Nare. Mitt i sommaren. Snart börjar det väl snöa också. Inget förvånar mig längre. Mina läppar är som sandpapper. Pojkvän ryggar tillbaka som vore det böldpest jag hade på munnen och inte lite skorv.
- Du, det är NARE. Inte herpes.
- Håll dig borta! Håll dig booorta! Rör mig inte.
- Ge mig en puss nu.
- Skriiik!
Jag brukar alltid förvänta mig sämsta möjliga utgång när jag ska göra något. Förväntar man sig jämt det värsta blir man ju aldrig besviken. Det gäller tentor, när jag öppnar min lönespec och väger mig. Nu var det ju i och för sig länge sedan jag vägde mig. Jag tror inte på sådan skit. Vågar är djävulens otyg. När jag går förbi vågen på SATS vill jag bara hoppa sönder den. Jag skulle nog kunna åsamka den rätt rejäl skada utan några större problem. I alla fall. Så när jag går upp imorgon och gör min fonetiktenta förväntar jag mig att det ska gå käpprätt åt helvete. Tyvärr lär det nog göra det också.
Vem behöver googla Harry Potter spoilers alternativt gnaga av sig naglarna av upphetsning inför vad som komma skall (tänkte sätta mig med bokuslingen så fort tentorna är avklarade) när min pojkväns min efter att han läst ut boken säger allt allt allt. För i helvete. Det är därför JAG ska läsa spännande böcker först. Han bara sabbar allt med sina jäkla... miner.
- Varför ser du så konstig ut?
- Alltså...
- Vaaaad? Säääg!
- Nä. Du får läsa själv.
- Dör Harry? Dör han? Han dör väl inte? Då vill jag inte jag läsa. Dör han? Va? Dör han verkligen?
- Jag tänkte kolla på tv nu.
- Dör han? Dör han? Va? Döööör han? Dör Hermione? I så fall är det lugnt.
- Jag hör inte tv:n.
- Ro hit den där boken.
*blädder, blädder, blädder*
- Flickvän?
- Amen jaaaaa?
- Det där är lite tragiskt. Läsa slutet först.
- Skulle inte du se på tv?
Pojkväns systerdotter fyller år och det rådde stor beslutsångest om vad man skulle köpa för present. Skräniga leksaker som aldrig slutar låta har aldrig varit och kommer aldrig att bli min kopp te. Mina ungar ska få leka med bomullstussar. Euroshoppers. Strosade omkring i helveteshålet Femmanhuset och fick plötsligt syn på... Lottas Bamsen!
- Pojkvän! Kolla in!
- Hon har redan typ tusen gosedjur. Hon behöver inga fler.
- Vad? Vem? Vad snackar du om? Den är ju till mig.
- Vill du ha en gris utan ben? Som ser ut att ha blivit uppsprättad och sedan slarvigt ihopsydd?
- Vadå utan ben? Det är ju BAMSEN!
- 149 spänn för en gris utan ben? Det är ju rena rånet.
- BAMSEN!
- Du är ju inte riktigt... Herrregud, Scarface-glasunderlägg!
Presenten, ja. En bok som kvackar. Jättehögt. Och en skrikande hund. Skit samma. Jag behöver ändå inte höra på eländet. Nu ska jag och Bamsen gå och nana kudden.
Inatt drömde jag att jag gick omkring i engelskakorridoren och grinade. Jag bara gick där och skrek och bölade. Min kollega Timvikarien drömde att hon tappade alla sina tänder. Men det ska ju betyda något bra, sa jag. Nej, sa en annan kollega. Det betyder att någon ska dö.
Eftersom jag bakar ytterst sällan (ostkaka undantaget) hemma, är det lite förvånande att jag bakar i princip varje dag på jobbet. På morgonen är det alltid gröt till frukost och istället för att hysta det som blir över har jag börjat göra bröd med grötbas. Så fruktansvärt husligt att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Jag går nuförtiden även under benämningen "hon som bakar". Bättre det än "hon som smygröker på toaletten". Den senaste månaden har jag bakat (observera pluraländelsen - jävlar i havet vad jag bakar)
chokladpaj
maränger
kladdkakor
en satans massa bröd
ljuvliga citronscones (de hette faktiskt så)
pavlova
vanliga tråkiga sockerkakor
chokladkakor
banankakor
rabarberpaj utan rabarber
När man publicerar ett inlägg kan man ju skriva till en liten etikett. Blogger försöker hjälpa lite på traven genom att tipsa:
Etiketter för det här inlägget:
t.ex. skotrar, semester, höst
Är det någon som har skotrar som etikett? Snälla, säg.
