Yo baby! Yo!

Jag tog ett av mina tidigare inlägg där pojkvän figurerar och bytte ut pojkvän mot älsklingen. Jag tycker att det låter så sött när andra skriver om att de idag gjort ditten och datten med sin älskling, att jag och älsklingen har varit på stan, att jag och älsklingen legat i soffan och haft det supermysigt... Men när jag gjorde blev det så fel. Dels för att ingen av oss kallar den andra för älskling privat, dels för att vi sällan ligger i soffan och myser. Jag sitter och bloggar eller har näsan i en bok och han slaktar Wii-zombies. De stunder när vi väl sitter omslingrade i soffan är fantastiskt korta. Fem minuter, sedan flämtas det om att det är för varmt, andöd, jag måste kissa etc. Jag har försökt kalla honom älskling, raring och lilla pluttenutten, men det slutar bara med att jag står och vrålar: yo, baby! Det är ju bara att inse att vi inte är särskilt normala. Älsklingen... Jag ryser bara jag hör det.

My name is bomull. 100 % bomull.

Efter att ha gått igenom min underklädeslåda har jag kommit fram till att jag inte äger ett enda par... få se nu... raffiga trosor. Jag äger faktiskt ingenting som skulle kunna klassas som remotely sexigt. Jag har väl egentligen aldrig förstått vitsen. Ligga där och åma sig i svart spets. Eller ännu värre - trosor som är genomskinliga där bak. Nänä. Lika bra att näcka ögonaböj, ungefär. Ändå kan jag inte låta bli att, när jag väl befinner mig på underklädesavdelningen, pilla lite på de silkiga korsetterna, stringtrosorna och strumpebandshållarna. Det fascinerar mig lite. Som när man var liten och gluttade i porrtidningar i affären när man trodde att ingen såg. Men jag blir alltid lika full i skratt när jag får upp bilder av mig själv i skallen, iförd... iförd... ahahahahaaa! Vi får nog bryta där.

What's the time? HAMMER TIME!

Skipantsen är tillbaka. Nu är det med officiellt. Helvetet har frusit över. Nu är det bara en tidsfråga innan de oversizade axelvaddarna gör sitt intåg igen. Jag provade förresten ett par MC Hammer-brallor häromdagen. Sådana där med häng i skrevet. Det såg ut som att jag bajsat på mig. Ingen Hammer time för mig.

Ett helt fantastiskt värdelöst inlägg

Jag tycker Erika Johansson ser lite... förskräckt ut där hon står mittemot han den där Pops i SVT:s studio Sumo och kommenterar. Hennes ögon är fasligt uppspärrade hela tiden. Som om någon höll en pistol mot huvudet på henne. Kanske står det någon precis utanför bild och gör helikoptern? Då skulle jag också se sådär förvånad ut.

From Ernst with love

Jag vet. Det är svårt att skiljas. Men sommaren är slut. Det har varit en fin tid. Nu tackar jag för mig. Men sörj inte. Titta in i en spegel och säg Ernst fem gånger. Jag kommer på momangen. Sådärja. Dags att säga farväl. So long, suckers! Fatta att jag har värsta feta kontraktet som väntar! Moahaha! Jag menar... Jag... host, host... tycker så mycket om er allihopa. Bäst att gå innan jag börjar gråta. Tusan också. För sent...

Tåtofsarna anfaller

Efter gårdagens spinningpass stod jag i duschen på gymmet och filosoferade när jag plötsligt fick se hur kvinnan i kabinen framför mig böjde sig ner och började raka tårna. Hela foten, faktiskt. Raka, raka, raka. Det gjorde verkligen min dag.

