G som i Gemenskap

Jag brukar inte ha för vana att kolla på lokala nyheter (det finns roligare saker - som att undersöka mina tånaglar), men jag gjorde ett undantag imorse. (Läs: Jag orkade inte byta kanal.) Där hade de en gäst, en konsumentrådgivare som satt och gav tips inför julen - som att man till exempel inte bör spendera Nigerias BNP på julklappar när man knappt har råd med Eslövs, att man inte bör ta sms-lån (30% ränta, någon?) samt att man måste prioritera räkningar som, tja, el. Inte julklappar. (Och inte ett Nintendo Wii till pojkvännen bara för att man vill bli ihågkommen som världens bästa flickvän. Tänk: hyra och försäkring, hyra och försäkring)
Blonda programledaren nickar instämmande.
- Men det absolut finaste man kan ge varandra är ändå gemenskap, fortsätter konsumenttanten.
- Vi har inte så mycket tid kvar... börjar blonda programledaren.
- Tänk på alla gamla, avbryter konsumenttanten och letar efter kameran med blicken. Alla gamla som inte har någon. Att vara tillsammans, familjen - det är den allra, allra finaste julklappen. Och billigaste.
- Tack så mycket... försöker programledaren, men nu finns det inget som kan hejda konsumenttanten. Hon är på G och har något vilt i blicken.
- Och sedan, skriker hon, reser sig och välter stolen i sin iver att föra fram detta fantastiska budskap, sedan tycker jag att vi springer ut i snön allesammans, håller varandra i handen och sjunger We shall overcome för allt vad tygen håller.

(OK. Jag erkänner. Det där sista utspelades bara i mitt huvud. Men resten är sant. Måste dock hålla med henne till viss del. Denna julklappshysteri... T-t-t-t… I år ska jag enbart ge bort färgglada teckningar. Det fungerade när jag var yngre. Det fungerar säkert i år också. Säkert.)