Bakfull

Jag har jobbat 29 timmar i sträck med en sömnpaus på lite drygt 3 timmar. Natt+dag+natt. Inte rosafluffigt redigeringsjobb. Jag har två hyfsat fysiskt ansträngande arbetsplatser också. Jag trodde att jag var färdig med äldreboendet, men det visade sig att jag saknade det. Kanske är det vana. När man jobbat på ett ställe i nästan 10 år är det svårt att klippa helt. Jag kommer alltid tillbaka. Och jag gillar det. Nätterna ger en dessutom möjligheten att verkligen sitta ner med de gamla (i alla fall de som är vakna) och bara prata. Det är kul att prata med äldre, hur corny det än låter. Det finns ett rivjärn till tant som är 103 år och fixar allt själv. Vi snackar 2 världskrig här. Respekt. Jag är snart 30 år och tar mig inte upp ur sängen. Sitter med laptopen i knät och känner mig allmänt bakfull. Nattjobb tenderar att ha den effekten. Kroppen är inte gjord för att springa runt i kalla korridorer klockan 04. I alla fall inte min. Dagen kommer att spenderas invirad i filt framför tv:n. Jag tycker att jag gjort mig förtjänt av det. Vissa lever upp det i Milano, andra slackar loss framför Änglar och Demoner. Oh, well.