Straffet
Jag har en visdomstand som jävlas. Big time. Jag är ruskigt nära att göra en Tom Hanks i Cast Away och slå ut den med något hårt. Det är inte tandvärk, snarare något som ligger och trycker mot insidan av kinden och lite annat köttigt. Häromveckan körde jag med tandvärk som ursäkt när jag ville slingra mig ur en sak som vi inte behöver gå närmare in på. Ja. Jag ljög. Voilà straffet. Man ska inte fara med osanning. Det kommer bara tillbaka och biter en i röven.
Saker och ting blir inte bättre av att de gamla på äldreboendet där jag jobbat ikväll berättat hur hemskt det är att dra ut tänder. Jag gjorde misstaget att nämna att jag hade lite ont.
Gammal man: När jag var ung använde man en hovtång.
Gammal kvinna: Jag minns när jag drog ut mina visdomständer. Jag dog nästan.
Gammal man: Hovtång.
Dessutom har min läppar svullnat. Vissa får torra, nariga läppar på vintern - jag ser ut som om jag sprutat silikon i mina. Och då har jag rätt stora läppar som det är. Just nu ser jag ut som som Angelina Jolies fula syster. Det blir bara bättre och bättre.
Straffet.
Straffet!