Varför har ingen upplyst mig om att det finns chokladdoppade skumtomtar??? Jag kräver ett svar. Skumtomtar... Eller foam santas som de benämns här hemma. För att det är roligare så.
- Sitter du här och äter foam santas? Utan att bjuda mig???
- Du har ju popcorn.
- FOAM SANTAS KAN ALDRIG BYTAS UT MOT POPCORN! GE MIG!
Jag såg lite på TV3 20 år förut.
"Landet där man inte har en hand i röven".
Jag dog nästan.
- Ta bort handen Ingamaj!
Jobb jobb jobb och tentaplugg.
Kanske ses vi på det andra stället, om jag får lite tid över. Bloggen. Inte Nangijala. Annars ses vi nästa år.
Gott nytt!
Ibland slår det mig att jag inte har några traditioner. Det blir skrämmande tydligt runt jul. Dagen före dagen och jag har uppesittarkväll med Steven Seagal. Ho ho ho. Det blir liksom inte juligare än så.
I år hade jag tänkt vara ute i hyfsat god tid med julklappar, men det sket sig rätt rejält. Efter x antal timmars vånda på stan har jag kommit fram till att jag hatar folk. Folk i allmänhet. Speciellt tanter som stämplar mig på foten. Harmlösa pensionärer, my ass. Gamlingarna är värst. Period. Men jag börjar varva ner nu. Revbensspjällen står och puttrar på spisen och jag har precis satt i mig en halv flaska konjaksglögg. Goddamn, jag gillar konjaksglögg. Stay tuned för mer info om revbensspjällen. Jag fattar inte receptet. Det här kan gå precis hur som helst.
Igår fick jag min mamma att köpa en hel kasse marsipangrisar. Jag har världens bästa mamma.
Om man (jag) vill kunna klicka på Tre Missar-bilden till höger och huxflux hamna på den bloggen? En bildlänk, antar jag att man kan kalla det. Hur går man (jag) då tillväga? Jag har försökt som en tok. Det går icke!
UPDATE: Tack rara Anna! Nu fungerar det!
Hur har er morgon varit? Min började precis. Klockan är 11.15. Jag måste verkligen sluta lägga mig halv tre. Men då kan jag ju inte se dubbelavsnittet av Scrubs. Eller CSI. Eller Medium. Jag har vänt på dygnet och blivit värsta nattugglan. Egentligen fixar jag att gå upp hyfsat tidigt trots att jag går och lägger mig sent som skam. Om det inte vore för att jag snoozar så förbannat. Det hjälper liksom inte ens att lägga mobilen i ett annat rum. Jag lallar bara upp och snoozar och lägger mig igen. Aaaah.. Snoozeknappen. Imorse snoozades det för fullt. Prick klockan 11 ringer min chef. Ska jag svara och låt min röst avslöja hur nyvaken jag är och därmed outa att jag sover till klockan 11? Ska jag strunta i att svara? Ska jag fejka att jag precis klev ur duschen, därav den grötiga rösten?
Självklart fejkade jag duschen. Inget går upp mot att börja dagen med en lögn. Min hjärna fungerar i och för sig inte så bra när jag precis gått upp ur sängen, jag tappar ord och pratar i nattmössan.
Så nu tror hon väl att jag är senil.
Om någon undrar var Tomten befinner sig kan jag tala om att han sitter på NK i Stockholm. Så nu vet ni. Skynda. Han kanske är kvar.
En mer detaljerad beskrivning om vad som hände på X2000? Visst. Jag överdriver ICKE när jag bestämt hävdar att det var det jävligaste jag varit med om. Jag var så nervös när jag klev ombord att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Jag fick i alla fall åka framlänges. Den första timmen gick rätt bra. Sedan började jag känna mig lätt illamående och yr. Tåget låg ner i kurvorna och liksom gungade fram. Som sjögång. Jag höll mig krampaktig i armstödet, andades djupt och försökte låtsas att jag befann mig på en båt. Vilket gjorde mig ännu mer illamående. De två hamburgarna jag tryckte i mig strax innan avfärd gjorde förmodligen inte saken bättre heller. Vad kan säga. Jag var hungrig. Och visst, fint, jag kanske inte borde tagit upp datorn och börjat surfa när jag hade illamåendet under kontroll, men vad kan jag säga. Jag var grymt uttråkad. Efter cirkus tio minuters surfande kände jag att uh-oh, bad idea. Sedan låg jag på den (rymliga, tack och lov) X2000 toaletten och grät. Vad kan jag säga. Jag hatar att må illa. Faktum är att jag blir yr bara av att tänka på det. Jag vet inte hur länge jag ockuperade toaletten, men efter ett tag bankade en tant på dörren och ropade ilsket att det var fler som ville in. Jag stapplade tillbaka till min stol, sjönk ner och halvsov mellan Södertälje och Stockholm. Jag hade seriösa funderingar på att kränga min tågbiljett och åka snigeltåg hem, alternativt bosätta mig i huvudstaden permanent. Men hemresan gick rätt OK. Jag såg till att sova dåligt natten innan samt tog en Postafen en timme innan avresa. Rätt schysst kombo. Jag kom även fram till att det är bättre att åka baklänges än framlänges samt att man kan hålla illamåendet i schack genom att blunda hela vägen. Jag sov inte så värst mycket, men jag filosoferade en hel del. Slutet gott, allt gott. Och den som säger att jag överdriver får en snyting.
Gbg-Sthlm:
Legat på golvet inne på toaletten på X2000 och önskat att jag vore död - check.
Stockholm är så fint, så fint. Jag skulle absolut kunna tänka mig att bo där. Gärna på Söder. Eller i slottet. Slottet har sjukt många rum. Jag hade kunnat andrahandshyra en garderob. Jag är inte kräsen. Fast det hade blivit lite jobbigt att ragga kompisar. Jag känner ju inte en enda kotte i Stockholm. Man skulle ju kunna tvinga ett antal utvalda vänner som man inte kan leva utan att flytta med upp. Nu tänker dessa utvalda vänner att nooo way att vi flyttar upp till Stockholm och delar garderob på slottet, men då kontrar jag bara med: Jag har pinsamma foton och en scanner. Nu flyttar ni. Eller så får jag väl helt enkelt bli kompis med slottsbutlern. Jag är tvärsäker på att det finns en schysst slottsbutler som heter Jeeves. Och på natten dansar slottsporslinet och farfarsklockorna omkring och sjunger utvalda Disneylåtar. Man, jag kan knappt bärga mig! Vem kontaktar man om man vill hyra ett rum? Någon som vet?
Vi kanske ses i Stockholm. Jag är relativt lätt att upptäcka. Kolla efter någon som stryker omkring runt slottet på styltor.
X2000.
Jag darrar i hela kroppen.
Behöver jag störtkruka? Finns det säkerhetsbälten? Tänk om jag blir tvungen att åka baklänges? Och framförallt: finns det spypåsar?
Ibland får jag känslan av att folk inte lyssnar på mig. Därför har bestämt mig för att hädanefter säga allt med hjälp av megafon.
Jag äger inte särskilt många högklackade skor. Faktum är att jag äger exakt noll. Därför har jag investerat i ett par. Om Carrie kan springa efter taxibilar i skyhöga klackar kan jag också, tänkte jag i ett ögonblick av tillfällig sinnesförvirring. Men jag är ju inte Carrie. Jag har förstått det nu. Jag får svindel bara av titta på mina skor. Jesus, vad höga de är. Jag överdriver inte när jag säger att jag lätt blir två meter lång. Och jag går som om jag bajsat på mig. Men jag ska lära mig gå ordentligt i dem. Jag har satt 2042 som mål. Jag räknar kallt med att kunna springa uppför värsta branta trappan utan att bryta nacken. Bara mina lårbenshalsar håller. Alternativt får jag väl ge skorna till brandkåren. Det kan ju vara bra att ha ett par schyssta styltor som backup i händelse av att en brandstege går sönder när det ska räddas katter ur träd.
Tema Pippi på Nobelfesten. Ett klockrent exempel på att saker som ser bra ut på papper inte nödvändigtvis fungerar i verkligheten.
- Dansande krabbor! Vi måste ha dansande krabbor!
- Maneter som skrider nerför trappan!
- Chewbacca i sjömanskostym! CHEWBACCA I SJÖMANSKOSTYM!!!
- Dansare i grön string! Närbild på stringen!
- Och som avslutning kraschar Pippi rätt in i serveringspersonalen!
- Ja! Och sedan tänder vi eld på någon!
- ...
- Sa jag det där högt?
Hon nämnder dock inte hur illamående vi blev av sagda cheesecake. Det kan ju i och för sig bero på att vi gjorde dubbel sats. Det där receptet verkade ju så futtigt. Plus att vi la till lite extra choklad. Jag har aldrig mått så illa i hela mitt liv.
- Jag kräks.
- Jag dör. Jag vinner.