Bumpeti-bumpeti-bump

Om man tänker sig att man befinner sig på värsta amerikanska militärlägret där man spöas blå av en anabolstinn sergeant om man inte pinnar på för kung och fosterland - då går det lite lättare att ta sig igenom spinningpasset. Jag försökte mig på lite snuskiga fantasier ett tag, men blev tvungen att lägga ner det. Kunde inte fokusera ordentligt på spinnandet. Jag trodde aldrig att jag skulle lära mig att gilla spinning. Eller pump. Nu spinns det och pumpas flera gånger i veckan. Jovisst, ja. Jag glömde inte bara strumpor hemma imorse. Var tvungen att kuta förbi H&M och köpa ett provisoriskt linne att spinna i. Med provisoriskt menas: behöver inte vara någon direkt kvalitet. Hittade ett som fick duga. Betalade utan att prova. Det blir nog bra, ungefär. Fem minuter in i spinningpasset tittade jag ner och såg... lite väl mycket av mig själv. Oroväckande mycket. Linnet var urringat något så in i hästväg och höll inte in... någonting. Hade jag haft sport-bh under hade det varit lugnt. Men jag skippade den. Trodde bh:n som satt i linnet skulle räcka. Men nänä. När jag var liten brukade min mamma läsa en saga för mig som handlade om en hund som hette Wolfgang. Wolfgang brukade kuta runt i stan där han bodde med en kärra efter sig. (Jag tror byborna utnyttjade hyperaktive Wolfgang till att kärna smör, om jag inte minns fel) Bumpeti-bumpeti-bump lät det när Wolfgang sprang över kullerstenarna med sin vagn. Bumpeti-bumpeti-bump skumpade mina bröst där jag satt och pinnade på och bad en tyst bön om att snällasnällasnälla, hoppa inte ut, för fan. Den framåtlutande ställningen man har när man spinner hjälpte inte direkt till. Dessutom satt jag strategiskt placerad mitt framför instruktören. Men skit samma. Det är jag och girlsen från the Playboy mansion.

Och mina skor luktar röv

Jag skulle köpa strumpor på gymmet eftersom jag råkat glömma mina hemma. Plockade ner ett par från väggen och frågade tjejen i receptionen vad de kostade. Jag gissade på en sisådär 20 spänn. 30 på sin höjd.

- De kostar 80 kronor, sa tjejen i receptionen och jag dog nästan.
- 80 kr? kraxade jag fram.
- Ja, svarade tjej i reception. Men det är superstrumpor.
- Verkligen?
- Ja.
- Allvar?
- Nej.
- Nähä.
- Ska du ha dem?
- Nä. Jag tar en banan istället.

LOL

Jag är mäkta stolt över att min oansenliga lilla blogg figurerar bland sidor som famosas desnudas, sexy bikinis och phat booty brazil. Mäkta stolt. Googla Brazilian booty babes och se själva.

Kalla mig Joakim von Anka

Fatta att jag får lön OCH studiemedel imorgon! Ay caramba! Jag är rik! Rik! *krösus-skratt*

(Och skuldsatt! Skuldsatt! *hysteriskt skratt*)

Ryyys

Jag har nääästan läst ut Låt den rätte komma in. Majgad. Kan någon komma och hålla mig i handen? Häromkvällen låg jag och läste den i sängen. När ögonlocken började bli tunga lade jag bort den, släckte lampan, lade mig mig tillrätta, somnade - och hade mardrömmar hela natten. Samtidigt vill jag inte att den ska ta slut eftersom den är så nedrans bra. Nu väntar jag bara på att Pappersväggar ska dimpa ner i brevlådan så jag kan kasta mig över den innan det är dags att ägna sig åt kurslitteratur i första hand. Nä. Nu ska jag fortsätta läsa. Var är min nalle?

Nejbook

Nä. Jag lägger nog ner Facebook nu. Inte min kopp te. Jag stänger inte ner, men jag kommer nog inte tillbaka heller. Fast... Man ska ju aldrig säga aldrig...

Testing, testing, ett, två...

Det är lätt att ta varandra för givet i ett förhållande. Därför försöker jag titt som tätt sätta pojkväns kärlek på prov. Som när jag glömmer dörrnycklarna hemma (hur glömmer man dörrnycklarna hemma? va? va? jag veeet! otroligt!) och ringer honom när han befinner sig på andra sidan stan och säger: alltså, jag har inga... ehehe... nycklar... ehehe. Eller när jag lägger viktigaviktiga räkningar lite varstans för att, lagom tills dess att det är dags att betala dem, glömma bort var de finns. Det är lite kul. Men det är tydligen bara jag som förstår mig på den sortens humor. Eller de enorma klädhögar jag lämnar efter mig. Eller att jag bloggar istället för att städa och laga mat. Och krymper hans dyra tröjor. Faktum är att jag har svårt att förstå varför jag inte är singel. Jag antar att jag kompenserar genom att... Nu ska vi se... Vänta nu... Eller, tja. Jag har faktiskt svårt att förstå varför jag inte är singel.

