...

Jag finns här nu.
Kanske syns vi.

Bryt upp, bryt upp!

Jag vet inte när jag slutade att se på den här bloggen som ett kärleksbarn och istället började känna att jag ville adoptera bort den så fort som möjligt.

Jag är en dålig mamma.

Jag stänger inte ner den här sidan (än), men jag kommer inte tillbaka.

Jag börjar om på nytt.

Jag läser igenom gamla inlägg och inser att de inte är jag. De är skrivna av mig, men de flesta har ingen själ, inget hjärta. Min profilbild föreställer Estelle Getty. En av pantertanterna. Hon dog 2008, ungefär vid samma tidpunkt som jag började slacka av här. Jag tycker att det är väldigt symboliskt. Den här bloggen dog med Estelle, eller Sophia, som hon hette i serien. Eller så tröttnade jag helt enkelt. Det kan ju vara så. Men det är roligare att skylla på det första.

Så.

Tack för mig.

När jag startat upp på nytt skriver jag ut adressen här.

Ha det!

En av alla fördelar med att jobba i butik

Gothia Cup.
Åh, vad roligt.
För hundratusende gången: Nej, du kan inte växla pengar hos mig! Nej, jag är ingen turistinfo!
Fast utåt sett är jag 100 % service.
All smiles.
*visar tänderna*

Till Daniel

Det måste vara lite jobbigt att folk satsar pengar på du svimmar under vigseln.

I object

Vaknar upp med svidande hals och sprängande huvud.
Say what?
Är det inte sommar nu?
Vadå sjuk?
Sommar.
Sommar!

iMonster

Jag köpte en ny dator häromdagen. Efter att ha suttit och redigerat tusentals bröllopsbilder vid en liten Macbook i över ett år kände jag att det var på tiden. Dels funkar det inte i längden (för mig) att redigera bilder på en skärm lika stor som ett A4. Dels är min arbetsställning fullkomligt vedervärdig - sett ur ett ergonomiskt perspektiv, alltså. Resonemanget gick ungefär så här: antingen köper jag en ny dator, eller så förvandlas jag sakta men säkert till ringaren i Notre Dame. Med förvridna handleder. Och tunnelseende.

Så. Nu sitter jag vid en 27 tums iMac med quad core - ett veritabelt monster - och försöker vänja mina ögon vid en skärm lika stor som tv:n. Jag höll på att flyga baklänges första gången jag slog på den. Det var en demon som skrek ut välkomstjingeln. RAAAAAAAAH!!!!!!! Det kändes som att sitta framför en bioduk.

Första dagen undvek jag att titta på den. Den var liksom så jäkla... stor. Tog upp hela rummet. Andra dagen satte jag mig ner och pratade lite med den. Försökte lära känna den.
Tredje dagen började redigera så smått. Fjärde dagen skrev jag kärlekssånger till den.

Jag hjärta monstret.

Min arbetsställning är fortfarande rätt sunkig, eftersom jag inte har ett ordentligt skrivbord, men jag har lyckats få ner redigeringstiden till 2 dagar. 2 dagar. Heldagsbröllop. Och då jobbar jag långsamt.

Mindre tid framför datorn - mer tid att göra... tja... annat.

Det hurrar vi för.

Orka

Orka ta bort inlägg. Måste gå igenom alla, en efter en, vilket jag är på tok för lat för. Men något kommer hända här. Någon gång. Lite förändring. Det är bara nyttigt.

Så.

Vad är uppe med er?

Är ni kvar?

AHAHAHAHA!

Fet chans att ni är. Vilket i och för sig är bra. Nu kan jag skriva precis vad jag vill.

Velly nice.

Nystart

Jag funderar på att ta bort varenda inlägg här och börja om från scratch.

Ja.

Så får det bli.

Måste ladda lite först bara.

Just say no

Mars skulle bli en lugn månad. Jag skulle läsa en liten kurs. Kolla på nya tapeter till sovrummet. Välja kakel till badrummet. Försöka träffa min familj som jag inte sett på år och dag och kanske äta frukost med vänner som jag träffar alldeles för sällan. Mars skulle bli månaden när jag sa nej till jobb. Nej. Nej. Nej.

- Hej, kan du jobba?
- Absolut!

Så nu sitter jag med späckat schema igen, eftersom jag inte kan säga nej. Jag tror att jag hade två lediga dagar i sträck i mitten av november förra året. Det var tider det.

Det går ju så bra att skriva det här. Varför fungerar det inte i verkliga livet?

Nej.
Nej.
Nej.

Ja?

Skype

Jag var hos tandläkaren tidigare dag med vad jag trodde var en ond visdomstand. Det visade sig vara en inflammerad köttficka (smaka på det ordet - mmm...) där det samlats lite trevliga matrester. Jag var med om det för några år sedan. Då brände man bort det överflödiga köttet. Märk mina ord - man har inte levt förrän man känt doften av sin egen grillade lekamen. Anyone for barbacue? Men det ska tydligen räcka med att karva bort skiten, som min tandläkare så snällt informerade mig om innan hennes laptop pep och hon schasade ut mig i väntrummet (med haklapp och allt).

