Here comes Santa Claus, here comes Santa Claus

Stora rubriker (eller, tja, hyfsat stor rubrik på Expressens hemsida) om att SVT:s julkalender krossat illusionen om att det finns en tomte. Liten tjej i kalendern hävdar tydligen är han bara en utklädd släkting. Småbarnsföräldrar rasar och sliter sig i håret. Hur kan man säga så? Att han inte existerar? Aaaarrrrghhh.... Julen är förstörd. FÖRSTÖÖÖÖÖRD!
Att barn kan få gå omkring och tro att deras föräldrar inte har något som helst sexliv samt att storken kommer med bebisar - det är tydligen en helt annan femma. Men kom för bövelen inte och säg att det inte finns flygande renar* eller att en överviktig, vit man i röd kostym inte kan besöka 2 miljarder barn** på lite drygt ett dygn. How dare you! (Vilket för övrigt skulle kräva en jävligt snabb släde. Den hastighet som tomtefar skulle vara tvungen att färdas i för att kunna dela ut alla klappar i tid borde rimligtvis ta kål på honom. Trycket, alltså. KA-BOOM! För, let's face it - han är ju inte direkt i topptrim.)

Nåväl.

Själv hittade jag en tomtemask på hallkistan hemma hos mormor och morfar när jag var liten, bara dagar innan julafton. Traumatiskt värre. Där ligger tomtefars avskurna ansikte och blickar upp mot taket. Minns inte vilken briljant förklaring som följde, men det måste ha varit en sjuhelvetes sådan eftersom jag fortsatte att tro på tomten ett tag till.
Ho ho ho. Vill tomten ha en pepparkaka? Lite gröt, kanske? En sup?

*Så vitt jag vet finns det bara en rensort i världen och den kan INTE flyga. Men jag kan ju ha fel.
**Man får nog räkna med ett visst bortfall - alla stygga barn t ex. Samt de som inte tror på tomten - de ska självklart inte få något. Och så naturligtvis *tvi, tvi* ateister etc etc.