varför? svarar den lilla skiten och ler ännu bredare. Det är just för att jag eeee en så gosig grisbonde... Ge mig en kram nu!

Här var jag tvungen att gå ut och spy. Jag kunde inte hålla tillbaks det längre. Sedan grät jag en liten skvätt.
Varför, åh, varför utsätter jag mig för detta?
Jag förstår inte.

Finn fem fel


I dare you!


Voilà!

Jag ger er: teckningen som jag ska ge samtliga familjemedlemmar och bekanta i julklapp*. De kommer att bli så glada att de knappt vet vart de ska ta vägen. Speciellt pojkvännen som önskar sig ett Nintendo Wii. Jag kan höra honom kvida wiiiiiiii när jag ger den till honom.
Aaaaah...
Sann lycka kan inte köpas för pengar.
Det gäller tyvärr även artistic skills.
Har jag berättat att min kära mor är konstnär?
Hon kommer att bli så stolt när hon ser det här.
Och, nä, det är inte en bajskorv med ben, vilket jag så brutalt blev upplyst om när jag ville visa mitt mästerverk för sagda pojkvän-soon-to-be-x om han fortsätter dissa mina paint-alster. Hmmmphh... Och vadå "varför sitter alla ben på ena sidan och svansen mitt i ryggen"??? Bah! DET SKA VAAAARA SÅ!
Så det så.

*Och jag drar till Paris för pengarna som jag sparar på att slippa köpa dessa julklappar - 'tis a väri good plän, indiiiid...

Bildanalys

-->Vapnets väg från Haparanda till Mockfjärd*<--

Förträffligt.
Grafiken är... är... spektakulär.
Eller, nej, det är en underdrift.
Den är... fantastisk.
Jag kan se allt framför mig i detta nu.

Bild 1
Jamen, det ser man ju att det är Haparanda. Pistoler, plustecken och kulor i skyn är fenomen som bara uppträder långt upp i norr. Det vet väl alla. Och så ser det ju så där lite kargt och öde ut. Kan bara vara Norrland. Eller hur?

Bild 2
Jag skulle också bli förvånad om Barbapappa kom fram och sköt mig i knät med en vattenpistol. Wtf?

Bild 3
Bäst att rita ut små kastliknande streck - bara för sakens skull, liksom.
Man kan aldrig vara nog tydlig.

Bild 4
Ett ägg i slips och kostym.
Jag är mållös.
En djupare freudiansk tolkning, någon?

Bild 5
Bäst att rita ut några röda pilar. Folk är så j***a korkade. Nu kommer alla fatta.
Alla.
Och gör de inte det är de dumma i huvudet.
Helt klart.
Det fattar väl vem f**som helst att det där beyder att en kula är lika med en annan kula?
Eller att en kula fortfarande är en kula.
Eller att en kula är en kula är en kula...

Bild 6
Tre utropstecken ovanför huvudet - det kan bara betyda en sak.
Att man hittat vattenpistolen.
Woo-hoooo!

Tack Metro.

Tack.

*Det påstådda mordvapnet och bla bla bla