Eftersom jag har lite kurslitteratur att plöja igenom inför tentorna i augusti fick pojkvän den stora äran att läsa Harry Potter först.
- Vad är det du sitter och mumlar om?
- Alltså. Den är så jädra spännande.
- Men sluta. Jag vill inte höra.
- Ujujuj. Jag ska nog dra ut på läsningen så länge jag bara kan.
- Jag pratar inte med dig om du ska hålla på så där. Visa lite hänsyn för bövelen.
- Så bra. Sååå bra. Är fonetiken lika spännande?
- Skriiik.
Jag såg Apocalypto (finns det inte en festis som heter så?) häromdagen. Han vet hur man gör slafsiga filmer, Mellan. Jag gillade verkligen scenen där en av killarna i mayastring åt tapirballar. Och inte var de tillagade heller. Mmmm...
Beck på tv ikväll. Det var ju ovanligt. Det måste vara 117:e gången som man visar just Mannen utan ansikte.
Höjdpunkter (jag blandar kanske in fem andra filmer här, men, men...):
Gunvald Larsson (lyser med ficklampan på marken): Åh, fyyy faaaan...
Martin Beck (slår ut med ena handen och ser irriterad ut): GUN-VALD!!!
Martins Becks alkoholiserade granne med stödkrage (till Martin Beck): Ska ru ha en stänkare?
Gunvald Larsson: Alltså, jag jobbar inte med den där j-a subban.
Martin Beck: GUN-VALD!!
Gunvald Larsson: När det handlar om en polismördare så gäller inga regler!
Martin Beck: GUN-VALD!!
Alkisgranne: Är det ingen som vill ha en liten stänkare? Ingen?
Tysk skådis som mimat sig genom 13 Beckfilmer: Jag heter egentligen Heinz. Oj, vad jag är osynkad.
Gunvald Larsson: Är det någon som fattar vad den där dubbade snubben dillar om?
Martin Beck: GUN-VALD!!
Tysk skådis som mimat sig genom 13 Beckfilmer: Ich bin ein Berliner.
Det är vad jag kallar kvalitativ underhållning.
I brist på bättre saker att göra satt jag igår och kollade på intervjun med Kronprinsessan.
- Nu när Kronprinsessan fyller 30 kommer ju Kronprinsessan kunna se tillbaka på sitt liv och vad Kronprinsessan har åstadkommit, vilket man inte kan göra innan. (Alla som inte är 30 har följaktligen nada att se tillbaka på)
- Jag har gjort en fin teckning till Kronprinsessan (Amen schyrre dårå Kronprinsessan, bli min kompis!)
- Tycker Kronprinsessan om att spela spel? (gäsp)
Vad sägs om lite mer juicy frågor?
- Har Kronprinsessan aldrig lust att bara packa en väska och dra till något gudsförgätet litet ställe någonstans borta i tjottahejti och skippa den här skiten?
- Har Kronprinsessan rökt på någon gång?
- Luktar det när Kronprinsessan bajsar?
Eller något liknande.
Jag fick en kommentar som jag kände att jag bara var tvungen att publicera. Min åsikt om stringtrosor gjorde jag fullständigt klar i ett Saker jag hatar-inlägg för ett tag sedan. Nog sagt. Jag håller truten här.
Jag har en fråga till er ladies som läser denna blog.
Borde egentligen gå till "vad är grejen"-bloggen, men där e inte så många tjejer.
Varför solar tjejer topless, men vägrar att sola i string-bikini? I mina ögon så är det "pinsammare" att visa brösten än rumpan. Och solar man då med vanlig bikini-trosa, så blir ju hela rumpan vit. Brösten kanske e solbrända, men kommer man sen med vit rumpa så känns det som det spelar minimal roll om brösten är solbrända. =P
Så ni tjejer, vad är saken? Eller är det bara för om ni kör med string-bikini så e ni typ den enda på hela stranden som har det? Å andra sidan borde vi killar spana mer på topless brudar än en med string-bikini.
