Jag ska bli astronaut när jag blir stor

Christer Fuglesang - live from outer space.
Whoodiedoo, så fruktansvärt ointressant tänkte jag och började fila på något elakt att skriva i bloggen. Om hur exempelvis Christers fru offrat allt för att han ska kunna göra karriär och hur lilla sketna Sverige vill ha en bit av kakan nu när en svensk astronaut ääääntligen skjutits upp i rymden. Patetiskt. Och kissa i blöja - äckligt, muttrade jag för mig själv när jag slog på tv:n*.
20 minuter senare satt jag och gapade när Christer började leka med en frisbee och gjorde partytricks med geléhallon. Omigod, titta på frisbeen, sa jag till pojkvännen som såg måttligt intresserad ut. Och titta, Christer studsar upp och ner! Ååååå... Ooooo... Men kolla rå! Det är ju LIVE från rymden. RYMDEN! Hallå!? Såg du? Såg du geléhallonen? Wow!

Jag tar tillbaka allt. ALLT! Det mest spännande jag gjort idag var en hårinpackning. Christer svävar runt i tyngdlöshet och mekar med rymd...grejer. Crap. Hur kan man någonsin bräcka det? Tänk när Christer sitter och snackar med någon polare om dittan och dattan längre fram och polarn börjar berätta om sina äventyr i Amazonas djungler, om hur han nästan blev uppäten av vilda tigrar (amazonastigrar är INTE att leka med, people...) och var tvungen att äta skorpioner för att överleva.
Meh, avbryter Christer och viftar lite avmätt med ena handen. Jag minns när jag var i rymden och gjorde partytricks live via länk. Det var tider det. Mer kaffe?
Och han den där polarn kommer gå därifrån med tårar i ögonen eftersom han inte har något att komma med. Inte ett skvatt.
Fatta stort.

*Nej, jag har inget liv. Och jag har tenta imorgon bitti. Partej.