Av orsaker som vi inte behöver gå närmare in på ramlade jag in i en djuraffär häromdagen. Det första jag såg var en massa akvarier. Sedan såg jag... HAMSTRARNA! Tusentals (jag kanske överdriver lite här) små hamstrar som sprang omkring bland sågspån, sniffade nervöst i luften och bökade omkring så där hamstrigt som hamstrar gör. Jag hör inte till den lyckligt lottade skara vars föräldrar en dag kom hem med en skolåda och ett stort leende och sa: Gissa vad!? Kanske hade jag inte hängt i djuraffärer och pjoskat med guldhamstrar om jag haft en som barn. (Hör du mig mamma! Jag vet att du är här och läser!) Jag fick nöja mig med katter. Det närmaste jag kommit en hamster var när jag som liten passade en kompis dansmus i ett par dagar. Sötis hette den. Självklart var den tvungen att dö on my watch. Så jäkla typiskt. Jag kommer aldrig över det. Ångesten! Ångesten! Jag kommer få sota för det där i nästa liv. Jag bara vet det. Sötis kommer stå utanför pärleporten och skaka på huvudet och säga: nänä, du ska neråt. Jag stod hursomhelst lutad över den där hamsterburen och drog in doften av hamsterbajs och sågspån och tänkte:
JAG MÅSTE HA EN HAMSTER!! MÅSTE!
Jag började nästan gråta när jag såg hur de hoppade runt i den där pyttelilla buren. Kom alla hamstrar, tänkte jag och kände hur jag fick en stor klump i halsen. Kom alla hamstrar och bo hos mig. Ni kan sova i min säng. Komsi. Hamstersexet som drog igång strax efteråt förstörde kanske lite. Men jag vill fortfarande ha en hamster.
Jag har så mycket att skriva om här. Dock ingen tid. Livet är hårt. Om jag bara fick en skinka...
Marie eller Amanda?
Jag tycker Marie.
Eller Amanda.
Svårt där.
Det enda jag vet säkert är att jag ska äta chips ikväll.
Peppar eller grill?
Jag tycker peppar.
Eller grill.
Svårt där.
Så här ligger det till.
Om lite drygt en vecka åker jag till Stockholm. Stockholm är en trevlig stad. Där finns det slott, en stor glob, små trevliga kvarter, ett slott... Nu lär jag ju inte se röken av särskilt många slott, eftersom jag ska bo i utkanten av Stockholm. Men jag kommer vara där in spirit. På slottet, alltså. Jag gillar verkligen slott. Jag gillar kungen också, trots att jag inte är rojalist. Silvia - not so much. Hon skrämmer mig lite. Lite motsägelsefullt, det där med att jag går av när jag ser ett slott (eller kungen, för den delen) med tanke på hur onödigt jag tycker att monarki är. Som att vara vegetarian och nacka kycklingar för skojs skull. Jag besökte slottet Versailles för ett tag sedan. Jag dreglade hela tiden. Ju svulstigare, desto bättre är min paroll. Jag funderade skarpt på att gömma mig någonstans och krypa fram när alla gått. Sedan skulle jag provligga Marie Antoinettes säng. Men den skitnödiga guiden släppte mig inte med blicken. Jag petade däremot på en av hennes stolar lite diskret.
Man kan ta sig upp till Stockholm på många olika sätt. Man kan flyga. Man kan åka bil. Man kan åka tåg. Man kan åka X2000. Jag ska åka X2000. Vilket gör mig väldigt nervös. Jag har aldrig åkt X2000 förut. Grejen är att jag är lite känslig när det gäller saker som går snabbare än 60 km/h. Eller när det svänger för mycket. Eller när det gungar. Jag blir nervös av att åka vanligt tåg. Vad kan jag säga. Jag är förbannat harig. Jag kan knappt åka Kaffekoppen på Liseberg utan att spy. Och nu ska jag alltså åka X2000. Snigeltåget tar ju avsevärt mycket längre tid och det är ju schysst om man kan spara några timmar, men jag ser framför mig hur vi, efter att vi gjort en start à la Tillbaka till Framtiden, flyger fram i ljusets hastighet, spränger ljudvallen och trumhinnorna och svävar viktlösa omkring i vagnen. Jag börjar svettas bara jag tänker på det. Funderar starkt på att lifta upp. Lugna mig, någon. Snälla.
Jag ska översätta ett längre stycke text till norska och danska. Vilket blir svårt. Eftersom jag varken kan norska eller danska. Det enda jag kan säga på norska är KJEMPEGOTT!! och på danska kan jag kläcka ur mig några svordomar och beställa en kanna grädde. Något säger mig att detta kommer bli kjemperoligt. For helvede.
Jag skulle kunna åka iväg och träna. Eller så kan jag stanna hemma och tvätta sängkläder. Fast rumpa eller fräscha kuddar? Dessa val.
Bräutigams
Bräutigams
Bräutigams
Bräutigams
Bräutigams
Alltså. MikeBike fick en sabla massa byttor Ben&Jerry's efter att ha lovprisat deras glass. Borde då inte jag få hemskickat några marsipangrisar med tanke den hutlösa reklam jag gör här? För att inte tala om hur addicted jag är. Det minsta man kan begära är väl en liten tröstgris? Eller hur, Bräutigams? Vad kräver ni egentligen? Jag kan nämna er i vartenda inlägg om det är det som krävs. Seså. Var lite snälla nu. Det är ju trots allt jul.
Jag bad pojkvän gömma mina marsipangrisar igår kväll. Göm de väl, instruerade jag och knep därefter ihop ögonen, stoppade in fingrarna i öronen och visslade så högt jag kunde för att stänga ute ljudet av eventuella skåpsdörrar som avslöjar var de små grisarna finns. Så långt allt väl. Men nu börjar jag få abstinens. Det är inte det att jag är sugen. Men tanken på att det finns två chokaldövertäckta marsipangrisar undangömda NÅGONSTANS i lägenheten räcker gott och väl för att jag ska bli helt spattig. Jag fixar det inte. Kan inte fokusera. Nu börjar jakten.
Den som vill att en eventuell bloggadress ska synas när man kommenterar och tänker MEN ÅÅÅH, FATTA ORÄTTVIST ATT MAN REDUCERATS TILL ETT YNKA "KALLAS" NÄR MAN SKA SKRIVA SIN ADRESS, SABLA BLOGGER!!! gör bäst i att kika in hos Rigg.
Men åh. Lilla bloggen. Ett år idag.
Det ska firas med en marsipangris. Eller två.
Ett bloggår är förresten 372 människoår.
FATTA ATT JAG BLOGGAT LÄNGE!
Inte undra på att jag inte har något att skriva om nuförtiden.
Jag har en Facebookstalker. Eller, ja, stalker och stalker. Men hon skickar en massa saker hela tiden. Kramar, pussar, snöbollar, granar, snögubbar, hur sexigt är ditt namn, ta reda på om någon av dina kompisar är tänd på dig... Allt det på en dag. Det är inte normalt. Jag fattar att hon förmodligen sitter och klickar iväg det där till varenda vän hon har, men jag stör mig. Och så dessa fun walls. Min sida är full av bling bling bling. Jag stör mig.
Om man ska göra en broschyr på några sidor med någon enstaka bild - vilket program är bäst att använda sig av? Finns det något alternativ till InDesign? Fungerar Photoshop?
UPDATE: Nu har jag kollat upp vad InDesign kostar. Man får punga ut med cirkus 10 000 spänn. Finns det billigare/dyrare versioner? Vad är bäst? Köpa på nätet eller i butik? *så okunnig*
Näpp. Om man skulle gå och misshandla skrevet lite till.
<--Medeltida tortyrredskap
Jag såg lite på Insider igår. Har inte Robert Aschberg sett likadan ut... jämt? Jag undrar om han botoxar sig.
Jordnötssmör på crostini är gudomligt gott. Tills man börjar må illa, that is. För att inte tala om tårta till frukost. Efter gröten, alltså. Först fibrer, sedan sockerkoma. Nackdelen med att fylla år är att kyl och skafferi svämmar över av saker som annars inte finns där.
Mmmm... Jordnötssmör...
Mmmm... Crostini...
Mmmm... Tårta...
Mmmm... Pepparkakor från Pepparkaksbageriet...
Mmmm... Ostar...
Fasen. Jag kan verkligen inte ha någonting hemma. Jag dras likt en magnet till köket och innan jag vet ordet av står jag och äter jordnötssmör direkt ur burken. Jag är den mest tragiska människa jag känner. Det hjälper inte ens att jag ber pojkvän gömma allt onyttigt som jag kan tänkas hugga in på. Maken till kassa gömställen får man leta efter. Man behöver ju inte leta alls. Med gömställen menas: Gå ut och gräv ner det. Gärna i en annan stadsdel. Inte: Lägg det längst upp i bokhyllan. Lite mer kreativa gömmor, if you please.
För övrigt vill jag bara tillägga att träningsuppehåll kan leda till ofattbar värk på vissa onämnbara ställen* dagen efter att man återupptagit hurtbulleriet. Det känns fortfarande som om jag satt på en cykelsadel, dammit. Jag har gått som en tecknad cowboy hela dagen.
*Mellan benen. Maj gad.
Jag vet inte om jag pallar så värst mycket mer. Känslomässig overload. Jag har fortfarande inte smält att jag snart är bostadsrättsinnehavare - nu måste jag dessutom ladda inför LONDON BABY! Jag har aldrig varit i London. Jag har varit insnöad på Paris under så lång tid att det liksom inte finns fler platser på min världskarta. Vad gör man i London? Förutom äter fish and chips, då. Och ropar Cheerio, ole chap! åt förbipasserande.
