lördag 21 april 2007

IRL

Det är konstigt. Det är nästan som om jag känner er. Nästan. Bara för att jag läser era bloggar. Jag läser om era problem, era barn, era jobb, era kärleksbekymmer, era tankar och funderingar, er ångest, vilken musik ni gillar, vad ni käkat till middag... Ibland skriver ni om era fel och brister, ibland visar ni vad ni har på er för dagen. Ibland är ni topp tunnor rasande och kräks galla, ibland är ni hur lyckliga som helst. Jag läser och ibland lämnar jag en kommentar, ibland inte. Jag läser om er ilska, er sorg, er glädje, ert liv. Jag förundras över hur mycket ni lämnar ut er ibland, hur öppna ni är. Det är rätt fantastiskt egentligen. Jag tycker att jag är hyfsat öppen här, men det är ingenting - ingenting - mot vad vissa andra är. Jag läser det ni skriver, jag tar del av ert liv, jag tror att jag vet, att jag förstår mig på er. Bara för att jag läst några rader ni skrivit. Men det stämmer inte. Jag känner inte er. Och ni känner inte mig. Visst, ni känner till min toalettskräck, mitt chokladmissbruk, min besatthet av bikinis, min ångest när det gäller livet och vad jag egentligen vill, men ni känner mig inte. Egentligen. Ni läser. Ni skrattar lite. Ni nickar lite instämmande och håller med mig, känner igen er själva. Ni skriver några tröstande ord när jag behöver det. Ni skriver något snällt trots att ni inte behöver; bara för att visa att ni varit här. Och jag blir hur glad som helst när jag ser det - även om jag inte känner er. Och ni inte känner mig. I verkliga livet springer jag inte omkring med en blå hätta på huvudet. Jag har mörkt hår, inte vitt. Jag är 27, inte 155. Men ni kan inte veta med 100 % säkerhet om det är sant, även om jag bedyrar att så är fallet.

Jag är en person här och en person i det verkliga livet; det där livet där folk inte befinner sig bara en url bort. Ett klick bort. Det där... andra livet. Jag kan skriva precis vad jag vill eftersom jag vet att ni inte ser mig. Ni läser mig, men det är en helt annan femma. Men ni vet inte vem jag är. Jag kanske inte alls är 27 och har mörkt hår. Jag är kanske en medelålders man med begynnande flint som heter Kurt och jobbar på reningsverket. Kanske.

Därför är det så overkligt att träffa er i verkliga livet. Märkligt. Och lite otäckt. Nästan som att träffa en kändis som man bara läst om och sett på tv. Nästan så jag borde plocka fram autografblocket. Att dessutom duscha tillsammans (det var ett danspass, people, ett danspass, ffs...), det är ju så knäppt att jag knappt finner ord*. Ena stunden läser man varandras bloggar, andra stunden står man och småpratar i omklädningsrummet på Friskis & Svettis. Jävligt konstigt. Skumt. Och ändå - väldigt intressant att få se ett riktigt ansikte, en människa av kött och blod och inte en lustig liten avatar. Kul. Riktigt kul. Faktiskt. Och man kommer fram till att man inte vet var man har varandra. Att man inte vet någonting. Alls. Att man, tills man känner varandra lite bättre, egentligen bara har en blogg gemensamt. Inget annat. Personen bakom bloggen existerar inte i verkligheten, åtminstone inte tills man träffats, tills man tagit i hand och presenterat sig med sitt riktiga namn. Mycket märkligt. Och roligt. Men framför allt märkligt. Som en blind date. Nästan.

* Hur personen ifråga tolkade mitt nervösa: jaha, då ska vi vara nakna i duschen tillsammans, ehe..., det låg jag och funderade läääänge på inatt. Jaysus. Jag måste få en andra chans att framställa mig i bättre dager. Hör du mig!

16 kommentarer:

josefine sa...

åh, vad bra skrivet! väldigt tänkvärt!

zany sa...

inget fel på reningsverk. Jag såg en kompis ramla ner i en bajsbassäng på ett reningsverk. Fortfarande, 10 år senare skrattar jag högt åt detta. Kan va mitt bästa minne.

*tänker en stund å skrattar högt*

Miss KeepYourDistance sa...

Josefine: Jag kände mig lite... filosofisk.
Zany: Det är absolut inget fel på reningsverk. Eller män som heter Kurt. Eller män som är flintis.
Får jag lov att fråga hur han/hon lyckades med konststycken i drutta i bajspoolen? Skojar du? Erkänn att du skojar. :O

Hedgehog-sara sa...

sådär har jag tänkt ibland, fast jag är ju inte hemlo alls. Och när jag träffade bloggare irl för första gången var det helskumt. Fast några har blivit riktiga vänner efteråt. Och det är fint :) Jag hoppas få träffa dig irl någon gång också.
du kan ha en nejlika i knapphålet. Jag har taggar på ryggen.

