Train from hell Part 2

En mer detaljerad beskrivning om vad som hände på X2000? Visst. Jag överdriver ICKE när jag bestämt hävdar att det var det jävligaste jag varit med om. Jag var så nervös när jag klev ombord att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Jag fick i alla fall åka framlänges. Den första timmen gick rätt bra. Sedan började jag känna mig lätt illamående och yr. Tåget låg ner i kurvorna och liksom gungade fram. Som sjögång. Jag höll mig krampaktig i armstödet, andades djupt och försökte låtsas att jag befann mig på en båt. Vilket gjorde mig ännu mer illamående. De två hamburgarna jag tryckte i mig strax innan avfärd gjorde förmodligen inte saken bättre heller. Vad kan säga. Jag var hungrig. Och visst, fint, jag kanske inte borde tagit upp datorn och börjat surfa när jag hade illamåendet under kontroll, men vad kan jag säga. Jag var grymt uttråkad. Efter cirkus tio minuters surfande kände jag att uh-oh, bad idea. Sedan låg jag på den (rymliga, tack och lov) X2000 toaletten och grät. Vad kan jag säga. Jag hatar att må illa. Faktum är att jag blir yr bara av att tänka på det. Jag vet inte hur länge jag ockuperade toaletten, men efter ett tag bankade en tant på dörren och ropade ilsket att det var fler som ville in. Jag stapplade tillbaka till min stol, sjönk ner och halvsov mellan Södertälje och Stockholm. Jag hade seriösa funderingar på att kränga min tågbiljett och åka snigeltåg hem, alternativt bosätta mig i huvudstaden permanent. Men hemresan gick rätt OK. Jag såg till att sova dåligt natten innan samt tog en Postafen en timme innan avresa. Rätt schysst kombo. Jag kom även fram till att det är bättre att åka baklänges än framlänges samt att man kan hålla illamåendet i schack genom att blunda hela vägen. Jag sov inte så värst mycket, men jag filosoferade en hel del. Slutet gott, allt gott. Och den som säger att jag överdriver får en snyting.