Men åh. Jag har ju helt glömt bort att tala om för hela världen vad jag fick i födelsedagspresent. Jag letade som en galning i såväl garderober som köksskåp, men hittade ingenting. Så jag gav upp. Det var jävlar i mig en välgömd present, muttrade jag för mig själv efter att ha grävt igenom lådor och resväskor och kollat bakom elementen och under sängen. Jag började faktiskt tro att jag inte skulle få något alls. Men det fick jag.
WOOHOO! LONDON, BABY!Vaknade imorse av att jag applåderade hysteriskt.
- Vad händer? undrade pojkvän.
- Jag ger mig själv en applåd för att jag sovit så duktigt, svarade jag nyvaket.
Minns att jag drömde om en skål fylld till brädden med chilinötter. Har dock svårt att förstå varför jag skulle vilja applådera den. Måste varit en sjuhelvetes skål.
UPDATE: Jag måste ändå medge att det är trevligare att vakna och applådera än att vakna skrikande och tro att jag kissar spindlar. Hell yes.
Jag fyller år imorgon. Det ska jag fira med en grapefrukt och några matskedar jordnötssmör innan jag jag sprintar iväg till Pepparkaksbageriet som säljer ut sitt kvarvarande lager av gudomligt goda citronpepparkakor - citronpepparkakor som liksom smälter i munnen och får en att gråta av lycka. Sedan ska jag inmundiga obscena mängder av sagda pepparkakor och toppa med lite marsipanglass. Eventuellt ska jag trycka ner lite mat också. Och champagne. Att fylla år är det bästa som finns.
Finns det väldigt, väldigt små fallskärmar? Jag tänker katt. Jag tänker tredje våningen. Jag tänker splat!
Jaha. Då var man skuldsatt upp över öronen. Men jag äger* i alla fall (rättelse: kommer SNART att äga) varenda liten sabla kvadratmeter. Plus att jag (jajaja, VI då, om det nu ska vara så noga) har en walk-in closet. Ärligt talat är jag faktiskt inte hundra på exakt vad en walk-in closet är, men om man kan gå in och ut ur garderobsskrället definierar i varje fall jag det som en walk-in closet. Walk in. Walk out. Walk in. Walk out. Jag ägnade mig mestadels åt att göra just det medan pojkvän undersökte lister och kontakter. Sedan skakades det hand med mäklaren och imorse skrevs det på en sisådär artonhundra papper.
- Är du säker på det här nu, pojkvän? viskade jag medan vi var i full färd med att sätta våra kråkor på papper efter papper. Nu finns det ingen återvändo. Är du riktigt, riktigt säker på att du vill göra det här?
- Sluta! Du gör mig nervös.
Mmmm... Tredje våning... Balkong... Utsikt... Ingen som klampar ovanför... En granne som tycker lugna hemmakvällar är det bästa som finns... En tvättstuga där maskinerna inte har tvåhundra år på nacken... Och bastu. Bastu! Nu hatar jag ju att basta, men ändå. Nästan så jag har överseende med det fula kaklet i köket och det pyttelilla badrummet. Var la jag nu min slägga?
*Jag äger, banken äger, föreningen äger... Meh.
Jag vill ha mina länkar till vänster. Jag blir så stressad av att ha allt på en sida. Det går liksom inte för sig. Dessutom vill jag göra mina rubriker större. Men det vill sig inte. Kodhjälp, någon! Kodhjälp!
Nu har jag suttit och pressat in lite drygt 400 år engelsk litteraturhistoria i skallen på blott en dag. Min hjärna är puré. Hundra spänn på att jag inte kommer ihåg ett skvatt när jag väl sitter i tentasalen imorgon.
I ett frustrerat försök att snygga upp här hemma tar pojkvän fram Rolfy* och stönar:
- Gode gud så det ser ut. Hur kommer det sig att din lilla hörna är den snuskigaste i hela lägenheten? Vet du ens vad damm är?
- Ja.
- Vad är det då?
- Jag vet vad damm är.
- Så säg då.
- Det är... Jag vet vad det är.
- Du vet inte.
- Jo.
- Nej.
- Jo. Det är... damm.
- Du sitter i vägen.
*Dammsugaren. Duh.
Känn de franska vibbarna. Denna layout är här för att stanna. Var är min crêpe?
UPDATE: JAG ÄR VIT IGEN! DET FUNGERAR! WOOHOO! (Men vive la France i alla fall!)
Jag tänkte också ha en liten gala (nu när jag ändå sitter här i cocktailklänning och allt).
Årets blogg:
De nominerade är:
Jag
Vinnare:
Jag
Motivering: Som enväldig domare skiter jag högaktningsfullt i att svara på det.
Skål för mig! Klink!
Jag gick i sakta mak Drottninggatan fram när det hastade förbi en synbart stressad mamma med tillhörande son. Hon hojtade följande:
- Mamma måste verkligen bajsa, lilla gubben! Mamma är så nödig så nödig så hade hon haft en påse hade hon bajsat i den.
Det tyckte jag var lite roligt.
(Har jag inte nämnt "bajs" oroväckande ofta på sistone? Mjo.)
Mmmm.. Jordlunga... Host, host... Jag har aldrig tänkt på hur mycket jord som egentligen får plats i en kruka. Eller hundra krukor. Nu vet jag. Långa naglar definitivt ett nono när man jobbar i blomsteraffär. Imorgon ska jag vara värdinna på vernissagen som den lilla blomsterbutiken jag extraknäcker i håller. Jag ska se till att det finns glögg, fixa pepparkakor med ädelost och vara allmänt käck och trevlig. Och det bästa av allt: jag ska ha på mig cocktailklänning. Bättre än så blir det inte.
Vit bakgrund går inte. Bajset kommer tillbaks. Verkar fungera när jag har någorlunda färgad bakgrund. Att förändra sig lite då och då är dessutom bara nyttigt. Rött är så rätt.
Jag ska förresten extraknäcka i en blomsteraffär över jul. Började idag.
- Ja, hej. Jag skulle komma och presentera mig idag.
- Jaha. Javisst. Hej! Kan du börja jobba typ... nu?
Miss KYD, växtdödaren nummer ett, ska jobba med blommor. Mina skrumpna, döda IKEA-plantor vittnar om mitt enorma engagemang. Men jag klarade mig finfint. Förutom att jag sprang in med huvudet före i ett glaskåp. Men det är väl smällar man får ta. Så. På mitt CV kan jag nu även lägga till: en fena på att binda kransar. Jag vågar knappt tänka på hur grym jag kommer vara på kransbinderi efter jul. Sug på den.
Alltså, jag kan inte ens titta på skärmen längre. Jag tappar ögonen. Allt jag ser är bajs. Kan någon hjälpa? Pretty please. Med socker på.
UPDATE: Bajsbården finns bara på första sidan. Inte när man klickar på respektive inlägg...
Jag har varit och pratat med banken. Ja, man kan visst inte köpa en lägenhet bara sådär. Det krävs tydligen pengar. Lånelöften och kalkyler och annat bjäfs. Jag insåg ju att det rörde sig om vansinnigt (i min värld är det i alla fall vansinnigt) mycket pengar. Men när hon den där bankmänniskan la fram en kalkyl på vad den totala månadskostnaden skulle bli höll jag på att dö. Allvarligt. Jag kände hur hjärtat skrumpnade ihop likt ett russin i bröstet och drog sin sista suck. Det måste vara en felkalkyl, tänkte jag och försökte hålla god min. Då la hon fram en värsta-scenarie-kalkyl och jag gjorde nästan i brallan. Ja, eller i strumpbyxorna.
Nog för att min nuvarande hyreslägenhet är skruttig, men jag har i alla fall råd att äta. Enligt de där monsterkalkylerna som jag fick ta del av på banken hade jag förmodligen fått nöja mig med fickludd till lunch och gröpa ur naveln till middag. Jesus.
Är det någon mer än jag som ser den där bajsbruna bården ovan? Snälla, säg nej. Jag får inte bort den och vill inte ha en bajsbrun bård.
UPDATE: DEN ÄR LÄNGST NER PÅ SIDAN OCKSÅ! MERDE!
Hur prioritera? Bo nära glassbar eller granne med världens godaste pizza? Dessa val.
Mmmm... Glass....
Mmmm... Pizza....
Fördelar med att bo nära glassbar: Varje dag är en fest.
Nackdelar: Inga. Ja, det vore väl Beach 2008 då. Men vem bryr sig.
Fördelar med att bo nära bästa pizzan i stan: Slippa gå till elaka pizzamannen som i nuläget är närmast.
Nackdelar: Inga. Förutom kolesterolvärdet då.
Glass eller pizza? Hjälp!
Jag har visst glömt att tala om för min familj och vänner att det kikas på lägenhet. Jag trodde det räckte att nämna det i förbifarten här. Ibland glömmer jag bort att det finns en riktig värld där man inte avslutar sina meningar med en glad smiley. Så. Jag kollar på lägenhet. Kollar. Det är allt. Jag hör av mig när jag behöver flytthjälp. (Ja, ni ska hjälpa till, phahaha!)
Nu har jag varit på ännu en visning. Det luktade bajs på toaletten, men det berodde enligt mäklaren på att ingen bott där på ett bra tag. Avloppet behöver bara komma igång igen. Jag misstänker dock att den förra ägaren ligger inkilad under badkaret, därav lukten.
