Just say no

Mars skulle bli en lugn månad. Jag skulle läsa en liten kurs. Kolla på nya tapeter till sovrummet. Välja kakel till badrummet. Försöka träffa min familj som jag inte sett på år och dag och kanske äta frukost med vänner som jag träffar alldeles för sällan. Mars skulle bli månaden när jag sa nej till jobb. Nej. Nej. Nej.

- Hej, kan du jobba?
- Absolut!

Så nu sitter jag med späckat schema igen, eftersom jag inte kan säga nej. Jag tror att jag hade två lediga dagar i sträck i mitten av november förra året. Det var tider det.

Det går ju så bra att skriva det här. Varför fungerar det inte i verkliga livet?

Nej.
Nej.
Nej.

Ja?

Skype

Jag var hos tandläkaren tidigare dag med vad jag trodde var en ond visdomstand. Det visade sig vara en inflammerad köttficka (smaka på det ordet - mmm...) där det samlats lite trevliga matrester. Jag var med om det för några år sedan. Då brände man bort det överflödiga köttet. Märk mina ord - man har inte levt förrän man känt doften av sin egen grillade lekamen. Anyone for barbacue? Men det ska tydligen räcka med att karva bort skiten, som min tandläkare så snällt informerade mig om innan hennes laptop pep och hon schasade ut mig i väntrummet (med haklapp och allt).

- Det är min son som ringer på Skype. Ursäktar du mig?
- Ehm... OK.

Men det är lugnt. Tandläkaren är väl gratis?

Vadå "nej"?

Days of yore

Läser gamla inlägg och inser att jag var mycket roligare förr.

Vad hände egentligen?

Övrig info: Väldigt väldigt ont i munnen. Hata!