Måndag är en bra dag

Jag vaknade, låg och snoozade i trekvart, tvingande mig upp, drog på mig jeansen (det här börjar likna en Per Gessle-låt) - som var för stora. Liten tillbakablick: jag har ett par jeans med hög midja som ger mig päronrumpa, ett par jeans som skriker hip-hop är såååå ute, två par manchester(?)jeans, köpta i Paris i för liten storlek (varför?), samt ett par stuprörsjeans som jag köpte i vild panik efter att mina svinigt dyra Acnejeans beslutade sig för att inte passa längre. Jag skyller på att de krympt i tvätten. Ja. Så är det nog. Dessutom har mina lår gnidit upp ett fint hål på ena benet. Jag är väldigt rätt i tiden, om man säger så. Eller, tja, jag har faktiskt ingen större koll på vad som är rätt i tiden. Keine anung. Hur som helst - när mina panikinköpta jeans visade sig vara för stora chansade jag vilt och drog på mig... de där som krympt i tvätten. Och de passade. Jaysus. Nog för att en fin liten valk bildades ovanför linningen och nog för att jag var tvungen att dra som f*n i dem för att de skulle stanna kvar ovanför rumpan, men hey! Inget som inte en jäkligt bylsig tröja kan råda bot på. De passade. Otroligt. Dessutom gick det relativt smärtfritt att göra ordning håret. Finnar under kontroll. När jag så sakteliga traskade bort mot vagnen för att åka till tentasalen kastade jag ett misstänksamt litet getöga upp mot himlen. Så här bra har en dag aldrig börjat förut. När kommer det brinnande eldklotet nedfarandes från skyn?

Tentan?

Not so good.

När det var cirkus en halvtimme kvar av tiden funderade jag skarpt på att hugga sönder huvudet med blyertspennan.

Men jeansen passar.

Man får vara ack, så glad för det lilla.