Jag fick ju lite schyssta tips av några läsare om hur man ska bete sig när man går på visning. Jag har därför både knackat i väggar, öppnat och stängt fönster, spolat i toaletten, sniffat avlopp, nästan slitit loss köksskåpen för att kolla hur bra de sitter, inspekterat att vattnet rinner som det ska samt förvissat mig om att det ligger en pizzeria i närheten. Check check check.
- Pojkvän! Vår favvopizzeria ligger bara ett stenkast härifrån! Omigod!
- Vi kan inte köpa en lägenhet bara för att det finns en schysst pizzeria i närheten.
- Klart vi kan!
Mmmm... Pizza. Nästan så jag har överseende med liklukten på toaletten. Imorgon vankas det ännu en visning. Tyvärr har en bekant siktet inställt på samma. Jag blir nog tvungen att döda honom.
Jag hatar julkort. Jag blir bara stressad och spattig, eftersom jag alltid glömmer att skicka själv. Dessutom har jag aldrig förstått mig på folk som tycker att Jenny Nyströms tomtar är det vackraste som finns. De skrämmer mig lite. Ser ut som små onda vättar. Jag menar, titta bara. Visst ser han ond ut? Vad har han i säcken? Och rökning är inte bra för hälsan.
Minnas julkort, däremot. Vem blir inte glad när det dimper ner ett rosa kort på hallgolvet? Jag har beställt dessa. Jag tycker att alla andra borde detsamma. Mer grisar åt folket! 
Julkorten hittar du här.
På en after work för någon månad sedan (eller två, minns inte, tiden bara rinner iväg) råkade jag outa att jag minsann hade en lite ytligare blogg där skrev om sådant som jag inte kan skriva här. (Inte för att jag är särskilt djup här eller för att det är något fel på att vara lite ytlig.) Jag och min stora käft. Men jag lämnade inte ut adressen. Tack och lov. Jag la dock ner den rätt snabbt. Men nu har jag startat upp den igen, fast alla piniga inlägg är raderade. Jag vågar inte outa den här än, men ge mig lite tid. Kanske en vacker dag. Kanske.
Jag jobbade natten till idag. Det tar på krafterna att vara klarvaken hela natten. Jag vet inte hur jag mäktat med att jobba natt mer eller mindre heltid för inte så länge sedan. Jag kände mig som ett utskitet äpple när jag äntligen kröp ner i sängen klockan 8 imorse. Aldrig mer. Dessutom jobbade jag med en som gick runt och fes. Hon liksom låtsades som ingenting och så plötsligt bara BRAT! Visst blir man bubblig i magen av att jobba knepiga tider, men kom igen. Man behöver väl inte gå loss helt? Kanske är jag pryd, men jag uppskattar inte att bli pruttad i ansiktet bara så där. Såvida det inte finns ett jävligt bra skäl.
Ibland önskar jag att jag inte hade skrivit vissa inlägg. De speglar inte min personlighet för fem öre. Sedan blir jag sur och tänker aw, fuck it. Om folk tror att jag är det jag skriver kan de ta sig någonstans. Nu ska jag äta citronchoklad och måla tånaglarna. Det är ju trots allt lördag. Ja, eller, jag ska i alla fall äta citronchoklad.
I byn Gapun som ligger i Papua Nya Guinea löser man äktenskapsdispyter genom att kvinnor som känner sig förorättade står och skriker på sina män i 45 minuter medan grannskapet tittar på. Männen ifråga har inget annat val än att stillatigande ta emot.
Mmm... Internet.... En outsinlig källa när det gäller värdelöst vetande...
Satt vid datorn igår när den trådlösa musen plötsligt slutade fungera. Jag ömsom skakade den, ömsom dunkade den i bordet, men den ville inte. Jag bytte batterier, men den ville inte. Jag bytte batterier igen eftersom gamla batterier på något magiskt vänster ibland lyckas leta sig tillbaka ner i förpackningen, men den fungerade fortfarande inte. Jag kröp under bordet och ryckte i sladdar. Jag skakade musen ännu mer och funderade på att kasta den i väggen. Jag svor och jag grät och jag skrek lite tyst, men den vägrade att gå igång. Lilla vita pilen var som fastfrusen på skärmen. Helt död. Idag gick jag igenom samma procedur igen. Skaka. Gråta. Svära. Byta batterier. Fundera på att slänga i väggen. Efter det återstod bara en sak. Be om hjälp.
- Musen är trasig, pojkvän.
- Trasig?
- Ja. Jag har prövat allt. Jag har bytt batterier och kollat sladdar och skakat och hållit på, men den är död död död.
- Få kika.
- Jag har prövat allt, säger jag ju. Vi får köpa en ny.
- Verkligen?
- Men ja!
- Men du...
- Vad?
- Du har ju satt bägge pluspolerna uppåt...
Inget bubbel. Inga snittar. Dock en liten skål Gott & Blandat. Jag är INTE imponerad. Jag kräver snittar och bubbel. Jag kräver en mäklare som är lite mer engagerad. Jo, jag fattar att man inte kan ta i hand när man har stukat tummen, men jag förväntar mig åtminstone att man ska följa efter mig överallt och fråga om jag vill ha ännu ett glas skumpa. Mer champagne, fröken? Kanske en gurksandwich till? Men nu vankades det ju varken bubbel eller trekantiga gurksandwiches med bortskurna kanter och jag känner mig grymt lurad. Dessutom var det ett råtthål med utsikt mot vägen och en illaluktande toalett. Antingen behöver avloppet göras rent eller så har någon med seriösa magproblem varit därinne och gjort ifrån sig innan vi kom. Då hjälper inte ens tända ljus och blommiga träskor som är strategiskt placerade på golvet intill sängen för att det ska osa lite Carl Larsson. Vem har träskor inomhus? Vem drar på sig ett par träskor på morgonen? Och så var det ju det där med att det var så oroväckande tyst på övervåningen. Nästan så man börjar misstänka att mäklaren mutat grannarna för att de ska hålla sig borta. "Här är femtusen spänn. Sitt helt blickstilla de närmaste två timmarna så idioterna som dyker upp mellan 18 och 20 inte hör hur satans lyhört det är. Bra så."
Näpp. Nästa visning, here I come.
Är det förresten OK att öppna skåp och pilla på saker ting? Hur stora friheter får man ta sig på visning? Berätta, berätta.
Jag ska på lägenhetsvisning ikväll. Jag har aldrig varit på visning förut så jag är lite osäker på vad som händer. Men det vankas väl snittar? Och skumpa? Annars går jag inte.
"An eye for an eye only ends up making the whole world blind."
Gandhi
"This is an ex-parrot!"
Monty Python
"Every fight is a food fight when you’re a cannibal.
Demetri Martin
"Fetaost i burk är ovärdigt. Ovärdigt!"
Miss Keep Your Distance
"Man har inte levt förrän man har torkat sig med en Melittapåse."
Miss E
Ostkaka har inmundigats. Jag kokade till och med sylt själv. Mer husmoderligt än så blir det ICKE!
Jag budade precis hem en sak som jag suktat efter hur länge som helst. Jag hoppas att den är äkta. Hoppas, hoppas, hoppas... Jag orkade helt enkelt inte invänta eventuella reor i IRL-butikerna. Och Åsa vill ha ett syskon. Vad kan jag säga, kära Missy. Jag lever farligt. Faarligt, faarliiigt...
Håll om mig någon. Det här kan gå precis hur som helst.
Vissa får buzza ostbågar. Jag får buzza Lambi. Lambi coolmint och Lambi balsam. Var ligger rättvisan i det? Jag bara undrar. Jo. Visst. Fint. Det är gratis och jag borde säkert vara tacksam, men hur har man egentligen tänkt att jag ska gå tillväga? Va? Gå runt bland alla mina vänner och bekanta och avlägsna släktingar och bjussa på snytpapper? Och hur ska man betygsätta PAPPER?
Jovars. Det här kändes ju extra... milt. Skönt för gumpen. Ja, eller näsan eller vad man nu ska använda det till. (Och jaaaa, Miss E, jag veeeeet att du tycker att jag om någon är i starkt behov av allt vad papper heter och jaaaaaaa, det är stor skandaaaaaal att du var tvungen att torka dig med en Melittapåse vid ett tillfälle när jag hade slut på toapapper, MEN GET OVER IT!)
Jag är världens mest otacksamma buzzare.
Better be soft. Jag säger bara det. Better. Be. Soft.
Nej, tack. Inte ens om jag så fick betalt. Håll dig borta från min kyl. Basta.
Jag tolererar inte att Sara dog bara tjoffbompang sådär i Prison Break. Någon som vet vart man vänder sig om man vill klaga?
Får hilvide!
Jag menar, det kunde väl legat en kapad tumme eller en avhuggen fot eller nå't i den där lådan. Men, neeeeej.... Självklart måste det vara Saras huvud. Självklart måste alla förhoppningar man någonsin haft om att Michael och Sara ska bli ihop grusas likt... likt... Jag kommer inte på något bra här. Men det suger! SUGER!
