fredag 4 april 2008

Att frysdöden dö

Sedan jag började jobba på café har jag haft en återkommande mardröm. Att bli instängd i frysen. Vi snackar inte frysfack nu. Vi snackar stor frys. Med stor tung dörr som gladeligen går igen när man intet ont anande knallar in för att hämta muffins. Klick, säger det och så är man inlåst. Dessutom är det ljudisolerat så det är liksom ingen idé att börja banka förtvivlat på dörren eller vråla efter hjälp. I muffinsfrysen kan ingen höra dig skrika. Jag har hört det från säkra källor. Det blir bara ett svagt mmmmpppphhhh... Nu är det ju inte så att man riskerar att bli instängd i stora hemska caféfrysen bara sådär. Man får vara lite uppmärksam och sätta en fot emellan. Då slipper man frysdöden dö. Men ändå. Instängd i frysen. Jag kan inte släppa tanken. Jag som har så kass blodcirkulation att mina fötter blir likstela om jag inte har på mig dubbla raggsockar. Jag som måste sova med dubbla täcken för att inte frysa ihjäl. Jag hade inte överlevt 30 minuter i den där frysen, hur intensiva åkarbrasor och hurtiga jumping jacks jag än tar till. Eftersom rädslan för att frysdöden dö börjat ta upp oroväckande stora delar av min vakna tid, googlade jag "att hålla sig varm" för att hitta något användbart i händelse av jag riskerar att bli djupfryst. Jag fick upp följande: braskamin, att kroppen utvecklar omkring 100 watt i viloläge för att hålla värmen samt att sommarvädret håller i sig i helgen. Jag bör med andra ord inte förlita mig på Google när det gäller överlevnad.

En annan sak jag är livrädd för är att någon ska knuffa mig framför spårvagen. Bara sådär. Jag vet inte varför. Jag har väldigt få fiender som vill se mig mosad. Därför stålsätter jag mig varje gång jag står och väntar på vagnen. Spänner varenda muskel i kroppen och låtsas att jag är en vägg. Bring it on, fuckers. Knuffa dårå. Bring it on, frysjävel. Stäng in mig. Jag kan McGyversy en pläd av muffinsformar. Mental anteckning: kom ihåg att alltid ha med nål och tråd i bakfickan. Eller så får jag väl börja se mig om efter nytt jobb...

15 kommentarer:

Maria sa...

HA HA HA, tvångstankar is da shit! Jag har flera.. en är att någon kommer att kasta mig över räcket på jobbet, på sjätte våningen. En annan är att jag ibland får för mig att jag måste vänta och se hur länge jag vågar vänta innan jag springer över spårvagnsspåret när det kommer en vagn. Som tur är har jag inte levt ut den senare av dom. Än?

MissKeepYourDistance sa...

Glöm inte spisen! Gaah!

hedgehog-sara sa...

McGyver kan göra nål och tråd av muffinssmulor.

Veliga hönan sa...

Usch.. sådana där frysar är läskiga! Och vansinnigt kalla (av naturliga skäl iofs). Jag brukade förfrysa fingrarna när jag var glassansvarig på Coop Extra på somrarna, för glasspaketen hade alltid trillat omkull och jag blev tvungen att stå där inne och stapla upp dem igen... i evigheter.

Du kanske skulle övertala chefen att sätta in en larmknapp eller nåt där inne? Som de har i hissar. :)

Missy sa...

Sara har rätt. Men kan du göra det?

Miss Upsey Daisy sa...

Miss KYD- ge mig dina jobbtider och jag räddar dig.

För en symbolisk summa så klart.

Ataharis sa...

När jag jobbade på kafé och det fanns både kylrum (lättare att överleva) och frys, så fanns det också nödöppningsknappar på insidan. Om man blivit fast där inne. Som en grön rund platta som satt på en spak på insidan av dörren som man drar i och så öppnas den. Tur också att den var behäftad med självlysande tejp, för när dörren väl går igen i ett kyl/frysrum då blir det något alldeles ferrruktansvärt mörkt. I've been there.

Jag tror att det är typ lag på att man ska ha såna. Arbetsmiljölagstiftning. Säkerhet på arbetsplatsen. Så du kan ju kolla efter en sån nästa gång du hämtar muffins?

Blygisens betraktelser sa...

Ooo...jag skulle rekommendera en sån där grip-klo som pensionärer har, att ta upp saker de tappat på golvet med. Extra lång. Du behöver inte gå in i kylrummet mer. No more problems, Miss KYD!

jenny sa...

Jag blir alltid glad av dina inlägg! du får gärna skriva lite oftare, för just nu blehöver jag piggas upp lite! tack för en bra blogg!

jenny sa...

sorry behöver ska det ju vara;)

Fru Mju sa...

ÅH men vet du! det här har hänt mig!
och inte bara en gång (nädetvorejulöjligt)
utan TVÅ
mitt i natten
ensam
i källarkylen på ett åldringshem.

kan lugnt säga att det INTE händer en tredje gång
men man vet ju aldrig, men numera håller jag mig på tryggt avstånd från kylen.

fösta gången hörde en nattvandrande psykpatient mig och öppnade.
andra gången slog McGyver-instinkterna in innan jag frös ihjäl. Nål, tråd och muffinssmulor? nä, en sax, en konservburk ärtor och åtskilliga skärsår var det som krävdes. och en rejäl dos envishet (eller ren skräck)
*brrr*

loathing sa...

äh, att frysa till döds är nog det bästa sättet som finns. efter ett tag blir man ju varm och somnar.

Tätortstimotej-anna sa...

På tal om tvångstankar - varje gång jag går nedför en trappa på mer än tre steg, får jag bilder av hur jag snubblar och krossar skallen om nedersta steget. Den du! :)

Spader Madame sa...

Hallååå! Dags att skicka Miss UD för att rädda dig? Om du lever och inte har dött frysdöden den här veckan kan du väl ge ett livstecken från dig ;-))

Wireless sa...

Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Wireless, I hope you enjoy. The address is http://wireless-brasil.blogspot.com. A hug.