Gapa stort och säg AAAAAA

Jag var ju hos tandläkaren tidigare idag. Och hämtade ut den däringa bettskenan, eller antiapnéskenan som tandis så elegant uttryckte det. Den var ju inte alls var så svulstig som jag hade trott. Jag hade förväntat mig något mer... gigantiskt. Blev nästan lite besviken. Den är rätt charmig faktiskt. Ligger i en liten gul plastask och kom med manual och allt. Lycka till med din nya skena, står det längst ner. OBS! Får ej kokas eller köras i mikron!! Och gå gärna in på slutasnarka.nu.

Vad?

Vem snarkar?

INTE jag, i alla fall.

Hmmph...

*mummel mummel* var det fräckaste jag hört *mutter mutter*

Hur som helst.

Det började väldigt bra. Jag kom dit. Satte mig i den högst obekväma stolen och gapade stort. Tandis börjar meka med skenan i munnen på mig.

Jag: AAAAAAAAA
Tandis: Känns det bra?
Jag: AAAAAAAAAAA! *spott fräs spott fräs* vcgmkgirjkeflgghh!!!
Tandis: Men hur är det fatt?
Jag: Het. Hör. Hättehont. Haj haj haj. Ha. Hut. Hen.
Tandis: Gör det ont? Sitter den för hårt?
Jag: HOOOONT!!! HÖÖÖÖR HOOONT! HAAAAAA HUUUUT HEEEN!!! AAAAAAAAA!

Alltså. Min tandläkare är världens gulligaste. Väldigt professionell och bla bla bla. Men när det gäller skräckslagna patienter borde hon seriously gå en kurs i hur man hanterar... skräckslagna patienter. Det är d e f i n i t i v t något hon borde jobba på. Jag har haft tandläkarskräck större delen av livet. Det tog x antal år innan någon fick stoppa in så mycket som en liten spegel, let alone scary ass lookin' bedövningssprutor. Men det är lugnt nu. Koooolugnt. Jag kan ta femton sprutor om så krävs. No problemo. Men när saker fastnar i munnen på mig - då får jag panik. Big time. Den temporära rotfyllningen --> extremt känslig tand<-- gjorde INTE saken bättre. Nope. Det. Gjorde. Väldigt. Ont. Skenan var för trång. Jag fick panik. Tandis fick panik. Jag hade, dumt nog, kletat på en jävla massa läppglans innan jag kom dit --> kladdfest är bara förnamnet. Dessutom vägrar min tandläkare ha på sig handskar. Hon kör commando. OK, jag litar på att hon spritar sina händer, men hon vet väl inte var min mun har varit. Come to think of it - jag vet inte vilka äckliga munnar hon har rotat i innan jag kom dit. Eeeeeww...

Jag vet inte riktigt hur jag fick av mig skenan, tror jag lyckades pressa in en nagel bakom ena kanten samtidigt som tandläkaren höll en sådan där trevlig förstoringsspegel millimeter från mitt ansikte. Jag vill aldrig ALDRIG mer se mig på så nära håll NÅGONSIN igen. Någonsin. Bilden av mig själv med förvridet ansikte, fingrar i munnen och spott som flyger är något jag vill helst av allt vill glömma.

Nu passar den i alla fall. Skenan.

Och för de av er som undrar hur det gick när sambon kom hem kan jag tala om att han höll på att kissa ner sig av skratt. Allvarligt talat. Jag tror jag ska skrämma upp brevbäraren imorgon. Och alla grannarna. Ooooo.... Can hardly wait.