Tenta nummer ett i raden av många närmar sig med stormsteg och jag gör inget annat än pluggar just nu. Eller, tja... Jag tvivlar på att det finns folk som intresserar sig för det jag läser, men eftersom jag behöver en liten break samt vill flasha lite (o)kunskap kommer här ett litet smakprov:
En gubbe vid namn Trudgill, som ingen förutom lingvistikerna bryr sig särskilt mycket om, satt länge och väl och grubblade på hur han skulle kunna göra översiktskurser i språkhistoria världen över ännu lite mer tråkigare. Ah, väste han till slut och tände sin pipa och hostade i trekvart, men fortsatte trots det att blossa på pipan, eftersom han ju är engelsman och engelsmän röker pipa. Det vet ju varenda kotte. Sedan rättade han till sin tweedkavaj med läderlappar på armbågarna och plitade ner en mening på ett papper.
VERY FEW CARS MADE IT UP THE LONG HILL
Sådärja, mumlade han för sig själv och skrockade lite med pipan dinglandes i ena mungipan. Då var jag väl färdig för idag. Jolly Good. Dags att gå ut och äta lite fish and chips. (Fast han sa det naturligtvis inte på svenska) Och så gick han och åt fish and chips. Och här sitter jag och tragglar med sagda mening som går ut på att orden kan uttalas olika beroende på var i England man bor. Och nu ska vi se vad jag kommer ihåg.
*Harkel*
VERY -- 'y' kan uttalas /e/ /I/ /i:/
FEW -- 'ew'-ljudet uttalas /u:/ eller /ju:/ - antingen droppar man eller petar in ett /j/
CARS -- /r/ uttalas olika beroende på var man kommer ifrån. Sydvästra England och Lancashire samt Skottland och Irland uttalar /r/ med tungan/tungspetsen uppåt/bakåt (rhotic vs non-rhotic).
MADE -- 'a' uttalas /ei/ /ie/ /e/
UP -- 'u' uttalas /u/ i norra England och /^/ i södra delen (även Skottland och Irland).
LONG -- 'ng' uttalas antingen /ng/ eller /n/
HILL -- 'h' kan droppas: 'ill
-- antingen mörkt /l/ (lyft tungryggen lätt mot mjuka gommen, tungspetsen pressas mot tandvallen) eller ljust /l/ (tungryggen stannar nere)
Så. Var det lika skönt för er som det var för mig? Aaahhh...
Jag hatar att ha ont i ryggen. Jag hatar att inte kunna gå på SEXY TISDAG-passet. Inte för att jag ser särskilt sexig ut när jag dansaerobicar loss i brallor som ständigt åker in i baken. Jag går mest för instruktörens skull. Han är en show i sig. NU ÄR VI STRIPPOR ALLESAMMANS! ATTITYYYD! Det enda min rygg tillåter för tillfället är spinning. Ikväll ska jag därför utmana mig själv lite och testa värsta megapasset. Eftersom jag blir spyfärdig av 30-minuterspass ska det här bli mäkta intressant.
Om jag inte återkommer är det med största sannolikhet på grund av att jag är död.
Eftersom jag är den lataste människan jag känner, har jag, i förhoppning om att om så bara en gnutta information ska lyckas leta sig in i skallen på mig, börjat lägga viktiga anteckningar bredvid tangentbordet. När jag sitter och slösurfar slänger jag då och då en blick på sagda papper och mumlar
terror
horror
lust
rape
incest
the attraction of evil
samtidigt som jag klickar hem ännu ett doftljus från eBay. Min simultanförmåga är outstanding, om jag får säg det själv. Om min lärare i The Gothic Novel kunde se mig nu.
- Jag fixar inte det här. Du måste ge mig en ledtråd. Min födelsedagspresent - kan man ta på den?
- Kanske.
Kinesisk vattentortyr nästa. Jag SKA knäcka honom! Jag letade upp de mest omsorgsfullt gömda födelsedagspresenter och julklappar när jag var liten. Det här är ingenting. INGENTING!
Jag har lyckats lägga till en funktion på Facebook som gör att folk kan se vilka låtar jag nyligen spelat upp på datorn. Det känns så inte alls coolt att se The one and only med Chesney Hawkes ligga där. Jag skäms nästan. Tack och lov att man inte kan se vad jag googlar. Ja jävlar. Det hade varit rätt festligt. Not.
Alltså. Till och med pojkvän är här och läser nu. Ingenting är heligt längre. Toa med öppen dörr nästa. I och för sig går toalettdörren ändå inte att stänga ordentligt så jag antar att vi är där redan.
På gårdagens after work (man kan after worka även om man inte workar) stod jag och två andra bloggpinglor (naturligtvis är även jag en pingla - i en Laura Ingalls i Lilla huset på prärien-klänning) i baren och skulle beställa drinkar.
- Vad ska ni ha?
- Öl.
- Öl.
- Jaha.
- Du då?
- Mjo. Jag tänkte ta en... sådan där... eh... vahettere... eh... med jordgubbar och sprit.
- Strawberry Daiquiri?
- Precis.
- Du kommer inte ut särskilt ofta, eller hur?
- Klaffen.
Och så ett fyrfaldigt leve i efterskott för Miss E som fyllde år igår! Hipp hipp!
Jag är inte här egentligen. Egentligen sitter jag och läser i skenet av ett doftljus som luktar något odefinierbart. Och ryggen är fortfarande paj. Inget hjälper. Inte jordnötssmör. Inte choklad. Inte Jonas Gardell. Ingenting. Men snart är det jul och då kommer marsipangrisarna. Mmmm... Marspiangrisar... Jag blir så uppspelt att jag inte ens kan stava ordentligt. Bräutigams marsipangrisar. Snart... Snaaart...
- What read you my lord?
- Words, words, words...
- What eat you my lord?
- Peanut butter, peanut butter, peanut butter...
Fyra tentor om två veckor.
Tillbaks om ett ögonlock.
Upp med handen alla som skapat Facebook-konto till sin katt.
*räcker upp handen*
En sisådär 10 minuter in i det danspass som jag envisas med att gå på varje tisdag, trots att jag inte borde, eftersom min klena nacke vrålar WHIPLASH! dagen efter på grund av instruktörens förkärlek till att knycka med nacken samtidigt som han vrålar SEEEXY!!! SEXY TISDAG!! --- kände jag hur ryggen började ömma. Men jag slängde med hela kroppen åt alla håll och kanter för kung och fosterland iallafall och idag kan jag inte röra mig. Eller, jo. Men knappt. Min rygg. Gode tid, min ryyygg.... Som om tusen små dolkar stacks in och ut i ländryggen non stop. Jordnötssmör. Jag behöver joordnötssmör...
Facebook har mig i sitt grepp. Och bloggen... Bloggen! Det är ju bara att inse att jag aldrig mer kommer få något vettigt gjort. Om två veckor har jag jag tre tentor smack-bom-pang bara sådär och jag inser ju att jag, om jag vill klara kursen, måste sitta dygnet runt de kommande veckorna och plöja igenom jag vet inte hur många antologier samt sträckläsa ett par romaner. Knark. Jag behöver knark. Tack gode gud för jordnötssmör. Även jordnötssmöret har mig i sitt grepp. Jag hade ingen aning om att jordnötssmör smakade så gudomligt gott. Jag hade glömt bort hur beroendeframkallande det faktiskt är. Det hela började med att jag fick för mig att jag, istället för att köpa jordnötssås på burk, skulle göra den själv. Från scratch. Det gick väl sådär med tanke på att jag slickade i mig det mesta när jag stod och måttade. Sedan mådde jag fasansfullt illa och satt mest och petade i maten när det var dags att äta. Du ser lite grön ut, noterade pojkvän och jag rapade lite diskret till svar. Därefter tog jag en titt på burkens energiinnehåll och mådde ännu mer illa. Nu har ju detta inget med mina tentor att göra, men jag ville bara ha en anledning att skriva om jordnötssmör.
- Jo, pojkvän?
- Mm.
- Jag fyller ju år snart.
- Mm.
- Och du har fortfarande inte frågat vad jag önskar mig.
- Jag har redan tänkt ut den perfekta presenten. Oroa dig inte.
- Jaha. Men... Jaha.
- Ja.
- Men. Jaha. Kommer jag gilla den?
- Oh, ja.
- Det är väl ingen hajtand?
- Du, det där var ett förbaskat fint halsband. Expediten på NK Details sa att det var hett. Hett!
- Så länge det inte är en hajtand är jag nöjd.
- Du kommer älska din present. Se inte så nervös ut. Jag vet ju hur länge du har velat ha Super Paper Mario... Aaaaajjjj!!!!!
Satan, vad det doftar vit mint. Inte. Hallå, doften!? Är du där? Hallå doften som kostade närmare hundra spänn! DOFTA FÖR FA...
Julen är här. Det måste den vara. Jag köpte en ljusstake igår. Och drack glögg. Och åt pepparkakor. Så det måste vara jul.
Det är fredagkväll och jag är helt solo hemma. Lite tända ljus som doftar... nu ska vi se... vit mint, världens största godisskål, en katt som ligger och purrar intill mig samt ett glas bubbel och en bok som inte är kurslitteratur. Jag är lycklig nu. Aaaaooouumm...
Jag lämnade visst ljusen utan tillsyn.
Aaaaoooouumm...
På Facebook kan man mobba sina kompisar genom att outa dem som "most likely to bla bla bla". Jag är tydligen most likely to push on a door that says "pull".
Bah.
Idag har jag gjort det tre gånger. Fast en gång gick dörren faktiskt inåt när jag började dra. Ha!
Bra med Facebook
Man kan ta upp kontakten med gamla vänner och bekanta
Bra med Facebook?
