Hm.
Jag drömde att jag jagades av gigantisk Kalle Anka - en verklig Kalle, inte den tecknade. Sjömanskostym och allt. Jag kryssade mellan bilar och hoppade över hus för att komma undan, men den jäveln gav inte upp. Han hade rätt otäcka tänder, men jag var mest rädd för att han skulle bajsa mig i huvudet. Lyckligtvis kom Ghostbusters till min undsättning i den där hundbilden från Dum & Dummare och sprutade något klet på honom. Jag vaknade, övertygade om att jag blivit förlamad, men det var bara mina armar som sov. Båda två. Jag trodde inte att det var fysisk möjligt. Jag hade tydligen fel.
8 kommentarer:
Usch jag hatar att bli jagad oavsett om det är i drömmen eller i verkligheten.
Jag brukar rätt ofta bli jagad... av alla möjliga och omöjliga.
Kusligt, när man kommer ihåg mardrömmarna ... För det mesta minns man bara känslan efteråt.
Någonstans läste jag, att man bara drömmer om sig själv, hela tiden. Kan det vara sant? Och vad säger det om Kalle Anka-drömmen?
Haha..du hade inte feber inatt?
Jag kommer alltid ihåg mina drömmar, så himla detaljerade. Men bli jagad av Kalle..nope.
Hoppas du har en skön jul.
Knepig dröm...hehe. Må du ha en underbar nyårsafton och ett synnerligen underbart nytt år!! Utan mardrömmar ;)
Finns faktiskt en term för det där med att ha "avdomnade" armar; Sleep paralysis. Kombineras ofta av hypnagoga hallucinationer vilket kan vara riktigt obehagligt! :-)
/Fröken Lund aka Messerschmidt
En verklig Kalle?! Hihihi! ;)
Mais t'es où??
Skicka en kommentar