Booty

När man ska logga in på Blogger kan man få en liten glimt av bloggar runt om i världen som just uppdaterats. Precis innan jag skulle trycka på "logga in"-knappen fick jag se namnet:

Brazilian booty babes

flimra förbi på skärmen. Jag kände att jag ville dela med mig av detta. Peace out.

Halleluja

Varde ljus. Grannarna ovanför flyttar. Jag är så lycklig att jag nästan börjar tala i tungor. BLBLBLBLBBLBLBLBLBLBLBBLBBLBLBLBBLBLBLBABALABALA!

Låt det komma någon som inte klampar runt halv fyra på natten i kängor. Snälla. Yxmördare, vampyr, varulv... Men inga kängor. För helv...

Att bära eller inte bära...

Rubrik tillägnad Miss fortfarande sjuk.
Sitter och funderar på när den där laptopen som jag suktat efter så länge kommer bli min. Inte för att jag har siktet inställt på någon särskild. Bara den är bärbar och smidig. Jag vill verkligen ha en laptop. Jösses, vad jag skulle kunna blogga då. Jämt. Så. Vilken dator är bäst? Jag behöver tips, people! Tips! Är iBook en bra investering? Bra eller rumpa? Säg nu!

Bonuuus

Idag fick jag hem bonuscheckar från H&M. Guldbonuscheckar. Wiihoo, var det första jag tänkte när jag öppnade kuvertet där det låg checkar till ett värde av Luxemburgs BNP. Det andra var: jag behöver verkligen se över exakt hur mycket jag egentligen handlar på H&M. Gode gud.

Det är bra att lämna ett aggressivt första intryck

När det var dags att registrera sig på fortsättningskursen i engelska var det en liten ilsken tant som armbågade sig före alla andra, nästan klättrade över huvudet på folk, för att försäkra sig om att få en plats på den avgjort häftigaste valbara delkursen.

- Aj! Mitt öga! ropade någon.
- Mina revben! vrålade en annan.
- Min tå! Min tå! kved en tredje.

Tanten nådde bordet där alla pappren låg utspridda, fann det hon letade efter och plitade snabbt ner sitt namn. Bakom henne hördes ett irriterande mummel.

- Så där kan du väl inte göra? Du måste ju vänta på din tur, förstår du väl, sa en kille med Lacostetröja och bakåtslickat hår. Han rättade till tröjan han hade knutit runt axlarna.
- Bit mig i ändan, mumlade tanten, rättade till sin blå hätta, tog sin rollator och pinnade iväg.

Renovera gärna. Men inte här.

Jag hatar att det står en stor grön bil och låter utanför mitt fönster. Och jag hatar att det står en gubbe på en byggställning - fortfarande utanför mitt fönster - och hamrar dagarna i ända. Förresten är det jämt en massa lastbilar som står utanför just MITT fönster och låter. Jag fattar att sopmänniskorna måste komma och hämta skräp, men för fanken! Så mycket skräp kan det inte finnas här! Det måste vara kliniskt rent i hela området nu!
Ja, det var bara det.

Fejsbok

På väg hem från spårvagnen gick jag och funderade på det här med Facebook. Jag känner lite att jag inte vill gå med - just för att alla andra gör det. Nä, blogga räcker, tänkte jag. Facebook. Jäkla meck. Orka. Orka. ORKAAA! Satte på datorn när jag kom hem. Kollade bloggen. Kollade mailen. Var på väg att stänga av när jag plötsligt fick för mig att jag skulle kolla in Facebook lite. For the heck of it, liksom. Så jag gjorde det. Och helt plötsligt hade jag skapat ett konto. Bara sådär. Och sedan satt jag plötsligt och la in bilder och tiden bara rusade iväg och snart hade jag suttit i tre timmar och grejat med min Facebook. Så jag antar att jag är en face...bookare nu. Trots att jag är anti. Så. Någon som vill bli min facebookkompis?

