Hej från Bokmässan!

I Ad Libris monter är det hysteriskt mycket folk - alla vill fynda pocket för 25 spänn styck. Ad Libris är sååå bra. Och personalen såååå kompetent. Fråga Missy. Och Miss E. Ni beställer väl från Ad Libris? Bra, bra. Jag kanske lägger upp en liten rabattkod här. Gör jag gratisreklam här, eller vad? Bloggfolk finns här också. Jag har sett några live! Live! Vad mer... Jan Gyjjooo är i varenda monter. Leif GW Persson har på sig en grön väst. Ja. Det var bara det. Nu ska jag iväg och kränga lite fler böcker.

Lingo min rumpa

Lingonglass med maräng och nougatsträng blir ju alldeles förträffligt, tänkte jag där jag stod lutad över frysdisken och valde bland alla glasspaket. Lingon - gott. Maräng - gott. Nougat - gott. Och så har den ju hajpats något så in i helv... vilket innebär att den ju MÅSTE vara god. Här bör tilläggas att jag väldigt sällan prövar på nya glassorter. Jag håller mig snällt till mina favoriter. Jag inbillade mig att Lingo kanske kunde bli en ny favvis. Men neeej. Satan! Det måste vara den vidrigaste glassen jag någonsin ätit. Men den smakar ju bra, sa pojkvän och grävde med skeden i bägaren. Men var är alla maränger? gnällde jag och hackade aggressivt i glassen. MARÄNG, sa pojkvän. Inte maränger. Och jag tittade på honom, drog upp överläppen i ett vansinnigt grin och väste: En massa sugiga kalorier till ingen nytta alls! Nu är hela kvällen förstörd! Sedan tokvägrade jag att äta mer. Efter att jag grävt ur all nougat, vill säga.
Lingo får tummen ner. Fy Morrongänget! Fy!

En snara, tack

Jag har galet mycket att göra just nu - ligger redan efter. Imorgon är det tenta, därefter ska The Monk ska diskuteras på kvällskursen och på fredag ska en liten Shakespeareuppsats lämnas in, vilket innebär att jag måste sitta non stop och skriva mån-ons, eftersom jag jobbar på bokmässan 8-21 tors-sön. Någonstans däremellan ska jag hinna andas lite. Dessutom fortsätter folk att adda mig på Facebook, vilket gör mig smått panikslagen. Jag accepterar självklart, men någon fejjare blir jag aldrig. Det räcker med de... 15 bilder jag lagt upp. Och vad är grejen med alla grupper som folk försöker dra in mig i? Alla inbjudningar? Jag har

1 vampire invitation
1 pirate invitation
1 im (??) invitation
1 zombie invitation
1 I'm reading invitation
1 entourage invitation

och jag vågar inte klicka på någon av dem av rädsla för att jag ska få ännu fler. Facebook är bara av ondo. Folk man tror sig vara kvitt för gott lyckas lokalisera en. Nej! Neeej! Kan jag inte bara få sitta här och slösurfa i fred? Folk får jättegärna skriva på min vägg och bjuda in mig till allsköns tokigheter, men det är ju bara att inse att jag är död på Facebook. Död död död. Jag ska försöka engagera mig någon gång i kvartalet, men jag hör nog mer hemma här. Där jag kan lukta på blommorna. Mmmmm....

Transformer

Hittade hos Linda K och var bara tvungen. Här kan man se sig själv i lite olika... stadier. Miss KYD goes bebis, fyllo, afro, Botticelli, manga och apa.




Och nu mitt riktiga jag. Bebis, asiatisk, afro, fyllo, Botticelli, Modigliani, manga och apa. Är jag världens sötaste bebis, eller vad!? Sista bilden är skrämmande likt originalet.

Där ser man

Jag finner inga ord.

UPDATE: Men, åååh, klart jag är glad för Englas skull. Och avis. Det var så oväntat bara. Hata mig inte.

UPDATE2: Men jag finner fortfarande inga ord.

Fråga inte

Klockan är 22.33 och jag ska äta middag nu.