/Erik (Jag ger dig ett namn här, Anonym. Du blir liksom mer levande då. Tänk om du heter Erik i verkligheten. Det vore himla lustigt.)
Inatt drömde jag att Ernst (IRL-Ernst) knackade på och gav mig en praktutskällning. Lustigt nog hade det inte alls med bloggen att göra, det verkade som om han helt random bara hade knackat på en dörr och beslutat sig för att skälla ut den som öppnade - vilket råkade bli jag. Jag minns tyvärr inte vad han sa, men han var väldigt röd i ansiktet.
Jag lyckades, inte helt överraskande, smitta ner pojkvän med förkylning och halsont, vilket innebär att det numera är jag som kutar runt och passar upp. Helt sjukt jobbigt. Det är när jag samlar upp snorpapper som vårdslöst kastats under sängen och soffan som jag inser att mitt tålamod inte kommer i närheten av pojkväns. Jag kan komma på mig själv med att vara på vippen att säga: amen, vaffan, shape up! och ska du bara ligga där som ett kolli? Jag håller självklart käft. Jag är väl inte helt omänsklig, heller. Nu är det ju inte så att jag är värsta diktatorn hemma, men jag önskar att jag hade lite mer... empati. Jag passar självklart upp, men jag önskar att jag kunde göra det utan att känna en sådan våldsam irritation. Speciellt med tanke på att jag gnäller som ett litet barn när jag är sjuk samt ligger och bankar två gafflar mot varandra när jag vill något. Jag har aldrig tänkt på mig själv som gnällig och jobbig. Det är en rätt jobbig insikt. Jag menar, börjar pojkvän banka bestick varje gång han vill något, då kommer huvuden att rulla.
På jobbet har varenda kotte på sig crocs. Nästan alla, host, host. Neongröna, illrosa, knallgula, lila... De är helt fantastiskt sköna, sa kollega M och vippade lite med ena foten framför mig. Dessutom är de hur praktiska som helst. Bara att skölja av när det kommer bajs och kiss på.
Har jag världens glammigaste jobb, eller vad?
Jag är så glad att jag är ledig när det är fint väder. Eller, vänta. Det hällregnar ju. Just det.
Pojkvän sitter vid datorn och ser lite frågande ut.
- Varför är det en massa bilder på Ernst här? Och... Beverly Hills?
- Ingen aning. Det måste vara spam.
Att jag har världens raraste läsare vet jag redan. Men nu ska här lovebombas lite så att alla andra blir medvetna om det också. Jag får ett signerat ex av vad som tveklöst är en av årets roligaste böcker. En CD med transkriberingsövningar till engelskan. Jag blir erbjuden rosa dalahästar (hade jag inte varit pank - då jäklar!). Jag får den stora äran att träffa er och få det bekräftat att ni faktiskt inte är yxmördare. Sedan får jag en Stieg hemskickad. Vad kommer härnäst? Jag är full av förväntan! (Oj, vad jag skulle vilja ha en mille på banken, host, host)
(En liten röst i bakhuvudet viskar något om pay it forward. Någon som vill ha något? Lite damm? En gammal möglig paprikabit som ligger bakom min spis? Min katt? Min själ? Säg!)
Jag visste inte att man kunde producera så här mycket snor. Satan. Från tjockt och trögt till Niagarafallet. Jaysus. Dessutom har jag fått ett bett på ena skinkan. Jag grunnar fortfarande på när var hur.
Efter att ha kikat lite på Live Earth-galan har jag kommit fram till följande:
jag sjunger förmodligen bättre än Enrique Iglesias - och då är jag nästan tondöv. Baaaaailamoooos... Skrrriiik...
Jovan Radomir vet uppenbarligen inte mycket om musik, då han refererar till Enrique som "kung av rock 'n roll". Kan någon spola Jovans öron?
hur mycket skit sprutades inte ut i luften när Rhianna flög till Tokyo och Metallica till Hamburg? Jag bara undrar.
