måndag 7 maj 2007

Goes around comes around

Grannarna bråkar fortfarande. Trots att han (det är en kille och en tjej) hade satt upp en post it i trappuppgången (utanför min dörr - varför???) där det stod: Jag älskar Isabelle. Det verkar dock inte ha hjälpt nämnvärt. Isabelle är fortfarande rätt pissed off.
Angående det där med att jag kan känna mig lite... glad när jag hör folk bråka? Det har gått över nu. Nu vill jag bara döda dem. Vem börjar gapa kl 6 på morgonen? OCH flytta möbler? Bara i det här sabla huset. BARA här. Killens röstläge är dessutom något utöver det vanliga. Jag har aldrig hört någon (utan megafon) tala så satans högt. Han håller långa monologer där uppe. Otroligt. Igår kväll kunde jag svurit på att han citerade Shakespeares samlade verk. Han höll låda i säkert trekvart. Jag vet vad det här är. Jag vet. Det här är payback för hälarna som jag körde ner i golvet när jag bodde på övre plan i uppgången bredvid. Och jagade pojkvän på skoj (man gör sådant när man är nykär). Duns! Duns! Duns! Och gapade och skrek - dock mer sofistikerat än asen ovanför. Karma. Trots att jag inte är död.

3 kommentarer:

Linea sa...

haha min klasskompis har också såna grannar. de bråkar också och flyttar möbler och det slutar alltid med att de har sex tillslut. och allting hörs väldigt tydligt.

Fröken Lund sa...

Åh herregud. Skriv ner en lång sån där monolog någon gång och printa ut den och släng in i brevinkastet. Då kanske de fattar att de bör hålla snattran lite bättre.

Miss KeepYourDistance sa...

Linea: Jag har aldrig hört dem sexa. Tack och lov. Men de har bara bott här i ett par veckor. Det kommer nog (ordvits, mahahaha!) :P
Fröken Lund: Jag hör inte exakt vad som sägs. Förutomnär de gapar. Jag hör bara ett evigt (och högljutt) surrande. Störande iaf...