Sur i kvadrat

Och innan Svensson, Svensson kollade jag lite på Bingolotto (ja, ja, fint, jag läste INTE ETT SKVATT i söndags kväll) eftersom Martina Haag skulle vara med. Martiiina Haaag, hojtade Rickard vadhannuheter och in kom... Vad fan. Så här i efterhand kan jag tycka att jag överreagerade, men jag blev så jäkla sur när hon klev in i studion. Man läser om hur hon vägde typ 100 kilo när hon väntade sitt första barn och gick omkring i sin mans gamla skinnbrallor eller vad det nu var hon vaggade omkring i och hur hon var värsta uggot och så kommer hon inskridandes i studion klädd i värsta stiliga klänningen och ser hur vacker ut som helst, magen till trots. Visst är jag småaktig? Jag liksom vill att hon ska vara som i böckerna. Jag vill att hon ska väga ett ton och se ut som ett troll. Jag har god lust att skriva ett argt brev till henne där det står:

MEN, ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH!

Men det ska jag inte göra. Jag skriver det här istället.

MEN, ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH!

Ta bort! Ta bort!

Jag kollade lite på Svensson, Svensson i söndags - vad som helst för att slippa läsa. Kände ett växande obehag när han som spelade den där lille parveln klev in genom dörren iförd kostym och ytterrock. Det kändes så... perverst på något sett. Så fel. Så fel.

Andningspaus

Jag har pissmycket att göra nu. Fy fasen. Jag ville bara säga det.

Kanske ändå...

Ju mer jag tänker på det, desto mer vänjer jag mig vid tanken på att stå och vråla:

- DOLPH! Ställ skorna ordentligt i hallen!

och

- DOLPH! Bädda sängen!

och

- DOLPH! Nu kommer du hit och masserar mina fötter!

Allt prat om Dolph har lett till att vi går omkring här hemma och citerar repliker från Masters of the Universe.

- Hej, hur var det på jobbet idag?
- Kneel before your master!

och

- I HAVE THE POWER!

Nej, vi är inte normala.

Jag har bestämt mig

Mens. Det ska firas med choklad.

Wii be thy name

Tack gode gud för Resident Evil. Nu kan jag blogga hur mycket jag vill utan att höra att jag är osocial. Varde ljus!

Fråga

Min pojkvän slåss i sömnen. För att vara mer exakt: min pojkvän boxar mig i sömnen. Det är väl helt normalt, eller?

Dolph

- Du, flickvän?
- Ja, pojkvän?
- Om vi någonsin får barn och det blir en kille ska han heta Dolph.
- Ursäkta?
- Ja, alltså. Folk ger sina barn så töntiga namn nuförtiden. Min unge ska heta Dolph.
- Dolph?
- Säg det med mer eftertryck. DOLPH!
- Så du vill att han ska bli totalt sönderslagen i skolan?
- Skojar du? Jag ska lära honom moves. Dolph kommer äga i skolan.
- Över min döda kropp att min son heter Dolph.
- Mer eftertryck. DOLPH!

Varför jag hatar Facebook del 1

- Jag har lagt in typ halva vår högstadieklass bland mina kontakter på Facebook, sa Miss E när vi stod i baren igår och jag satte nästan i halsen.
- Högstadieklass? kraxade jag och kände hur svett och otäcka högstadieöknamn började sippra fram ur porerna. Men... Varför? Varför?
- Jag vet inte, sa Miss E. Skål!
- Så du menar att alla våra plågoandar från sjuan, åttan och nian kan se DE FULA BILDERNA PÅ MIG SOM DU LAGT UPP???
- Det rör sig om två bilder. Men något i den stilen, ja.

Här svepte jag min drink och ville dö lite.

UPDATE: Jag var precis inne på Miss E's Facebook och kollade in profilbilder på gamla klasskamrater. En av dem, vi kan kalla honom David*, ser ungefär lika jävlig ut som jag. Jag är visst i gott sällskap.

* Vilket även är hans riktiga namn

Sprrriiiiit! Här vare sprriiit....

Gårdagens klart roligaste (för att citera Minna) måste varit när jag och en annan eminent bloggerska, efter att vi hade skilts åt från de övriga två eminenta bloggerskorna, skulle skriva ett vitsigt sms till sagda bloggerskor och kom fram till att vi inte kunde vara roliga på beställning.

