Recension: Da Vinci Koden

Jag såg Da Vinci-koden häromdagen. Jag vet, jag är förmodligen sist av alla med att se den, inget nytt under solen, yada-yada-yada, men jag har hört så mycket negativt om den att jag skjutit på det så länge det går. Jag tycker inte att boken är något mästerverk, absolut inte, men den var helt klart underhållande att läsa. Lite cred får man ändå ge Dan Brown. Bortser man från "det heliga feminina" som nämns 245 gånger i boken, så är den faktiskt inte så dum. Brown lägger fram (eller snor, det beror helt på hur man ser det) några intressanta teorier som får en att fundera åtminstone lite grann.

När jag hörde talas om att man planerade att filma Da Vinci-Koden och att Tom Hanks skulle spela Robert Langdon började jag nästan gråta. (Men bara nästan. Jag har faktiskt lite verklighetsförankring, thank you very much.) Tom Hanks? Varför? Uääää! När filmen kom på bio blåvägrade jag därför att se den. Dessutom fick den usel kritik i princip överallt, vilket gjorde mig ännu mindre sugen. Men jag ville ändå ge den en chans på DVD. What the hey, liksom. Om man förbereder sig på det värsta kanske det åtminstone blir lite bra?

Nope.

Jävlar I Havet Vad Dålig Den Var

Jag har sett många dåliga filmatiseringar av böcker, men denna tar priset. Man tycker att en budget på några hundra miljoner kronor borde åstadkomma något bra, men icke. Jag gillade visserligen de påkostade historiska tillbakablickarna, men resten var skit.
Skit, skit, skit.
Jag hade förmodligen kunnat filma boken bättre själv.
Jag skojar inte.
OK, jag skojar kanske lite.
Men bara lite.
En som inte läst boken kan kanske ta till sig filmen på ett annat sätt. Jag hittade bara en massa fel.
Tom Hanks - helt nollställd. Jag kan köpa att Robert Langdon löser mystiska koder i boken. I filmen blir hans slutledningsförmåga dock skrattretande.
Audrey Tatou - söt, men jag kunde inte ta henne och hennes sexiga franska brytning på allvar.
Ian McKellen - wtf? Är det bara jag, eller är han överallt? Börjar tröttna på Sir Ian.
Och varför låter man britter/amerikaner spela spanjorer? Varför inte ta, tja, EN SPANJOR??? Men det är ju bara min åsikt. Och den väger ju ungefär lika mycket som en flugskit. Om ens det.
För att inte tala om alla idiotförklaringar av publiken. Gaah!
Stämningen i soffan blev allt mer hätsk.
Det mest spännande som hände under filmen var att pojkvännen somnade med ett vinglas i handen och spillde rödvin över hela soffan. Det livade verkligen upp det hela.
- Snarrrk *skvalp, skvalp, skvalp*

Utöver det finns det inte så mycket mer att säga än:
Ron Howard - I hate you.
I hate you so very, very much.
Jag som älskade Willow och Cocoon.
Damn you!

:(