Någon? *vinkar lite svagt och ler skälmskt*

Nähä.

Baaarnatrooooo

På väg hem från jobbet gick jag och gnolade på några av de psalmer jag tvingats lyssna på under kvällen. Rena hjärntvätten. Inget ont om psalmer, men de har inte direkt någon lugnande effekt på mig. Snarare tvärtom. Men de sätter sig. Med besked. Baaaarnatrooooo.... Oooooovan däääär.... Häromdagen var det Lasse Berghagen och innan dess... förmodligen fler psalmer. Man har en förkärlek till psalmer där jag jobbar. Där gick jag och småsjöng och lallade om helgon som samlas när tre smålulliga partypinglor kom vinglande mot mig. De gnolade också på något. När de närmade sig kunde jag höra

lick, lick, lick her p***y wet, dadadum, dadadam, dadadum...

Sedan hade jag inte längre psalmer på hjärnan.

...

Jag skulle kunna skriva något om Carolina Gynnings förträffliga idé att banta ner sig till size zero för att visa vad som händer med kroppen. Men jag har bara 25 minuters rast, så jag skippar det.

Hårtofs, tåtofs...

Dagens upptäckt: hår på stortårna. Mina stortår. Och inte sådana där gulliga fjun. Hästtagel. När började det växa hästtagel på mina tår? Men vaffan.

- Vad gör du, raring?
- Rakar mina tår. Stäng dörren.

Om jag skulle ta och smörja in mina fötter med Rogaine regelbundet kanske jag inom en inte alltför avlägsen framtid skulle kunna göra små flätor av mitt tåhår.

Tåhår.

Det är jag och snömannen.

Lättpåverkad

Nu har jag köpt en skjorta. Efter att ha läst om den i en blogg. Jag nådde nog botten nu. Duns!

Wiihoo2

Och den skriftliga språkfärdigheten! Jag ace:ade den skriftliga språkfärdigheten! Nu har jag äntligen mina sabla 20 poäng. Pust och stånk och stön. Låt oss nu se om jag på B-kursen kan lyckas med konststycket att öppna böckerna lite tidigare än 4 dagar innan det är dags att gå upp. Ehum.

(Tack för alla fina grattiskommentarer angående fonetiken - som jag för övrigt klarade med två poängs marginal, hahaha! Ska man klara sig, ska man tamejtusan göra det med nöd och näppe. Och Vajlan! Jag fick full pott på transkriberingen den här gången! Att resten var skit, det kvittar.)

:D

Sommartorpet är kort

Kanske är det bara jag. Men visst var han extremt brun igår, Ernst? Som Ross i Vänner efter att han av misstag solduschat sig upprepade gånger framifrån. Som en pepparkaka. Inte nog med det - han verkade dessutom skifta färg under programmets gång. Från brun till orange till gröngul. Mycket märkligt. Efter igår är jag dessutom fullt övertygad om att han verkligen går på något. Man skrattar inte så där om man inte trippar. Garva åt ingenting. Som när han lagade mat och plötsligt brast ut i ett våldsamt RAHAHAHA! medan han kastade bak huvudet. Han tar verkligen i från tårna för att det ska bli mer effektfullt. Bara en yxa i handen och ett "heeeere's Jooooohnnyyy!" som fattas. Jag blev nästan lite rädd. Ernst. Jag älskar dig. Men du skrämmer mig ibland. Surrar omkring som en humla på uppåttjack och spelar ukulele. Ernst. Det finns bara en som du, men kan du inte, om det blir ännu en säsong av Sommartorpet, be teknikerna sluta upp med sina epilepsiframkallande klippningar när du säger saker som:

OLIVOLJA
PAPRIKA
VITLÖK
HONUNG

Ernst. Jag älskar dig. Men raka dig för fan.

Marstrand är hemsökt. Det vet ju varenda kotte.