- Vi som är så roliga annars!
- Eller hur!

Annat kul:

Efter x antal glas på Excet vrålade någon plötsligt ÄPPLEPAJ PÅ CAFÉ TINTIN!!! Alla stämde in och snart stod det fem tjejer och skrek PAJ! PAJ! PAJ! och innan jag visste ordet av hade jag plötsligt outat att jag har en modeblogg så där by the side, varpå fyra par ögon vändes mot mig och jag bet mig lite diskret i läppen och tänkte: sa jag det där högt?
Oj, vilket party det var. Inga pinsamma tystnader, massor av skratt* och sedan fick någon plötsligt värsta rycket och ropade: JA! VI PROMENERAR HEM! MOTION!
Himla trevlig kväll. Förutom de där ångestframkallande bilderna, då. Får helvide!

Ringde pojkvän på hemvägen för att säga att jag var på g och fick till svar:

- Ja, jag sitter här och dricker virre och kollar på Casino Royal. Hick. Jag har ätit ölkorv, förresten.

Jag kom hem lagom till tortyrscenen och somnade i soffan.
Och nu måste jag verkligen läsa.

*Spriten gjorde nog sitt.

Skriiik

Det är väl själva djävulen att jag JÄMT ska bli så förbannat dålig på kort. Jag fastnar liksom inte. Eller, jo. Min fula tvillingsyster fastnar. Hon är tamejtusan med överallt. Härmed svär jag dyrt och heligt att ALDRIG MER PRATA MED FOLK SOM LÄGGER UPP FULA BILDER AV MIG PÅ FACEBOOK!

Ja, det ska föreställa ett hot.

Raketläsning

600 sidor kvar att läsa i Mysteries of Udolpho som ska diskuteras på måndag.

After the death of his father he married a very amiable woman, his equal in birth, and not his superior in fortune. The late Monsieur St. Aubert's liberality, or extravagance, had so much involved his affairs, that his son found it necessary to dispose of a part of the family domain, and, some years after his marriage, he sold it to Monsieur Quesnel, the brother of his wife, and retired to a small estate in Gascony, where conjugal felicity, and parental duties, divided his attention with the treasures of knowledge and the illuminations of genius.

Monsieur St. Aubert tycker om att påta i trädgården och gå omkring i den vackra naturen och filosofera. Hans fru börjar gråta för ingenting - det finns ju så mycket vackert att ta in. Sparvar, ekar, är det där en fläck på nya fina klänning? Och så dottern Emily som är så präktig att man bara vill gå in i handligen och slå henne i huvudet. Dessutom spelar hon luta. Bara det är ju skäl nog att störa sig på henne.

600 sidor kvar.

Fuck

Sökes: Insmörjare

- Vad krävs av en bra ”insmörjare”?
- Att man kan hålla sig för skratt.

Det har inträffat ett intermezzo här...

Idol*. Igår var det ju dags för Malmö. Roligt när han den där snubben gick upp för att fria till Kishti och sjöng en egenhändigt komponerad (eller inte) sång. Det enda jag kunde tänka var:

Det är ju... Kajan.

* Men, jaaaaa, jag kollar på Idol.

Veckans bok

Jaaa! Veckans bok! Alla hurrar! Busvisslingar till höger och vänster och snett bakifrån! OK, ni kan sluta nu.
Nu ska jag göra lite hutlös reklam här. Fast så hutlös är den egentligen inte. Jag har ju helt glömt att berätta vad jag tyckte om eminenta Rosettas fantastiska Chefer från helvetet. Jag läser den för andra gången nu. Lite sådär vid sidan av all kurslitteratur. Fördelen med att äntligen ha ett ordentligt bord att sitta och äta vid gör att det blir lite lättare att läsa en schysst bok till maten. Det är rätt svårt att balansera en tallrik på knät och samtidigt hålla en bok i ena handen när man sitter i soffan och käkar. Och jag bara måste ha något att läsa när jag äter. Det började när jag var liten och satt ihopkrupen i mitt chipshörn (jag åt rätt mycket chips när jag var yngre) och läste Acke. Jag kunde inte äta chips utan Acke. Jag har inget chipshörn idag, även om jag gärna skulle vilja krypa ihop i ett ibland, däremot är jag fortfarande insnöad på det här med att läsa när jag äter. Och nu är det alltså Chefer från helvetet som håller mig sällskap vid frukosten. Även om jag blir smått illamående av Preben är det hiskeligt rolig läsning. Jag frustar av skratt och sprutar ner sidorna med... tja, jag kan väl bespara er med vad. Rosetta är helt enkelt bäst. Bättre än Acke. Köp boken! Köp den nu! Utdrag finns här.