Mary Lady Luck sa...

irl och url.

Same same but different?

Anonym sa...

=()
Har jag missade något med duschen? Eller kanske första gången du berättar om det. Hörs spännande då, för en 21årig kille =P

Linda K sa...

tror det är just därför man/jag skriver rätt personligt ibland, för att det känns som jag känner mina bloggkompisar :)

vajlan sa...

fast även om man måste börja om på nytt i irlet så känner man ofta ändå varann- som nätisar- mkt mkt bättre än många bara-irlisar känner varann. det vågar jag påstå efter att ha träffat många många av dem jag läser o som läser mig o jämfört det med mina andra bekanta. fast visst finns det en dimension till, så klart, doft o smak o sånt. fast jag skulle nog inte smaka på dig oavsett hur vi mötts. tror jag. är varken gerontofil eller lesbisk eller begiven på Reningsverksnissar. ;) och sen säger du ju att du är upptagen o jag är det också, jag som oljuger så gott jag kan i min blogg.

lucy sa...

det kanske skulle kännas som lite stalker-varning. "hej, är du Bloggare X? tänkte nästan det. jag vet allt om dig. vem jag är? det du."

jo du, det skulle va nåt det.

Hotness sa...

Jag vet vad du menar hahahaha! Jag e mest intresserad av vart och när du har ditt pass. Om jag får gissa så säger jag Kungsholmen. Alla bra pass verkar vara där.
Har inte gått pass på över två veckor nu utan bott i gymmet ist, så ge mig ett tips om bra pass.
p.s Jag brukar duscha när jag kommer hem så det lär inte bli så pinigt d.s

annen sa...

Har också tänkt sådär många gånger. Du skriver det jag tänker och inte har lyckats formulera på samma sätt som du gör!

Miss Upsey Daisy sa...

Verkar som stockholmarna träffas ibland ... Vad säger ni? Ska vi mötas upp alla göteborgare på Miss KYDS danspass och dansa tills vi alla får rejält ont i nacken? ;-)

Miss KeepYourDistance sa...

Hedgehog-Sara: Jag skulle gärna träffa dig också. Du känner igen mig relativt lätt. Det är jag som skjuter laser ur ögonen. :)
Mary: Hahaha! Precis.
Anonym: Detta är inte en erotisk blogg. Jag vill bara understryka det... :P
Linda K: Precis! Dessutom är det himla lätt att lämna ut sig. Jag måste behärska mig ibland för att inte avslöja fööör mycket om mig själv, trots att jag vill. Folk jag känner tittar in hit då och då och det finns saker jag inte vill att de ska veta - saker som de som INTE känner mig gärna skulle få ta del av. Jag får väl helt enkelt starta en blogg till, hahaha!
Vajlan: Smaka på mig? Hahaha! :) Men visst känns det som att man känner varandra. Absolut.
Lucy: Fast man vet ju egentligen inte allt. Det är det som är grejen. Man tror att man vet, men det gör man inte. När man väl har den "riktiga" personen framför sig är det en äldigt märklig känsla. Då vet man... ingenting.
Men visst känner man sig utlämnad. Helt klart. Men det är ju samtidigt kul att träffas och se vad som finns "bakom" bloggen.
Annen: Visst stämmer det! :)
Miss UD: Sluta. Du skrämmer mig. *nervös*

Missy sa...

Hur tror du det här tolkas då:
- Fasen vad ont i rumpan jag har idag... gah!
- Jaha. Vad har du gjort?
- Jag var på internet...dejt? igår.
- Och nu har du ont i rumpan?
- Ja.
- Eh. Ok.

Miss KeepYourDistance sa...

Hahaha!

Mina dejter slutar alltid med att någon har ont någonstans. Jag fattar inte varför... :P

Zany sa...

Han skulle ta kort på en läskig svan som simmade runt i bassängen å närmade sig genom att titta genom hålet i kameran. Å såg därmed inte kanten. Han hängde en stund med ena foten och handen på kanten innan han tappade taget. Ett litet ynkligt "hjälp" klämde han fram innan han föll. Med huvudet före.Efter att jag frågat vad han höll på med.
Lätt mitt bästa minne!! Å håret hans var grått i flera veckor.

*skrattar en stund*

Å nej, han var inte 5 år. Han var typ 18.