Spinn me round baby

Näpp. Om man skulle gå och misshandla skrevet lite till.
<--Medeltida tortyrredskap

Klockan är 13.43 och allt är lugnt

Jag såg lite på Insider igår. Har inte Robert Aschberg sett likadan ut... jämt? Jag undrar om han botoxar sig.

Självbehärskning noll

Jordnötssmör på crostini är gudomligt gott. Tills man börjar må illa, that is. För att inte tala om tårta till frukost. Efter gröten, alltså. Först fibrer, sedan sockerkoma. Nackdelen med att fylla år är att kyl och skafferi svämmar över av saker som annars inte finns där.

Mmmm... Jordnötssmör...
Mmmm... Crostini...
Mmmm... Tårta...
Mmmm... Pepparkakor från Pepparkaksbageriet...
Mmmm... Ostar...

Fasen. Jag kan verkligen inte ha någonting hemma. Jag dras likt en magnet till köket och innan jag vet ordet av står jag och äter jordnötssmör direkt ur burken. Jag är den mest tragiska människa jag känner. Det hjälper inte ens att jag ber pojkvän gömma allt onyttigt som jag kan tänkas hugga in på. Maken till kassa gömställen får man leta efter. Man behöver ju inte leta alls. Med gömställen menas: Gå ut och gräv ner det. Gärna i en annan stadsdel. Inte: Lägg det längst upp i bokhyllan. Lite mer kreativa gömmor, if you please.

Det är jag och Lucky Luke

För övrigt vill jag bara tillägga att träningsuppehåll kan leda till ofattbar värk på vissa onämnbara ställen* dagen efter att man återupptagit hurtbulleriet. Det känns fortfarande som om jag satt på en cykelsadel, dammit. Jag har gått som en tecknad cowboy hela dagen.

*Mellan benen. Maj gad.

Hitta det inre lugnet

Jag vet inte om jag pallar så värst mycket mer. Känslomässig overload. Jag har fortfarande inte smält att jag snart är bostadsrättsinnehavare - nu måste jag dessutom ladda inför LONDON BABY! Jag har aldrig varit i London. Jag har varit insnöad på Paris under så lång tid att det liksom inte finns fler platser på min världskarta. Vad gör man i London? Förutom äter fish and chips, då. Och ropar Cheerio, ole chap! åt förbipasserande.

Jolly good, mate! Cheerio!

Men åh. Jag har ju helt glömt bort att tala om för hela världen vad jag fick i födelsedagspresent. Jag letade som en galning i såväl garderober som köksskåp, men hittade ingenting. Så jag gav upp. Det var jävlar i mig en välgömd present, muttrade jag för mig själv efter att ha grävt igenom lådor och resväskor och kollat bakom elementen och under sängen. Jag började faktiskt tro att jag inte skulle få något alls. Men det fick jag.

WOOHOO! LONDON, BABY!

Klapp klapp klapp!!!

Vaknade imorse av att jag applåderade hysteriskt.

- Vad händer? undrade pojkvän.
- Jag ger mig själv en applåd för att jag sovit så duktigt, svarade jag nyvaket.

Minns att jag drömde om en skål fylld till brädden med chilinötter. Har dock svårt att förstå varför jag skulle vilja applådera den. Måste varit en sjuhelvetes skål.

UPDATE: Jag måste ändå medge att det är trevligare att vakna och applådera än att vakna skrikande och tro att jag kissar spindlar. Hell yes.