Status: tjock fyllig och öm
Det finns både för- och nackdelar med att jobba på café. Som med det mesta här i livet, antar jag. Fördel: nästan gratis mat. För mig, naturligtvis. Inte kunderna. De får snällt hosta upp 50 spänn för en liten sketen köttbullemacka. Jesus. Rena rånet. Nackdel: Man måste ha på sig fult förkläde. Oh, och så blir man tydligen fet av att jobba på café. Om man inte har binnikemask. Eller Gundes Svans ämnesomsättning. Ja, Gunde när han låg på topp, alltså. Inte Gunde Svans ämnesomsättning när han gjorde Fångarna på fortet.
Kunde ingen upplyst mig om den lilla detaljen INNAN jag började jobba? Kladdkakor och chokladbollar vart man än vänder sig. Halloncheesecake och choc chip cookies överallt. Sötsakerna liksom hoppar in i munnen och våldför sig på en. Dessutom är skaderisken så löjligt hög att jag blir nervös bara av att sätta foten därinne. Halka-i-gegg-risken är överhängande. Till mardrömmarna om att bli instängd i caféfrysen sällar sig rädslan att
halka på rhode island-dressing
halka på en fläck tsatziki
halka på caesarsallad-dressing
halka på sylt
haka på vaniljsås
halka på något överhuvudtaget och landa på det äckliga golvet
Farorna lurar överallt.
Överallt!
Hittills har jag klarat mig från att bryta nacken genom titta noga var sätter fötterna. Tyvärr råkade jag lyfta en back på fel sätt häromdagen och knak! Volià. Handikappad. Kanske inte handikappad HANDIKAPPAD. Men gosse, jag har så ont i ryggen att jag knappt kan lyfta en tekopp. Nu hopar sig därför frågorna. Var får jag tag på knark som lindrar smärtan? Varför är jag inte miljonär så jag kan anställa en kiropraktor? Varför är jag inte miljonär så jag kan sluta jobba på café? Och Och Och: Hur kan jag på bästa sätt dra nytta av situationen och få folk att passa upp mig?