Paaaantaaaa mera

Vissa människor har kläder i garderoben.
Andra har stora träkors och piskor.
Jag har pant.
Massor med pant.
"Oj", brukar jag tänka. "Har jag druckit allt det där? No way."
Sedan brukar jag stänga garderobsdörren, vissla lite och gå bort och se om det finns något ätbart i kylen. Nu börjar det dock bli svårt att knö in mer pant i garderoben. Ja, alltså - fysiskt omöjligt. Man öppnar dörren på egen risk.
Var jag har mina kläder?
I bokhyllan i sovrummet.
Duh! Var annars?
Men så dyker det upp nya burkar. Burkar som jag inte riktigt vet var jag ska gömma. Så jag gömmer dem i skafferiet. Volià. Syns inte, finns inte. Jag kan liksom inte riktigt med att bara ställa allt i soprummet. Tänk om sopspionerna ser mig och haffar mig på fläcken?
Dessutom är det pinsamt att kånka iväg femton kassar tomburkar till affären. Folk tittar på en som om man vore en lodis. "Titta på den där", viskar de och flashar sina Rolexklockor, "hon måste ju vara jättefattig som går och pantar burkar när det är löning. Stackars människa. Ska vi sticka till henne en tjuga?"

What?
Did you say: study?
Bah.