Knark

Innan jul fick jag av någon märklig anledning för mig att jag skulle köpa hem marsipan. Kanske skulle jag bli helt toksugen på att göra marsipangodis bara pang bom sådär någon dag och då är det ju bra att ha hemma. Så jag gick iväg och köpte en jätterulle marsipan och glömde sedan bort allting.
För några dagar sedan fick jag för mig att nu! nu jäklar ska här göras marsipangrisar! Vatten kokades upp, choklad bröts i bitar och smältes och marsipangrisar (läs: små missbildade marsipanlimpor med trynen och knorrar) formades. Och så dopp i den smälta chokladen, det som någon (vem? jag?) inte redan slickat i sig.
My, my, my, vilka fina små grisar/odefinierbara saker det blev! Och många. Väldigt många. Onaturligt många, faktiskt. Oj, oj, oj. In i kylen.

Så.

Kan någon vara vänlig och förklara för mig hur jag ska kunna koncentrera mig på fransk litteraturhistoria när jag har hela kylen full av julgodis. Va! Va! Va!