Man kan tydligen...
...gå runt med en stukad fot i fem dagar utan att ana någonting.
Vid närmare inspektion på fredagskvällen:
Oj, en stor knöl på foten? Aaaaah... *glödlampa tänds ovanför huvud* Så det är därför jag har så j-a ont... Aaaahhh... Där ser man.
Min hjärna: Idiot.
Först tummen och nu foten*. Jag väntar med iver på vad som kommer härnäst.
*Ett levande bevis på vad som händer när man tror att man är med i Fame.
2 kommentarer:
Jag trodde jag fått en rejäl stukning en gång när jag gick i nian. Båda mina föräldrar sa också att det var en rejäl stukning. Sen gick jag trots allt över till min läkargranne som efter röntgen konstaterade att det var en spricka. Så man ska inte vara för säker.
Jag vill också ha en läkargranne. Min granne är psykopat. :(
Har det inte gått över på måndag knallar jag snällt iväg till Axcess-akuten.
Skicka en kommentar