Jag har läst lite drygt hälften av Stieg Larssons Flickan som lekte med elden, den andra boken av tre i Millenniumsviten. Det är rent ut sagt plågsamt att lägga undan den. Måste veta vad som händer med Lisbeth Salander! Måste! Samtidigt drar jag ut på det, eftersom jag inte vill att den ska ta slut då
a) jag inte har råd att köpa Luftslottet som sprängdes (jag är pank, dammit!)
b) det står cirkus 3000 människor före mig i bibliotekets reservationskö. Folk är så satans okänsliga. Fattar de inte att jag vill läsa? Jag ska banne mig gå iväg och smygläsa i bokhandeln.
c) Stieg inte finns mer. Det blir inga mer böcker. Jag börjar nästan grina när jag tänker på det.
UPDATE: Ett alternativ. Fast... Kalla mig gammalmodig, men jag vill gärna hålla den i handen. En riktig bok. Ingen plottrig Acrobatsida.
Min dunderförkylning som fortfarande sitter kvar i bihålorna i form av tjockt, trögt snor (ska jag lida, ska NI lida) har inneburit att pojkvän inte pallar att sova bredvid mig på nätterna. Någonting med att jag rosslar som en döende kamel. Varje kväll vid läggdags tar han därför täcke och kudde, pussar mig på kinden och säger: jaha, då tar jag väl mitt pick och pack och drar och knatar därefter iväg och ser sådär lite låtsasledsen ut. Det har blivit något av en rutin att jag väser: inatt sover du på soffan, din usling! runt elvasnåret. Det roliga (eller, tja...) är att han verkar dötrivas på soffan. När jag smög upp kl 05 imorse sov han så tungt att jag var tvungen att hålla en spegel under näsan på honom för att kolla om han ens levde. Och då låg han ändå hopvikt som en fällkniv, med halva kroppen utanför soffan. Skilda sovrum innan trettio fyllda. Det bådar gott.
Jag skulle skriva något bra här. Men jag är så satans hungrig och trött och har dessutom en blixtrande huvudvärk OCH gick upp kl 05 imorse, vilket innebär att jag inte riktigt har den motivation som krävs. Dessutom regnar det. Jag avslutar med en liten passande smiley här:
:(
Jag skulle behöva tips på schyssta svenska deckarförfattare. Shoot!
Camilla Läckberg - check
Stieg Larsson - check
Lars Bill Lundholm - check
Håkan Östlundh - check
Karin Fossum (iofs inte svensk, men what the hey) - check
Mari Jungstedt - check
John Ajvide Lindqvist - check
Kjell Eriksson - check
Åsa Larsson - check
UPDATE: Kör på med författare från världens alla hörn. Shoot igen!
Inatt drömde jag att jag promenerade omkring när det plötsligt kom fram en kvinna i beige trenchcoat och väste pengarna eller livet. Jo, just det - i handen höll hon en stor jävla machete. Jag minns att jag nästan slängde handväskan i famnen på henne och skrek: livet! livet! och kubbade därifrån fort som fan medan jag tänkte: när hon märker att jag inte har några pengar i den kommer hon bli tokig. Vände mig om och såg att hon började springa efter mig med macheten i högsta hugg. Sedan vaknade jag och bytte lakan.
- Du pojkvän?
- Ja flickvän.
- Den var ju helt klart sevärd den däringa filmen.
- Visst var den.
- Jag gillade han den där Bumblebee. Inte lika cool som Optimus Primus, men ändå.
- PRIME.
- Fast den där tjejen var himla irriterande.
- Jo. Helt klart.
- Men Megadork var rätt häftig.
- MegaTRON.
- Megawhatever. Ska vi gräva fram dina gamla transformers ur garderoben och leka lite när vi kommer hem? Pax för att vara Optimus Primus!
- You wish.
- Så han den där snälla Transformersledaren heter Optimus Primus?
- Nej nej - Optimus PRIME.
- De förvandlar sig alltså till bilar?
- Bland annat.
- Gode tid så praktiskt.
Skjut mig.
- Du flickvän? Hur mycket uppskattar du att jag samlat upp dina snorpapper, kommit när du ropat, gjort allt du bett mig om och lite till samt klappat dig på kinden när du varit sjuk?
- Jättemycket. Jag hittar knappt orden.
- Visst vill du återgälda mig?
- Absol... Vad är det du har i handen?