När jag stod och väntade på spårvagnen imorse för att åka till gymmet och spinna loss kl 06.45 på morgonen, ett beslut som orsakats av tillfällig sinnesförvirring kvällen innan (och inte kan man avboka mitt i natten när man ångrar sig, nänä, då får man en prick och sedan skjuter de en när man fått tre prickar, pang bara!), såg jag en bostadtidning ligga på bänken. Bläddrade lite i den. Hus i Marstrand. Utgångspris 7 200 000. Fint hus. Nära havet. På skoj började jag räkna på hur mycket pengar jag skulle bli tvungen att pröjsa i månaden om jag köpte det däringa huset. Nu skulle ju ingen bank vars personal är vid sina sinnens fulla bruk låna ut sådana fantasisummor till mig, men det var kul att låtsas lite. Räknat på den lilla inkomst jag håvar in vid sidan av studiemedlet skulle jag bli tvungen att leva i 200 år för att kunna bli skuldfri. Faktum är jag kommer ha så mycket studieskulder när jag är färdig med vad det nu är jag är ämnad att bli att jag förmodligen tvingas leva tills jag är 200 i alla fall. Jag hoppas mina lårbenshalsar håller.

Det är trevligt att promenera solo nattetid. Man kan råka på en massa intressanta personer.

Är det bara jag som låtsas prata i mobilen när jag går ensam på kvällen och tror att någon förföljer mig? Jag har, övertygad om att jag blir förföljd av femton våldtäktsmän och mördare, haft långa konversationer med ingen alls om allt från vädret till att jag minsann (sagt högt och ljudligt) har världens biffigaste pojkvän som suttit av tre år för väpnat rån och som minsann kommer och möter mig snart, oj, oj, oj, jag kan nästan se hans gigantiska siluett redan nu! (Sedan passeras jag av en liten späd gubbe i trenchcoat som rastar sin tax och tittar undrande på mig och muttar något om knarkpåverkad) Mobilen är för övrigt ett himla bra vapen. Jomenvisst. Man kan krossa käkar och knogar även med den. Om man inte har min eminenta metallgrunka/benkrossare, alltså.

Och när kommer MITT stora genombrott? Hallå??? Jag väntar!

Jag gillar Martina Haag. Inget ont om Martina Haag. Men påminner inte Underbar och älskad av alla väldigt mycket om... host, host... Bridget Jones? Det blev liksom så uppenbart när man fick se snuttar ur filmen. Jag menar - hamnar i dråpliga situationer... Faller för tjejtjusande kräk... Allmänt vimsig... Har en jobbig morsa... Väntar på karriärboost...

Och, ja, självklart är jag avis på Martina. Självklart. Men det hör inte hit. Eller... Tja...

Wiihoo

JAG KLARADE FONETIKEN! WEEEE-HAAAA!
Engelska B - here I come!

Mordvapen och nyckelring i ett

Blommor och choklad är sjukt överskattade kärleksgåvor. Jag får självförsvarsgrunkor.

- En metallgrunka. Åh. Tack. Antar jag.
- Om någon överfaller dig när du är ute så krossar du lätt fejset på dem med den här lilla raringen. Sätt den på nyckelringen och ha den i handen när du går ute sent på kvällen.

Så. Utrustad till tänderna. Nästan. Bring it on!

Folk har gjort slut för mindre

Efter sex och ett halvt år tillsammans kan man tycka att båda parter bör ha någorlunda koll på vilka saker man INTE bör göra - för att behålla husfriden. Slänga blöta handdukar på golvet är en av de sakerna. Ställa in praktiskt taget tomma mjölkpaket i kylen en annan. Och så har vi Trivial Pursuit. Jag hatar Trivial Pursuit. Till saken hör naturligtvis att jag är en fruktansvärt dålig förlorare. Jag kan ta förluster som sker i vardagen. Som att jag råkar få tillbaka för lite växel i kassan på ICA eller när någon hävdar att så där var det ju inte alls, du har felfelfel. Det jämnar alltid ut sig i längden. Jag kan ta det. Men när jag förlorar i spel, vilket spel det än må vara, då kommer den där riktigt fula sidan fram. Det spelar ingen roll om det handlar om små pluppar eller bönder som slås ut i schack. Jag har i ren ilska sopat undan hela bräden när jag blivit av med spelare. Tv- spel ska vi ens tala om. Ach du liebe. Men Trivial Pursuit tar nog priset. Varför det plockas fram när kvällen förflutit åh, så bra, det vet jag inte riktigt. Kanske var det dags att rensa lite. Ta ut lite aggressioner. Fast den här gången blir det kanske annorlunda, tänkte jag och valde en rosa grejsemojs att stoppa pluppar i. Kanske blir det renhårigt den här gången. Kanske klarar vi av att inte kasta saker på varandra innan det gått ens fem minuter. Mja. Det tog två frågor. Sedan fick pojkvän den första pluppen.