Själv har jag ett signerat ex (med grötfläckar i). Malligt värre.

(106 spänn med frakt på Adlibris - nästan gratis, ju)

Stooopid

Läste Macbeth på spårvagnen idag igen. Killen bredvid tittade imponerat på min bok. Raring, tänkte jag. Jag fattar noll. Se inte så jävla impad ut. Om du bara visste vad korkad jag är.

Kom inte här och ta dig ton

Jag drömde att jag sprang på en annan bloggerska som skällde ut mig. Jag skulle tydligen skaffa mig en egen klädstil och inte kopiera andras. Hon var riktigt arg. Jag minns till och med vem det var. Jag minns allt! Räkna inte med fler besök från mig, söta du. Jag är långsint - även om det bara handlar om drömmar. Hade jag vetat att det skulle vara så här psykiskt påfrestande att blogga skulle jag aldrig börjat. Det är ju inte JAG som ska hemsökas i mina drömmar.

I min väska

Ni vill inte veta vad jag har i min handväska. Jag vill inte veta vad jag har i min handväska. Jag stack ner handen förut och kunde svurit på att något bet mig. Mamma...

Vem ska trösta Shakespeare?

Macbeth ska vara utläst på tisdag. Trodde det skulle bli lätt som en plätt med lite Shakespeare så här i början av terminen. Schysst mjukstart. Tog med mig boken på spårvagnen. Började läsa. Gav upp efter fyra sidor. Shakespeare på engelska är inte Shakespeare på svenska. Shakespeare på engelska är snarare: vaffan betyder det där? Läser du Shakespeare på spårvagnen? förfasade sig en klasskompis som jag satt bredvid häromdagen och som fick ta del av min Shakespeare-ångest. Jo, sa jag. Jag gör väl det. Hon skakade misstroget på huvudet. Shakespeare skulle vända sig i sin grav, mumlade hon. Och jag skämdes.

Eller som min föreläsare uttryckte det: Shakespeare ska läsas högt. Gärna så ni stör grannarna.

Måste ha!

Jag har hittat höstens it-plagg! Ja, jävlar. Jag skulle göra succé på Humanisten. Jag bara vet det. 1500 spänn får man hosta upp om man vill strutta runt i den. Det var det jävligaste jag sett, sa pojkvän. Du fattar ju ingenting, kontrade jag och fnös lite.

Ett med kropp och sinne

Jag var på Body Balance i förmiddags. Mattorna man har när man kör Yoga och Body Balance luktar vidrigt. Inpyrda av svett. Dessutom har jag lite svårt för klasser där man är barfota. Jag har ingen fotfobi, det gäller snarare mina egna fötter. Mina fula naglar. Och skorviga hälar. Jag får känslan av att alla stirrar på just mina fötter. När det var dags att bara ligga på mattan och slappna av och låta ögonlocken bli tunga och slappna av mellan ögonbrynen och låta pannan slätas ut och liksom bara flyta bort på ett moln av sockervadd, började jag tänka på den här scenen. Den liksom bara poppade upp. Det krävdes att jag andades in djupt en satans massa gånger för att kunna hålla mig lugn och inte börja frusta av skratt mitt under vilan. Da-da-da-da-da-daaa...

Houston, we have a problem

Man skulle kunna äta en romantisk middag och inviga det nya matbordet. Men då ser man ju inte tv:n. Så strike that. Tallriken i knät. Klara, färdiga, ät!

