fredag 29 januari 2010

Om samlande

Jag kollar på Oprah. Det handlar om hoarders, folk som hamstrar saker tills de knappt kommer in genom dörren. Jag tittar och tänker: hur fan kan man låta det gå så långt? Kommer det inte en dag när man tänker: Ah, jag borde kanske ta och städa lite? Kylen är ju trots allt full med larver.

Äckligt.

Sedan ser jag mig omkring och inser att

1) jag aldrig öppnar garderobsdörren, eftersom det skulle vara lika med självmord. Det är så mycket bråte där inne att jag ryser bara jag tänker på det.

2) jag lägger saker överallt. Överallt. Jag har en skrivmaskin på ett bord i sovrummet som ligger begravd under en massiv hög kläder. Jag tror i alla fall att den står där. Har inte sett den på ett tag.

3) min kyl är i akut behov av rengöring. Det finns mat där som snart kryper ut av sig självt.

4) det står kaffekoppar över-bloody-allt.

5) det står kassar fulla av pant lite varstans.

6) soporna ofta står kvar tills någon förbarmar sig över dem.

Osv. Osv.

Det är väl inte lika illa däran jämfört med de där gästerna som sitter i Oprahs ergonomiskt anpassade läderfåtöljer, men ändå. Jag passerade lätt gränsen för gris för länge sedan. Jag ser mig själv om 30 år, ståendes i min överfulla lya som luktar surt av kattpiss och gammal sopsås. Ett kamerateam i köket dokumenterar svineriet till någon pratshow som leds av en botoxad Carolina Gynning. Där står jag i min fläckiga och trasiga pyjamas som jag fick för 20 år sedan och visar glatt upp min vidriga kyl.

"Kål är bra, väldigt förlåtande! Titta här, utsidan är rutten, men insidan är fin."

Nu ska jag städa.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Jag såg oxå programmet nyss, och visst är första tanken att det är äckligt. Sen förstår man ju att det ligger annat bakom allt skrot. Alltså i människan som bor där..som tragedier i livet mm. Ja tänkte egentligen bara höra om du vet om man kan se programmet en gång till nånstans..eftersom ja vill visa det för en i min familj, som lutar åt att lida av just hamstrande. Kollade på tv3play, men där fanns det inte..
Mvh/ L

Z sa...

Så länge du inte börjar samla på djur som du inte längre kan sköta när du blir äldre, är det ok, tycker jag.

Blir väldigt orolig när folk i femtioårsåldern skaffar en massa katter t ex, de tänker inte på att de senare kan bli dementa och då blir det fruktansvärd misskötsel av ibland

(ha rinte sett Oprahprogrammet, kanske tog de upp djur också)

dddd sa...

L: You Tube? Testa "hoarders+Oprah"
Lycka till!
Z: Bara en katt. Än så länge... :)

Tesa sa...

Det där är ju jag som du just beskrev! :o
Och jag öppnade garderoben igår och började röja bland kläder jag aldrig mer kommer få på mig ändå.

I övrigt känner jag just precis sådana personer i min närhet... det är både tragiskt och intressant på samma gång.

Miss Upsey Daisy sa...

Jag är precis tvärtom. Städar bort saker så snabbt att jag en vacker dag kommer bo ensam med en dammsugare bara..

Jerk sa...

Städa?
Bakom spisen också? ;)

Mrs E (ibland Grefvinnan) sa...

Jag slängde/sålde/skänkte bort halva min lägenhet nu i flytten. Det enda jag hoardar är örhängen och läppglans :-)

Jag kommer bli crazy lipgloss-lady

Jo sa...

Hmm... jag samlar på saker, fast då är det mer i form av massa tyg och garn. Jag har dock märkt att det blir svårare att hålla ordning om man har en sambo. Min har nämligen en förmåga att lägga saker överallt, plus saknar förmågan att "plocka i förbifarten", vilket innebär att sakerna antingen ligger där, eller att JAG flyttar på dem. Men jag tröttnade rätt snabbt på att plocka efter honom (förutom mig själv, för jag sprider ju också en massa saker) så numera är det rätt stökigt.
Jag har dessutom kommit lite längre än du har i kattägandet, jag har ju tre ;)