- Ren och skär tur (mutter, mutter).
- Du menar: ren och skär intelligens.
- Men ta den sabla pluppjäveln då!

Vidare

- Så där kan du ju inte göra! Ställa dig i mitten! Du får inte stå i mitten.
- Joho. Läs reglerna.
- Det står för helsicke inte så i reglerna.
- Gör det visst.
- Nähä.
- Joho.
- Hä.
- Ho.
- Hä.
- Ho.

Vidare

- Vem skrev *namn på verk som ingen vid sina sinnens fulla bruk har en aning om*
- Katja Kaj. Inte fan vet jag.
- Fel.
- Jag orkar inte mer nu. Nu slutar vi.
- Lägger du dig?
- Nä.
- För då förlorar du.
- Jamen, så fortsätt då för...

Vidare:

- Vad uppfanns 1786 som underlättade väsentligt för folk med glasögon?
- Linser?
- 1786? Tror du att man hade tillgång till sterilt vatten då?
- Messerschmitt.

Vidare:

- Du är allt lite dum du. Kunde du inte den enkla?
- Ska inte du gå och gömma dig någonstans? Din lilla orch.

Vidare:

- Vad heter den ö i Italien där det bor flest hundraåriga personer?
- (tvärsäkert) Grekland.
- Driver du med mig?
- Vad var frågan? Jag hörde inte riktigt.

Vidare:

- Du hittar på. Så stod det inte. Läs den riktiga frågan.

Vidare:

- I vilken stad föddes Florence Nightingale?
- Aten.
- Florence Nightingale...
- London?
- Florence Nightingale...
- Florens?
- Bra. Slå igen.
- Jag vill inte ha några pity poäng. Din tur.
- JAG ORKAR INTE MER!!!!

Vidare:

- Jag tar livet av mig nu.

Vidare:

- Moahaha! Jag har fått alla pluppar. Jag vinner. Victory is mine! Mine!
- Nänä. Du måste in i mitten och där ska jag välja en fråga som du ska svara på.
- Men. Då väljer ju du bara den svåraste frågan på kortet. Så står det inte i reglerna.
- Joho. I mina regler. Hallå! Vart ska du gå?

Vidare:

- Alltså. Ska du tjura länge till?
- Tills du erkänner dig besegrad.
- Aldrig. Aldrig!

Skinkskena

Vaknade imorse och låg en stund och stirrade upp i taket. Kände hur något låg inkilat under ena skinkan. Kände efter och hittade min bettskena. Någon gång under natten har jag antingen tagit ut den och slängt bort den eller så har den helt enkelt ploppat ur munnen på mig och letat sig ner till min rumpa. Himla trevligt. Jag vet inte vad den har varit på för ställen inatt. Och inte får man koka den heller. Jag har fortfarande avtryck på ena skinkan efter skenan.

Hööga knäääään

Jag prövade CorePuls igår. Det var svettigt värre. Effektiv träning, men ojojoj, när jag kollade mig själv i spegeln höll jag på att trilla av brädan av skratt. Man ser skojig ut när man kör CorePuls. Stå och vicka fram och tillbaka på sin bräda. In med magen och aaankrumpa, vrålade instruktören och vickade iväg för allt vad tygen höll. Känner ni att ni har kontroll kan ni börja lätta med fötterna från brädan. Höööga knään, ge mig höööga knään!!! Och jag började sparka upp med knäna, trots brist på allt vad kontroll heter, kände hur jag plötsligt förlorade fotfästet på riktigt och låg hux flux på golvet och tänkte: Gosse! Gissa om jag ska blogga om det här!