Dina ex kan hitta dig.
Hos frisören:
- Hur kort vill du ha?
- Jag tänker... page.
- Mmmm... Jag tror att du skulle passa i en frisyr som är uppklippt där bak. Som hon där borta. Ser du den tjejen där?
- Mjo.
- Och så tuperar vi så det blir riktigt burrigt och snyggt.
- Jag tänker... nej.
- Lugg då?
- Jag tänker... nej.
Jag klippte lugg för några år sedan - då var jag ännu rundare i ansiktet än vad jag är nu. Jag såg ut som Gustav Vasa. Gustav Vasa goes Pulp Fiction. Aldrig mer. Men en page vågade jag mig på. Och att tona håret korpsvart. Min nya frisyr ramar fint in mitt kritvita ansikte och ger mig en något... död look. Men jag är i alla fall nyklippt.
- Jättefint, sa Miss E när vi mötte upp för att ta en fika.
- Säkert? Allvar? Verkligen? Tycker du verkligen att jag är fin? Du säger inte bara det för att vara snäll?
- Absolut inte. Om du hade sett ut som hjälp hade jag använt ett helt annat tonfall.
- Så jag ser inte gammal ut då?
- Nja...
- Aaaahhh!!!!
Det är jag och Magica.
...brukar jag tänka att det kunde varit värre. Och det är inte personen som skriver bloggen som tagit bilderna. Eller, tja...
- Tjejer! Ska vi leka en lek?
- Orka.
- En lek! Ja! Alla ställer varsin fråga. Shoot!
- Eh.
- Jaha.
- Jag tänker.
- Men så kom på något nu, någon!
- Gott vin det här.
- Är det inte dags för efterrätt snart?
- Är det ingen som har en fråga? Ju snuskigare desto bättre.
- Jag tänker.
- Jag med.
- Jag med.
- Jag med.
- Är det någon mer som har toaskräck?
- ...
- ...
- ...
- ...
- Sa jag det där högt?
- Ja, jag bajar i alla fall framför min kille.
- ...
- ...
- ...
- ...
- Ja, men jag torkar mig inte framför honom. Där går gränsen.
- Mer vin, någon?
En sak som jag verkligen måste jobba på att förbättra är mitt enorma kontrollbehov. Jag har inga som helst problem med att saker ligger utspridda lite här och var eller att toaletten hemma är lite... skitig, men jag fixar inte att inte ha
total
kontroll
i
köket
punkt
!!!!!
Om jag fick bestämma skulle jag stå i köket och laga allt själv medan alla andra sitter ner och håller snattran. Nej, man kan inte forma biffarna sådär. Ja, vi måste använda bakplåtspappret som jag tog med mig hemifrån. Nej, man kan inte ha mer än två matskedar socker i. Varför? FÖR ATT JAG SÄGER DET! För mig är en middag där alla ska vara med och hjälpa till en komplett mardröm, eftersom jag bara vill ta en stekpanna och börja knocka folk till höger och vänster. Det ska göras på mitt sett eller inte alls. My way or the high way.
Är det sunt? Nej. Borde jag gå och prata med någon? Förmodligen.
- Så du bankade ner en av dina närmaste vänner eftersom potatisen var klyftad på fel sätt?
- You bet your ass!
Middagar där alla ska hjälpa till att laga tenderar att urarta när jag är med. Jag skrämmer helt enkelt skiten ur folk. Men visst är tjejmiddagar fantastiskt roliga. När det där med maten är överstökat, alltså. Man lär sig nya saker om sina vänner. Saker man egentligen inte vill veta. Gode tid. Och jag är INTE hämmad!
Nog sagt.
Jag såg precis en dokumentär med Quentin Tarantino. Jag gillar Quentin och hans yviga gester. Han är underhållande värre. Han sa en sådan träffsäker sak i det där programmet, Quentin - att han alltid varit av uppfattningen att gud inte dödar honom förrän han åstadkommit det han är här för att göra. Fast efter Pulp Fiction blev jag lite fundersam, sa han och såg lite allmänt hysterisk ut. Nu kan jag ju kola vilken dag som helst.
Jag började fundera lite efter att han sagt det där. Kanske är man här för att uträtta något. Det behöver ju inte vara något stort, jag menar, jag skulle nöja mig med en pyttegrej, bara jag får göra ett avtryck. Och avtryck i cyberspace räknas inte, så den här bloggen går fetbort. Och allt pinsamt som man någonsin sagt eller gjort går också fetbort. Men då vet jag inte vad som är kvar. Jag får nog fundera lite. Något stort... Hmmmm.... Tänka, tänka, tänka....
Jag var och handlade tidigare idag (folk spärrar upp ögonen och ooo:ar och aaa:ar). Bland annat en ananas. När jag kollade på kvittot efteråt såg jag att den kostat 60 spänn. 60 SPÄNN! Men OK, tänkte jag. Det är nog en förbannat god ananas. Den skall inmundigas ikväll med rostad kokos. Mmmm... Ananas med rostad kokos. Så jag rostade kokos. Och skar upp ananasen. Och kom snabbt fram till att jag pröjsat 60 spänn för en genomrutten ananas. Men OK, tänkte jag. Jag får i alla fall något att blogga om.
För ett par månader sedan såg jag en dokumentär om killarna som låg bakom Columbine-massakern i USA. Man fick bland annat ta del av en film där de medverkade själva och gav sin syn på saker och ting. Som hur mycket de hatade allt och alla. Efter det blev jag fruktansvärt osugen på att skriva fler hatlistor. Nu menar jag ju i och för sig inget illa med mina inlägg som är mest på skämt, men jag fick liksom en liten tankeställare efter den där dokumentären. En del saker som jag skrivit var saker som Dylan Harris stod och rapade upp kort innan han gick loss med ett automatgevär i skolan. Det gjorde mig jäkligt illa berörd. Därför la jag ner hatlistorna. Jag tar inte bort något från bloggen, men det är tveksamt om det blir några fler.
Ja. Det var bara det.
Jag har återkommande drömmar om den godegudejagdööör så goda chokladtårtan som serverades på bröllopet i lördags. Jag tror aldrig att jag ätit något så fantastiskt, underbart, löjligt gott i hela mitt liv. Och då har jag ändå proppat i mig en sabla massa choklad. Och saker som jag trott var choklad. Den var så smarrig att jag har allvarliga funderingar på att gifta mig själv snarast bara för att få äta något liknande igen. Kladdkaksbotten med chokladmousse och riven vit choklad on top. Som en orgie i choklad. Det blir liksom inte mer chokladigt än så. Jag börjar dregla bara jag tänker på den. Raaahhhhh...
För övrigt krävs det inte mer än 1 1/2 glas champagne för att jag ska bli helt yr i bollen. Det är i och för sig bra eftersom jag
a) därmed är förbannat billig i drift och
b) jag kommer inte på något bra här.
- Hallå? HALLÅÅÅ???
- Vem där? Vem där?
- Detta är ditt samvete som talar.
- Inte nu igen...
- IGEN OCH IGEN OCH IGEN!!! Tills du tar dig i kragen, människa!
- Jag ska läsa. Snart. Jag lovar.
- Du läsa skall nuuuuu!
- Det där var väl inte riktigt grammatiskt korrekt?
- Jag bryr mig inte om sådana triviala saker som grammatik. Mitt jobb är att elda på dig när jag ser att du slöar. Som när du kollar Facebook istället för plugga inför tentan på fredag. Eller när du bloggar istället för att läsa Dracula.
- Du, jag var faktiskt bara inne på Facebook i typ en kvart.
- EN OCH HALV TIMME!!!
- Jag var tvungen att ordna en... grej.
- Skicka kramar till alla du känner?
- Mjo.
- Och lägga till en onödig låtlista.
- Ja. Jo.
- Och recensera filmer.
- Mmmm...
- Och nu sitter du och bloggar!
- I rent vetenskapligt syfte.
- Och katten har inte fått mat.
- Allvarligt. Ta en ordentligt titt på honom. Han har så mycket späck att han förmodligen klarar sig resten av vintern.
- Jag ger upp. Du är verkligen hopplös.
- Men jag är en jävel på att vika handdukar.
- Jo. Det är sant.
Idag kom jag ut i skolan. Jag berättade för en klasskamrat att jag... att jag... läser modebloggar. Jag har misstänkt att vi läser samma bloggar ett längre tag, men har inte vågat fråga av rädsla för att framstå som värsta muppen. Men nu är katten ute ur påsen, burken är öppnad och maskarna formligen VÄLLER ut. Jag ville inget hellre än att babbla på om bloggar när vi satt och åt lunch, men jag kunde inte riktigt med. Dels för att det gärna får dröja några veckor innan hon fattar vidden av min besatthet, dels för att killen bredvid började titta lite konstigt. Men jag kommenterar aldrig, sa hon. Det hade ju bara varit fööör mycket. Oh, ja, höll jag med och skrattade lite nervöst medan jag korsade fingrarna under bordet. Gud, ja. Helt klart för mycket. Host, host. Därefter gjorde jag misstaget att outa att jag också har en blogg. Nämnde dock inte att min profilbild föreställer det gamla russinet från Pantertanter. DET kommer hon aldrig få reda på.
