Hos optikern

När jag gick i mellanstadiet var det en kille som älskade att vränga sina ögonlock ut och in och skrika: Kolla in! Ahahahaha!
*Ryyyyys*
Själv sitter jag i optikerstolen och hyperventilerar medan det pillas på mina ögonlock.
När träspateln eller topsen eller vad det nu är optikern använder åker fram börjar jag må illa. Tänk om jag spyr rakt på henne och hennes fina vita blus. Undrar hon reagerar? Tänk om hon låter mig sitta där med vrängda ögonlock. Tänk om hon blir så arg att hon sticker in träspateln i ögat på mig. Vad gör jag då?

Faktum är att jag har världens bästa optiker. Hon är jättegullig och skämtar friskt om det mesta. Till och med ögonlocksvrängandet.
- Vet du, säger hon glättigt och slår sig på knäna. Nu måste vi göra den där äckliga grejen med ögonlocken du vet. Det är jätteobehagligt, men det går hur fort som helst och det är bara för att se så att allt står rätt till med lilla ögat. Jättefort går det. Jag loooovar.

Sedan leker hon lite med träspateln, berättar roat om folk som gått hem med fel styrka på glasögonen och sedan vränger hon mitt ögonlock.
Vräng!
Sedan skämtar hon lite till, stoppar upp två träspatlar i näsan (jag ljuger kanske lite här) och vränger mitt andra öga*.
Vräng!
Och sedan är det klart.
Jag älskar min optiker.
Jag ska faktiskt dit nu.
Här ska vrängas ögonlock så det står härliga till!

*Jamen, ögonlock, då.