- Två biljetter till Transformers.
- ...
- It's payback time.
Titta vad jag hittade! Eeek! En i varje rum, om jag inte minns fel? Eller hur, Ernst?
Ibland kommer jag på mig själv med att bara sitta och stirra på bloggen och tänka: det fattas något rosa.
När jag var liten (korrekt: yngre) brukade jag, när det serverades Findus fiskgratäng, sitta och omsorgsfullt pilla bort fisken och äta endast dillsås och potatis. 20 (har gratänguslingen verkligen funnits så länge???) år senare står det klart att jag fortfarande gör likadant. OK, jag äter lite fisk. Pyttelite. Dock inte det bruna. Det är ju bajs, ju.
Jag tyar inte längre. Får jag inte komma ut bland folk snart kommer jag förvandlas till en gremlin. Inte den där söta som ser ut som en gosig boll - en av de slemmiga med taggar på ryggen. En dag till i fångenskap och jag kan inte svara för mina handlingar. Dessutom tror jag att jag håller på att få skörbjugg. Sol! Jag behöver sol! *sträcker trevande handen mot den nerdragna persiennen och gnyr*
På mindre än 3 timmar har jag hört pojkvän utropa:
- Jag har köpt fotoalbum på NK! Titta vad fint det är! Nu ska här sättas in foton! Ordning och reda!
samt
- Neeeej! Mina muffins! Brända!
Nu är frågan: har pojkvän blivit bortförd av aliens som ersatt honom med en skrämmande porträttlik kopia eller bara slagit i huvudet? *funderar*
Man kan tydligen hosta och nysa samtidigt. Och därmed skrämma slag på katten.
Hittade en flaska hostmedicin i kylen från 2004. Undrar om det börjar växa ut konstiga saker på kroppen om jag tar mig en slurk? Nästan värt att pröva.
Notera: Det är MEDICINEN, inte KYLEN som är från 2004. Över och ut.
Steve och gänget tar förresten lite välbehövlig semester och återkommer efter sommaren. Ernst vikarierar tills dess. Enjoy!
Pojkvän är duktig på att laga mat. När han får lusläsa recept. Utan recept blir det currykyckling eller tacos. Ibland lasagnette. Oh, the horror. Den där lasagnetten tar fram det värsta i mig. Det är något med de där små ondsinta pastabitarna som är formade som den där glasmojängen som de där tre skurkarna från den första (eller var det andra?) Stålmannenfilmen blev instängda i av Marlon Brando som ville lära dem en läxa. Upp med en hand alla som fattade det där. Och currykycklingen... Oj, vad jag duschar när jag har ätit currykyckling *asgarv* (Det där var ett skämt som endast förstås av de som verkligen följt den här bloggen - och, eh, har hyfsat minne). Hursomhelst. Det skaffades en mycket pedagogisk och himla gullig kokbok för att pojkvän skulle inse att man kan laga mer än åh, är det tacos idag igen? samt aaaaaaa, gode tid hur mycket curry har du haft i egentligen? *eld sprutar ur munnen*.
Det måste vara den bästa investering jag någonsin gjort. Visst tröttnar man på att äta fetaostfyllda köttbullar 5 dagar i veckan, men hey! Men får vara glad för det lilla.
Stieg är förresten kvar i sängen. Han gör en verkligen inte besviken. Det fanns stunder när jag ville gå händelserna i förväg och nå kulmen på studs, men jag lyckades hålla mig. Och det var det värt. Oh la la. Vi kör hårt. Dags för rond två.
Det här är ingen vanlig förkylning. Känns som att ha en tumör i halsen. Och yrseln... Jag säckade ihop i en fin liten hög i hallen på väg in till toaletten tidigare. Jag vet inte hur jag skulle överlevt om jag bott själv. När man ligger på ett kallt hallgolv endast iklädd trosor - då är man inte stor.
- Pojkvän? Om jag dör vill jag du ska veta att jag verkligen uppskattar att du samlar upp mina äckliga snorpapper och står ut med att jag bankar två gafflar mot varandra varje gång jag vill något.
- Flickvän, jag vill att du ska vara på det klara med att när det väl är jag som ligger där - då blir det hundra resor värre. Se till och njut.
- *host, host*
