Den om branden

Jag vaknade klockan o6 imorse av att fåglarna som bor i takrännan ovanför sovrumsfönstret höll konsert. Skrik skrik krax ond bråd död eeeeeek syyyyns iiinte fiiiinns iiiinte. Ungefär så låter det klockan fem varje morgon. Idag visade de små kräken för ovanlighetens skull hänsyn och satte igång en timme senare. De kanske försov sig.
Vad vet jag.

Min första tanke var att gå och hämta hårsprayen, öppna fönstret på vid gavel och spruta rakt upp. Silence of the birds.

Min andra tanke var

DET LUKTAR BRANDRÖK!!!!

Det gick inte att ta miste på. Jag sniffade och sniffade och kände hur paniken fullkomligt vällde fram. Det brinner det brinner det brinner. Och här sitter jag näck i sängen. Paniken. Paniken!

- Pojkvän, viskade jag hysteriskt. Det brinner!
- Zzzzz....
- Det luktar brandrök!
- Tyst nu.
- Det brinner! DET BRINNER!!!!

Jag såg framför mig hur hela huset stod i brand, att lågorna slickade sig upp mot lägenhet 29 och svedde allt i sin väg. Jag började göra upp en lista i huvudet över saker som jag måste få med mig ut. Jag satte mig käpprätt upp i sängen och räknade på fingrarna.

Datorn.
Mina böcker.
Min väska.
Min andra väska.
Gympaskorna.
Clint Eastwood-tavlan.
Brämhultjuicen i kylen.
Kinalampan som jag bökade med hem från Paris.
Min röda ljusstake.
Futonen.
Min mixer.
Smörgåsgrillen.
Gaaaaaaah!!!!!

Det visade sig senare att det brann i ett skogsparti i närheten. Jag behövde inte böka med mig futonen ner. Pojkvän höjde ena ögonbrynet när jag rabblade upp min lista och undrade

Jag och katten då?