Superkul, ju
- Du pojkvän? Vill du höra en rolig historia?
- Visst.
- Fast... jag kommer inte ihåg allting.
- OK.
- Historien utspelar sig i alla fall på ett kloster, där munkarna aldrig får prata. Fatta hemskt. Att aldrig få prata, menar jag. I alla fall... En gång om året, vid ett särskilt middagstillfälle får en munk äran att säga en mening. Vad som helst. Så... eh...vänta... jag har glömt resten. Fan.
- Du har glömt?
- Det slutar hur som helst med att en av munkarna efter en sisådär fem-sex år ställer sig upp och säger att han är trött på allt tjafs om potatismoset.
- ...
- Det var jättekul när min litteraturprofessor berättade den inför klassen.
- Du flickvän?
- Ja?
- Du är bäst i världen på att slakta historier.
- Aaaaaaw. Vad du är söt.
19 kommentarer:
hahahaha.
Hoppas någon bloggare hört den och kan avslöja lite mer...detaljer ;-)
Hahaha! Jag misslyckas alltid med att berätta historier. Faller bara platt till marken. Tjoff! rätt ner i golvet bara. :)
Hahaha :) Jag vet också att den är superskoj
- det är bara det att om jag skulle återberätta den så skulle det nog inte bli så lyckat. Jag har glömt den c(:
Tadaa! En slightly different med i stort sett samma: Ok, här är den.
En man anmäler sig till ett kloster för att bli munk. Grejen är att det råder strikt tystnadsplikt, munkarna får bara säga två ord vart tionde år, och bara till abboten. Iallafall så blir han munk, och det går tio år. "Nu", säger abboten ”har det gått tio år. Vilka är dina två ord?”
”Maten kall.”
Okej, det går ytterligare tio år, munken blir kallad in till abboten igen. ”Vad har du att säga den här gången, då?”
”Sängen hård.”
Efter att ytterligare tio år blir munken återigen ombedd att yttra sida två ord:
”Jag slutar.”
”Skulle just tro det,” svarar abboten. ”Du har klagat hela tiden sen du kom hit”
Gumpekloff: Hahaha! Den är skoj. Fan.
T-Anna: Hahaha! Precis!! Min är lite annorlunda, men poängen är typ densamma. Man, I suck. Big time. :)
hahaha! jag tyckte den fick en egen poäng som du berättade den ;)
förresten finns det en underbar med en nunna på en buss som jag älskar innerligt (kände att jag ville bidra med något "kreativt")fast den är kanske lite barnförbjuden...
En nunna som ser mycket nedslagen ut sätter dig på en buss. När bussen har stannat vid alla hållplatser sitter nunnan kvar längst bak och busschauffören går bak till henne.
Nunnan: Förlåt, jag skulle gå av men... jag känner mig så ledsen.
Chaffisen: Är det något jag kan hjälpa dig med?
Nunnan: Nej.. eller jo.. det är såhär att jag är döende och det finns bara en sak jag ångrar att jag aldrig har gjort i mitt liv. Jag har aldrig haft sex med en man..
Chaffisen: Oj...nä det är klart. Men vet du, jag kanske kan hjälpa dig?
Nunnan: Men du får inte vara gift eller ha barn för jag vill inte att någon ska behöva lida av det.
Busschauffören garanterar detta och de sätter igång. Efter aktens slut säger chaffisen:
Jag..förlåt, men jag ljög.. Jag har både fru och barn, men jag ville så gärna hjälpa dig.
Nunnan: Ja, jag ljög faktiskt också... Jag heter Konrad och är på väg till maskerad.
Ha ha ha. Påminner om min förre pojkvän. När han ska berätta saker rent allmänt så lägger han upp det som att det kommer en rolig poäng och sen tar det bara abrupt slut ungefär som att han fick tvärnit på sandpapper.
Han påminner i sin tur väldigt mycket om min 10-årige lillebror. Lika oförmögen att snacka som man förväntar honom att göra.
Grejen är väl att jag inte tycker den är så kul - jag kan aldrig minnas den exakta poängen i historier jag gillar...
Hahahahahaha. Det där är kärlek det :)
Vem behöver den riktiga historien när ditt blogginlägg är 100 gånger roligare?
Så det så.
Little miss, you are adorable!
Haha! En klassiker :D
Ha ha, du är precis som min syster. Skillnaden är bara att hon börjar skratta hysteriskt innan hon kommer till poängen så som lyssnare har man tröttnat innan hon hinner frusta fram en sammanfattning av det roliga i historien. Men det är charmigt :)
hahahaha - här får du en enkel:
Två hästar stod och betade på en äng. Det var påängen.
Du har härmed officiellt blivit utmanad av mig att hoppa på länktåget! Länk direkt till inlägget: http://linasfina.blogspot.com/2007/04/ett-lnktg-kommer-lastat.html
Sandra: Hahahaha!
Fröken Lund: Det lter så bra i mitt huvud. Men orden som kommer ur min mun: bajs. :P
T-Anna: Det beror helt på hur man berättar den. Eller snarare VEM som berättar den. Min lärare har en helskön brittisk accent. Dessutom kom han ihåg hela, hahaha!
Kerstin: Hahahaha! Du skulle bara veta hur retad jag blir här hemma. ;)
Miss UD: Vad du är söt. :)
Redfishy: :D
Annen: Jag ska nog börja dra den lite oftare. Den verkar ju gå hem. Min karriär som briljant stå-uppare börjar.... nu! :)
Mary: Hahaha! Det gör jag också. Fasen. Jag suger på att berätta roliga saker.
Hedgehog-Sara: Briljant. Fullständigt briljant. :)
Lina: Vad kul att du listat mig som en av dina favoriter. Jag blev jätteglad! Tack snälla... Väldigt smickrande. :)
När det gäller att lista bara en handfull favoriter får jag lite smått panik. Jag har så många att det känns lite orättvist att bara lista tre stycken. Men jag lovar att tänka på det. ;)
underbart! Blir alltid sittande och fnittrar/gapskrattar när jag läser här!
Hahaha! Jag tar det som en komplimang... ;)
Skicka en kommentar