Ooops

Är det någon som spytt av ansträngning på ett spinningpass någon gång? Jag var himla nära idag, men lyckades hålla det inne. Tur, eftersom jag satt precis framför instruktören.

På toan. Där de hör hemma.

Det där dokumentstället som jag satte ihop helt själv (och som ett barn förmodligen hade kunnat sätta ihop på nolltid) har precis invigts. Jag la två räkningar i den översta lådan och slog glädjestrålande ihop händerna eftersom nu, nu jävlar ska det bli ordning och reda. Inga fler räkningar som öppnas när jag sitter på toa och sedan glöms bort under alla Larson-tidningar och Game-tidningar som ligger därinne och sedan får jag höra att jag inte har någon som helst koll och guuud, vad du är slarvig och ENOUGH ALREADY, JAG VET ATT JAG ÄR HOPPLÖS! Så. Ordnung! Sedan upptäckte jag att det var en sjuhelvets dyr elräkning och en nästan lika saftig linsräkning som låg där och hånskrattade. Så jag la in dem på toan. Under alla Larson-tidningar. Väck med skiten.

Böcker... Stan är full av böcker... Vissel, vissel, vissel...

För övrigt vill jag bara säga att om det är någon som vill läsa något vackert så är det bara att knata iväg och stjäla/köpa/låna Passionen av Jeanette Winterson. Jag tror aldrig att jag läst något liknande.

Varde frukost! Och lunch! Och middag!

JAG HAR ETT MATBORD! OCH TVÅ STOLAR! SOM DET GÅR ATT SITTA PÅ! MAN KAN SITTA OCH ÄTA DÄR PÅ MORGONEN! OCH MIDDAG OCKSÅ! FATTA! FATTA STORT!

Jag är så lycklig nu.

Ett jobb där jag slipper torka ****

Jag ska jobba på Bokmässan 27-30 september i monter... Naaaah.... Jag behåller nog det för mig själv. Vi kanske ses.

Svenglish

Borde det inte vara krav på att man som lärare på UNIVERSITETET ska kunna prata bra engelska? Det är fruktansvärt tärande att sitta i timmar och lyssna på Svennis-engelska. Jag dör inombords. Mina öron blöder. När terminen är slut kommer jag förmodligen att prata likadant. Gode gud.

Un laxatif, s'il vous plaît

Jag sprang på en gammal fransklärarinna idag som, varje gång vi träffas, prompt ska konversera på franska. Vilket gör mig toknervös. Speciellt om det är folk i närheten. Folk som hör mig stamma osammanhängande mumbojumbo. Jag fixar artighetsfraserna, men sedan blir det lite mer avancerat eftersom den franska delen av min hjärna legat i koma ett tag. Det slutar med att jag blir pionröd i ansiktet och börjar hacka fram meningar på tyska. Eine hamburger, bitte. Men hon är så söt. Fransk ändå ut i fingertopparna. Och väldigt kort. Jag känner mig som en jätte när jag står och pratar med henne. När hon trippat iväg blir jag alltid så sorgsen. Längtar tillbaks till Paris. Vill sticka iväg igen. Men sedan börjar jag tänka på hur förstoppad jag blev av alla baguetter som jag stoppade i mig. Och sedan är jag genast lite mindre Parisnostalgisk.

Nästa månad? Jo. Det ska nog gå bra. Kanske.

Jag får krupp när det kommer hit folk och det är fullt med disk överallt. För att inte tala om allt annat snusk som ligger i vart och vartannat hörn. Jag blir så stressad att jag är förundrad över att jag inte utvecklat magsår ännu. Ett riktigt rejält blödande magsår. Och trots att det städas och fejas så ser det ändå lika jävligt ut. När andra städar ser det ju i alla fall snyggt och propert ut. När jag städar ser det lik förbannat stökigt ut efteråt. Jag måste liksom städa för att det ska kunna se ostädat ut. Fatta hur påfrestande det är för min mentala hälsa. Om folk bara kunde inse det och sluta komma hit. Eller åtminstone vara vänliga och meddela mig minst en vecka innan beräknad ankomst. Minst. Så jag slipper få hjärtflimmer.