Att förklara för min mamma hur hon ska gå tillväga för att öppna ett facebook-konto kan jämföras med att förklara för någon hur man gör för att desarmera en bomb. Men nu har hon värsta coola bilden och har börjat adda folk. Snart börjar hon väl blogga också.
Det är sådana här saker som gör att jag inte kan koncentrera mig på den skriftliga språkfärdigheten.
Jag tror jag börjar tina upp lite när det gäller Facebook. Men bara lite. Jag stör mig inte riktigt lika mycket längre. Jag kan till och med kolla in mig själv på bild utan att kräkas. Så länge jag rabblar det är bara kameran, jag är snyggare i verkligheten, det är bara kameran, jag är snyggare i verkligheten likt ett mantra ett par tretusen gånger innan jag loggar in. Mmm... Självförnekelse...
Tjejmiddag på lördag. Jag och Miss E tar det med ro. En kväll som andra. En enkel middag, lite vin...
- Tre-rätters!
- Välkomstdrink!
- Dress code! Vi måste ha dress code!
- Ostbricka!
- Champagne!
- Isskulpturer!
- Karaokemaskin!
- Och så måste vi hyra ett band!
Hohoho, kompisar! Det kommer bli en helkväll!
Jag var på bröllop igår. Miss E kom över lite tidigare för att sminka mig. Jag är rätt handikappad när det gäller smink. Jag använder rouge i hela ansiktet och äger högst tre nagellack. Miss E, däremot. Miss E har en jädra massa smink. Hon hade med sig en mindre resväska fullproppad med puder och foundation och ögonskugga och eye-liner och gudvetvad och beordrade mig att sätta mig ner medan hon prydligt radade upp allt smink. Jag tittade storögt på.
- Vad är det där?
- Foundation.
- Vad är det där?
- Mascara.
- Och det där?
- Suck.
- Kolla dig i spegeln nu. Vad tycks.
- Jag ser ut som ett fnask.
- Du ser inte ut som ett fnask. De har mer ögonskugga. Jag lovar.
- Jag ser ut som ett fnask.
- Men vaffan.
- Pojkvän! Hur ser jag ut?
- Som ett fnask.
- Skriiik! Vad gör du nu?
- Lugna ner dig. Jag ska bara böja dina ögonfransar lite.
- AAAAAAAAAAAHHHHHH!
- Sitt still!
- Neeeeej!
- Sluta bitas!
- Nå. Vad tycks?
- Wow! Jag är ju en pingla! Kom alla och kolla in pinglan! Hallå!
- Ja, det tog ju bara... En timme och en kvart.
- Pingla! Woohoo!
Jag såg på reprisen av Grey's Anatomy tidigare idag. Efter att ha hört så mycket bra om serien och McDreamy och jag vet inte vad måste jag bara få veta... Är den verkligen så (mörda mig inte nu, alla Grey-fans) kass i vanliga fall eller var det senaste avsnittet blott ett undantag? Jag hade snuskigt höga förväntningar. Jag trodde jag skulle bli helt blown away. Allvarligt talat nu. Jag har sett avsnitt av Våra Bästa År som varit bättre. Som när Marlena blev besatt av djävulen. Det kallar jag underhållning. Jag har till och med funderat på att löpa de två första säsongerna av Grey's eftersom den ska vara så satans bra. Men nu vet jag inte. Jag står handfallen. Snälla Bullen, hjälp mig.
Men McDreamy var snygg. Mmmm... McDreamy...
Ibland har jag på tv:n i bakgrunden när jag driver runt i lägenheten och gör mest ingenting. Som ett litet brus. Men igår när jag slog på fyran och förväntade mig Malou von Sievers var det inte alls Malou som satt i rutan. Min första tanke var att Malou genomgått en extreme makeover. Min andra var KABEL-TV! VRÅÅÅÅL! Installerade mig i soffan och började råglo. Zappade. Och zappade. Och zappade. Blev helt snurrig i huvudet efter en stund. Fortsatte zappa. Mer och mer snurrig. Till slut tvingade jag mig att stänga av, men då fick jag fick jag lite panik eftersom jag aldrig hann se hur det gick för McGyver. När pojkvän kom hem från jobbet satt jag i soffan med fjärrkontrollen i ett krampaktigt grepp och zappade mellan Simpsons, Martha Stewart, Las Vegas och MTV med vild blick. Kabel är uppenbarligen inte bra för mig. Jag satt och kollade på Öppna Kanalen vid ett tillfälle, för tusan. Öppna Kanalen visar en bild på Linnégatan varvat med reklam för Smyrnakyrkan. Jag fixar inte kabel. Jag får krupp av alla dessa möjligheter. Så fort det blir reklam på en kanal zappar jag vidare till en annan och sedan sitter jag nästan och gråter eftersom jag INTE HINNER MED! GODE GOD JAG HIIINNER INTE MEEED! Tre kanaler blir bra, tack. Ge mig mina tre kanaler igen.
Jag är sjuk. Dock inte sjuk sjuk. Nästansjuk. Sjuk, men det bryter liksom aldrig ut. Jag går bara runt och känner mig småkrasslig hela tiden. Snörvlar lite. Hostar lite. Nyser då och då. Jag skulle hellre ligga totalt däckad i ett par dagar än gå runt och vara så här småfissjuk. Jag låter inte ens dålig. Jag låter bara uttråkad.
Drömde att jag mina framtänder smulades sönder samt att tänderna lite längre bak började lossna. Forsade blod ur munnen som stänkte ner väggar, bord och folk i närheten. Fick panik och började fumla efter mobilen, slog numret till tandläkaren (vem har inte sin tandläkares nummer i skallen) och skrek MINA TÄNDER TRILLAR UT!!!! i örat på henne. Riktigt vidrig dröm - vidrig och verklig. Någonstans i bakhuvudet brukar jag fatta att jag bara drömmer när det gäller mindre trevliga drömmar, men inte den här gången. Efter tandlossningen satt jag plötsligt på en offentlig toalett och... Jo, jag satt hursomhelst på toa, när handtaget brutalt trycktes ner, dörren åkte upp och in stövlade hela Jackassgänget, pekade på mig och vrålgarvade. Speciellt Steve-O. De skrattar åt mina tänder, tänkte jag och började lipa i drömmen. Sedan vaknade jag, slet ut bettskenan och drog en suck av lättnad efter att ha undersökt om alla tänder satt kvar.
Jag ska aldrig sova igen.
Vad är grejen med att det ska vara så komplicerat att beställa pizza? Jag fattar att jag förmodligen är den lokale pizzebagarens hatobjekt nummer ett i och med mina störda beställningar, men KOM IGEN PIZZAMANNEN! Så jobbigt kan det inte vara att skippa löken och istället slänga på vitlök samt lägga på LAGOM MYCKET gorgonzola, så det blir en jämn och fin balans mellan den vanliga osten och zolan. Fatta att jag är tvungen att andas i en påse innan jag ringer och beställer. Trauma. Men nu! NU! NU DU PIZZABAGAREN! Nu har det öppnat en ny pizzeria i närheten. Dina dagar är räknade.
Gissa vad jag har fått:
a) löss
b) skörbjugg
c) kabel-tv
d) barn
Rätt svar belönas med... absolut ingenting.
Mitt sunkiga hyreshus håller på och renoveras. Byggarbetarna verkar inte bry sig nämnvärt om att det bor folk i huset - passar man sig inte är risken stor att man får ett handfat i skallen. Det gäller att vara uppmärksam. Häromdagen kom en toalett utflygandes genom fönstret på andra våningen precis när jag stod och ropade på katten.
- Kom, kisse, kisse, kisse...
- Meeeoow...
BRAK!
Man kan få hjärtstillestånd för mindre. Just nu står det två toalettstolar på gräsmattan framför huset. Vad får jag om jag helt sonika går ut och sätter mig på en av dem och pinkar framför hela huset? frågade jag pojkvän. Hundra spänn, sa han.
Moahaha. Lättförtjänta pengar. *gnuggar händerna*
UPDATE: Tre toalettstolar! Någon som behöver en?
Jag är tycker att det är himla omtänksamt av La Redoute att skicka personliga små brev där de påpekar att jag inte handlat på ett tag samt uppmanar mig att lägga en order pronto.
"Jag ser att du ännu inte lagt en order..."
Sådant där lyser verkligen upp en kulen oktoberdag.
Det slog mig igår kväll hur lite jag förändrats de senaste åren när föremålet för hippan berättade att hon och hennes blivande man håller på att
bygga ut sitt hus
planera en bastu i källaren
gifta sig - antar att man kan ta med det på listan
PLUS att de har jämnt antal tallrikar, vinglas OCH sexton champagneglas. Jag har ett champagneglas. Det andra har gått sönder. Efter en närmare titt i vad som ska föreställa mitt glas- och tallriksskåp kom jag dessutom snabbt fram till att de enda tallrikar som det finns jämnt antal av i det här hemmet är kattmatsskålarna. Jag kommer aldrig kunna bjuda fler än tre personer på finmiddag. Såvida det inte finns någon som kan tänka sig att äta ur kattskålen.
Hippan blev ju hur lyckad som helst. Det började lite halvpinsamt med att jag och bruden gick runt på stan och hoppade på folk med ett: HAR DU NÅGRA BRAIGA ÄKTENSKAPSTIPS??? VI ÄR I STARKT BEHOV AV LITE SCHYSSTA TIPS! HAR DU NÅGRA? VA? VA? VA? Varpå de flesta sprang vettskrämda därifrån. De som vi inte skrämde livet ur var vänliga nog att ge tipsen:
Byt toarullen när den är slut.
