Kanske ändå...
Ju mer jag tänker på det, desto mer vänjer jag mig vid tanken på att stå och vråla:
- DOLPH! Ställ skorna ordentligt i hallen!
och
- DOLPH! Bädda sängen!
och
- DOLPH! Nu kommer du hit och masserar mina fötter!
Allt prat om Dolph har lett till att vi går omkring här hemma och citerar repliker från Masters of the Universe.
- Hej, hur var det på jobbet idag?
- Kneel before your master!
och
- I HAVE THE POWER!
Nej, vi är inte normala.
4 kommentarer:
Adoptera mig?
Ja, ja, kom då.
Det är väl aldrig någon som trott att ni är normala heller?
Sant.
Skicka en kommentar