För att jag är patetisk
Jag bad pojkvän gömma mina marsipangrisar igår kväll. Göm de väl, instruerade jag och knep därefter ihop ögonen, stoppade in fingrarna i öronen och visslade så högt jag kunde för att stänga ute ljudet av eventuella skåpsdörrar som avslöjar var de små grisarna finns. Så långt allt väl. Men nu börjar jag få abstinens. Det är inte det att jag är sugen. Men tanken på att det finns två chokaldövertäckta marsipangrisar undangömda NÅGONSTANS i lägenheten räcker gott och väl för att jag ska bli helt spattig. Jag fixar det inte. Kan inte fokusera. Nu börjar jakten.
8 kommentarer:
Kolla bakom böckerna, i vispbunkarna i köksskåpen samt i städskrubben ;-)
Jag är ändå stolt över dig.
Få se.
Jag lämnade över dem vid 11snåret i söndags... det innebär att du klarat dig 36 timmar! Horrey!
Maria: Köksskåpet! VICTORY IS MINE! MINE!
Miss UD: Notera att jag skrev "två marsipangrisar". 2 är med andra ord redan borta. Karaktär, min rumpa. Tack för världens godaste födelsedagspresent! :)
Haha..jag såg ett gäng marsipangrisar inne på Konsum i helgen..då tänkte jag på dig :)
Bräutigams ska det vara! Mmm... Bräutigams... Finns Bräutigams up there? Konsum? Du hädar! :D
Ja, vad är väl en Londonresa mot marsipangrisar...
Du vet om att marsipan inte ens är gott va?
Missy: Touché!
Viveca: Hahaha! nej, det visste jag faktiskt inte. :)
Skicka en kommentar