Var kåt, lycklig och tacksam (varpå jag lite på skämt påpekade att man väl ska vara kåt, GLAD och tacksam? Ja, jo, sa killen. Så länge man är kåt.)
Släng inte saker i vasken.
Vik alltid ihop mjölkpaket innan de läggs i soporna.
Gör inte gemensamma skoinköp.
Köp diamanter. Kvinnor gillar diamanter.
Gå till terapeut första året - i förebyggande syfte.
Läs noga igenom foldern man får när man gifter sig. Viktigt.
Snarka inte.
Ha mycket sex.
Ha kinky sex.
Sexa aldrig i trädgården - kärleken är blind, men inte grannarna.
Gift dig rikt.
Sedan mötte vi upp Miss E som radat upp tårtbotten, sprutgrädde, sylt och gelehallon på en bänk och den blivande bruden fick göra tårta som hon sedan gick och serverade på Avenyn. Folk är verkligen svårflörtade. Speciellt pensionärer. Vi måste hoppat på minst hundra grå pantrar som alla avböjde med ett: Nej, tack. Jag ska äta tårta senare. Allvar, pensionärer. Ni är grymt tråkiga.
Vi avslutade med en liten spakväll och var så avslappnade och lyckliga när vi gick ut från Hagabadet. Mmmmm, tänkte jag när jag satt på spårvagnen på väg hem. Mmmmm, vad jag känner mig zen. Hoooork, lät det lite längre fram och folk flög åt alla håll när en kille började spy ner sätena. Mmmm, tänkte jag. Zen. Hoooork, lät det igen.
SMS från en glad Miss E
Jag förlorade just i Wii-bowling. Men så är jag ju full också.
Ah, Miss E. Vi har en fin vänskap. Tykna mot varandra när vi ses och avslutar våra samtal med: Nä, nu har jag faktiskt inte tid att prata med dig längre. Get off my back. Tja.
Jag riktigt längtar tills dess att vi sitter på hemmet och tjafsar om vem som har coolaste rollatorn*.
* Jag
Om man har en halvtimme på sig att göra något alldeles förträffligt kul med föremålet för hippan... Och man har blott en vag idé om vad man skulle kunna göra, men skulle föredra något roligare... Om man inte vill skämma ut henne alldeles genom att skicka iväg henne i blå peruk och bastkjol med en skylt runt halsen där det står KYSSAR 5 KR... Och om det ska ske imorgon... Utomhus...
Vad skulle man då kunna göra? Hjälp!
Vi är några stycken som var och en har 30 minuter till förfogande - the bride to be ska möta upp oss lite här och var. Jag kommer verkligen inte på något! Min hjärna har lagt ner! Det kommer sluta med att hon får sitta och öppna konservburkar på Avenyn och slänga bönor på förbipasserande om jag inte kommer på något bra snart.
Och så har jag gått och blivit sjuk. Dagen innan möhippa. (Jag räknar kallt med att bruden ifråga inte är här och läser.) Just nu sitter jag invirad i världens största sjal och småhuttrar. Jag har läst ut Jane Austen, påbörjat Dracula och kollat på Die Hard in between. Och slösurfat på eBay. Jag älskar verkligen eBay. Jag är beroende av eBay.
- Gode guuud, pojkvän! Kolla in den här fina planschen på en svart katt mot en gul bakgrund som bara kostar EN DOLLAR! OMIGOD!
eller
- Solstekta snigelskal, pojkvän! Jag vann just värsta onödiga prylen! Hurra!
Jag har inget liv just nu. Jag borde inte ens sitta här och skriva detta. Jag hinner inte. Jag har två uppsatser att skriva, hundraelva tentor att plugga till och fjorton böcker att läsa. Dessutom ligger jag efter. Gårdagen spenderades med Frankenstein. Jag är sjukt besviken. Inte ett enda "IT'S AAAAALIIIVE!!!" Idag har jag mestadels suttit och läst Jane Austen. Det är mycket nu. Och så har jag fått munsår och värsta skrovliga rösten efter att ha rapat upp samma sak om och om igen på Bokmässan.
- Hej! Gratis bok! Vill du ha en gratis bok? Ja, klart att du vill ha en gratis bok! Vill du ha en påse? Och förresten - beställer du från adlibris punkt com får du dessutom 25 kr rabatt om du knappar in den här koden. Tack, tack! Hej, hej! Hej! Vill du ha en gratis bok?
Så. Det jag ville säga var i alla fall att jag är tillbaka snart. Om jag inte lagt mig ner och dött.
Vissa köper böcker när det är bokmässa. Pojkvän köper Ichi the Killer. På framsidan står det VARNING! med stora röda bokstäver följt av Detta är den oklippta originalversionen, förbjuden i flertalet länder. Vi vill varna för extremt våldsamma scener som kan upplevas chockerande - även för härdade tittare. Tänk noga igenom beslutet att se den.
Och nu ska vi alltså se den. Jag som inte ens klarar av att stå i trapphuset när det är mörkt. Det hänger folk i krokar på baksidan. Omigod. Omigod.
Jag hade värsta konstiga drömmen inatt. Jag drömde att jag var på Titanic. Plötsligt började det forsa in vatten (tänka sig) och jag fick lite smått panik (duh!), men jag behövde inte oroa mig särskilt länge eftersom Miss E kom flygande i värsta Airwolf-helikoptern och räddade mig.
- Har du bananerna? hojtade hon när jag var ombord. Du har väl inte glömt banaaaanerna???
Sedan vaknade jag och upptäckte att jag dreglat så mycket att man nästan kunde vrida ur kudden.
I Ad Libris monter är det hysteriskt mycket folk - alla vill fynda pocket för 25 spänn styck. Ad Libris är sååå bra. Och personalen såååå kompetent. Fråga Missy. Och Miss E. Ni beställer väl från Ad Libris? Bra, bra. Jag kanske lägger upp en liten rabattkod här. Gör jag gratisreklam här, eller vad? Bloggfolk finns här också. Jag har sett några live! Live! Vad mer... Jan Gyjjooo är i varenda monter. Leif GW Persson har på sig en grön väst. Ja. Det var bara det. Nu ska jag iväg och kränga lite fler böcker.
Lingonglass med maräng och nougatsträng blir ju alldeles förträffligt, tänkte jag där jag stod lutad över frysdisken och valde bland alla glasspaket. Lingon - gott. Maräng - gott. Nougat - gott. Och så har den ju hajpats något så in i helv... vilket innebär att den ju MÅSTE vara god. Här bör tilläggas att jag väldigt sällan prövar på nya glassorter. Jag håller mig snällt till mina favoriter. Jag inbillade mig att Lingo kanske kunde bli en ny favvis. Men neeej. Satan! Det måste vara den vidrigaste glassen jag någonsin ätit. Men den smakar ju bra, sa pojkvän och grävde med skeden i bägaren. Men var är alla maränger? gnällde jag och hackade aggressivt i glassen. MARÄNG, sa pojkvän. Inte maränger. Och jag tittade på honom, drog upp överläppen i ett vansinnigt grin och väste: En massa sugiga kalorier till ingen nytta alls! Nu är hela kvällen förstörd! Sedan tokvägrade jag att äta mer. Efter att jag grävt ur all nougat, vill säga.
Lingo får tummen ner. Fy Morrongänget! Fy!
Jag har galet mycket att göra just nu - ligger redan efter. Imorgon är det tenta, därefter ska The Monk ska diskuteras på kvällskursen och på fredag ska en liten Shakespeareuppsats lämnas in, vilket innebär att jag måste sitta non stop och skriva mån-ons, eftersom jag jobbar på bokmässan 8-21 tors-sön. Någonstans däremellan ska jag hinna andas lite. Dessutom fortsätter folk att adda mig på Facebook, vilket gör mig smått panikslagen. Jag accepterar självklart, men någon fejjare blir jag aldrig. Det räcker med de... 15 bilder jag lagt upp. Och vad är grejen med alla grupper som folk försöker dra in mig i? Alla inbjudningar? Jag har
1 vampire invitation
1 pirate invitation
1 im (??) invitation
1 zombie invitation
1 I'm reading invitation
1 entourage invitation
och jag vågar inte klicka på någon av dem av rädsla för att jag ska få ännu fler. Facebook är bara av ondo. Folk man tror sig vara kvitt för gott lyckas lokalisera en. Nej! Neeej! Kan jag inte bara få sitta här och slösurfa i fred? Folk får jättegärna skriva på min vägg och bjuda in mig till allsköns tokigheter, men det är ju bara att inse att jag är död på Facebook. Död död död. Jag ska försöka engagera mig någon gång i kvartalet, men jag hör nog mer hemma här. Där jag kan lukta på blommorna. Mmmmm....
Hittade hos Linda K och var bara tvungen. Här kan man se sig själv i lite olika... stadier. Miss KYD goes bebis, fyllo, afro, Botticelli, manga och apa.
Och nu mitt riktiga jag. Bebis, asiatisk, afro, fyllo, Botticelli, Modigliani, manga och apa. Är jag världens sötaste bebis, eller vad!? Sista bilden är skrämmande likt originalet.