Far ända in i baljan, IKEA

Men jaaaaa, IKEA. Jag släpar mig väl iväg till er IGEN och hämtar det som ni egentligen borde köra hit pronto. Jag gör väl det. Men jag ska svära hela vägen. Bleep Bleep-svordomar. Mark my words.

Sparka någon hårt

Jag dör. Det fattas delar till bordet. DET FATTAS DELAR TILL BORDET! AAARRRGGHH!

Jag kan skruva, jag är inte rädd

Jag åkte till IKEA, fast besluten om att komma hem med ett klaffbord, stolar som tar minimalt med plats och inget plotter. Jag kom hem med ett stort runt bord som förmodligen kommer ta upp halva vardagsrummet, två gigantiska stolar (rumpan får i alla fall plats) som tillsammans med bordet förmodligen kommer ta upp HELA vardagsrummet samt en massa onödigt plotter. Man ska inte drälla runt på IKEA. Det slutar bara med att man kommer hem med en massa suffléskålar som aldrig kommer användas samt hundra burkar som heter Jörgen och Fritz. Och så har vi ju - ihopskruvandet. Bortsett från ihopmontering av möbler finns det ingen direkt könsfördelning i det här hemmet. Det stör mig något så kopiöst att jag sitter här istället för att skruva och ha mig. Jag kan skruva om jag vill. Jag vill göra det fullständigt klart. Men helvete. Det är ju så satans tråkigt. Jag hatar att skruva ihop saker. Jag kan öppna paketet, kontrollera att alla skruvar finns med, lusläsa beskrivningen av hur man sätter ihop skiten, shiiiiit, jag kan till och med påbörja hela mackemanget. Efter fem minuter börjar jag dock allt som oftast hyperventilera och svära och ha mig och sedan tas skruvar och muttrar och stolsben varsamt ifrån mig med orden: vad sägs om att jag tar över nu... Men! Jag satte precis ihop en dokumenthållare. Visst. Det är ganska lätt att sätta ihop IKEA's dokumenthållare. Man kan nog fixa IKEA's dokumenthållare med bindel för ögonen. Så det är väl inget att skryta om, direkt. Dessutom vinglar den lite när man ställer den plant. Jag hatar när saker och ting inte står stabilt. DET MÅSTE VARA STAAABILT!!! Jag satt och vickade maniskt på den och fnissade hysteriskt en stund. Sedan kastade jag den i golvet och skrek. Mina nerver är på tok för klena för sådant här.

Jag hjärta böcker

Detta är ju ingen boktipsarblogg. Å andra sidan har jag väl inte direkt nischat detta som en blogg som INTE skulle kunna vara en boktipsarblogg. Måste medge att jag är sjukt sugen att haka på Malins bokfemma...

Box Box Box

Nu har jag suttit i två dagar och betat mig igenom andra säsongen av Prison Break. Mina ögon är alldeles fyrkantiga. Den hårt arbetande pojkvännen får kolla på helgen istället. Jag kikar in i vardagsrummet då och då där han sitter fastklistrad vid tv:n och väser (jag väser, inte han...) : Nämen, nu blir det spännande, serru! och Vänta bara... Vääänta bara... Oj, oj, oj... samt Hur mycket spö skulle du ge mig om jag avslöjade allt nu? Så nu får jag inte komma in dit mer.

Blöder. Ymnigt.

Jag ställde en skål lite slarvigt i diskstället, tvekade en sekund och tänkte: hmmmm, man kanske inte skulle ställa den där skålen så där slarvigt i diskstället... Sedan började jag tänka på att jag ska till IKEA imorgon och köpa bord och stolar, vilket är trevligt, eftersom jag börjat tröttna på att äta i soffan JÄMT, och glömde följaktligen bort den där skålen, vilket resulterat i att jag nu sitter här och skriver med blodiga fötter på grund av att skåljäveln voltade ner i golvet och formligen exploderade med ett KA-PANG! och det flög flisor ända i in vardagsrummet och nog för att jag bor i en hyfsat liten lägenhet, men satan i havet, jag hade ingen aning om att Höganästallriksflisor kunde färdas så långt. Dessutom skar jag av en nagel när jag stod och hackade lök. Det är helt enkelt en sådan där dag idag.