tisdag 5 december 2006

Finostkaka

Jag trodde inte att mattillverkarna delade upp sina produkter i fina och fula. Men det gör de tydligen. Och det är klart som korvspad (jag försöker sluta svära, börjar idag) att man köper sig en finostkaka när man hittar den i affären.
Hohoho, skrockade jag för mig själv och tänkte på Spendrupsreklamen för hundra år sedan där Robert Gustafsson står och svingar ful-öl i en raggsocka. Det är sant, jag stod faktiskt och skrockade i affären. Jag har börjat göra det på sistone.
Hohoho.
Ful-öl och finostkaka.
Jolly good.
Ner i korgen.
Mmmmm... Finostkaka.
Till skillnad från plain, old-fashioned ostkaka passar denna, quote: både till vardags och fest, med eller utan större förberedelser.
Med förberedelser menas: sätta på ugnen.
Med "extrafint till både vardags och fest" menas: Hmmm... Kanske skulle ta en bit ostkaka till lunch. Bara en liten, teeeny, tiiiiny pyyyytteliiiten bit... Kostcirkeln? Ingår inte ost i kostcirkeln? Vem är det förresten som pratar? Hallå? *tittar mig förvirrat omkring*

Finostkaka till lunch visade sig vara en rätt kass idé. En teeny weeny bit blev en hel ostkaka - damn, de små rackarna slinker ner jäkligt (man får säga "jäkligt", det är ingen svordom) snabbt och sedan står man (jag) där med en tom form och ett illamående som bara växer och växer. Och så ringer man kompisen och stönar att man inte orkar träna eftersom hela magen är full av ostkaka, men man får sådan ångest under samtalets gång att man bluddrar fram : Fan, (man får svära när man återberättar något) jag kommer i alla fall. Och då måste man raka benen, för träningsbrallorna slutar vid knäna och man kan ju inte gå runt på gymmet som ett hårigt monster. Men man orkar inte göra det i duschen så man slänger upp benet i handfatet, sprutar på lite rakskum och rakar som en galning för att hinna i tid till spårvagnen. Snittar upp ett litet sår med engångsrakhyveln, men hinner inte tänka så mycket mer på det. Upp med andra benet i handfatet, raka, raka, raka, torka, torka, torka, shit vad det blöder! skit samma, på med jeansen och sedan iväg. Slår upp ytterdörren i huvudet på katten som står och skriker utanför, hinner inte släppa in honom, vagnen går om fuck! tre minuter! Man trampar på katten i sin iver att hinna, han vrålar, man springer vidare och ser i ögonvrån hur han gör en obscen gest med sin lilla vitgrå tass. Man hinner med spårvagnen, trots ostkakekramp i magen under språngmarschen dit. Volià! Da Gym! I made it! Av med jeansen... Holy crap! Hela benet är fullt av intorkat (och färskt) rakblod, helv... Torkar bort och springer ner på gymmet. Sätter mig vid magmaskinen, tittar ner på mitt ben och ser hur det strilar blod längs med hela underbenet från det pyttelilla såret. Satan! Försöker torka lite diskret med handen. Blod på hela handen. Blod på maskinen. Gaah! Dessutom fortsätter det att pissrinna från såret. Det pulserar verkligen ut blod. En tjej i benpressen tittar äcklat på mitt ben. Jag vinglar iväg (yr av att se allt blod) till toaletten och stannar där.
Faktum är att jag sitter där och skriver as we speak.
Toalett bra.
Outside baaad.

Jävla finostkaka.
Never again.

1 kommentar:

lilla J sa...

hahahaha

well, känner igen mig. blev länkad hit av fröken lund eftersom jag också skrev ett inlägg om att slica upp hälsenan varje gång man rakar benen.

=)

jobbigt är det.