London

Om man har noll förväntningar på något kan det inte bli annat än bra. Jag trodde aldrig att jag skulle digga London så mycket. Jag trodde det skulle vara grått, trist och regnigt. Jag hade visst fel. Det var i och för sig grått och regnigt. Men inte trist. Att komma hem var ju rent deprimerande. Trodde att någon gjort inbrott först, men kom snart på att det faktiskt såg ut så här när vi åkte.

Upp och ner i London

Upp:

Wagamama - chicken katsu curry. Nog sagt.

Schysst indisk curry. (Khan's)

Schysst rea.

Kensington

Whitechapel

Glo i skyltfönster på Bond St och Oxford St

Fortnum & Mason (som reade ut choklad! omigod!)

Stanstead - kalasbra flygplats

Starbucks - fanns precis överallt. Skämtade om att det säkert finns ett runt hörnet när det skulle checkas in väskor på hemvägen. Det fanns det. Starbucks tar över världen.

Att strosa längs med Themsen i skymningen.

Ner:

Marks & Spencer - snobbig expedit, vilket räcker för att det ska bli tummen ner.

Tunnelbanan - svindyrt, konstanta förseningar och stopp samt inställda linjer. Circle Line... Circle this! Det bästa är att ta bussen. Man ser mer av London och slipper bli galen.

Brick Lane - efter att ha letat som en tok i tre dagar efter en bagelshop som skulle ha hutlöst billiga och smashing bagels visade det sig att det var allt annat än smashing. Brick Lane --> slum. Salamibagel --> undvik. Ryys.

Att jag inte är miljonär. Visst, visst, att promenixa är gratis och bla bla bla. Lägg ner. Jag vill shoppa loss, för tusan.