måndag 16 februari 2009

Druggie

Min hostmedicin är visst narkotikaklassad.
Tack Doktor Wolf.
Tack.

Hahahaha!

Jag har efter många vändor i jagvetintevadjagvillgöramedmittliv-djungeln äntligen bestämt mig.
Fotograf.
OK.
Ni får skratta nu.

söndag 15 februari 2009

Döda mig nu

Biverkningar av hostmedicinen:

omtöcknad
illamående
kräkningar
utslag
svullnad
förstoppning
humörsvängningar
hallucinationer


1 på 1000 my ass!

Tyck synd om mig!

onsdag 11 februari 2009

På vårdcentralen

Goda nyheter. Jag har inte cancer i halsen. Däremot hostade jag precis upp något odefinierbart. Så typiskt att jag inte kunde göra det när jag satt hos farbror (för det var en farbror) doktorn.
Han verkade inte ens tro att jag var sjuk. Han ville ha bevis. Så han skickade mig till provtagning där man tömde mig på en liter blod. Jo. Jag kanske överdriver lite här. Eller inte.
Jag upplyste laboratoriedamen om att jag är helt sjukt rädd för nålar. Det tyckte hon var lite roligt. Det tyckte inte jag. Nu har jag i alla fall fått hostmedicin som ska råda bot på min mutanthosta. Bajs smakar den. Dyr var den. Suger gör det. Men det var fruktansvärt underhållande att sitta i väntrummet och iaktta folk. Ett äldre par kom in och struntade i att ta kölapp. De körde en mer aggressiv approach, det vill säga haffade varje vitrock som passerade och krävde att få en direktremiss till röntgen utan undersökning.
Aaah, pensionärer. De är underhållande ibland.

tisdag 10 februari 2009

Till doktorn

Nu har jag krupphostat i lite drygt två månader.
Så jag bokade tid hos läkare.
Jag kände att det var dags.
Pojkvän som sovit på soffan varje natt kände att det var dags.
Att jobba i butik och springa ut på lagret och kräkhosta stup i ett känns dessutom en aning ofräscht.
Det blir 352 kr.... ÖÖÖÖÖÖÖHHHHOAAAAA..... (jag låter så, jag svär)

Mmm... Läkare...

Den friska delen av min hjärna tänker:

tamejfaen på tiden, idiot

medan den hysteriska delen vrålar:

fatta hur många dödliga sjukdomar de kommer säga att du har!! Aaaaaaaa!!!!!

måndag 9 februari 2009

Förattettheminteärkomplettutan

Låt oss prata lite.
Om röda kylar i retrostil.
Jag måste ha en röd kyl.
Jag kommer dö om jag inte får en röd kyl.
Jag kan inte ens titta på min nuvarande kyl utan att bli lätt illamående - inte efter att ha sett Röd.
Det är ett problem av ofattbara proportioner.
Måste.
Ha.
Röd.
Kyl.
Snarast.

Fint

Man kan lyssna på Markusevangeliet om och om igen utan att tröttna.
Faktiskt.
Tänk att kunna skriva så fina låtar.
Och måla hästar som ser ut som hästar och inte kludd.
Tänk.