Drömmar är gott

Natten till igår drömde jag att jag satt på toaletten.
Jag går inte in på detaljer.
Pojkvännen knackar på dörren och säger att han åker nu.
Åker vart, frågar jag.
Och tältar, svarar han.
Med vem, frågar jag perplext.
Med ett gäng tjejer, svarar han och tillägger att han blir borta i några dagar.
Jaha, skriker jag inifrån toaletten och börjar grina. Ja, åk då! Åk, åk, åk! Jag sitter väl här så länge. Hej då!
Ytterdörren smäller igen. Jag sitter kvar på toaletten.
Sedan vaknar jag, fly förbannad, fullt övertygad om att det inte alls var en dröm och att pojkvännen är otrogen med ett gäng tjejer som han campat med.

Jag undrar vad Freud skulle säga. Förmodligen något om min barndom. Och att jag har noll självkänsla. Själv har jag inte bestämt för vad som är värst - att jag säger att jag sitter kvar på toaletten medan han campar med ett gäng snyggisar eller att jag vaknade och på fullaste allvar trodde att det hade hänt.