Oanständig? Vem? Jag?

Jag glömmer alltid bort att mitt köksfönster vätter mot ett dagis.
Där det finns barn.
Mycket små barn.
Sådana som går omkring i overaller av bävernylon och stoppar roliga saker som de hittar på marken i munnen.
Och gillar att vifta med spadar.
Gärna så de dänger till andra barn som i sin tur börjar avgrundsvråla.
Sådana barn.
Jag lyckas alltid glömma att persiennen är trasig när jag går upp på morgonen. Insynen in i köket (och hallen med för den delen) är fantastisk. Idag har jag flashat mig för hela dagiset.
2 gånger.
Andra gången försökte jag i och för sig täcka över allt som kunde tänkas vara stötande (jamen, jag var tvungen att gå in i köket halvnaken, jag hade min deo där), men jag lyckades nog skrämma upp de små liven rätt rejält ändå. En av de pekade med sin gula spade mot mitt köksfönster och formade något som såg ut som daladagogogoooo med sin lilla mun. Då duckade jag och försökte krypa ut.
Jag måste verkligen tvätta golvet.
Verkligen.