Petter August

Jag ser ut som om någon gnuggat mig med margarin i ansiktet. Plus att mitt hår är frizzigt värre av fukten. Arbetskläderna andas inte. Mina fötter är blöta av svett. Det kippar i skorna när jag går. Kipp Kipp Kipp. Men jag älskar verkligen att jobba här, även om jag gjort det på tok för länge. Jag är van att hoppa omkring, blir snabbt rastlös, känner mig lätt instängd och får panik om jag stampar omkring på samma plätt för länge. Det måste hela tiden hända något. Annars får jag krupp. Men så kommer jag hit. Går upp klockan 05 och släpar mig iväg till tåget. En timmes resväg. Går in till...vi kan kalla henne Anna, och säger: Godmorgon, Anna! Ska du komma upp och äta frukost? Och Anna svarar: Ja, för helsickes bövlar, käre gode Petter August! Vad jag har saknat dig lille vän! Jag antar att det är sådant som gör att jag aldrig kommer därifrån.

Hysteria

Jobba natt. Jobba dag. Jobba kväll. Jobba natt. Dag. Natt. Kväll. Vad är det för dag? Var är jag? Det snurrar. Och tentorna är fortfarande inte rättade. Jag får magsår. Var är mitt penicillin?

What's up med inzoomningarna, Ernst?

Ernst. Jag älskar Ernst. Min kärlek till Ernst vet inga gränser. Om jag fick bestämma skulle Ernst vara julvärd varje år. Och ständig programledare i varenda program. Och bo i min garderob.
Har dock fortfarande svårt för de där plötsliga inzoomningarna när han står och lagar mat. Jag kan liksom inte koncentrera mig på det han lagar. Jag blir så förvirrad. Vad är grejen, liksom.

Det är alltid bra att ha penicillin med sig

I min väska:

Kåvepenin
Gelatinblad
Kafka's Processen - oläst (att den lästes på gymnasiet räknas inte)
En rutten banan

Ruttna bananer hör till vardagen att man hittar i mina väskor. Måndag: "Banan är alltid bra att ha med sig." Söndag: "Varför ligger det bajs i väskan?" Men penicillin? En orörd ask, dessutom. Det skulle vara intressant att veta exakt varför jag skulle tagit tabletterna överhuvudtaget. Vad gäller Processen ligger den i min väska av den enkla anledningen att om jag skulle bli akut sjuk och måste åka in till sjukhuset vill jag åtminstone verka intellektuell när de gräver igenom mina personliga ägodelar. Fast det blir nog inte aktuellt med sjukhus. Jag har ju penicillin.

Förfaller

Över blott en natt har jag fått en sabla massa vita hårstrån. Inte grå - vita. Stendöda. Jag skulle aldrig valt den där profilbilden. Först håret - sedan kommer rynkorna. Sedan börjar jag lägga huvudet på sned när jag pratar med folk och plirar på dem så där lite smått pillemariskt. Jag skulle valt en bild på Posh istället. Eller, nä, inte Posh. Hon ser ut som en alien. Gry Forsell?

Tyst

Jag vet att jag gnäller. Men satan vad jag hatar när folk påpekar det. Hatar det!

Lördagskväll

Idag jobbade jag med en kille som yttrade på sin höjd tio meningar under hela kvällen. Trevlig, men ack, så blyg. Jävlar i min lilla låda vad jag ansträngt mig för att komma på fyndiga saker att säga - allt för att fylla upp den ekande tystnaden. Framåt sjutiden tröttnade jag på att prata om allt och ingenting och höll helt sonika käften resten av kvällen. Hade man kommit in på avdelningen där vi jobbar hade man kunnat höra en knappnål falla. Så tyst var det. När jag åkte hem klev det på två hormonstinna killar på tåget och slog sig ner bredvid mig. Havererade elledningar, strömavbrott och spårarbeten och annat kul som innebär att tågen blivit antingen inställda eller försenade har bidragit till att jag glömt hur jäkla roligt det faktiskt är att åka kollektivt. Ibland. De kan inte varit mer än 20-21 år - på sin höjd. De första de gör är att börja kolla sina frisyrer i fönstret. Den ene har näven full av hårvax som han omsorgsfullt smetar in i håret. Jag ska till jobbet om fem timmar och måste verkligen gå och sova, men kan åtminstone återge delar av konversationen som ägde rum.

