Avrunda kvällen med blodsplatter

Igår sträckläste jag Linda Olssons Nu vill jag sjunga dig milda sånger och grät som en tok för att den var så fin, så fin (läs den läs den läs den). Idag har jag sträckläst Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna (läs den läs den läs den) och gråtit ännu mer. Efter allt det där lipandet kände jag att jag behövde rycka upp mig lite. Så jag gick och kollade på Rambo. Nu är jag uppryckt värre.