- Det är min son som ringer på Skype. Ursäktar du mig?
- Ehm... OK.

Men det är lugnt. Tandläkaren är väl gratis?

Vadå "nej"?

Days of yore

Läser gamla inlägg och inser att jag var mycket roligare förr.

Vad hände egentligen?

Övrig info: Väldigt väldigt ont i munnen. Hata!

Straffet

Jag har en visdomstand som jävlas. Big time. Jag är ruskigt nära att göra en Tom Hanks i Cast Away och slå ut den med något hårt. Det är inte tandvärk, snarare något som ligger och trycker mot insidan av kinden och lite annat köttigt. Häromveckan körde jag med tandvärk som ursäkt när jag ville slingra mig ur en sak som vi inte behöver gå närmare in på. Ja. Jag ljög. Voilà straffet. Man ska inte fara med osanning. Det kommer bara tillbaka och biter en i röven.

Saker och ting blir inte bättre av att de gamla på äldreboendet där jag jobbat ikväll berättat hur hemskt det är att dra ut tänder. Jag gjorde misstaget att nämna att jag hade lite ont.

Gammal man: När jag var ung använde man en hovtång.
Gammal kvinna: Jag minns när jag drog ut mina visdomständer. Jag dog nästan.
Gammal man: Hovtång.

Dessutom har min läppar svullnat. Vissa får torra, nariga läppar på vintern - jag ser ut som om jag sprutat silikon i mina. Och då har jag rätt stora läppar som det är. Just nu ser jag ut som som Angelina Jolies fula syster. Det blir bara bättre och bättre.

Straffet.
Straffet!

Aaah, ledighet

Helgen ser ut som följer.

Gå upp vid 8 och hetsäta frukost.
Jobba till kl 17.
Middag med vänner till kl 20.
Jobba natt.
Sova i tre timmar.
Jobba dag.
Jobba kväll.
Lägga mig ner och dö någon gång runt 21.30 på söndag.
Ledighet - I spit in your face!

Renovering

Det händer saker. Badrummet ska renoveras. Det ska väljas kakel och klinkers och handfat och annat som kan tänkas höra ett badrum till. Jag har försökt lobba för ett badkar, men det får tydligen inte plats. Att slå ut väggen mot vardagsrummet för att göra plats för en jacuzzi kommer visst inte på fråga. Löjligt. Vad har man mest glädje av: bubbelbad eller ful vägg? Just det.

- Men ett mexikanskt handfat i mosaik då? Det kan vi väl ha? Nähä.

Rea

Bokrean gick av stapeln 07.00 imorse. Eftersom jag släpat reaböcker upp, fram och sidledes den senaste veckan, visste jag precis vilka jag skulle rycka till mig.

Det blåser på månen

Det ljusa rummet

Krigsfotografen

American music

Oh. Just det, ja. Personalrabatt på reapriserna.

Ibland tycker jag väldigt mycket om mitt jobb.

Ahahahaha!

Jag vet inte vad som är roligast.

Att jag tålmodigt stod och väntade på vagnjäveln i 1 1/2 timme eller det faktum att jag trodde att vagnen faktiskt skulle komma.

Jag-Snön 0-1

Whammy.

Paris, tu me manques

Ibland saknar jag Paris så mycket att det gör ont. Idag är en sådan dag. Jag har inga direkta bilder från när jag bodde där 2005, vilket suger, men jag har liten filmsnutt på min telefon. Jag dansar framför slottet Versailles. Mitt hår ser ut som sju svåra år, men then again, det gör det ju alltid. Första snöflingorna faller och det är galet kallt. Kanske lägger jag upp den här någon gång. Filmen. Eller inte.

Censuren

Sex and the City går tydligen igen (och igen och igen) runt 15-16-tiden varje dag. Jag kollade lite idag. Det där avsnittet där Miranda får lite...gegg...i håret? När tjejerna går på tantrakurs?

Det var censurerat.

Man klippte mitt i scenen.

Inget snusk kl 16. No-no.

Det tyckte jag var lite roligt.

Ask away

Fråga vad som helst (nästan) när som helst.
Fotorelaterat eller...tja...annat.
Anonymt eller skapa konto.

Här.

Bästa drömmen ever

Jag drömde om en kille på mellan- och högstadiet som älskade att göra livet surt för mig. Han kom fram till mig på gatan (här och nu idag) och sa:

- Du? Det där med att jag var så elak mot dig? Det beror på att jag är schizofren. Jag ville bara säga det.

Och jag bara nickade och tänkte: Go figure.

Sedan fortsatte drömmen med att alla som någonsin gjort mig orätt kom fram och ursäktade sig och sa att de egentligen var psykiskt sjuka.

Sedan vaknade jag och insåg att jag försovit mig.