Förresten...

Jag har gått i graven här. Bra så. Men jag kan inte fylla nya bloggen med enbart bilder. Lite text blir det nog. Så vet.. ja... ni som trillar in hit. Vilket förmodligen är fem pers. Minst.

Ja.

Då går väl jag då.

Tja!

Klart du vill!

Jag är ingen riktig fotograf.
Oh, nej, nej, nej, nej.
Däremot är det hiskeligt roligt att fota.
Jag har fortfarande massor att lära och eftersom jag inte känner för att gå tillbaka till skolbänken och slösa ännu mer studiemedel (CSN studieskulder - oh, the kärlkramp - THE KÄRLKRAMP!) tänkte jag leta offer i min närmaste bekantskapskrets alternativt kasta mig fram och fota vilt främmande människor på stan. Fast det var ju den lilla detaljen med polis och böter och, tja, jag har ingen större lust att bli anmäld. Så. Om det är någon som vill bli fotad (av mig) och inte har något emot att jag kör lite med en (stå, sitt, sträck upp armarna över huvudet, hjula...) och bor, säg, i eller i närheten av Göteborg - släng iväg ett mail. Eftersom jag vill lära mig fota bättre är det gratis. Mina fina modeller får givetvis bilderna efteråt (i form av filer - jag framkallar (ja, printar dårå) ingenting, däremot kan man skicka in själv).

Så. Contactez-moi om du är intresserad.

Yxmördare undanbedes.

mskeepyourdistance(at)hotmail(punkt)com

Epilog

Jag har inget mer att säga, tänkte hon och försvann obemärkt ut i periferin.

Men kanske ändå att jag kommer tillbaks en vacker dag, mumlade hon när hon stängde sin laptop och la upp fötterna på det icke-existerande skrivbordet. Kanske är det där med en egen hemsida inte en så pjåkig idé när allt kommer omkring. Hon bet lite på tumnageln. Kanske inte. Men inte än på ett tag. Inte läge än. Nu skulle hon bara sitta här. Och vara.

Men här finns jag fortfarande kvar. Jorå. Helt död är jag inte. Än.

Kalla mig slaskhinken

Första steget i riktningen mot ett hälsosammare liv:

sluta äta chokladbollar mitt i natten.

...

Äh, vad fan.

En blogg. Till.

På sistone har jag känt ett allt starkare behov av att utrycka mig i bild istället för i skrift. Därför har jag startat upp en liten fotoblogg. Om någon vill ha adressen, maila mig. Jag är nog inte redo att lägga ut den här. Än. Men lite feedback är ju alltid kul. Bekräftelsejunkie som jag är.

mskeepyourdistance (snabel-a) hotmail (punkt) com

Go on.
Det hade varit roligt att se åtminstone ett mail i inkorgen när jag kommer hem från pissdisken på caféet ikväll.
Gärna från någon annan än min mamma.

Min fix

Det finns bloggar som jag inte vill läsa, men det går bara inte att sluta. Jag dras till dem likt flugor till skit. De ger mig nada och jag stör mig hejdlöst på såväl särskrivningar som barnsliga kommentarer, men jag kan ändå inte låta bli. Det är värre knark. Jag äcklar mig själv. Just say no, kan man tycka. Men nej. Inte.