- Vi drar till krogen (sagt så många gånger att jag till slut började tro att de inte hade något närminne)

- Asså, jag vill ha en tjej som är helt perfekt. Ingen jävla hund. Hon ska ha perfekta bröst. Inte för stora och inte för små. Så där mjuka och fina. Perfekta läppar, snygg näsa och fina ögon. Hon måste ha fina ögon. Och så ska hon vara knullvänlig.

- Jag hade så jävla fina tänder när jag var yngre. Nu har jag rasat ihop toooo-talt. Det kan ju i och för sig ha att göra med det faktum att jag äter sirap på gröten varje morgon och inte borstar tänderna. Men jag är inte säker.

- Matilda sms:ade mig häromdagen. Jag brukar alltid svara på hennes sms med en gång, men just då gjorde jag inte det. Men jag ringde henne senare och förklarade varför. Jag knullade ju faktiskt. (Andre killen nickar medhållande)

- Knulla

- Knulla

- Ser jag tjock ut i den här?

- Knulla

- Knäpp upp en stjortknapp till så ser du sexigare ut. Sådärja. Väldigt grekiskt.

- Knulla

- Varför har de inga speglar på tåget? Jag måste verkligen fixa min frisyyyyr...

- Knulla

Ordet "knulla" måste ha nämnts minst 30 gånger. Jag satt och bet mig hårt i läppen för att inte brista ut i gapskratt. När jag trängde mig förbi dem och ut ur vagnen skakade jag av återhållet flabb. Jag skrattade fortfarande när jag kom innanför dörren tjugofem minuter senare. Att de bara orkar vara storkar. Jag blir så trött. Godnatt.

300 - PG version

Gagagogo

Lunch på stan tillsammans med Miss E och mammakompis med tillhörande son. Otroligt charmig liten kille. Man vill bara gulla med honom hela tiden. Helt sjukt. Han plockar fram sidor ur en man inte trodde existerade. Aaa-ho-chi-ho-chi-ho-chi-hoooo... Hej! Hej! Hej! Ååååååh, heeeej! Tiiitut! Titta han har kräkits. Vad är det som luktar?
Samtidigt har jag oerhört svårt för andra barn. Främmande barn. Som den lilla tjejen som krävde konstant uppmärksamhet från vårt bord medan föräldrarna kastade ursäktande blickar på oss. Både Miss E och mammakompisen tog glatt emot osynliga köttbullar och kanelsnäckor medan jag satt och muttrade något ohörbart. När uppmärksamheten började tryta tog hon helt sonika fram en stor ballong och vrålade: titta, jag har en ballong! Anneli, viskade mamman. Stör inte.
Det där är min framtida unge, sa Miss E. Hon vrålar efter uppmärksamhet nästan lika mycket som jag. Jag och mammakompisen nickade unisont. Lillkillen rapade medhållande. När vi senare strosade runt på stan blev mammakompisen påkörd bakifrån av en ilsken gubbe i permobil. En stund senare kom ännu en permobil farandes ur ingenstans och vi kastade oss panikslagna åt varsitt håll. En oerhört underhållande eftermiddag. Onekligen.

Och så andas vi ut

Gott in himmel, jag är så trött att jag tror jag kräks. Omtentorna avklarade. Fonetiken gick väl så där. Språkfärdigheten där man skulle summera en längre svensk artikel på engelska gick bra. Tror jag. Det är lite förrädiskt det där. Ibland kan jag få för mig att det gått hur bra som helst och nästan sväva på små moln när jag knallar ut från tentasalen, bara för att få tillbaka tentauslingen med ett stort fint UNDERKÄND. Jag bör nog inte lita för mycket på min intuition. Vi får väl se hur det går. I den takt som sniglarna på engelskainstitutionen rättar prov borde resultatet komma upp i början av nästa år. *kastar bak huvudet och skriker frustrerat*