På vårdcentralen

Goda nyheter. Jag har inte cancer i halsen. Däremot hostade jag precis upp något odefinierbart. Så typiskt att jag inte kunde göra det när jag satt hos farbror (för det var en farbror) doktorn.
Han verkade inte ens tro att jag var sjuk. Han ville ha bevis. Så han skickade mig till provtagning där man tömde mig på en liter blod. Jo. Jag kanske överdriver lite här. Eller inte.
Jag upplyste laboratoriedamen om att jag är helt sjukt rädd för nålar. Det tyckte hon var lite roligt. Det tyckte inte jag. Nu har jag i alla fall fått hostmedicin som ska råda bot på min mutanthosta. Bajs smakar den. Dyr var den. Suger gör det. Men det var fruktansvärt underhållande att sitta i väntrummet och iaktta folk. Ett äldre par kom in och struntade i att ta kölapp. De körde en mer aggressiv approach, det vill säga haffade varje vitrock som passerade och krävde att få en direktremiss till röntgen utan undersökning.
Aaah, pensionärer. De är underhållande ibland.